Från Konst i Kungsträdgården 2011. Foto: Nils Mohlin
Jag fick precis besked om att jag har blivit antagen till att ställa ut på Konst i Kungsträdgården 28. – 29. april 2012! Det ska bli såå kul!
Konst i Kungsträdgården har skapats av eldsjälen och konstnären Nils Mohlin och är en avgiftsfri promenadutställning utomhus i Kungsträdgården. Flera nya konstnärsvänner kommer också att ställa ut och det ska bli jätteroligt. Jag sätter igång och hoppas på bra väder redan nu.
I många jämställdhetsplaner runt om i landets skolor, institutioner, arbetsplatser mm framhålls ju 50/50-fördelning mellan könen som ett ideal. Dessa jämställdhetsplaner härstammar ofta från den expertis som utbildas vid landets genusvetenskapliga institutioner. Hur ser det då ut på dessa institutioner med tanke på jämställdhet?
Som en liten överslagsmässig illustration tar jag upp de tre forskningsmiljöerna som vardera erhållit 27 miljoner i excellenssatsningar (Centres of Gender Excellence):
Umeå Universitet:
Personal på Institutionen för Genusvetenskap:
22 kvinnor / 2 män
Forskare på samma institution:
22 kvinnor / 0 män
Uppsala Universitet:
Prefekt, studierektor och studierektor avancerad nivå är alla kvinnor
Verksamma:
41 kvinnor / 8 män
Linköpings- och Örebro Universitet:
Föreståndaren är kvinna.
Advisor board:
5 kvinnor / 1 man
International advisor board:
7 kvinnor / 0 män
Forskare:
ca 100 – 110 kvinnor / ca 11 – 17 män
Anmärkning: I fallet Umeå fanns en person bland forskarna som inte på grundval av namnet rakt av kunde placeras i en könskategori, samma sak med en handfull personer bland forskarna i fallet Linköpings Uni/Karlstad Uni.
Det är märkligt att det man förespråkar som norm för andra i snart sagt alla delar av samhället, inte ses som något viktigt på den egna institutionen.
Jag upprepar det igen: jag vill gärna arbeta för verklig jämställdhet, allas lika värde, respekt för individen och de mänskliga rättigheterna, jag ser bara inte att den ur feminismen sprungna genusvetenskapen och dess tillämpningar i många delar gör detta.
Intressant att notera är att Umeå universitet år 2006 har antagit en ambitiös policyprogram för sitt universitet för åren 2006 – 2010:
http://jamda.ub.gu.se/bitstream/1/384/1/umeauniv_policy.pdf
Vision Umeå Universitet slår fast att:
• Umeå universitet är jämställt 2010
• jämställdhetspolicyn ska kontinuerligt revideras för att säkra en aktiv och uthållig strävan för
jämställdhet mellan kvinnor och män i all verksamhet
• kunskap om kvinnors och mäns liv, arbete och
inflytande ska tas tillvara på ett sätt som främjar jämställdheten.
Bland utgångspunkterna för universitetets jämställdhetsarbete återfinns:
• alla arbetsplatser ska sträva efter en jämn könsfördelning (med jämn könsfördelning avses att det finns minst 40 procent av vardera kön) inom olika anställnings- och studerandekategorier och att denna strävan även omfattar könsfördelningen på programutbildningar och fristående kurser
• det på universitetets samtliga nivåer ska finnas en
stark strävan efter att det ska vara jämn könsfördelning i alla ordinarie och tillfälliga nämnder, kommittéer, styrelser och arbetsgrupper liksom för funktionerna inom forskarutbildningens olika faser
(Man kan ju idag, 2012, notera att det på den genusvetenskapliga institutionen på UU knappast har nått upp till de storslagna målen.)
Sedan övergår man till bakgrunden för jämställdhetspolicyn och den traditionella problemformuleringen:
Könsfördelningen bland doktorander och adjunkter har varit jämn under flera år.
Andelen kvinnliga lektorer ökat stadigt och för andelen kvinnor i gruppen forskarassistenter har utvecklingen också varit positiv. Däremot ökar andelen kvinnliga professorer mycket långsamt, trots att Umeå universitet toppar statistiken för lärosä-
ten när det gäller andelen nyrekryterade kvinnliga professorer.
