Funderingar

politicans-before-and-after-an-election

Det märks att det är valår. Retoriken blir tuffare i debatterna och kvittrandet, skrikandet, brölandet på twitter skruvas upp varv för varv. Fler och fler kastar sig in i debatten och sorlet. På feministkanten håller översteprästinnan Schyman på att samla sina lärjungar inför den stundande kampen och efter de framgångar hon skördat tävlar de flesta andra partier om att framstå som så feministiska som möjligt. Vad som är sant spelar mindre roll, med en klatschig slogan och ett stunsigt budskap kan man slå världen med häpnad. Alla vill åt makten, få vill åt ansvaret.

I realiteten är skillnaderna mellan de stora mittenpartierna M och S små, man har sedan åttiotalets början ägnat sig åt att stjäla varandras idéer och politik, allt enligt devisen att det viktigaste för en partiledare är att vinna val. En slags minsta gemensamma nämnares politiska kultur har etablerat sig i mitten. Utanför mitten finns ett spektrum av alternativa åskådningar. Inom vissa frågor, exempelvis jämställdheten, finns dock få alternativ att välja mellan. Det enda partiet som sticker ut i sammanhanget är tyvärr SD, som av ett antal andra orsaker går bort som ett alternativ för många. De andra partierna har i varierande grad anammat den radikalfeministiska diskursen och lösningarna för sin jämställdhetspolitik. Utsagorna om könsmaktsordningen, patriarkatet och uppfattningen om könet som enkom en social konstruktion tycks vara allenarådande i hela samlingen. Får den som har en annorlunda analys angående de aktuella frågorna finns så gott som inga alternativ.

Jämställdhet är en fråga som åtminstone media värderar mycket högt, om man utgår från det utrymme som dagligen tilldelas i spalterna och i etern för dessa frågor. Och visst är detta ett viktigt område och något som förtjänar en seriös och vetenskaplig behandling i även akademierna, något som på många håll inte tycks vara fallet idag. Tyvärr existerar det dock endast en väldigt smal remsa att balansera på ifråga om den analys, de åsikter och de lösningar som kan presenteras utan att man riskerar att bli kallad för allehanda invektiv.

Den omtalade åsiktskorridoren finns där, men har nu även uppmärksammats av medarbetare i form av Jonas Thente på DN. Givetvis fick Thente inte stå oemotsagd och förstås är ju det inte något idealläge. Problemet här är att när Thente beskriver åsiktskorridoren och kritiserar journalister rycker en hel kader av just dessa ut för att rätta in honom i ledet igen. Man låtsas dessutom inte förstå vad Thente menar och försöker få honom att framstå som fördomsfull. En alltför bekant debatteknik i dessa tider där arsenalen tycks bestå av smutskastning, ignorering och rop på kriminalisering. En självgod konsensuselit som tycker sig vara lite finare, lite moraliskt överlägsna och lite avant-garde och som ägnar sig åt att uppfostra medborgarna i det rätta tänket istället för att främja ett öppet och berikande debattklimat.

