Susanna's Crowbar

 Sveland

Som konstaterat, var jag upptagen med förberedelserna till utställningen, samt själva utställningen, när det senaste i Sveland verus Jämställdisterna utspelade sig. Jag läste dock Svelands ”slutreplik” i DN, men orkade inte kommentera den då. Det framstod som en utspädd kopia av den första artikeln och dessutom verkade hon inte ha begripit någonting. Fortfarande. Fast egentligen tror jag att hon har gjort det, men väljer att bita sig fast vid sin egen tolkning eftersom den uttalade fienden annars kanske mjukas upp eller till och med försvinner.

Mitt inlägg om den första artikeln:

http://www.susannavaris.com/blogg/2012/02/maria-sveland-i-dn/

Maria Svelands andra artikel:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/i-tystnaden-vilar-fornekelsen-av-orattvisorna

”Sista tiden har jag varit upptagen med att tänka på hatet. Varför det är så påtagligt och starkt just nu och vilka männen som hatar feminister egentligen är. Därför var det med glädje och stor nyfikenhet som jag bestämde mig för att följa med på förbundet Allt åt allas Operation Dicken.”

Återigen samma, trötta, argumentation; kritik mot feminismen är lika med hat. För övrigt är det ju intressant att Sveland bekymrar sig för hatet i samma stycke som hon slänger sig i lag med Allt åt alla, en gruppering som trycker upp t-shirts med uppmaningen ”Odla ditt klasshat” och i många sammanhang leker med våldsromantik och även uppmanar till våld. men visst ja, det är ju ”rätt” sorts våld. Våld mot rika, heterosexuella, medelålders och framförallt män. Den i politisk korrekta sammanhang legitima målgruppen för hat. I artikeln finns ordet hat 21 gånger.

”Som feminist är man van vid att ständigt mötas av just förnekelse över de orättvisor man försöker att definiera och bekämpa. Det är ett av de absolut vanligaste motargumenten. Vi överdriver. Vi är onödigt högljudda. Det finns inget hat. Det finns inga orättvisor mellan män och kvinnor.”

Jag köper inte alla definitioner på orättvisor som kommer från feministiskt håll, nej. Feminister överdriver och är onödigt högljudda? Överdrifter och vinklingar förekommer. Till exempel myten om dubbelarbetet. Om man lägger ihop både det betalda och det obetalda arbetet för män respektive kvinnor och drar ett genomsnitt så får man till resultat att män jobbar 27 minuter mer per dag än kvinnor. Det finns inget hat. Hat mot det motsatta könet finns hos individer av båda könen. Det finns inga orättvisor mellan män och kvinnor. Definitionen på orättvisa är inte entydig. Det moderna jämställdhetsarbetet tycks syfta till en 50/50-fördelning mellan könen inom samhällets alla områden som definition på jämställdhet. För att förverkliga detta måste man antagligen köra över människors fria vilja. Är det ”rättvist”?

I nästa mening hoppar vi raskt över till högervindarna som blåser i Europa och kravet på att debattörer ska ta avstånd från rasistiska och nationalistiska partier i Europa.

”När det kommer till den del av debatten som handlat om det allvarliga politiska läget där en alltmer högerradikal rörelse just nu kyler Europa har förnekelsen varit både total och absurd. I stället för att tydligt ta avstånd från de högerradikala och rasistiska partier som nu samarbetar med flera regeringar i Europa har ett antal debattörer lagt skuldbördan på vänstern.”

Ok. Härmed tar jag avstånd från höger- och vänsterextrema och rasistiska partier. Inte bara i Europa utan i hela världen.

”Det intressanta (och sorgliga) är att se att samma förnekelse funnits i den del av debatten som handlat om hatet mot oss feminister. Det är en förnekelse som nästan blir humoristisk när man sitter med inkorgen full av mejl med rubriker som ”Du är ägd din jävla fitta!”. Hatet som jag och flera med mig möter varje gång vi tar upp feministiska frågor har som Anna-Klara Bratt skrev (DN 22/2) blivit en del av arbetsbeskrivningen.”

Hatmejl kan alldeles säkert vara mycket obehagliga och man kan bara önska att ingen drabbades av sådana, men de verkar tyvärr finnas med i arbetsbeskrivningen för många offentliga personer.

”Men avtrubbningen till trots så undrar jag då och då över vilka de här männen är. Liksom jag fascineras över deras avsevärda mängd energi och frenesi som de slösar på sitt hat. Har de inget jobb att gå till? Hur har de tid författa alla långa mejl och blogginlägg? Vad är det som driver dem i deras oresonliga hat? Eftersom många av dessa anonyma mejlhatare återfinns i kommentatorsfälten på herrarna Ströms och Billings bloggar hoppades jag att några av dem skulle dyka upp på pubmötet på Charles Dickens.”

Jag vet att Sveland identifierade en mejlare på pubträffen, men poängen här är ju att klistra ihop hat och jämställdismbloggarna.

Sedan glider artikeln över i raljerande:

”Dessutom – och detta är faktiskt lite rörande – vill vi avskaffa män överlag eftersom vi förespråkar rätten till insemination för ensamstående kvinnor. Inte ens denna lilla skärva av biologi att vila sin manlighet på ska kvarstå i det feministiska herraväldet. Inte undra på att de tolkade Valerie Solanas Scum-manifest så bokstavligt och humorlöst.”

