Diskriminering som jämställdhet

arnholmart_1077930c Foto: Scanpix

I SvD beklagar journalisten Frida Svensson sig, med hjälp av Maria Arnholm, över att det är för få kvinnliga börs-vd:ar:

”Bara fem procent av börsnoterade företag har en kvinnlig vd. Sveriges företagsklimat är långt i från jämställt och jämställdhetsminister Maria Arnholm säger att utvecklingen står still. En ny undersökning visar att kvinnor som vill bli chefer efterlyser ett flexiblare arbetsklimat.”

Tidningarna Chef och Amelia har gjort undersökningen, som beskrivs på följande sätt i en faktaruta:

”566 kvinnliga chefer svarade på undersökningen, som genomfördes med webbverktyget Survey Monkey i juni 2013. Under mötet presenterades siffror om det svenska företagsklimatet. Uppgifterna kommer i första hand från Statistiska centralbyråns uppgifter från 2012 i rapporten Lathund för jämställdhet. Uppgifterna om antalet kvinnor i ledningsgrupp kommer från Chefs egen undersökning från 2011.”

Hur man nu utläser vad kvinnor som vill bli chefer har för preferenser från att fråga ett gäng kvinnor som är chefer.

”Under ett frukostmöte på fredagen presenterade tidningen Chef tillsammans med tidningen Amelia en undersökning med ett tydligt, men inte överraskande resultat: få kvinnor är chefer. Enligt undersökningen beror det på att möjligheten att jobba hemifrån minskar, den personliga utvecklingsplanen uteblir samt att chefsskapet innebär för många utlandsresor.”

Få kvinnor är chefer. Gäller detta de börsnoterade företagen som nämndes i ingressen? I så fall ligger nog förklaringen i att det kvinnliga företagandet ligger i främst småföretag som inte är börsnoterade. I det här inlägget skriver jag mer om kvinnor och företagande.

Nästa del, att man prioriterar möjlighet att jobba hemifrån, ha en personlig utvecklingsplan och färre utlandsresor beskriver med andra ord vad de aktuella kvinnorna prioriterar. De har alltså valt att jobba med sina aktuella arbetsuppgifter baserat på faktorer som dessa. De aktuella exemplen tyder dessutom på att kvinnorna i undersökningen prioriterar familjeliv och hälsa före karriär. Vad blir då slutsatsen för de 50/50-insnöade jämställdhetsfantasterna (som menar att jämställdhet är att män och kvinnor fördelar sig på ett särskilt sätt, inte att de har möjlighet att välja sina liv)? Självfallet att chefsjobben ska ändras.

”– Resultatet som undersökningen visar är ett problem. Vi vill se fler kvinnor i toppen och det är märkligt att män fortfarande får högre lön för samma arbete som kvinnor, säger Amelias chefredaktör Åsa Lundegård.”

Jag skulle gärna vilja se hur män får högre lön för samma arbete.

”75 procent av ledningsgrupperna i svenska företag består av män. Och siffrornas dystra budskap har varit desamma under lång tid – enligt jämställdhetsminister Maria Arnholm har de orättvisa lönerna varit ett faktum i 30 år.”

Återigen: var finns underlag för de sk orättvisa lönerna?

”Tidningen Chefs undersökning visar att kvinnor som blir chefer vill ha en personlig utvecklingsplan, en mentor och stor möjlighet att jobba hemifrån. 32 procent av de 566 tillfrågade berättade att de vid ett tillfälle tackat nej till chefsjobb.

– Många unga kvinnor säger att det inte är värt att vara chef och det gör mig ledsen att se, säger Johanna Ferlin, Sverige-vd för det globala utbildningsföretaget Hyper Island.”

Tydligare kan det väl inte sägas: kvinnor i genomsnitt prioriterar annorlunda än män i genomsnitt. Det här kolliderar med 50/50-utopin. Är det då fel på människors prioriteringar eller är det fel på utopin?

”Vägen till ett chefsjobb kan vara lång och krokig, vilket också kan vara avskräckande.”

Hur man ska råda bot på att de mest attraktiva positionerna i vilka sammanhang som helst är svåruppnåeliga skulle jag gärna vilja veta? Förbjuda konkurrens om chefspositioner…? Eeeh…?

Arnholm har dock det entydiga svaret på varför ”utvecklingen går så långsamt”:

”– Könsroller är väldigt sega strukturer. När man rekryterar till maktpositioner inom ett mansdominerat företag väljs personer som man känner igen sig i. Då förstärks den manliga dominansen ytterligare.”

