Från sjukbädden har jag satt ihop några sk teasers för min kommande utställning. Håll till godo, sprid gärna…och boka 30. mars – 5. april, veckan före påsk för utställningen! Galleri T är litet och intimt, beläget i det sk Drakerska huset i Gamla stan, ett stenkast från Slottet. Galleriet kommer att utgöra perfekt inramning för mitt horror-tema, Kråkgränd ligger strax intill och Gamla stan om kvällen är förtrollande!
Jag är hemma med halsont och feber, men orkade sätta upp ett nytt collage i blandteknik. Stundtals är jag pigg, sedan försvinner orken igen…
Diamonds for Breakfast (Curse of the Crows series). Mixed media. Susanna Varis
En hel del inspiration från Mia Mäkilä, som synes. Den handlar om lånta, eller kanske återtagna, fjädrar och materiella saker på bekostnad av blodsband. Om att ha och inte ha och att återta. Men som vanligt, alla ska ha sin egen tolkning.
Madonna sov i tidningspapperslakan på sitt engelska gods redan 2005. Foto: Tim Walker/Vogue
Bild från https://www.snurkbeddengoed.nl/?lang=EN
Cynisk exploatering av mänsklig tragik och lyckad marknadsföring, eller ett initiativ med verklig ambition att belysa samhällsproblem? Kanske både och? Svaret finns hos den enskilda betraktaren och varierar allt efter preferens.
NK: satsning ”Design With Conscious” står för den senaste twitterstormen (vid sidan av Thorsten Flinks rumpgrepp i Melodifestivalen). Trendexperten Stefan Nilsson och Pia Karlsson från NK Glas, Porslin och Kök har ställt samman ett urval av produkter av designers från olika håll i världen. Den gemensamma nämnaren är att produkterna är tillverkade på ett socialt medvetet sätt eller syftar till att uppmärksamma olika sociala problem och har ett slags ”socialt samvete” förknippat till sig. De uppmärksammade lakanen i denna kollektion, från holländska företaget Snurk, med mönster av pappkartonger för att associera till uteliggare verkar ha upprört mest. Överskottet av just dessa lakan går till unga uteliggare, för de andra produkterna bestämmer designfirmorna själva hur vinsten används till välgörenhet.
Skål med bitmärken för att påminna om världssvälten. Design Karina Marusinska.
http://www.marusinska.pl/pl/dizajn/8/
Självklart väcker detta känslor; ska dessa välbärgade människor som handlar på NK köpa sig bättre socialt samvete genom ett chict bäddset? Jag tror att det är just det faktum att det är NK, det traditionellt lyxiga varuhuset, som står för satsningen som väcker känslor. Hade satsningen gjorts snart sagt var som helst annanstans, t ex på ett hippt galleri, eller säg, Kulturhuset, hade twitterflödet snarare handlat om unisona hyllningar. NK:s varumärke med lyx, tradition, kvalitet, burgenhet kolliderar med ”socialt samvete” som varumärke. Detta är man förmodligen mycket väl medvetna om, i dagens mediasamhälle gäller det att sticka ut och väcka känslor.
NK:s ”popupbutik” med Design With a Conscious
Jag kan delvis förstå upprördheten, men samtidigt undrar jag om det är så hemskt upprörande? Pengar till goda ändamål, lakan och porslin som kommer att påminna dig långt efter du har lagt ner en slant i insamlingsbössan om den sociala problematiken bakom designen…jag vet inte om den av vänstern omhuldade skattevägen bättre manar till eftertanke. Skatter och fördelning behövs, men alla sätten är väl goda, eller?