…
Andelen kvinnliga lektorer inom teknisk naturvetenskaplig fakultet är betydligt lägre än inom den samhällsvetenskapliga fakulteten.
Ur målsättningarna i dokumentet:
Kvantitativa mål har fastställts av universitetsstyrelsen för tre lärarkategorier under åren 2005 – 2008. Högskoleverket har fastställt rekryteringsmål för professorer. Dessa mål framgår av nedanstående uppställning.
Umeå universitet Högskoleverket
Professorer minst 40% kvinnor 34%
Forskarass. minst 40% kvinnor mål saknas
Lektorer minst 40% kvinnor mål saknas
…
Jämställdhetslagens krav om att underrepresenterat kön ska uppgå
till minst 40 procent gäller dock samtliga anställningskategorier. Samma mål om underrepresenterat kön gäller för studenter på kurser och utbildningsprogram, vilket har fastställts av riksdag och regering och beskrivs i universitetets regleringsbrev.
…
Jämställdhets- och genusperspektiven ska integreras och synliggöras i all verksamhet vid Umeå universitet
Genusvetenskapens expertis ska tillvaratas överallt:
Kunskaper som genusforskningen producerar
ska tas tillvara i arbetet för jämställdhet. Jämställdhetsrådet ska årligen följa forskningen vid exempelvis genusforskarskolan och ta tillvara resultaten
genom att anordna workshops och seminarier och
därigenom driva utvecklingen framåt. Institutionerna ska uppmuntras att konkret och planmässigt arbeta med genusperspektiv i grundutbildning
och forskning. Umeå universitet har även ett ansvar att kontinuerligt och aktivt uppfölja och utvärdera hur genusperspektivet behandlas i grundutbildningen
…bortsett då från den genusvetenskapliga institutionen?
Jag inser att det i en disciplin som baserar sig på feminism kan finnas svårigheter att locka manliga elever och forskare. Frågan är om genusvetarna inser att det kan förhålla sig på motsatt sätt på andra håll i samhället? Och innebär den feministiska utopin med tvång en 50/50-fördelning överallt? (Varför man i dessa fördelningar alltid väljer att utgå ifrån det biologiska könet, något som man i sin övriga teoribildning förkastar som oväsentligt, är ju en annan intressant frågeställning…) Är man beredd att sätta den politiska ideologin högre än individens rätt att välja sitt liv?
Sedan finns det ju en hel del problem med själva genusforskningen, med allt från teoribildning till metoder, analyser och slutsatser, men det är en annan diskussion. Man kan bara förundras över att en politisk ideologi baserad på postulatet ”kvinnor som kollektiv är underordnade män som kollektiv” ses som en användbar verklighetsbeskrivning för forskning.
Länkar:
Nationella Sekretariatet för Genusforskning: http://www.genus.se/
UCGS (Umeå universitets Institution för Genusforskning): http://www.ucgs.umu.se/
Centrum för Genusvetenskap, Uppsala Universitet: http://www.gender.uu.se/
Center for Gender Excellence, Linköpings – och Örebro Universitet: http://www.genderexcel.org/
Svenska Dagbladet
Jag har alltid varit smått allergisk mot beskrivningen av kvinnor som offer i media. Den våldtagna, lönediskriminerade, allmänt diskriminerade, misshandlade, förfördelade etc etc kvinnan finns överallt, inte en dag går utan ett antal artiklar i media som beskriver någon form av diskriminering av kvinnor.
