Farkosten Curiosity har efter 36 dagars färd nu landat på Mars:
http://www.nasa.gov/mission_pages/msl/index.html
Farkosten Curiosity har efter 36 dagars färd nu landat på Mars:
http://www.nasa.gov/mission_pages/msl/index.html
Idag är det 50 år sedan Marilyn Monroe dog. Allt har redan sagts och skrivits om henne och hon har sedan mycket unga år fascinerat även mig. En larger-than-life ikon och symbol för kvinnlighet. Marilyn var en fantastisk fotomodell, en underbar skådespelerska och hon har blivit en legend och en projektionsyta för allehanda fantasier, föreställningar, idéer och teorier. Människan Marilyn, eller Norma Jeane, har för det mesta helt kommit i skymundan av det starka symbolvärde hennes varumärke bär. Jag läste Joyce Carol Oates roman Blonde, en fantasibiografi över Marilyn Monroe. Jag tror att hon kan ha kommit den verkliga personen Norma Jeane mycket nära, men man måste komma ihåg att det hon skrivit är i första hand fiktion, inte en faktabok.
Det är fascinerande hur myten Marilyn Monroe fortsätter att fängsla generation efter generation.
André de Dienes bilder på en mycket ung Marilyn. Hon påminde om fotografens ungdomskärlek i Ungern.
de Dienes tog också, på Marilyns initiativ, en serie något mörkare bilder på henne.
En mycket ung brud. Norma Jeane gifter sig med Jim Dougherty.
En av Marilyns tidigaste roller; Ladies of the Chorus, en ganska cynisk betraktelse av underhållningsindustrin i form av en varieté.
En annan favorit, How to Marry A Millionaire med Lauren Bacall och Betty Grable
Marilyn uppträdde för amerikanska soldater i Korea och sade senare att hon aldrig någonsin hade känt sig så uppskattad som då…
Reklambild för Herrar Föredrar Blondiner
En av filmhistoriens mest kända scener, Marilyn och Tom Ewell i Flickan Ovanpå
Flickan Ovanpå, eller Seven Year Itch.
Under inspelningen av filmen Prinsen och Revyflickan i England med Sir Lawrence Olivier träffade Marilyn även drottning Elizabeth II.
En av Marilyns bästa filmer, Some Like it Hot med Tony Curtis och Jack Lemmon
Som barsångerskan Cherié i Bus Stop
Giftemålet med Arthur Miller var både lyckligt och olyckligt.
Marilyn sjunger Happy Birthday Mr President till John F. Kennedy
Med en annan, blivande president…
Last Sitting, en fotografisession med Bert Stern
En sovande Marilyn efter sessionen med Stern. Några dagar senare var hon död.
23 grader och halvmolningt påstod tidningarna, i verkligheten var det i svettigaste laget ute. Vi prickade in både växthuskänsla och Pride-parad med medföljande trafikomläggningar när vi skulle in till Stockholm, Gamla stan och Galleri Svea. Vännerna Maria Misen Gustafsson och Cia Lindén höll vernissage för sin utställning Twisted Non Sisters…
…men först lite hälsokost på lokala haket.
Apropå förmänskligande av katter (till Skogsnymfen), i ett skyltfönster på Södermalm…
Cia Lindén och Per-Inge Isheden på Galleri Svea
Uffe framför ett par av Cias verk
Både Misen och Cia har börjat måla i akvarell…
På ”mitt” gamla galleri; Galleri T, där jag ställde ut i påskas…Cathrine Öberg
Uffe med en trevlig bekant från min utställning…
En liten sejour till Uffes place…
Af Chapman verkade ha sitt egna Pride-party av musiken att döma…
Tillbaka i Gamla stan för att delta i After Art på LeRouge.
Cia Lindén, Ola Carlberg, I-B gustafsson och Per- Inge Isheden
Cava för utställarna…
Maria Holmström längst till höger
Niklas Pix Bodin i mitten, Uffe vid baren
Ola, Per-Inge och Pauline Stalin
Liana Pagava och Hans Johansson. Tack för en fin kväll, som framför allt Hans hade sett till att ordna…
Nu har jag målat bakgrunder hela dagen och känner mig lagom virrig av de roliga ångorna igen. Vilket för mig till nästa ämne; vykortstavlor till salu! Just nu en extraspecial-mycket begränsad serie av enbart några stycken per ramtyp:
Tavlorna kostar 180 SEK + porto.