http://www.dn.se/ekonomi/uteliggarlakan-pa-nk-far-kritik
http://www.svd.se/nyheter/stockholm/uteliggarlakan-pa-nk-far-kritik_6824531.svd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14320112.ab
Bild från Ajour
Isabella ”Blondinbella” Löwengrip har i dagarna råkat ut för nätmobbing på grund av semesterbilder som hon har lagt upp på sin blogg. Det tycks vara främst kvinnliga tyckare och bloggare som anser att Isabella inte är en godkänd representant för det anorektiska idealet som råder. Bra jobbat, flickor! Det är min erfarenhet att det främst är tjejer/kvinnor som har åsikter om hur andra tjejer/kvinnor ska se ut. Självklart deltar en del män (främst omogna och osäkra) i det slags tyckande också, men män i allmänhet verkar inte ha size zero som ideal. Modeindustrin, som främst påverkar kvinnor och deras ideal, dras med det gravaste skelettdyrkandet. Även herrtidningar, som mera påverkar pojkars ideal, har ofta mycket tunna modeller men med de obligatoriska silikonbollarna. Dessutom är modellbilder alltid retuscherade till än mer overklighet.
Åter till Blondinbella; stark och framåt som hon är står hon upp för sina kurvor och är stolt över sin kropp. Bara där borde hon förtjäna årets tjejegoboostarpris. Till saken hör att Isabella Löwengrip på intet vis ens är tjock, hon har en högst normal och sund fysik och är dessutom fantastisk vacker. Sund, frisk och strålande eller osund, sjuk och matneurotisk? Vilket kan tänkas vara vettigare?
Isabella gör sin grej och fogar sig inte i hur omgivningen tycker att hon ska vara. Det sticker väl i ögonen. Springa runt och vara snygg och framgångsrik och dessutom gilla sin kurviga kropp? Nä, så kan vi verkligen inte ha det. In i ledet med dig med dåligt självförtroende, ångest, missbruk och matneuroser så vi kan identifiera oss och suga näring ur andras misslyckanden när vi själva känner oss så misslyckade.
Isabella på Bahamas. Surt sa räven…Foto från: http://blondinbella.se/
– : – : – : –
120211
Kloka Anna Bäsèn skriver i sin krönika:
http://www.expressen.se/halsa/anna-basen/anna-basen-det-ar-lasarna-som-har-problem—inte-hon/
Det finns inte ofta någon anledning att åka till Gnesta om det inte är å jobbets vägnar, men just idag var vi lediga och dessutom hade konstnärskollegan Tomas Lacke vernissage för sin omgång av konstnärskollektivet outsiders utställning. Gnesta Konsthall lever mer eller mindre på hoppet, pengar är en bristvara, så även det politiska intresset för en verksamhet som denna. Det är så märkligt hur det nästan alltid går att skaka fram pengar när det gäller olika former av sportsatsningar, men inte när det vankas kultur. Jag antar att vi är en så pass liten minoritet i jämförelse med t ex mainstreamintresset fotboll…
Näringsliv och konst tycks också vara en alltför sällsynt kombination, men jag har lite saker på gång på det temat som jag tror kan bli något…
Gnesta Konsthall
http://gnestakonsthall.wordpress.com/
https://www.facebook.com/pages/Gnesta-konsthall/104499461955
Lacke demonstrerar utställningsmaskoten; det uppblåsbara svarta fåret med röda ögon. Jo, det funkar som en uppblåsbar Barbara…
Många fina verk ur Tomas Lackes digra produktion.
En installation r(EVOLUTION) – THE WHITE CUBE MUST DIE
Urklipp med konstnärerna i Outsiders. Längst ner en annan konstnärskollega, Fredrik Sköld från Eskilstuna.
Glory av Tomas Lacke på aluminiumplåt
Konst på akryl. Blir fin effekt med ljus bakom, som här framför ett fönster…
Lacke och har mörkret gemensamt i vår konst. Även en hel del rockighet och viss inspiration av gatukonst/popkonst. Här finns en hel del coola alster att se, gå/åk och kolla!
Snöigt på Drottninggatan
Andra lediga dagen av fyra. Jag var inbjuden på after work hos Skugge & Co och hade tänkt att svänga förbi ABA för att äntligen få Afternoon In Hell inscannad. Det sket sig, som det heter på vulgosvenska. En nedriven kontaktledning vid Tegelbacken (var annars?) ställde till det för tågtrafiken mer eller mindre hela dagen. Jag hann dock i tid till Skugge och även Uffe anslöt, direkt från arbetet. Det hade utlovats glass och vin…yammy! Jag är en glassoman av rang.