Min irritation har gått ifrån en känsla av motvilja mot att bli beskriven som ett offer genom mitt könstillhörighet, till en ilska över kvaliteten och vinklingarna i många sådana reportage. Ofta stämmer inte vinklingen i artikeln alls, eller stämmer enbart till någon del, med verkligheten. Senast exemplet fanns i Svd igår:
http://www.svd.se/naringsliv/kvinnor-utesluts-fran-chefsjobben_6838049.svd
”Kvinnor utesluts från chefsjobben”, skriker rubriken ut i bästa kvällstidningsmanéer. Läser man artikeln framträder en helt annan verklighet; chefsrekryteringsföretagen har svårt att hitta lämpliga, kvinnliga kandidater, könsfördelningen på tillsättningar på chefsnivå 2011 låg på 34 % kvinnor/66 % män (en rejäl ökning på 20 år från 15 % kvinnor/85 % män), från rekryteringsföretaget Odgers Pehrson säger man sig ha ett ansvar för att hitta fram kvinnor och man går alltid ett extra varv för att hitta just fler kvinnor och på företaget Michaël Berglund försöker man aktivt arbeta för ett mera jämställt näringsliv. I papperstidningen fanns ytterligare exempel med bl a ett initiativ från Wallenbergs och Investor samt Ratos, där man hade senaste året lyckats få fram fler kvinnliga än manliga chefer (av någon anledning finns inte detta med på nätet). Visst finns det utmaningar i särskilt mera konservativt ”manliga” branscher, där man ofta går på säkra kort (felrekrytering är som bekant, mycket dyrbart), men någon total uteslutning, som det hävdas i rubriken, av kvinnor handlar det definitivt inte om. Snarare har andelen kvinnliga chefskandidater mer än fördubblats de senaste 20 åren.
I DN spelar fem förbundsordföranden ut kvinnokortet angående lönerna i vård, skola och omsorg:
http://www.dn.se/debatt/har-ar-sju-punkter-for-ett-sverige-med-rattvisa-loner
”Viktigaste” jobben sämst betalda. En socialsekreterare tjänar 12.000 kr mindre än en IT-konsult, en undersköterska 2.600 kr mindre än en verkstadsarbetare. Orsaken är en strukturell lönediskriminering; yrken som i huvudsak innehas av kvinnor värderas systematiskt lägre än likvärdiga yrken där män dominerar.
Som förbundsordförande borde man ha en bättre insikt i nationalekonomi än att skylla på att lönerna i de egna branscherna släpar efter på grund av kvinnodominans. Skattefinansierade jobb kan inte ge lika hög eller högre lön än i den privata sektorn. Nyktert nog konstaterar man att:
Problemet är dock att kvinnor och män i stor utsträckning har olika arbetsgivare. [… ] Den svenska arbetsmarknaden är tydligt könsuppdelad. De flesta sektorer är antingen starkt kvinnodominerade eller starkt mansdominerade. Kvinnor arbetar i stor utsträckning i offentlig sektor, 2009 var tre av fyra offentliganställda kvinnor.
Men sedan glider man iväg på cykeln (och vem är denne ”man” som man ständigt hänvisar till):
”Yrken som i huvudsak innehas av kvinnor värderas systematiskt lägre än likvärdiga yrken som i huvudsak innehas av män, trots att yrkena kan antas vara av samma svårighetsgrad. Det finns ett tydligt negativt samband mellan andelen kvinnor i en bransch och hela branschens lönenivå – både bland arbetare och bland tjänstemän. Det innebär att det finns en strukturell diskriminering mot kvinnodominerade branscher. Denna diskriminering är riktad mot yrken, inte mot individer. Även män i kvinnodominerade yrken drabbas.”
Sista meningen, att även män drabbas, borde ju peka på en brist i den egna analysen: det är inte på grund av att de anställda är kvinnor som lönerna är dåliga, det är någonting annat. Sedan jämför man äpplen med päron genom att jämföra alla kvinnliga arbetstagare med alla manliga arbetstagare i fråga om utbildning och tar detta som intäkt för en analys i de egna verksamheterna.
Ja, nu skulle jag inte dissekera just denna artikel, men den är ganska illustrativ i hur märkligt det kan bli när man väljer att utgå från kön som bestämmande faktor för lönesättning när det egentligen handlar om någonting helt annat; privat kontra offentlig finansiering, kvinnors tendens att välja arbeten i verksamheter som ingår i medborgerliga rättigheter i civiliserade samhällen (vård, skola, omsorg) och kvinnors tendens att söka bli anställda istället för egenföretagare.
I dagens Aftonbladet på nätet återfinns en av yxmän (bl a hennes far) bortrövad och kanske bortgift 15-årig flicka, en mördad 34-årig småbarnsmamma, en dödshotad bloggerska, sexutnyttjade skolflickor och en dotter som skar sig i armarna. (En manlig misshandlad gängmedlem återfinns samt eventuellt manliga särskole-elever som blivit sexuellt utnyttjade.)