Nu finns även Lilycrow-motivet som vykortstavla:
Lilycrow-motivet finns i obegränsad upplaga och kostar 150 SEK.
Fyra dagar av semestern har redan förflutit och gått upp i rök. Live Nation/Ticnet/ATG bestal mig på min sinnesro i nästan två dagar och jag har inte varit lika stressad på mycket länge, så de dagarna kan inte riktigt räknas som semester. Nu känner jag sakta lunket sätta in, icke-tidsbegränsat balkonghäng med morgontidningarna, släntra iväg på lunch till thai-haket, gå en promenad i sommar-Södertälje…
Diana verkar ha sin rutt genom Södertälje, det är andra gången vi träffat på henne nu…
En slagning på nätet ger vid handen att M/S Diana är byggd 1931 på Finnboda varv och levererad till Rederiaktiebolaget Göta Kanal. Hon har fått sin ångmaskin utbytt mot dieseldrift 1969. Sedan 2001 tillhör hon Strömma Turism och Sjöfart.
Lite senare, vid samma kanal…Trans Odin, byggd 1994, registrerad under Antigua/Barbuda-flagg och ägd av Trans Pal Line…
Nu när jag ändå är inne på promenader och vad man kan möta på dem här i Södertälje-trakten…
En söt kopparorm i Kusens Backe…
Kvällen kommer också att bli lugn. Kaffe och mazarin, kanske lite skapande…underbart att kunna glömma almanackan och klockan ett tag.
Idag firade vi min födelsedag mycket småskaligt på en trevlig restaurang i Gamla stan i Stockholm. Jag hade drömt om en speciell rätt med tofu som finns just på denna restaurang allt sedan jag för första gången provade den efter en dag på Galleri T tidigare i år, och ville absolut ha den på min födelsedag.
Drösvis med gratulationer hade regnat in på Facebook på förmiddagen och jag valde att svara alla personligen…(puh!) Tack alla, än en gång!
…från en viss Brian Warners far…
…stilfullt från Tracy Cathleen…
Allt är så flyktigt numera, inga fysiska kort att spara (kanske tur det, med tanke på alla mängder med saker jag samlat på mig genom åren…), så jag sparar dessa hälsningar här på bloggen.
Före restaurangbesöket hämtade vi äntligen konsertbiljetterna till Twins of Evil. Dessa biljetter har i det närmaste orsakat mig hjärtattack, blodstörtning och ett antal nervösa sammanbrott. Om jag ser äldre ut på mina födelsedagsbilder än mina 44 år, så kan vi tacka Live Nation, Ticnet och ATG för detta.
Stark tofu-gryta med vitlök, kryddor och nötter…underbart!!
Glass, chokladsås, kaffe och Martell på maten…
Det har varit en lugn, lågmäld och helt förträfflig födelsedag! Tack alla som har gjort min dag så fin!
Det finns knappt någonting om denne Philippe Lemaire på nätet, men han är född 1951 i Le Havre och verksam sedan 1985 i Lille. Han är autodidakt.
Jag ramlade över detta, gamla foto i mitt planlösa sökande efter bilder och uppslag på första semesterdagen idag…
Jag tycks ha utvecklat mitt intresse för dagstidningar redan som mycket ung. :)
Bilden är från sommarparadiset på Kimito ö i Finland. Troligen är det moderskan eller mormor som har tagit den. Hur de har lyckats fästa den lilla rosetten i de fåtal fjun som jag har på skallen är en gåta. Den kanske är fastlimmad…?
Röda byxor, blåvit-randig tröja och ljusblå rosett…jag var ganska genuskorrekt klädd. Jag minns att jag vägrade ha kjol på mig och gick alltid i byxor (eller byxlös på landet). Kjol har jag börjat använda först i vuxen ålder och kan inte begripa vad jag hade emot plagget som barn, det är ju det bekvämaste man kan ha. Det kan ju ha haft att göra med att jag gärna rörde mig i skog och mark, klättrade i träden och satt på hästrygg så fort tillfälle gavs, aktiviteter där kjol absolut inte är det bekvämaste plagget.
Min konstnärliga verksamhet har nu materialiserat sig även på Tumblr, i form av en engelskspråkig blogg för främst bilder och korta texter:
http://lilycrow-art.tumblr.com/
Välkommen!