Båda dessa faktorer spelar sannolikt en roll i sammanhanget, men Arnholm och de inblandade väljer att helt blunda för vad som ligger serverat på ett silverfat: kvinnornas preferenser. De må formas av både biologiska faktorer och en socialisering, men det kommer att föreligga en genomsnittlig skillnad i preferenser mellan gruppen män och gruppen kvinnor oavsett hur socialiseringen ser ut. Men för regeringen i form av Arnholm existerar ingen sådan skillnad, i hennes värld har kvinnor och män exakt samma preferenser:

”Vad gör regeringen för att skapa ett jämställt företagsklimat i landet?

– I de företag som regeringen äger har vi under ett antal år i ett ganska högt tempo sett till att vi har hälften kvinnor i alla våra styrelser och drygt 30 procent i alla våra ledningsgrupper. Så vi föregår med gott exempel.”

Med andra ord har en hel del män könsdiskriminerats i de statliga bolagen (eftersom det med all sannolikhet har varit fler män med samma kvalifikationer som aspirerat på positionerna). Extra upprörande eftersom de är just bolag ”ägda av oss alla” i form av skattebetalare. Könsdiskriminering blir jämställdhet, i den nya, sköna socialkonstruktivistiska världen.

 

 

Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , , , , , , | 14 kommentarer

Femen är en ukrainsk man?

12fev2013---ativistas-do-femen-protestam-em-frente-a-catedral-de-notre-dame-em-paris-franca-para-celebrar-a-renuncia-do-papa-bento-16-e-a-decisao-do-parlamento-frances-de-aprovar-proposta-de-lei-que-1360669547560 Bild från Bananapeople

denna artikel i The Independent berättas om en ny dokumentär som visats på filmfestivalen i Venedig och som avslöjar att Femen egentligen är ett projekt skapat av en ukrainsk man, Viktor Svyatski. Upphovskvinnan till filmen är en australiensisk dokumentärfilmare, Kitty Green och i filmen beskrivs Svyatskis och flickornas förhållande som sektlik. Svyatski är en allsmäktig figur och patriark, enligt beskrivningen i artikeln.

”When the Femen founder finally spoke to Ms Green, he sought to justify his role within the organisation and  acknowledged the paradox of being a “patriarch” running a feminist protest group. “These girls are weak,” he says in the film.

“They don’t have the strength of character. They don’t even have the desire to be strong. Instead, they show submissiveness, spinelessness, lack of punctuality, and many other factors which prevent them from becoming political activists. These are qualities which it was essential to teach them.”

I kölvattnet av avslöjandet tävlar nu feminister världen över i indignation och även en viss stormighet på Twitter kan skönjas. Sanna Rayman tweetar bl a följande:

sanna

Diskussionerna lär bli invecklade; har ex vis den svenska femenattacken mot moskéen på Södermalm legitimitet som feministisk aktion om modellen den bygger på visade sig vara ett koncept styrt av en ”patriarkal” man? Sanna Rayman är dock bra när hon ryter ifrån gentemot den enda, rätta feminismens apostlar (på Södermalm). To be continued…

Andra artiklar:

The Guardian

Sveriges Radio

DN

 

Publicerat i feminism, Film, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik, religion | Etiketter , , , , , , , , , | 19 kommentarer

Hål i Hallandsåsen!

stefanberg Foto: Stefan Berg

Efter 20 år av tandagnissel, svordomar, skandaler, svett, tårar, prestigeackumulering, blod, hårt arbete, 11 miljarder kronor etc etc har nu borren Åsa lyckats få till ett genomgående hål i åsen. Gratulerar! Kan man flyga till månen så kan man bygga en tunnel genom Hallandsås, som en legendarisk infrastrukturminister uttryckte det hela en gång…

(Huruvida projektet överhuvudtaget var motiverat efter att förutsättningarna blev kända lämnar jag därhän, men nu finns ett hål där och det är väl gott så.)

Publicerat i Okategoriserade, politik, samhällsplanering, teknik, vetenskap | Etiketter , , , , , , | 17 kommentarer

Bisarra skönhetsbehandlingar från förr

Människans vilja att pynta sig och vårda sitt utseende har under tidernas gång tagit sig en del bisarra uttryck. I denna artikel i Femalemag kan ett antal minst sagt märkliga skönhetskurer beskådas. Vad sägs till exempel om denna ansiktsmask:

article-2358512-1AB6156B000005DC-494_634x809_0 De iskubsliknande behållarna fylls med vätska och kyls ner i frysen, varpå hela anordningen monteras ovanpå ansiktet. 