Åter i DN; det kvinnliga och flärdfulla provocerar tydligen fortfarande:
I Sydsvenskan berättas om att kvinnovåldet ska uppmärksammas i Lund (för det existerar väl inga män som är drabbade av relationsvåld??):
http://www.sydsvenskan.se/lund/article1607748/Samlat-grepp-mot-kvinnovaldet.html
Helsingborgs dagblad reproducerar klagovisan från de fem förbundsordförandena ovan:
http://hd.se/ledare/2012/02/11/upp-till-bevis/
Katrin Kielos anklagar Alliansen för att kvinnor, enligt henne, missgynnas av den förda politiken:
http://www.aftonbladet.se/ledare/article14349327.ab
Så här kan jag hålla på resten av kvällen utan att nå slutet av de senaste dygnens misär för kvinnor. Man kan fråga sig vad den här kontinuerliga offermålandet tjänar för syfte? Säljer det lösnummer? Antagligen. Alla som har pengar att tjäna i form av nya anslag tjänar kanske också en slant.
Men gynnar det kvinnor? Att ständigt bli utmålade som hjälplösa offer som måste lyftas fram och curlas på olika sätt? Kvinnor blir inte sedda som myndiga vuxna med ansvar för sina egna liv. Dessutom drunknar de verkliga problemen i den ständiga floden av felaktiga vinklingar och ickefrågor.
Jag lovade tidigare en liten nostalgitripp på tema Eijas och mina äventyr i ungdomen, så håll till godo!
80-tal, Pub Shakespeare i Södertälje. Vi bodde på den puben på helgerna och även i veckorna, det blev ett stamställe dit alla gick. Sedan skulle tomten vid Tom Tit´s bli parkering (!), puben packades ihop och såldes enligt uppgift till Estland.
80-tal. Eija och jag är på väg till Stockholm för att se en konsert med finska bandet Sielun Veljet.
90-talets början. Partybrudar på väg ut i nattlivet…
På inter-rail i Sagres, Portugal
Tidigare på samma inter-rail. Skinnfärgning i Medina, Fès.
Samma resa, framför Buckingham Palace. Tänk er ungar; ingen internet, inga mobiler…vi var ute i en månad och reste runt i nio länder.
Fortfarande samma resa. I djurparken i Barcelona.
Eija sydde en hel del kläder själv, bl a den här fina klänningen. Hemma i min Scania-lägenhet på 24 kvadrat i Södertälje. Eija hade alltid koll på stil och musik. Hon fick hemleverans från Ginza och hade en samling på metervis med lp-skivor. En guldgruva. Hon prenumererade på creddiga musikmagasin och visste alltid vad som gällde…
På Hultsfredsfestivalen 1991 (?)
Rockbrud
Fix och trix före utegång. Hemma hos Eija i hennes lilla lägenhet i Viksängen, Södertälje.
En sommar åkte vi till Finland på festival. Vår budget var ungefär 400 kronor per skalle exkl boende. Det gick suveränt, vi behövde bara ställa oss vid vägkanten så fick vi lift. Släktingarna var strategiskt bosatta precis så att vi kunde våldsgästa. Vi klarade nästan en vecka på den summan. Här är vi på Ahvenlampi rock.
Jag hos en moster som lägligt bodde några kilometer ifrån festivalplatsen.
En annan englandsresa.
Camden Lock
Eijas hököga spanar på fynd. Här köpte vi bootsen. Numera har Eijas passion för kläder införlivats i passionen för inredning…
Sedan köpte Eija ett hus i Stjärnhov…
…och det stora renoverings-, byggnadsvårds- och inredningsintresset tog vid!
Förresten såg huset i Stjärnhov ut så här när Eija och Mika var klara med det och flyttade till Sollefteå:
Foto från Norrfrid.blogg
Foton från Lev Landlig
Min goda väninna Eija, som för någon vecka sedan var här på besök i sambande med Formex-mässan, var med i den norska tidningen Lev Landlig (1/2012) i ett vackert reportage. Tidningen finns att köpa här:
http://www.press-stop.se/webbshop/produkt/lev-landlig/201201/
Lev Landlig: http://www.levlandlig.no/
Norrfrid blog: http://norrfrid.blogspot.com/
Bilderna som togs kommer att dyka upp även i Gård och Torp samt Lantliv. Godis för alla med intresse för gammaldags – och lantlig inredning, byggnadsvård och renovering.