Jessica Karlsson, Emma-Lou Pesonen och Madeleine Carlsson bl a i showroom:et
Vin, aloe vera-vatten, vitaminvatten…
…och Mormor Magdas därproducerade glass. Mycket god, rejäl smak!
Bild från Skugge & Co
Efter afterworken på Hötorgshallen för att fylla på Uffes energireserver och handla den riktiga granatäppeljuicen…
På hemvägen fick jag en present! Det är vår två-årsdag. Någon gång här i dagarna/veckorna. det existerar egentligen inget riktigt datum.
Det var Metallicas och Lou Reeds utskällda samarbete Lulu. Efter att nu ha lyssnat på den för första gången kan jag konstatera att jag förstår inte det totala nedsågandet. Lulu är ett konstverk. Det är konst, inte ett traditionellt musikalbum. Man försätts bitvis i ett annat sinnestillstånd, som man vore påverkad av något. Musiken är mycket målerisk. Jag kan helt klart uppskatta sådant här. Det är inte Master of Puppets nr 52 tack och lov. Metallica har integritet nog att gå sin egen väg.
Nästan hemma…
Hemma nu. Det blir en lugn kväll med kanske lite ostbricka.
Nu är jag lagom vimmelkantig efter att ha sniffat oljefärg och lacknafta i några timmar. Jag har målat bakgrunder till kommande verk.
Men först var jag ute på promenad…
”Astrafältet” i Östertälje
http://www.dn.se/ekonomi/uppemot-1-200-jobb-bort-i-sodertalje
Jag promenerade en av de vanliga slingorna, där vägen går över Astrafältet (som vi har döpt det till). I morgontidningen kunde vi läsa att Astra Zeneca kommer att lägga ner sin forskning i neurovetenskap i Södertälje och 1200 arbetstillfällen kommer att gå förlorade. Det är inte bra. Det är inte alls bra. Forskningen kommer därefter att finnas i bl a Storbritannien och USA. Scania har sjunkande orderingång. Södertälje är en åldrande industristad och när industrin försvinner, vad blir här istället? Arbetskraftsinvandringen under 60-, 70- och 80-talen var enorm, industrin skrek efter folk. Jag minns att jag efter gymnasiet behövde enbart anmäla mig till Scania för att få börja arbeta när som helst. På lastbilsmonteringen visserligen, men på ett riktigt och rejält jobb. Så har verkligheten för ungdomar inte sett ut på decennier. Scania har under de senaste ekonomiska kriserna fört en mycket klok personalpolitik, där man har dragit ner på arbetstid vid sämre tider och haft perioder med övertid och sexdagarsvecka vid goda tider. På så sätt har man inte behövt tappa kompetens och satsa på dyrbar inskolning när sedan tiderna blivit bättre. Men svängningarna i ekonomin är numera mycket täta och kraftiga, någon lugn, längre period av stabila marknader har inte heller skådats på länge. Ändå är både lastbilstillverkning och särskilt Scania med sitt starka varumärke och läkemedelsindustrin två branscher som torde klara sig på sikt. Svensk arbetskraft är dock i internationell jämförelse dyr och om företagsklimatet är kärvt (eller till och med fientligt från vissa politiska håll), finns det andra utvecklingsmöjligheter utomlands. Jag hoppas verkligen att Södertälje inte ska behöva bli en industrispökstad av modellen Detroit.
En metafor för Södertälje? En förfallen bod som tillhört en större gård, avskiljd från huset av järnvägen och industrialismen, numera förfallen och utsmyckad av någon nutida ”konstnär”.
Efter promenaden blev det lunch på hemmagjord grönsaksröra och pasta till Real Houswifes of Beverly Hills. Plastikkirurgi, pengar, intriger…allt det som drömmar är gjorda av?
Plastic Beauties of Beverly Hills
Sedan till måleriet. Dagen har blivit längre, det märks. Marilyn Mansons Holywood och At Satan´s Request, samt The Stooges självbetitlade platta fick utgöra soundtracket.
