Susanna's Crowbar

 Bild från Greenroomsverige

Malin Ullgren vill i dagens DN kunna lita på vetenskaplig expertis, i hennes artikel exemplifierad med Socialstyrelsen:

”Vi måste fortsätta lita på dem, fortsätta vaccinera oss. Men experterna måste förtjäna vår blinda tillit och vår rationella lydighet – genom att inte ha fel.”

Här kan man ju drista sig till att undra vilken slags expertis Ullgren vill ska befolka institutioner som Socialstyrelsen i framtiden? Medicinsk expertis från genuscertifierade utbildningar, som fått studera läroböcker skrivna av exakt lika många män som kvinnor? Som tilldelats lika mycket talartid på varje lektion, baserat på deras upplevda (socialt konstruerade kön) för dagen? Som fått studera medicin som baserar sig på deras egna vardagsförståelse av ämnet och inte på någon fastslagen (manlig) ”sanning”? Som fått studera läroböcker där kunskapsinnehåll plockats bort för att…tja, den inte är anpassad för kvinnor?

Exemplifierningen ovan baserar sig på t ex Moira von Wright, rektor på Södertörns Högskolas, uppfattningar om ämnet fysiks behov av genusmodifiering. Anammar man en del feministiska vetenskapsteorier (som det tycks finnas lika många av som upphovskvinnorna); ska man dessutom förkasta den traditionella vetenskapen (inklusive dess metoder), eftersom den till övervägande del är uppbyggd av män. I en något rörande skrift av Monica Rosén och Inga Wernersson, Kunskapsmönster och kön – Om nödvändigheten av kvantitativ feministisk forskning inom pedagogik (där man försöker visa på vikten av även kvantitativa studier för de feministiska medsystrarna), står att läsa saker som:

”Av varken det ena eller det andra följer emellertid att kvantitativa metoder skulle
vara mer ”manligt besmittade” eller att kvalitativa metoder skulle snäva in valet av
forskningsfrågor mindre (vilket också Davies och Esseveld framhåller).”

Ӏr siffror manliga?

Den feministiska kritikens koppling av kvantifiering till ’manlig’ har i många fall lett till
avståndstagande från och ”dödskallemärkning” av siffror. Vi hävdar att det handlar om
en olycklig form av ”guilt by association”, att siffror i sig inte är något ont ur kvinnoperspektiv och att de absolut inte är ’manliga’ Vill man bryta upp den traditionella
könsstrukturen kan man förhålla sig på olika sätt. Ett sätt är att utgå från att olikheterna mellan kvinnor och män i sina grundläggande drag kommer att fortsätta att se ut som de gör nu, men att värdering och innebörd av de två sidorna förändras. Ett annat sätt är att man suddar ut etiketteringen av företeelser som kvinnliga eller manliga. Det innebär i det här fallet att man som feminist gör mäns traditionella verktyg till sina och använder dem i sina egna syften.1 Vi menar att båda strategierna är nödvändiga. Samtidigt som kvinnliga förhållningssätt i forskningen, där specifika sådana finns, skall synliggöras och uppvärderas skall de metoder som manliga forskare använder sig av inte avvisas utan erövras och utvecklas.” 

Hela rapporten:

http://www.ped.gu.se/pedfo/pdf-filer/ros&wern.pdf

Jag har tidigare skrivit om Moira von Wright här:

http://www.susannavaris.com/blogg/2011/07/kampen-mot-verkligheten/

Jag undrar nu hur Malin Ullgren ställer sig i valet mellan god och politiskt korrekt (ideologistyrd) vetenskap?

Malin Ullgrens artikel:

http://www.dn.se/kultur-noje/malin-ullgren-experterna-maste-fortjana-var-blinda-tillit-om-vi-ska-fortsatta-va

 – : – : – : –

En annan aspekt på den vetenskapliga sfärens pålitlighet i allmänhetens ögon är den glupska sensationslystnad, med vilken journalister/pressen missbrukar forskningsrön och presenterar dessa som fastslagna sanningar, framförda av ”forskarna”. Exempelvis tendenser, delstudier och ensataka studier, misstolkas, överdrivs och presenteras sedan som det ena och det andra, ofta livsfarliga fenomenet. Men det är en annan diskussion.