Dagens inspiration är den kanadensiska konstnären Marianna Gartner. Hennes fantasieggande porträtt, ofta målade efter antika fotografier, väcker tankar om livet, döden, familjeband, förlust, människans förhållande till naturen och en hel del annat. Ett av mina kommande verk till serien Curse of the Crows har ett familjeporträttstema och därför känns Gartner extra aktuell just idag.
Bad Friedrich
Demons Teasing Gabor
Diablo Baby
I Wear My Fur Inside Out
Zwei Bruder
Girls In White
Little Brown Snake
Pretty Boy Scull
Struwwelpeter With Kittens
Tattooed Piétà Jesus
White Horses
Alla bilderna är hämtade från:
Foto från www.pharmaceutical-technology.com
I dagens Svd skriver ett antal personer från bl a Karolinska Institutet om vikten av att behålla viktig kompetens:
”Den omedelbara uppgiften är dock att försöka ta tillvara all kompetens som kommer att friställas och riskera att gå förlorad för Sverige. Den spetskompetens inom biotekniskt och medicintekniskt företagande som neuroforskarna vid Astra Zeneca genom åren skaffat sig, är en mycket viktig framgångsfaktor för vårt land.”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/neuroforskningen-far-inte-ga-forlorad_6835017.svd
Astra Zeneca naggar alltså inte längre i kanten av verksamheten i Södertälje, det är all forskning i staden som nu läggs ner. Tillverkningen som är lokaliserad hit kommer än så länge att vara kvar, men vilken slags arbeten och näringsliv ska Sverige satsa på i framtiden? Min bild av det hela är att just tillverkningsindustri inte har setts som det som Sverige ska sikta in sig på i framtiden, snarare har man framhållit de kunskapsintensiva branscherna och arbetena som en ledstjärna. Nu försvinner, efter en successiv utflyttning den sista spillran av den kunskapsintensiva delen av en av de traditionellt stora ”svenska” flaggskeppen från Södertälje. I Mölndal kommer dock de 1800 forskarna att fortsätta forska kring mag- och tarm-, samt hjärt- och kärlsjukdomar.
När forskningen i Lund för några år sedan lades ner, reagerade många stora aktörer snabbt. Samma kväll som beslutet togs, träffades viktiga aktörer för att utforma en plan. Region Skåne, Lunds universitet och kommunerna Lund och Malmö gav exminister Allan Larsson i uppdrag att försöka behålla forskningskompetensen i området. Det har startats ett nätverk, Supernova, som samlar 75 tidigare anställda vilka driver ett 30-tal olika företag. Man hyr lokaler i de gamla laboratorierna, säljer forskningskompetens på kontrakt och har på så sätt blivit underleverantörer för läkemedelsföretag.
Kommunstyrelsens ordförande i Södertälje Boel Godner (S) säger sig vara intresserad av det som gjordes i Lund:
”Det är väldigt intressant men vi behöver prata mer med dem. Sen ska man tänka på att konjunkturen är ett helt annat.”
Hon berättar också att man kommer att ha ett extrainsatt möte i kommunstyrelsen för att träffa Lars Lejonborg (som har fått regeringens uppdrag att rapportera om hur man kan ta tillvara kompetensen vid nedläggningen), representanter för Arbetsförmedlingen och Astra Zeneca.
Jag hoppas att man nu verkligen ser till att göra detta: ta tillvara på kompetensen. Sverige har inte råd att förlora ett enda kunskapsintensivt arbete till utlandet och allra helst borde vi växa på det området. Varför inte lyssna på artikelförfattarna i SvD? Kanske en excellenssatsning i en forskningsmiljö kring KI, med kompetensen från Södertälje? Eventuellt kunde väl de gamla lokalerna användas, som i exemplet Lund? Konjunkturen borde inte spela så stor roll när det handlar om Sveriges framtid på längre sikt. Forskningskompetens tar lång tid att erövra, betydligt kortare tid att förlora. Med all respekt: Arbetsförmedlingen är kanske inte så mycket att hoppas på.