Jag tog till målarkniven idag för första gången sedan början av 90-talet och det var hur roligt som helst. Då begrep jag ingenting av den, men nu funkade det plötsligt. det blir definitivt mera knivmåleri för mig…
Senare…
En av mina favoritpenslar…det kanske märks? :)
Ibland är betongen inte så dum…
Åt andra hållet…
Ikväll blir det kanske äntligen filmen Sex and the City II, en liten tjejkväll på egen hand. Fix och piff med håret och naglarna. Jag är ledig fyra dagar på raken, så underbart skönt.
Jag är fruktansvärt gammaldags och köper mina filmer i fysisk form. Sex and the City II fick inte bra recensioner. Återstår att se om det var så illa som det lät. Första filmen nådde nog inte upp till seriens nivå och den här ska alltså vara sämre…
– : – : – : –
Avgångsklass 9 e från Hovsjöskolan, den finska klassen jag gick i sedan Stålhamraskolan
En till förändring i Södertälje; den finskspråkiga klassen i Stålhamraskolan läggs nu ner. Det var i den jag gick när vi flyttade hit 1979. Till skillnad mot den debuterande författaren Eija Hetekivi Olsson upplevde jag att undervisningen på svenska, undervisning i finska och med två klassföreståndare med kompetens i båda språken var avgörande för att jag kunde behålla och utvecklas i mitt modersmål och samtidigt lära mig det nya språket. Jag tror att risken att inte lära sig något av språken väl hänger mera ihop med vilken sorts språklig träning man erbjuds hemifrån. Min språkliga träning startade långt före skolan och jag kunde läsa när jag började i första klass. Man läste för mig, med mig och jag läste själv. Jämt.
Självklart måste man följa elevunderlagets sammansättning och den finska invandringen till Södertälje i dagens läge är nog ganska måttlig. För den finskspråkiga klassen som finns nu består elevunderlaget sannolikt av andra- och tredjegenerationsfinnar och visst finns det väl ett värde i flerspråkighet även i det fallet.
Stålhamraskolans rektor i SR/Sisuradio :http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1025&play=3747806&playtype=Ljudklipp
Häromdagen uppenbarade sig Homer Simpson på ett högst odeffat magparti och här har vi nu Katten Gustaf i silikon och kroppsmålning…
Foto från Andreainspired
För att låna ett citat (i fri översättning) från Twin Peaks.
Det händer att man snubblar över saker som får ens världsbild att skaka till lite, vridas lite åt något håll, kanske till och med smulas sönder i någon del och ersättas med något annat.
Bengt Ohlsson har ju, som bekant, ruckat till en hel del människors själv- och världsbilder. Hur mycket dessa bilder har förändrats är en annan fråga, men debatten har tillförts nytt syre. I dagens DN finns en artikel där han beskriver händelserna efter startskottet till en av de häftigaste kulturdebatterna på länge:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/de-tolerantas-dolda-intolerans
Det finns en kollektiv världsbild, förmedlad och förstärkt av media, som lätt blir dominerande om man inhämtar sin kunskap om omvärlden från t ex tv och tidningar. Media har en oerhörd genomslagskraft och vad och hur saker presenteras är mycket viktigt för att människor ska kunna fatta rationella beslut och forma sina ståndpunkter.
Bengt Ohlsson beskriver sig ha hamnat i en veritabel skitstorm och det är lätt att göra det, om man råkar framföra en åsikt eller en idé som inte är i linje med den allmänt vedertagna, ”politiskt korrekta” om du vill, diskursen. Feminismen är nästa tabubelagda område. Om du inte skriver under på att du är feminist (och därmed anser att kvinnor är strukturellt förtryckta av män)(fråga bara Stefan Löfven), är du en bakåtsträvande grobian och förmodligen kvinnohatare.
