Ett till verk är nu klart för Curse of the Crows; She Only Had Eyes for the Chandeliers. Titeln är hämtad ur ett manuskript som min far skrev, också det baserat på familjehistorik.
She Only Had Eyes for the Chandeliers, mixed media 2012. Susanna Varis
Ett nytt verk i serien Curse of the Crows (med tillhörande utställning i Gamla stan, Galleri T, veckan före påsk) blev klar nyss. Tema älskade/oälskade barn fortsätter.
The Loved One, Curse of the Crows series. Mixed media 2012. Susanna Varis
The Cramps på Roskildefestivalen 1991 (?). Amatörfoto som det brukade se ut… Foto: Ingvar Ekström
Så trevligt! Nu kan man bara hoppas att Metaltown hakar på, helst redan till i sommar. Tack.
Fotoförbudet har alltid känts omotiverat. Jag har ju köpt biljett till konserten och alltså betalat för upplevelsen, varför ska jag då inte få dokumentera min upplevelse. Varför ska bara proffsfotografer med svindyr utrustning och extraspeciellt bra platser få fota och sedan sälja sina bilder? På det sättet tvingas jag som besökare betala två gånger för min upplevelse, först för att vara där och titta sedan för att kanske få ett minne i form av ett foto. Numera har många museer också avskaffat fotoförbudet eller åtminstone mildrat det, jag hoppas att man insett att man på det sättet får mycket gratisreklam på bloggar och facebook etc.
Så, som sagt…Metaltown, något att tänka på kanske? :)
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/sweden-rock-avskaffar-film–och-fotoforbud
Foto från Aftonbladets webbupplaga
I veckan spreds ett klipp med en grundligt blonderad donna som uttryckte tvivelaktiga åsikter på Facebook. Klippet handlade i stort om att hon inte ville ha en relation med en specifik kille (eller någon annan kille heller, för den delen), utan ville att vederbörande skulle komma och ”göra sin grej” och sedan dra, inget gullande och gosande och verkligen inget förhållande ville hon veta av. Lite ”wham, bam, thank you man” så där.
Var det på riktigt, var hon på riktigt? Troligen inte. Nu sprids fler klipp och donnan här har uppenbarligen lyckats med sin strategi att skapa sig ett buzz genom att uppröra. Förmodligen är hon snart en krönikör på någon kvällstidning, sedan programledare och innan vi vet ordet av så leder hon Allsången. Men men…vi har väl de kändisar vi förtjänar. Några av oss har ju bevisligen klickat upp henne till 700 000 besök per dag…
Jag laddade upp bilder från min kompaktkamera idag och hade glömt bort att jag förevigade vår promenad på julafton…
Från Kusens Backe mot slussen i Södertälje. Julafton och gröna gräsmattor…
En ledig dag. Efter en något trög start kom vi iväg på en efterlängtad promenad, precis lagom till när solen också hade bestämt sig för att titta fram. En målning iväg på posten, sedan över Rosenlund till kanalen, lunch på Noi:s och hem, var planen. Vid slussen sprack den planen med att någon av oss kom på idén med ett par semlor till kvällsfikat…sagt och gjort, mot staden! Men jag måste äta, så det blev Nancy´s Lounge istället för Noi:s…
Uffe står och beskriver hoummus för en medbesökare vid disken…
Mmmm…mezatallrik…
Jättesött dörrstopp från Indiska
Efter maten hittade jag ett jättesött dörrstopp på Indiska i form av en fågel och lite behövliga prylar på Claes Olsson (typ häftpistol och grenuttag). Vi var redan på väg hemåt när jag skådade över Maren att Strandgalleriet fortfarande var öppet. Jag behövde lacknafta och vi gick tillbaka. Det visade sig att en konstnärskollega, Ingemar Nyström, befann sig på plats. Ingemar och hans elever har vernissage imorgon…
Strandgalleriet vid Marenplan i Södertälje. Min kompaktkamera är usel vid dåliga ljusförhållanden…
Ingemar Nyström med sin pinfärska korp i Artisan-olja till vänster
Ett axplock av elevernas verk…
Den lilla grisen med gummistövlarna har nu hamnat på ett konstverk…
Luriga katter…
Ingemar håller också kurser på Strandgalleriet. http://www.strandgalleriet.se/
Efter kulturupplevelsen blev det promenad hem, med en liten sväng in på Statoil för förnödenheter som lacknafta (som Strandgalleriet inte hade i sortimentet) och chips.
Faksimil från Exprerssens nätupplaga
Dan Hallemar skriver i Expressen om segregeringen i en viss stadsdel i Stockholm, som även jag berört i några inlägg här på bloggen…
http://www.expressen.se/kultur/1.2685420/mosebacke
http://extra.expressen.se/pdf/120121kultur1.pdf
http://extra.expressen.se/pdf/120120kultur2.pdf
Att man som bostadsinnehavare reagerar på förändringar i närmiljön är fullt naturligt, men när man försöker maskera sitt särintresse som en reaktion från en allmänt representativ kulturvärld under parollen ”Kulturslussen” och därmed låtsas som att man representerar ett slags allmänintresse, blandar man nog litegranna ihop korten, medvetet eller omedvetet.
Mina inlägg om innanförskapet:
http://www.susannavaris.com/blogg/2011/08/en-rundvandring-i-innanforskapets-stockholm-del-i/
http://www.susannavaris.com/blogg/2011/08/en-rundvandring-i-innanforskapets-stockholm-del-ii/
I mitt strögooglande ramlar jag över denna skakande bildserie; Jon Bon Jovi och pojkarna i bandet involverade i snuskerier med ett gäng likaledes pudelhåriga kvinns. Jag som trodde att herr Bongiovi var en hyvens kille och hedersknyffel som alltid varit gift med samma kvinna och inte alls rumlat runt som de andra hårrockande killarna när det begav sig. Jag är chockad. Men det kanske handlade om att försöka skapa sig lite badboy-image? Vem vet.
Pudelgrop