Om det handlar om resurser så föreslår jag att man ser över satsningarna på t ex genusforskning i landet (fn tre excellenssatsningar vid tre lärosäten för 81 miljoner kronor utöver den vanliga forskningen och institutionerna). Eller vi kanske så småningom kan exportera lösningar inom t ex ”könsbestämning av matbestick”? Ursäkta den raljanta tonen, men ibland känns världen mer än lovligt galen. Och galen blir man garanterat om man försöker sätta sig in i vad genusvetenskapen handlar om och framför allt hur mycket resurser som läggs ner på denna, högst diskutabla forskning.
– : – : – : –
10. februari 2012
Boel Godner uttryckte återigen förhoppningar i Arbetsförmedlingens riktning på TV4-nyheterna nyss. Suck. Det primära i sammanhanget är inte att alla ska ha sysselsättning (vilket ju i sig är viktigt). Det absolut mest angelägna är att rädda kompetensen!!!!! Sätt press på Astra Zeneca, som nu hastigt vill lägga ner, att skänka lokalerna till de anställda (goodwill åt Astra Zeneca), som i sin tur kan bilda bolag enligt ovanstående modell (kanske i samarbete med KI) och därigenom fortsätta forska och behålla en kvalificerad forskningsmiljö.
Fler artiklar:
http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article3403831.ece
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=4959289
http://www.dn.se/debatt/efter-astra-zenecas-besked-behovs-en-offensiv-regering
– : – : – : –
Ledare i DN 120203:
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/kunskap-i-flyttkartonger
Cutie (Desire series), mixed media, 27 x 35 cm. SEK 1800. Susanna Varis
Ett till nytt verk blev klart igår. Det har gått snabbt nu, eftersom bakgrunderna var klara. De är oljemålade bakgrunder och har tagit dagar att framställa, trots att det nu kan verka att allt går väldigt snabbt. Så nu är bakgrunderna slut, dags för nya idéer. Jag har en akvarell på gång till C.O.T.C. som jag grunnat på sedan i höstas, den måste bli till. Ramar måste hittas…snart blir det dags att börja framställa reklammaterial för utställningen…
Desire series blir en ny serie med verk. Åtrå med moderna kännetecken.
Maria Sveland. Foto från Roosmark.com
Jag hade tänkt att pyssla med konsten ett tag till idag, men någon hade på facebook delat en text från DN som jag typiskt nog blev nyfiken på. Det visade sig vara Maria Sveland, författare och mediearbetare, som i en lång svada och med nästan oöverträffad mängd olika företeelser kokar en saftig guilt by association-soppa. Åsa Linderborg lyckades ju bunta ihop Breivik och Göran Hägglund efter att hon blivit förnärmad av Bengt Ohlssons text om kulturvänstern, men Sveland har i samma artikel tryckt ihop det mesta hon finner ideologiskt misshagligt och ser en stor sammansvärjning bakom allt detta.
Här finns texten: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-som-gor-mig-politiskt-deprimerad
Jobbik, Geert Wilders PVV, kriminalisering av islam, Sannfinnländrana, Dansk Folkeparti, Front National, SD, Fremskrittspartiet, framväxten av nationalsocialismen, Ny Demokrati, tokhöger, nationalismen i sportkulturen, Annie Lööf, programledaren Lennart Dahléus, Moderaterna, KD, Angela Merkel, Carl Bildt, reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Access, bloggar, nätdebbatörer, alla som talar om politisk korrekthet eller kulturmarxism, Aktuellt, antifeministiska bloggare som Pelle Billing och Pär Ström (som kallas för extremister), vanliga mainstream-krönikörer, författare och journalister, Människorätt för Ofödda, Marcus Birro, Bengt Ohlsson samt medier och litteraturkritiker som hyllat Knausgårds ”Min Kamp” buntas alla ihop med massmördaren Breivik. (Observera att alla definitioner ovan i detta stycke är Svelands, inte mina. Pär Ström och Pelle Billing kallar sig jämställdister, vilket är ett utmärkt begrepp för vad det handlar om.)