Pär Ström i programmet Debatt om Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet. Bild från Jajamens blogg
Jämställdisten Pär Ström var länge en suspekt figur i mina ögon. Skulle män vara diskriminerade, herregud vilken rättshaverist, tänkte jag. Sedan började jag genom ett tips läsa Tanja Bergkvists blogg och har ännu inte slutat förundras… http://tanjabergkvist.wordpress.com/
Det finns sannerligen en hel del att ifrågasätta inom den sk genusvetenskapen och den feministiska rörelsen. Men som situationen är nu, går varken problemformuleringar, analyser, metoder, slutsatser eller implementeringar (eller det faktumet att vi har politiskt styrd forskning som utbildar ideologiexperter) att kritisera utan att man hamnar i ovannämnda fack.
På Pär Ströms blogg Genusnytt tas företeelser och exempel som påvisar ett ojämställdistiskt förhållande upp och det är intressant att se hur fullständigt dominerande bilden av kvinnan som offer är. Jag skulle rekommendera alla att stanna upp och tänka efter varje gång man läser om kvinnor som är förfördelade, diskriminerade eller på annat sätt offer och se på saken från ett annat perspektiv. Exempelvis debatten om festivalbokningarna som hade en manlig övervikt. Är 50/50-fördelning rättvist om andelen bokningsbara kvinnliga akter är t ex 25 %? (Jag har efterfrågat statistik på utövande kvinnliga artister från Musikerförbundet, men inte fått svar…)
Vad det nya filmavtalet innebär kan ni läsa om på Pär Ströms blogg:
http://genusnytt.wordpress.com/2012/01/26/mansdiskrimineringen-inom-filmproduktion-ska-oka/
Feminismen som ideologi kommer att få svårt att överleva om man inte är beredd att se och erkänna problemen inom sin rörelse och sin ideologi. Genusvetenskapen är i sina stycken långt ute på den tunna isen och cyklar och skulle även den må bra av att åtminstone försöka implementera vetenskapliga metoder. Det behövs en uppgörelse med en del feministiska myter och förmåga att se verkligheten som den är, inte hur den borde vara för att passa det ideologiska ramverket. Feminismen idag är en kvinnlig intresseorganisation som primärt arbetar för kvinnors intressen, inte för jämlikhet.
Foto från Jörgen Cederlund
Det är så fantastiskt ute nu, ljuset, de gnistrande snödrivorna, kylan…jag tycker så mycket om det. Ljuset gör mig piggare och landskapet är så vackert.
På tv:n spelar Tyra Banks över och en tårögd, kalvig plutmun får åka hem utan den eftersträvansvärda titeln Americas Next Top Model. Vad händer egentligen med alla dessa topmodeller sen? Snart blir det dags att laga lunchlåda och packa iväg sig till arbetet. En arbetare? Visst, jag är en arbetare. Arbetarklass? Jag har alltid arbetat, då är jag väl arbetarklass. Men jag är också akademiker och min släkt i Finland var inte vad man skulle kalla för arbetarklass, trots att morfar till och med dubbelarbetade som lärare och präst. Jag har alltid velat tänka på mig själv som klasslös (”you think you´re so clever and classless and free…”), eller snarare; jag tycker om att glida mellan klasserna. För mig har det varit lite av ett statement att inte räddhågset behöva springa iväg och köpa mig en bostadsrätt för att kunna säga att jag bor där och där och minsann inte är en looser i betongen. Jag har velat rucka på föreställningen om vem som bor i förorten. Pretentiöst, förmodligen. Jag är en finsk invandrare och om sådana kan man ju läsa om i Alakoskis och Hetekivi Olssons böcker. Sprit, våld och misär i betongen.
Jag jobbar med konst också. Kanske ska jag starta eget. Jag tror att många, särskilt de gamla arbetarpartiernas, kriser handlar till en del om att människor inte längre definierar sig som de gamla klasserna. Den moderna, arbetande klassen tilltalas mera av allianspolitiken och den fattiga arbetarklassens företrädare borde ju snarare vara glada för att projektet kan sägas vara lyckat, det stora flertalet har fått det materiellt och socialt mycket bättre.
Nä, nu hinner jag inte utveckla mina klassfunderingar mera, arbetet kallar.