Eller denna:

article-2358512-1AB35C5C000005DC-673_634x742 Avlägsnande av fräknar medelst koldioxid…

Publicerat i foto, historia, kultur, Mode, Okategoriserade | Etiketter , , , , , | 6 kommentarer

Dagen före Obama

Föst blev det en tripp till ABA på Wennergren Center för att hämta en st Green Fairy på akryl, beställd vid utställningen:

317502_293158714030815_2006271030_n Green Fairy på 10 mm akryl. 25 x 35 cm. 1100 SEK. Finns i fler storlekar. Hål för distanser. 

Sedan blev det fika på Nybergs konditori:

DSC_0490-50-crop-sepia

Våra vanor är sena och livrustkammaren med utställning om Drottning Kristina stängde redan 17, så det fick bli Moderna Muséet…

DSC_0495-50 Djurgårdsfärjan till Skeppsholmen. Vi undvek city, som redan håller på att stängas av inför Barack Obamas besök i Stockholm imorgon.

Roy-Lichtenstein Roy Lichtenstein, Image Duplicator. 1967.

Oyvind-FahlstromEsso-LSD67 Öyvind Fahlström, ESSO-LSD. 1967 

Pop1 Pop2 Utställningsvyer. Bilder från Omkonst

Jag tycker om lekfullheten i popkonsten. Det kommersiellt utmejslade och perfekt habegärskapande formspråket fängslar ögat och drar betraktaren till sig. Det är inte en slump att ex vis Warhol startade sin karriär som reklamskapare. Inriktningen andas den framtidsoptimism som rådde under 50- och 60-talen, men inhyser också en del konsumtionskritiska element. Den plastiga, teknikspäckade, nya tiden behandlas med en skräckblandad förtjusning.

Vardagsföremål kan bli konst, kan vara konst, alltsedan Duchamps Fontän. Men ändå är ju inte vad som helst konst. Det som benämns konst ska skapas av en konstnär (person utbildad eller på annat vis meriterad för detta), bedömas av experter, ställas ut och säljas. Det är ett institutionaliserat begrepp. Wikipedia säger så här (130904):

1900-taletspostmodernism förkastade idén om att konsten skulle ha ett egenvärde eller ”inre kärna och mening”. Detta har förändrat synen på konstens ”äkthet” och frågan om ”god” och ”dålig” konst. En enda definition av konstbegreppet anses allmänt inte längre möjlig att åstadkomma, åtminstone inte utifrån estetiska kriterier eller konstverken själva. Ett samtida konstbegrepp är det så kallade institutionella konstbegreppet, som bygger på cirkelargumentet, att det som konstvärlden behandlar och benämner som konst är konst. I dagligt språkbruk tenderar frågan ”är det här konst?” snarare betyda ”är detta god konst?”.”

Just detta märks även i utställningen Pop Konst Design. Varför är det här konst, men inte det där? Svaret ligger i att konstvärlden valt att kalla det ena för konst men inte det andra. Här börjar också vem som skapat och vem som bedömt få tyngdpunkten.

Jag föreslog en gång en alternativ definition på konst, men fick mothugg om att min definition var för vid. Det kanske den är, men mera sympatisk. ;)

Från Skeppsholmen vidare mot Södermalm och ett plötsligt sug efter hamburgare ledde oss till puben Black and Brown Inn:

DSC_0496-50 DSC_0497.50 DSC_0500-50 DSC_0502-50

Ett gott ölsortiment, fantastisk burgare, mycket god service och en atmosfär som för ett kort ögonblick kan bota den värsta londonabstinensen.

DSC_0503-m Sista semesterveckan har hittills varit mycket fin!

Publicerat i Egna verk, Inspiration, Konst, kultur, Marilyn Manson, Okategoriserade, politik, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Några notiser

A French woman reading a newspaper. Foto från Life

Efter att ha ringt båda dagstidningarnas kundservice för vilken gång i ordningen får vi våra tidningar igen. (Sedan vi kom hem från Finland i tisdags och efter att tidningarna åter skulle ha levererats på onsdagen har vi fått tidningarna på fredag, inga andra dagar). I dagens tidningar har jag noterat följande:

I en artikel på tema betygsinflation och rättvisan i betygssättning på ledarsidan i DN:

”Men det finns också en annan mekanik. Elevernas egna lärare har i förhållande till dem som kontrollrättar en tendens att sätta lägre provbetyg på grupper som brukar prestera sämre än andra: pojkar, de som har utländsk bakgrund eller är födda sent på året och elever vars föräldrar saknar högre utbildning.