Jag antar att det lätt blir så här när man är van vid att se kollektiv istället för individer. Feminismen är ett mycket omfattande begrepp och innehåller vitt skilda ”skolor”. Den spänner över hela det politiska spektrat, men det som blivit mest dominerande i politiken, inom media och inom akademierna, är en feminism byggd på socialistisk – och radikalfeminism. Därför är redan angreppet ”antifeminist” mycket grovt tillyxat. Feminismen som ideologi (genom genusvetenskapen) har erövrat stor makt och återfinns i allt från pedagogik på förskola till lagstiftning till olika ”genuscertifierings”-ansatser inom högskolor och universitet (dessutom finns i dagsläget excellenssatsningar i genusvetenskap vid tre olika lärosäten för 81 miljoner kronor) mm mm. En sådan mäktig ideologi måste granskas. Om Maria Sveland vill att feminismen ska ha ett fortsatt liv, måste hon inse att det inte går att spela prinsessan på ärten så fort den egna ideologin ifrågasätts. Jag vill hävda att feminismen idag, till sina delar, har ingenting med allas lika värde eller jämställdhet att göra.
Maria Sveland tar till ett annat, retoriskt diskutabelt knep: hon kopplar ihop ifrågasättandet av feminismen/vänstern med kvinnomisshandel.
”Jag kommer att tänka på det som Susan Brownmiller skrev i sin bok från 1976, ”Against our will – Men, women and rape”, hur det faktum att ett fåtal män våldtar kvinnor upprätthåller en maktobalans och skapar en rädsla som även de män som inte våldtar kvinnor tjänar på – eftersom rädslan för våldtäkt påverkar alla kvinnors beteende, rörelsemönster, självbild, sexualitet. Även de som inte blir våldtagna tvingas förhålla sig till att detta är något som kan ske och sker när som helst.
Detsamma sker när de högerradikala spyr ut sitt hat. Inför själva hotet om våld påverkas grupper av människor och anpassar sig på olika sätt. Det ligger i hatets natur att det tvingar de hatade att förhålla sig till dess existens.”
Kritiken, här kallad för ”hatet”, är alltså ett övergrepp.
Maria Sveland ser heller inga som helst problem med att det starkt manshatiska SCUM-manifestet sätts upp och spelas för obligatoriskt infunnen skolungdom. Däremot ser hon problem med reaktionerna:
”Hatet mot Turteaterns uppsättning av Scum-manifestet gick i samma anda. Både Pär Ström och Pelle Billing skapade ett drev på sina bloggar som flera andra antifeministiska bloggare snabbt anslöt sig till och skrev egna texter på samma tema. Förutom en våg av protester och demonstrationer uttalades rena dödshot. Längst gick bloggaren ”Medborgare X” som skrev:
”För visst är det så att inte enbart en våldtagen feminist är en bra feminist. En mördad feminist är en ännu bättre feminist. Varför inte börja med Andrea Edwards själv. Henne kan man hitta på följande adress.””
Jag försvarar absolut inte Medborgare X:s reaktion, men kan bara konstatera att den har exakt samma ton som själva SCUM-manifestet. Han parafraserar Solanas.
Alla tycker inte likadant (vi gillar olika?) och var och en måste vara beredda att argumentera för sina ståndpunkter och helst då på ett mera sakligt sätt än Maria Sveland ger uttryck för i denna artikel. Jag skulle önska att Sveland plockade genusglasögonen av sig och läste t ex Tanja Bergkvists, Pelle Billings eller Pär Ströms bloggar förutsättningslöst. Om man är oförmögen att ta till sig relevant kritik finns det inte mycket utrymme för utveckling.
– : – : – : –
Pär Ströms replik på Maria Svelands artikel publicerades i DN 120210:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/par-strom-feministerna-har-inte-kunnat-hantera-sin-framgang
Pelle Billings replik i DN:
– : – : – : –
Fredrik Ekelund skriver en balanserad kommentar till Maria Sveland 21. feb:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vanstern-vagrar-att-tala-om-hela-verkligheten
– : – : – : –
…avslutades idag. Den är i blandteknik, med oljefärg och urklipp. The Battleground ingår inte i Curse of the Crows, men får hänga med på den utställningen ändå, såvida ingen köper den innan, förstås. :)
The Battleground, mixed media 2012. 41 x 32,5 cm, SEK 2600. Susanna Varis
Lite trivia angående detta verk; kroppsformen är tagen från självaste Marilyn Monroe, från Bernt Sterns fotoserie ”The Last Sitting”…
Foto: Bert Stern
