Apropå könsmaktsordning

Harald Eia i Hjernevask (Hjärntvätt). Foto: Siv Johanne Seglem

Intressanta nyheter når oss från Norge:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hur-gar-det-for-norge-utan-genusvetenskap_6687272.svd

Det vore på tiden med en kritisk utvärdering av genusvetenskapen även här i Sverige.

Här kan man tipsa SVT:s inköpare om serien (dokumentär och samhälle ligger väl närmast…) :

http://svt.se/2.85025/1.1034090/tipsa_svt_s_programinkopare

– : – : – : –

Ännu en röst i hyllningskören för Turteaterns SCUM-uppsättning kommer från Christina Sassner, genusvetare från Södertörns högskola:

http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/debatt-mainmenu-91/kultur-mainmenu-147/10837-scum-manifestet-av-turteatern

Publicerat i feminism, genusvetenskap, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap | Etiketter , , , , , , , , | 1 kommentar

Julklappstips

Dark Marilyn, akvarell. Storlek: A3, pris: 3200 SEK. Foto: Susanna Varis

Trots succéen på senaste utställningen, så finns det en del konstverk kvar till salu. Varför inte glädja någon med lite konst i år?

Till exempel finns utställningens signaturmålning i både original och som Fine Art Giclée-tryck, den gemensamma bilden med både Veronica Strandbergs och min målning sammansatt finns som vykortstavla…

Dark Marilyn som fine art giclée-tryck. Begränsad upplaga av 30 st. Varje ex är signerat och numrerat. Storlek: A3, pris: 750 SEK. Foto: Susanna Varis

Dark Marilyn (den gemensamma bilden) som vykortstavla. Storlek: 15 x 20 cm, inkl. ram. Pris: 150 SEK

Alla original till salu finns här:

https://www.facebook.com/media/set/?set=a.232259176787436.79376.166258563387498&type=3

Alla reproduktioner till salu finns här:

https://www.facebook.com/media/set/?set=a.293158154030871.92170.166258563387498&type=1

Dark Marilyn hamnade i inslaget som Sveriges Radio/Sisuradio gjorde med mig. Här med reportern Mea Salmijärvi. Foto: Susanna Varis

Inslaget finns här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2532&artikel=4823094

Intresserad? Kontakta mig här, på Facebook eller på susannavaris@gmail.com

Publicerat i Egna verk, Galleri Kocks, Konst, Marilyn Monroe, Okategoriserade, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Årets Sverigefinne Gala 2011 på Radiohuset

Som ni kanske känner till vid det här laget så är jag egentligen en finländare, eller en sverigefinne. Vi sverigefinnar har nu förärats med en egen gala av Sveriges Radio med prisutdelning för Årets Sverigefinne, Årets Unga Sverigefinne och Årets Vardagshjälte.

Galan hölls igår på Radiohuset i Stockholm och givetvis var vi där.

Sisuradios tf programchef Sofia Taavitsainen stod för inbjudan. Foto: Susanna Varis

Studio 4 i Radiohuset

Vi bjöds på bl a lussekatter, pepparkakor, mineralvatten och glögg…

Julstämning i studion

Uffe och moderskan. Mannen med mineralflaskan är Finlandsinstitutets chef Anders Eriksson. 

Uffe och moderskan fastnade på en mingelbild från SR också. Här bakom sedermera Årets Vardagshjälte, Tero Larsson tv, mannen som byggde en skateboardrink i Hälleforsnäs på 6 veckor efter att kommunen funderat på samma sak i 30 år. Foto:SR

Programledarna Virpi Inkeri och Christian Kike Bertell. För den musikaliska underhållningen stod Lisa Miskovsky, som jag nu lärt mig har en finsk mamma och en tjeckisk pappa. Foto: Susanna Varis

Sofia Taavitsainen, beredd med blommor och diplomer bland granarna. Foto: Susanna Varis

Årets Unga Sverigefinne 2011, Lina Puranen, föräras för sitt kulturarbete med barninriktning bland annat.

Sedan över till något helt annat; Nyheter. Marjaana Kytö Tideström läser upp. Foto: Susanna Varis

Efter nyheterna förärades Årets Vardagshjälte 2011, Tero Larsson.

Sveriges Radios vd Mats Svegfors hade det ärofyllda uppdraget att presentera Årets Sverigefinne 2011…

…som blev Tanja Lorentzon, dramatenskådespelare och dramatiker, känd bl a för sin monolog ”Mormors Svarta Ögon”. Foto: Susanna Varis

Den glada pristagaren.