Negativa förväntningar färgar bedömningen. Så har det även varit i musikens värld. Kvinnliga pianister har antagits vara mindre kraftfulla och sakna de stora männens genialitet. Men så fort de som ska bedöma pianisten bara får lyssna och inte längre vet om det är en man eller kvinna som spelar tar de ofta miste – och väljer därmed i högre grad än annars kvinnor.”

DN konstaterar att pojkar ges lägre betyg än de förtjänar, men kopplar inte detta till någon som helst jämställdhetsproblematik. För säkerhets skull bakas det hela in i en gemensam uppräkning med andra grupper där betygsdiskriminering finns. Och för att ytterligare tydliggöra att diskriminering inte är något som främst kan gälla pojkar och män, tar man upp ett exempel på kvinnliga pianister (finns det förresten forskning som stryker att kvinnliga pianister skulle ha bedömts på det här viset)?

Erik Helmersson i DN om 5:2-dieten:

”Men det finns många fler tecken på en backlash. Jag har nyligen sett dieten sågas ur både genusperspektiv (den riktas till medelålders män och ger samtidigt unga flickor anorexi) och klassvinkel (målgruppen påstods vara en medelklass som anser sig odödlig). Det senare finner jag extra udda, eftersom den som inte tror sig riskera att dö torde ha ytterst få skäl att banta.

Jag har ännu inte hittat 5:2-analyser med etnicitets- eller hbtq-vinkel. Kanske har jag bara letat dåligt.”

Ett exempel på hur absurd den identitetspolitiska fixeringen är i den moderna debatten.

Maria Arnholm och Maria Larsson i SvD om mer pengar till kvinnojourerna:

”Men trots att mäns våld mot kvinnor funnits i alla tider har det inte alltid funnits på den politiska dagordningen. Kvinnojourerna är pionjärer inom detta arbete och mycket av den politik som formulerats i dag är ett resultat av deras ihärdiga opinionsbildning. Bara det faktum att vi i dag pratar om våldet som ett jämställdhetsproblem är ett tecken på att kunskapen om frågan har spridit sig från experterna till politiker i både riksdag och regering.”

Tre saker: 1. Det är bra att resurser läggs på dem som drabbas av relationsvåld, 2. Kvinnojourernas (bl a Rocks) expertis? Densamma som är impregnerad av radikalfeministisk retorik och som har frambringat Eva Lundgren och teorierna om barnlik i skogarna runt Södertälje, ditgrävda av mäktiga pedofilringar? 3. Var finns de manliga offren och alla andra som inte faller under den enda intressanta konstellationen ”man som slår kvinna”?

I DN rapporteras om att ”män blir deprimerade av kvinnors framgång”:

”Forskare på Floridas och Virginias universitet har gjort en enkät på heterosexuella par i både USA och i Nederländerna, sammanlagt ungefär 500 personer. Den visar att om män är framgångsrika så är kvinnorna så gott som opåverkade medan det blir ett helt annat läge för männen.”

Det hedrar dock DN att man ändå andas om, i ett citat från en av forskarna, en bredare förklaring än den gängse (som går ut på att peka ut mannen som dålig och ond):

”– Att ha en framgångsrik partner kan skada mannens självförtroende eftersom ambition och framgång generellt är något som är viktigt för kvinnor när de väljer sina män. Så tanken på att man är misslyckad kan innebära fruktan att partnern till slut väljer att lämna en, enligt rapporten.”

Dessutom konstateras att:

”Forskarna medger att studien är begränsad då de flesta medverkarna var studenter och ogifta. Samtidigt som man ändå tyckte sig kunna dra slutsatser baserade på pojkars respektive flickors uppväxt.”

Skribenten Omar Daham är för mig en ny bekantskap och hade rapporteringen hamnat i händerna på en av the usual suspects är jag övertygad om att den inte hade blivit ens så här balanserad. Jag har själv inte hunnit läsa rapporten än, men kanske någon av er andra hinner före mig? ;)

 

 

 

Publicerat i feminism, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , | 11 kommentarer

Uffe har köpt godis…

DSC_0486-50 Ser fram emot att avnjuta en liten kupa i höstrusket…

Publicerat i kultur, Okategoriserade | Etiketter , | 2 kommentarer

Jämställdisterna i ytterligare en rapport

Jämställdiströrelsen, som vår löst sammanhängande grupp av feminismkritiska bloggare nu börjat kallas, har granskats i redan två uppsatser tidigare. Nu har en tredje, skriven av genusvetaren Anna Lindeborg vid Göteborgs universitet, publicerats. Crowbar är inte med denna gången heller och det är inget jag särskilt sörjer. Det kan hända att jag återkommer med reflektioner kring uppsatsen.