Den lilla skärvan av biologi ja. Vad jag anser om insemination av ensamstående kvinnor finns att läsa här: http://www.susannavaris.com/blogg/2012/03/hon-har-ju-ingen-pappa/

Jag förstår inte varför Sveland inte ser lika humoristiskt på Breiviks manifest som SCUM-manifestet? Båda är skrivna av psykiskt störda individer, vilka båda har skridit till verket rent konkret efter sina ideologibyggen.

Svelands beskrivning av pubkvällen lämnar jag därhän. Pär Ström ger sin beskrivning här:

http://genusnytt.wordpress.com/2012/03/29/jag-skriver-pa-newsmill-om-hur-maria-sveland-luras/

Sveland förundras över att jämställdisterna känner sig utpekade, i egenskap av män, som skyldiga till våld och förtryck. Det är ”mansrollen” man vill problematisera, den som i vissa fall leder till våld. Men sedan:

”Men så länge antifeministerna känner sig anklagade kan de fortsätta rikta sin förorättade ilska mot feminister i stället för att behöva problematisera sin egen del i kvinnoförtrycket.”

Hur var det nu? Ska alla känna skuld eller inte? Är alla skyldiga eller inte?

”För sanningen är att ingen av dessa kränkta herrar har något intresse av att bedriva den rättviserörelse som feminismen är eftersom de helt enkelt inte vill ha ett jämställt samhälle.”

…slår Sveland fast. Detta kan jämföras med den jämställdistiska ”manifestationen” som Pär Ström skrev för någon vecka sedan:

http://genusnytt.wordpress.com/2012/03/16/vad-vill-jamstalldisterna/

Lite senare i artikeln, om papparörelse och föräldraförsäkring mm:

 ”Att feminister i alla tider kämpat just för att förmå männen att ta mer ansvar för barn och familj och bli mer närvarande i sina barns liv är ett faktum som de helt enkelt ignorerar.”

Hur går den här närvaron ihop med den nyss uttryckta kampen för rätten till insemination för ensamstående kvinnor?

”Här handlar nämligen kampen inte om att ta sitt ansvar som pappa (med allt vad det innebär i tid, omsorg och pengar) utan om pappors ovillkorliga rätt till sina barn. Oavsett om det är en pappa som misshandlat sin före detta fru inför ögonen på barnen. Oavsett om barnen vägrar träffa pappan (något som de tolkar som en hämndlysten före detta frus hjärntvätt av deras gemensamma barn).”

Handlar kanske inte kampen för rätten till insemination för ensamstående kvinnor om mammors ovillkorliga (och exklusiva) rätt till sina barn? Sedan blir det som det plägar i Svelands värld; kvinnor är oskyldiga och änglalika offer för allehanda hustrumisshandlare och egoister till karlar.

Sedan paradnumret: alla som kritiserar feminism har ju redan blivit stämplade som kvinnohatare och via en bloggkommentar-hatmejlskedja kan man nu behändigt förknippa alla med Breivik:

”Att förneka och därmed förminska hatet, som så många gjort i den här debatten, i stället för att visa sin upprördhet och avsky är djupt obehagligt. Förnekelsen må vara en väl beprövad och delvis effektiv strategi för att tysta en debatt men det är en vansklig väg för ett demokratiskt samhälle. Anders Behring Breivik var en mycket störd människa fylld av hat mot såväl feminister som muslimer. Efter den 22 juli fylldes bloggosfären av inlägg som tog avstånd från Breiviks terrordåd men som höll med om hans åsikter. Genom sina terrordåd har han gjort grovjobbet åt den vardagsrasism som alltmer smyger sig in i finrummen just nu. På samma sätt banar de extrema, anonyma kommentatorsfälthatarna och hatbloggarna vägen för en mer rumsren antifeminism.”

I slutklämmen är guilt-by-association-kedjan fullbordad med uttrycket extremistbloggarna. Jag antar att Sveland menar Billing, Ström och andra som är kritiska mot feminismen.

Apropå makt. Fem helsidor på kort tid i en av landets största dagstidningar tyder inte på någon underdog-position, trots offerkofteretoriken som genomsyrar texterna.

Jag delar inte den rådande feministiska analysen. Det verkar inte finnas mycket utrymme till en annan analys än den påbjudna. Så länge den inte klarar av ett individperspektiv och att se individuella rättigheter och skyldigheter som det primära, är saken förlorad för mig.

Johan Lundberg skriver intressant på temat på Axess-bloggen:

http://www.axess.se/blog/post/2012/04/05/Sveland-nyttiga-idioter-samt-politiskt-vald-och-hat.aspx

Apropå Svelands argumentation; Hanne Kjöller skrev redan för ett år sedan så här:

http://www.dn.se/ledare/signerat/provokatorerna-feministisk-harskarteknik-stryper-viktig-debatt

En feministisk debatt på Uppsala Universitet. I panelen: Nina Björck, Jens Liljestrand, Malin Ullgren och Maria Sveland (så värst avvikande åsikter torde ju inte finnas i den församlingen). Här kan man se Maria Sveland förklara det problematiska med människors fria val och fria vilja (och plötsligt klarnar saken för min del en gnutta)(vid 36:00):

http://www.youtube.com/watch?v=Fybj9xs0X5E&feature=relmfu