Mats Svegfors, SVT:s finskspråkiga redaktionens chef Elina Majakari, Sisuradios kanalchef Päivi Tompuri, Finlandsinstitutets chef Anders Eriksson och Årets Sverigefinne 2011 Tanja Lorentzon. Nästa år kommer dessa intitutioner att samordna sina krafter, tillsammans med tidningen Ruotsinsuomalainen för Årets Sverigefinne 2012. 

I aulan.

Tanja Lorentzon uppvaktas. Foto: Susanna Varis

And all I got was this lousy reindeer…nädå. Skämt! De glittriga rendjuren var jättesöta och jag funderade på att kidnappa en som souvenir, men eftersom jag är en laglydig medborgare, lät jag bli. Foto. Ulf Holmén

Kom ihåg renen…snart kommer en spaning.

Den goa Mea Salmijärvi, som intervjuade mig nyligen för Sisuradios räkning. Med pepparkaka och intervju-utrustning i högsta hugg.

Vid den tredje statmaktens portar. 

Årets julspaning: Det ska vara en ren i år!

Sergels torg kan ibland vara riktigt vackert. Sedan kan alla som tycker att detta är kitschigt t ex ha bäverkluttar i glitter som juldekoration. Foton: Susanna Varis

På ett fik för att inta lite mat efter evenemanget. Halssmycket är nytt…

…fick den av Uffe som försenad födelsedagspresent. Kråka, dödskalle, äkta fjädrar och allt. Sååå snygg!!

Publicerat i events, medier, Okategoriserade, TV | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Scummet som aldrig tar slut

Jens Liljestrand

Valerie Solanas

Jag hade inte tänkt att skriva mera om Turteaterns senaste uppsättning, men ämnet verkar inte vilja sina. Först vill klargöra att jag inte vill kalla mig för feminist, eftersom det begreppet har av olika extrema rörelser och tankeinriktningar fått en innebörd jag inte kan skriva under. En jämställd värld, där alla människor, oavsett kön, ras eller religionstillhörighet har lika värde, rättigheter och skyldigheter är däremot det jag vill sträva efter.

Jens Liljestrand på DN har sett uppsättningen av Valerie Solanas SCUM-manifest och menar att uppsättningen är bra.

Här är hela texten:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/smallar-man-far-ta-i-patriarkatet

Bland annat skriver han:

”Jag sitter på teater och ser mig själv omtalas (och därmed behandlas) sämre än ett djur; som en dum, ihålig robot. Skådespelaren – en fantastisk Andrea Edwards – vänder ryggen åt männen och använder mig som rekvisita i en noggrann och metodisk kränkning av alla olika aspekter av min identitet: som äkta man (”mannen är oförmögen till empati, ömhet och lojalitet”), som älskare (”Stor Man med en Stor Kuk gör en Stor Grej”), arvsanlag (”Mannens uppgift är att producera sperma”), konstnär (”allt han rör vid blir till skit”) och, kanske allra värst, som förälder.”

”Det är ju satir”, skriver Liljestrand. Enligt regissören Erik Holmström ska ju uppsättningen tas på fullt allvar och inte ses som satir:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article13972013.ab

Litet senare i artikeln:

”Det är så här det känns att vara kvinna, jämt”, förmanar jag rabblande mig själv, ”det är så här det är att vara omgiven av underklädesmodeller, löpsedlar om gruppvåldtäkt larmrapporter från offentlig sektor, filmer som ’Pretty woman’”. Men riktigt bra konst når oss emotionellt, inte intellektuellt och efter ett tag börjar det sippra in, i takt med att hånskratten från läktaren på andra sidan blir högre, råare, friare. När vi män blir tillsagda att i kör säga ”Jag är en anspråkslös liten skit” (ja, vi lyder) jublar de och applåderar. Förnedringen är kväljande.

Nej, jag kan inte begripa att en total förnedring skulle vara en relevant beskrivning av mitt liv, en kvinnas liv, i Sverige, 2011. Jag har fått studera fritt vad jag vill (jag läste till civilingenjör på KTH), jag har fått arbeta (på Scania, Saab Automobile, SJ, Citypendeln och Stockholmståg), tjäna egna pengar så att jag hittills har varit fullständigt oberoende av någon annan, jag kan fritt utöva min konstnärliga gärning, jag får rösta (dock pga mitt finska medborgarskap endast i kommunal- och landstingsval), jag har samma rättigheter som alla andra i det här landet. Jag säger inte att det inte finns jämställdhetsarbete kvar, det finns det. Men jag väljer att se det optimistiskt, kvinnor kommer in i fler och fler branscher, unga tjejer får fler förebilder i sina mammor och andra kvinnor. Män är mera hemma med barnen och detta borde leda till ökad förståelse könen emellan, bland annat för att männen har döttrar som de numera kanske har mer och bättre kontakt än tidigare. Sedan att det inte råder exakt 50/50-fördelning överallt är en annan fråga? Är det ens eftersträvansvärt? Individer gör sina val och det leder kanske inte till den exakta könsfördelningen överallt.

Liljestrand beskriver också en lättnad efter att han lämnat teatersalongen, eftersom han inte är hotad av kvinnorna omkring sig. Medans kvinnorna ständigt är rädda och känner sig hotade. Tydligen.

De som främst råkar ut för våldsbrott utomhus är unga män. (Återigen, jag vill inte förringa t ex våldtäktsproblematiken, men de unga männen råkar faktiskt klart och tydligt mest ut för våld ute på stan.)

Men rent allmänt kan en kvinna i dagens Sverige skapa sig precis det liv hon önskar. Nyckeln ligger i utbildning. Fler kvinnor borde starta sina egna företag. Ta sig makt, inte vänta på att bli tilldelad makt.

Jag vet att det finns en hel del problematik i samhället som berör kvinnor och som man måste fortsatt arbeta med. Jag har blivit bedragen. Jag har levt i ett misshandelsförhållande, blivit slagen, sparkad och spottad på, förföljd och våldtagen. Inte av samma man. Men eftersom jag väljer att se individer före kollektiv, tillskriver jag skulden de enskilda individerna, inte alla män. De flesta män är helt fantastiska. Så också de flesta kvinnorna. Varför går det inte att vara fantastiska tillsammans, varför är det viktigt att vältra sig i bitterhet i en SCUM-föreställning där man får glädjas åt att förnedra någon annan (?), eller bli förnedrad på grund av en nedärvd skuld?

Globalt sett finns det en kraftig snedfördelning av resurser, i Sverige något mindre. I länder som t ex Afghanistan, Somalia, Saudi-Arabien och Iran borde alla medel för att störta patriarkatet vara tillåtna, men i Sverige(????)

 

Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, genusvetenskap, historia, medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , | 10 kommentarer

Hjärtat skuttar…

…på ett konstigt sätt. Jag hade nästan somnat inatt, då mitt hjärta tog ett obehagligt kraftigt skutt och dunkade sedan lite ojämnt ett par slag. Jag tror att jag har stressat för mycket, det var nog ett lite kraftigare testskutt av hjärtats reservstartsystem…hoppas jag.

Så idag promenerade jag hem från jobbet, tog en ledig dag imorgon och ska ut då också. Mera motion. Dessutom ska jag nu ta det väääldigt lugnt och inte stressa med något. Avslappningsövningar och långsamhet.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | 2 kommentarer

Söndagsbikt

Det var inget vidare väder för den efterlängtade promenaden. Häftiga vindar, mörka skyar, knappt något ljus trängde in genom molnen, små regnskurar snärtade ner i omgångar. Men skam den som ger sig, jag kunde inte tänka mig att stanna inne och vara orörlig längre. Den här gången hade vi tur, när vi väl tog oss ut, blev det lite bättre. Molntäcket sprack upp, solen sken och gav ett dramatiskt ljus mot de mörka skyarna. Molnens kanter skimrade i guld och landskapet färgades i intensiv palett.

Lunch på Nancy´s Lounge i Telgegallerian.

Där satt vi på Nancy´s Lounge och bland meze-tuggorna lade jag ut texten om hur jag ogillar den kommersiella hysterin kring jul. Vi bestämde oss för en övre gräns på 200 kronor för julklapparna. Det jag tycker om med julen är vår tradition med julbord på Ulla Winbladh på Djurgården, en julkonsert, helst i någon kyrka, lugn och ro och umgänge, kanske tom gå iväg på julotta på S:ta Ragnhilds kyrka. (Här måste jag påpeka att jag inte är särskilt religiös, anser mig inte ha någon vettig definition på gud att varken söka bevis för eller mot och hyser även stark kritik till stora delar av kyrkan och vad den under årtusendena har förvrängt ursprungsbudskapet till, men jag uppskattar den vackra miljön och lugnet.) Vi drömde oss vidare till Wien, som vi besökte i januari, de fantastiska staden, juldekorationerna, mässan i Stephansdomen och hur fint det vore att åka dit nu före jul.

Till Wien kommer vi nog inte före jul, men Indiska kanske har lite snygga saker? (Säger jag med ett nöjt leende, enligt vad beskrivits för mig.)

Något snyggt…

Att jag aldrig lär mig. Indiska är en fälla. Den går nästa inte att besöka utan att någonting fastnar i textilierna. Så även denna gång. Innan jag vet ordet av står vi utanför gallerian med två kassar fulla med julpynt och julduk till det sammanlagda värdet av dryga tusenlappen. Vad i hela världen var det som hände?

Mot kommersens krafter kämpa en stackars julfirare förgäves…

Publicerat i inredning, Okategoriserade, religion | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

Sisuradio / Sveriges radio

Faksimil från SR/Sisuradio. Jag på Galleri Kocks. Foto: Mea Salmijärvi, Sisuradio/Sveriges radio

I onsdags när jag fortfarande hade utställningen på Kocks med Veronica, var ju Mea Salmijärvi från Sisuradio där och intervjuade mig. Här kan man nu lyssna på mig, den här gången på finska, och se ett bildspel:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2532&artikel=4823094

 

Publicerat i Egna verk, Galleri Kocks, Konst, Marilyn Monroe, medier, Okategoriserade, Utställning | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

Lördagsnöjen

Lördag och ledigt för första gången på länge, kändes det som. Uffe fyllde år, men ville inte bli uppmärksammad mer än nödvändigt. 50 år dessutom. Vi är inga duvungar längre…

Trots att vi ihärdigt försökt undvika allt som hade med firande i större skala att göra, blev vi nästintill kommenderade hem till vår nättidnings chefredaktör, Dr Indie för att genomföra två olika möten samt fira Ulf i ett slag. Detta är typiskt för Herr Indie, en aktivitet räcker inte, det blir oftast 3 – 4 på ett bräde innan han är nöjd.

Ja, bestämt och lovat; mot Stockholm!

Men först ville jag gå och se en konstnärskollega vid namn Tomas Johanssons vernissage på Galleri Kocks…

Tomas Johansson, konstnär och basist i gruppen Lizette &, ställer ut på Galleri Kocks. Det kändes nästan hemtrevligt efter vår utställning. Foto: Ulf Holmén

Lizette &:s hemsida:

http://lizetteand.com/

Lizette & 

Tomas Johanssons konst på Galleri Kocks. Foton: Susanna Varis, Ulf Holmén

Förutom konst fanns en diger buffé med godsaker…Foto: Susanna Varis 

Vi tittade, tuggade i oss, konverserade och fortsatte sedan dagens program…Foto: Susanna Varis

Mera krubb på Jerusalem Kebab på Götgatan. Foto: Susanna Varis

Gott!

Herr chefredaktör med sitt porträtt. Foto: Susanna Varis

Hos herr Dr Indie. Han har en gedigen samling av mina verk…

I min lilla Madonna-tavla promenerar små gubbar…

Födelsedagsbarnet uppmärksammas…

Dr Indie hade tom knåpat ihop en liten dikt…

Le Birthday Kid verkar åtminstone bli glad över sin present…

I en butik på Götgatan inhandlade jag en Marilyn Monroe-mask. Tänk vad lite det krävs för att allting plötsligt ska bli väldigt surrealistiskt… :)

Foton: Susanna Varis

Skumt är bara förnamnet…

Sedan gick vi ner till pizzerian i Kallhäll för att fylla på energidepåerna ytterligare. de glada kamraterna Sonny och Micheles.

Filé mignon black and white. Hur gott som helst…

Efter en dokumentär om Queen och ytterligare diskussioner var det dags att bege sig hemåt mina egna hoods.

Publicerat i Egna verk, events, Konst, Kuriosakabinettet, Marilyn Monroe, Okategoriserade, Say whaaat...?, Utställning | Etiketter , , , | 1 kommentar

Kvällens elfenbenskustbrev

Äntligen! Chansen att bli rik som ett troll, utan ansträngning också. Kan det bli bättre?

Kanske inte. De sk nigeriabreven lever och frodas fortfarande…

”DEAREST ONE,

I’M MISS. ANDREA TOMLIN, FROM IVORY COAST. I AM A COLLEGE STUDENT AND I AM 17 YEARS OLD. MY FATHER MR. SIDIBE TOMLIN WAS A FAMOUS RICH FARMER UNTIL HE WAS SHOT DEAD LAST 23 JANUARY 2011. I WANT TO ENTER INTO A BUSINESS RELATIONSHIP WITH YOU. I AM IN POSSESSION OF A REASONABLE AMOUNT OF MONEY WHICH I WANT TO INVEST IN YOUR ENTERPRISE (EURO 9.500, 000). RECENTLY, I TOOK THE DECISION TO TRANSFER AND INVEST THIS MONEY IN YOUR COUNTRY DUE TO INCESSANT POLITICAL INSTABILITIES IN MY COUNTRY AND IN THIS REGION. I AM LOOKING FOR A CAPABLE AND HONEST PERSON WHO CAN HELP ME TO TRANSFER AND INVEST THIS MONEY IN A RELIABLE BUT PROFITABLE INVESTMENT. PRESENTLY, THIS MONEY IS STILL IN THE BANK, ONCE I RECEIVE YOUR MAIL AND YOUR INTEREST TO HELP ME I WILL GIVE YOU MORE INFORMATION TO PERMIT YOU TO CONFIRM THE REAL EXISTENCE OF THIS FUND BEFORE WE ENTER INTO THIS TRANSACTION. THIS TRANSACTION IS RISK FREE AND I WANT IT TO BE CARRIED OUT LEGALLY TO AVOID HAVING PROBLEMS WITH THE AUTHORITIES HERE OR THERE IN YOUR COUNTRY. ONCE I RECEIVE YOUR POSITIVE REPLY THAT PROVES THAT YOU WILL HELP ME I WILL GIVE YOU MORE INFORMATION. IF MY PROPOSAL AROUSES YOUR INTEREST DO NOT HESITATE TO REPLY QUICKLY.I CAN ONLY REPLY YOU BACK IF I READ YOUR MESSAGE IN MY PRIVATE EMAIL HERE IS I WAIT FOR YOUR QUICK REPLY,

BEST REGARDS, MISS.ANDREA TOMLIN.”

Publicerat i Cyberspace oddities, Okategoriserade | Etiketter , , | 2 kommentarer

Sista scummet

Andrea Edwards. Foto: Aftonbladet

Erik Holmström. Foto: ungatur-ensemblearkiv

Igår deltog skådespelaren Andrea Edwards och regissören Erik Holmström i programmet Debatt på SVT. Som motparter i debatten fanns bl a genusdebattörerna Pelle Billing och Per Ström. Allt handlar förstås om SCUM-manifestet och Turteatern. Turerna kring denna uppsättning och reaktionerna på den har varit minst sagt många och omständiga och jag kan inte redogöra för allt här.

Varför sätter man upp denna text, skriven av en djupt störd person och som förespråkar våld just nu, just här? Jag skrev kort om detta tidigare. Jag har fortfarande inte läst manifestet och tänker inte spendera pengar på uppsättningen, men jag dristar mig till att ändå reflektera kring allt detta.

Åter till frågan; varför nu, varför här?

Det korta svaret på första delen är att man hos Turteatern hittills fört en relativt anonym tillvaro, man kanske ville sätta sig själva på kartan? Höras i bruset? I så fall har man lyckats med råge. Gammelmedia, bloggare, allt och alla har reagerat, Dramaten är med på ett hörn för att försvara den konstnärliga friheten. De flesta som inte bor under en sten känner nog till Turteatern nu. Mycket lyckad reklam. Det gäller att chocka i dessa tider.

Glädje på Turteatern: http://turteatern.se/2011/11/18/succe-for-scum-manifestet-nastan-slutsalt/

Men jag tror inte att man erkänner dessa krasst kommersiella och medie-exponeringsystra motiven, man vill framstå som de förtrycktas språkrör, de okunnigas upplysare och som en spridare av ett jämlikhetsevangelium åt kommande generationer. Det bästa sättet att göra detta är ju att plocka upp en mycket kontroversiell text (även skådespelaren själv sade sig ha svårigheter att läsa den första gången), som i korthet förklarar att män på alla sätt är usla, vidriga, icke existensberättigade och borde utplånas och visa den för gymnasieungdom. Detta sägs nu vara en spegelbild av vad framträdande män genom historien har uttryckt om kvinnor. (Pär Ström ville veta vilken man som har skrivit att kvinnor borde utplånas, han fick inget svar).

Ja, vi känner till att det historiskt har existerat olika förtryck och att det fortfarande existerar allehanda förtryck. Men på vad sätt är det relevant att dänga denna form av koncentrerad manshat (under täckmantel att det handlar om spegelvänd kvinnohat) i huvudet på gymnasieungdomar?

Andrea Edwards säger att för en person som inte erkänner patriarkatet kan ju ha svårt att förstå detta. Och så är det ju, bekänner man sig inte till tron på patriarkatet, blir det svårt att ta till sig resten.

Jag googlade på ”patriarkat” och denna bild från Pride-festivalen dök upp. Foto: yelah.net

patriarka´t, familje- eller samhällssystem där den politiska och ekonomiska makten, både inom hushållet och i den offentliga sfären, innehas av äldre män, och där följaktligen varken kvinnor eller yngre män deltar i det formella beslutsfattandet.

NE (korta versionen)

Jag anser inte att patriarkat (i form denna korta definition) är ett relevant beskrivning för Sverige, år 2011. (Jag går inte in här på varför jag inte anser detta, det kräver en längre utläggning). Feminismens patriarkat, som ju kan se ut på en uppsjö av olika sätt, är en annan sak.

I studion ser jag ett antal personer som inte är vana att bli ifrågasatta, som anser sig sitta på den ”korrekta sanningen”, som hånskrattar åt och avbryter meningsmotståndare, som tar upp en helt irrelevant fråga om varför män är överrepresenterade i våldsstatistiken (som fö Pär Ström på ett beundransvärt lugnt och sakligt sätt försöker ge ett svar på). Personerna jag beskriver är inte medlemmar av något patriarkat. Kulturkritikern tycks inte ens ha reflekterat över faktumet att uppsättningen närmast unisont har hyllats, berömts och om inte detta, åtminstone setts som ett viktigt och relevant verk på alla de stora tidningars kultursidor. Patriarkatet har lyst med sin frånvaro. Bortsett från de i sändningen hånade ”moderatmännen”, en nätbaserad grupp som, vad jag förstår, hade riktat mothot mot skådespelare. Detta handlade tydligen återigen om en spegelvändning; hotar ni oss, hotar vi tillbaka.

Konstens frihet och åsikts- och yttrandefriheten måste alltid försvaras, men Turteatern måste förstå att en sådan här uppsättning inte den här gången enbart genererar hurrarop och huvudklappningar. Regissören Erik Holmström berömde Athena Farrokhzad, som inte tyckte att uppsättningen skulle ursäktas som varandes ironi och satir, den skulle alltså tas på fullaste allvar. Varför är man då förvånad över reaktionerna? (Jag tror egentligen inte att man är det; mycket krokodiltårar, mycket klirr i kassan…) Dessutom är ju inte detta på det sättet provocerande, om det är några som det har varit politiskt helt accepterat att hacka på de senaste decennierna, så är det just männen. Uppsättningen ser bara till att med ett politiskt korrekt riktat hat skapa uppmärksamhet kring sin verksamhet.

För varje undersökning i feminist- och genusvärlden känns Per Ström mer och mer vettig. Jag var mycket skeptisk till honom och ansåg honom väldigt extrem innan jag började läsa och ta reda på vad den moderna feminismen egentligen står för och gör, i akademierna och i media. Jag håller inte med Pär Ström i allt, men han framstår ofta som ett under av balans och objektivitet i jämförelse med många feminister och genusteoretiker, om man bemödar sig om att ta reda på och reflektera över hur det verkligen ser ut.

Mina tidigare bloggposter på temat:

http://www.susannavaris.com/blogg/2011/11/dagens-blodtryckshojare-4/

http://www.susannavaris.com/blogg/2011/11/pre-vernissage-pa-kocks/

Artiklar (närmast unisont positiva) om Scum på Turteatern:

http://www.stockholmsfria.nu/artikel/90767

http://www.svd.se/kultur/scen/vassa-pilar-kastas-med-full-kraft_6618748.svd

http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scummanifestet-pa-turteatern

http://www.svd.se/kultur/dramatenskadisar-laser-scum_6646164.svd

http://www.stockholmsfria.nu/artikel/90675

http://www.expressen.se/kultur/1.2623751/scummanifestet-turteatern

http://www.expressen.se/1.2630390

http://www.dn.se/ledare/signerat/genuspirayorna-tar-over-akvariet

http://www.aftonbladet.se/kultur/article13914409.ab

Athena Farrokhzad:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article13952706.ab

Clara Törnvall skriver en minst sagt förvirrad jämförelse mellan SCUM på Turteatern och Micael Dahléns bok Monster:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article13956244.ab

Erik Holmström svarar Athena Farrokhzad:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article13972013.ab

 

Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, genusvetenskap, historia, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion, TV | Etiketter , , , , , , | 11 kommentarer