Erik på Genusdebatten håller på med en genomgång av uppsatsen och jag samlar delarna här:

Intro

Del 1

Del 2

Del 3

Även Bittergubben, som figurerar i underlaget, har uttryckt sina synpunkter här.

Bashflak har skrivit om uppsatsen här.

Ninni på Genusdebatten granskar uppsatsen här.

Publicerat i feminism, Feminism - referensinlägg, genusvetenskap, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

Kön som social konstruktion på idrottslektionen

Idag var det promenaddags. Vi tog en runda bort till Telgehus och vädret var toppen. Vid Brunnsängs skola pågick amerikansk fotboll:

DSC_0325-50-crop

Jag kom givetvis att tänka på den enda gången som jag spelat rugby. Mitt kroniska ointresse för sport parat med den traumatiska upplevelse som det var gör att jag inte skiljer på rugby och amerikansk fotboll utan vidare. Jag har dock nu fått undervisning i skillnaden och vet att rugby spelas utan de här iögonfallande skydden och att de båda spelens regler skiljer sig åt (något som jag förstås kunde gissa mig till). Sak samma, en del av undervisningen gick mig förbi då jag mindes tillbaka till den vansinniga idrottslektionen i gymnasiet. Inom ett icke föraktligt antal idrottslärare bor det en liten sadist, det är min fasta övertygelse. Efter att ha genomlidit fem års ”förståelse av betydelsen av rörelseaktivitet” i form av att varje vecka vid två tillfällen bli sist eller näst sist vald till något lag i valfri bollsport, var mitt intresse för skolidrotten minst sagt ljummet vid tiden för den nämnda idrottslektionen.

IMG_0012 Jag (i fin 80-talsstyling…) under en av våra idrottslektioner, dock inte den som texten handlar om…

Jag vet inte vad som stod i läroplanen 1987, kanske hade lärarinnan förläst sig på teser om könet som social konstruktion, någonstans kom den briljanta idén att vi skulle spela rugby ifrån. Problemet var nu att vår klass bestod av 6 tjejer och ca 26 killar, eftersom vi läste maskin på 2-årig teknisk linje och att vi hade gemensam idrott. Lärarinnan tyckte på fullt allvar att jag; 1,62 lång och 56 kg, skulle springa emot Rickard; 1,84 lång och ca 80 – 85 kg i en tackling. Där och då begrep jag att jag hade med dårfinkar att göra. Resten av terminen vägrade jag och Pia delta i skolidrotten och till slut fick vi fram en kompromiss där vi fick springa runt på löpbanan eller annat istället.

I skolans nuvarande läroplan:

”Undervisningen ska medvetandegöra och motverka stereotypa föreställningar om vad som anses vara manligt och kvinnligt samt belysa konsekvenserna av olika kroppsideal.”

Jag kan säga att på den punkten gjorde min lärarinna precis som önskat till den milda grad att hon ignorerade fysikens lagar. Det gjorde, som tur var, inte Rickard. Vi gjorde som vi var tillsagda, men tacklingen blev mest ett litet spel för gallerierna.

DSC_0326-50 På väg från Telgehus

DSC_0327-50 Påfyllning av energi på Café Tratten

Publicerat i feminism, Från arkiven, genusvetenskap, jämställdhet, Mode, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fine art giclée-tävlingen avgjord!

Nu har äntligen fine art giclée-tryck-tävlingen från utställningen Adam, Eve and Marie-Antoinette avgjorts!

DSC_0482-50 DSC_0483-50 DSC_0484-50 DSC_0485-50 11 personer deltog. Namnen på dessa personer skrevs upp på lika stora lappar och lades i ett skrin. Lapparna blandades både för hand och genom att skrinet skakades om. Därefter drogs en lapp med slutna ögon. 

Och vinnaren är……………………………………………………………………………………………………….:

Andreas Hultsten!!!

Grattis!

Vinnaren får nu välja mellan följande motiv (värde ca 900 kr):

fbgicleedarkIII01

Dark III


fbgicleedarkmarilyn01  Dark Marilyn

fbgicleegreenfairy01

Green Fairy 

fbgicleeherself01  Her Self

gicleethecage01-50

The Cage II

Marie Antoinette With the Exploding Pastry jpg 50 text Marie Antoinette With the Exploding Pastry (bilden är på originalet, tävlingen gäller ett fine art giclée-tryck av densamma)

Publicerat i Egna verk, Konst, kultur, lowbrow, Marilyn Manson, Marilyn Monroe, musik, Okategoriserade, pop surrealism, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar