Trots ledig lördag kändes det helt okej att ställa klockan på tjugo i åtta. Det vankades det traditionsenliga julbordet på Ulla Winbladh. Dusch, piff och puff, samt en lätt frukost senare styrde vi kosan mot Stockholm. Resrutten var något modifierad eftersom en rik flora av diverse vänster och högerextremister denna dag förärats med demonstrationstillstånd, i många fall nästan samtidigt och vid närliggande platser. Dessutom hålls ikväll nobelfestligheterna på Stadshuset, dit man forslar gäster en stor del av eftermiddagen med vidhängande avstängningar av gator i city.
Värdshuset Ulla Winbladh på Djurgården.
Vår plan fungerade utmärkt och klockan 11.45 äntrade vi värdshuset på Djurgården.
Bild från ullawinbladh.se
Det är så fint, men även mycket hemtrevligt, på Ulla Winbladh…
För mycket väl snidad rococoram…
Moderskan innan vi har satt igång med ätandet…
En liten glögg som aperitif…
Gott med glögg
Programmet för dagen…
Kön går förbi efterrättsborden…
Viktigt att lämna lite plats åt allt det här också. Sympatiskt nog finns allt i miniformat, så att man smaka på många sorter utan att det blir jättemängder med mat.
Min första tallrik. Fiskar främst. Allt var helt superbt!
Min andra tallrik…
Inne i matrummet…
Efter en och en halv timmas tappert ätande till Jesus ära var vi så framme vid efterrätterna. Jag hade även ost med morotssylt och kex, samt inkokta päron med sylt och grädde, men den tallriken blev inte vidare estetisk så ni får ingen bild på den. Grönmögelosten med morotssylt var en killer! Helt himmelsk. Ja, allt var ju helt fantastiskt gott förstås…
Magen sprickfärdig med mat och luften full av superlativ.
En liten, liten marsipangris var den sista biten jag lyckades trycka i mig innan vi hade haft ett Mrs Creosote-moment för handen.
Moderskan efter avslutat julbord. Allt blod i magen, nada tankeverksamhet och tom andningen känns som en ansträngning. Proppmätta men lyckliga. Vi bestämde oss för att ta en liten promenad bort till Östermalmstorg för att handla någon julblomma och sedan till NK:s julskyltning, som jag ville inspektera för att se om min julspaning håller.
Tack och hejdå för i år!
Klockan är 14 och skymningen faller. Förra året var det vackra, höga drivor med snö här, ett levande julkort.
Min julspaning blev delvis bekräftad, delvis motbevisad. Spaningen var ju att det ska vara en ren i år. Här finns visserligen renar; som dekoration på spiselkransen och som tavlor på väggen. Rudolf har ersatts av en cykel. Här cyklar en inlobbad miljönissa och producerar el (?) samtidigt som Rudolf har förpassats till familjefotonas värld.
Det ska inte vara en ren i år, det ska vara en cykel…
I nästa fönster skådades en queer-tomte och nu kan inte genusvetar-/queerteoretiker-gänget längre påstå att man är så jättemarginaliserat. Tom konservatismens högborg NK har nu hbt:at till sig.
Patriarkatet härjade fritt i detta fönster, där tomten stod och valde bland en del superhjältekostymer. I ett hörn hade vi en liten socialrealistisk nisse/nissa som var i full färd med att skura toaletten. Det var säkert en stackars rut-utnyttjad invandrarnissa…var är Åsa Linderborg när hon behövs som bäst?
Tomten har många tentakler i elden. Här bevisar han också att den kvinnligt könskodade simultankapaciteten visst kan innehas av tom äldre farbröder. (Jag känner att jag har läst alldeles för mycket genusoreringar för mitt eget bästa…)
På tomtens kontor. Vi går baklänges i kronologin.
NK:s fönster var rätt roliga ändå. Lite tankeväckande, lite konstnärlig på något sätt. men nog är man känslig för strömningar i tiden.
Fortfarande mätt och belåten ska jag nu äntligen ha en lugn och mysig hemmakväll, med levande ljus, julstämning och lite nobelfestligheter på dumburken.
Apropå cyklande tomten:
http://www.expressen.se/1.2659668
http://www.metaltown.se/?utm_source=Google&utm_medium=cpc&utm_campaign=Google
Mitt foto från 2009. Efter att min externa hårddisk blev obstinat och tuggade och svalde i sig all lagrad information, fick jag nu ladda ner den här från nätet. Måste kolla om den där disken går att rädda…