Vilket osökt för in mig på nästa tema; hatet. Onekligen dryper det av hat på sina håll, både i etablerad media och på nätet. Både på tidningarnas spalter och i diskussionsforum, facebookgrupper och bloggars kommentarsfält. Media jagar klick och vill väcka känslor. Detta leder förstås till att man även vill exploatera upprörda känslor. På bloggar och twitter kan den uppmärksamhetstörstande lätt få det den vill ha genom att uttrycka kraftiga känslor. Allt detta och nätets anonymitet bidrar till den uppskruvade tonen. Jag följde en intressant diskussion på Genusdebatten (fler inlägg och diskussion kring detta finns på sidan) i kölvattnet av debaclet kring en gymnasielärarinnas besök på en feministisk debatt anordnad av F!:s ungdomsförbund. Hela den hårresande historian kan med fördel läsas hos Toklandet/WTF (detta inlägg och ett antal andra kring det) och på just Genusdebatten. Jag vill här passa på att uttrycka min beundran för Annelie Sjöberg, som rakryggad stått mot stormen av illvillighet, småsinthet och antidemokrati som hon utsatts för. Tillbaka till ämnet; den feministiska bloggaren Lady Dahmer deltog i diskussionerna och berättade att hon så fort hon eller någon annan feminist figurerat på till exempel jämställdistiska bloggar hade hot- och hatmejlen strömmat in. Jag har ingen anledning att betvivla detta, om strålkastaren riktas mot en person som dessutom uttrycker provocerande eller kontroversiella tankar, finns det alltid människor som reagerar på detta vis. Kändisar får allehanda oönskad uppmärksamhet enbart genom att de befinner sig i offentligheten, så nog finns det ett brett spektrum av dårfinkar som reagerar på allehanda sätt på det som skrivs och de personer som uppmärksammas.Jag själv skriver om olika personer på bloggen och ofta kritiserar jag det de gör eller det de sagt. För min del vill jag säga att hat, hot och trakasserier mot enskilda personer är fullständigt förkastliga. Däremot tycker jag att man absolut bör reagera; ju fler som skriver till till exempel politiker, journalister och andra makthavare för att uttrycka sin åsikt eller ställa frågor, desto bättre för demokratin. På sina håll måste man dessutom att lära sig att skilja på annan åsikt/argumentation och hat.

Det har egentligen hänt så många saker under senare tid som skulle behöva uppmärksammas, till exempel Uppdrag Gransknings program om höger- och vänsterextremism och de efterföljande händelserna, att jag skulle behöva resten av dagen och ett antal meter till här på bloggen. Jag får nog tyvärr avstå för tillfället. Kanske hinner jag återkomma till detta. jag rekommenderar att ni läser (fast det har ni säkert redan gjort) J. H. Lundells inlägg i frågan.

Publicerat i feminism, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion, TV | Etiketter , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer

Susanna till salu

susannagoogleHmmm…undrar vad den gode google menar med detta…? ;)

Publicerat i Cyberspace oddities | Etiketter , , | 4 kommentarer

En liten resa till Kalmar del II

…fortsättning från del I.

Påföljande dag besökte vi Länsmuseet i Kalmar och samlingarna av föremål från regalskeppet Kronan.

© photographs Susanna Varis, Ulf Holmén

DSC_0244 DSC_0245  ”delfiner”

DSC_0246  Här fanns även en kanon tillverkad i Wien, med det habsburgska vapnet ovanpå.

DSC_0247  En hel del mänskliga kvarlevor hittades vid skeppsvraket…

DSC_0248 DSC_0249  Utställningen var väl genomarbetad och hade många spännande inslag. Dockorna som föreställde en officer (på bilden) och en båtsman var kusligt lika verkliga personer…

DSC_0251 DSC_0252  Här skapades en illusion av att besökaren själv befann sig på ett av skeppets däck med hjälp av tonade speglar…

DSC_0253  Lorenz Creutz sista brev. Creutz, amiralgeneralen, saknade militär och marin erfarenhet.

DSC_0254

DSC_0255  Här visualiseras hur Creutz brevskrivande kan ha sett ut…

DSC_0258  Gravida kvinnofigurer, sk karyatider, prydde skeppets sidor och akterspegel på utsidan.

DSC_0260  De fyra konsolerna utformade som keruber fanns i amiralskajutan på övre däck.

DSC_0261 DSC_0263-crop

DSC_0264  Även en stor silverskatt bärgades från skeppet..

DSC_0268  En dykardräkt tillverkad i London…

DSC_0269 DSC_0270  Jenny Nyström har en utställning på en annan våning…

DSC_0275 DSC_0276

Kyrkogården

DSC_0277  Vi hann även besöka den underbara Krusenstjärnska gården…

DSC_0279  På en loppis. Vad hittade jag väl där, om inte ett antal utmärkta exemplar på Genustrumpeten?

DSC_0280 DSC_0281 DSC_0282  KaptensvillanDSC_0286  En sista kvällspromenad…

DSC_0290 DSC_0291 DSC_0292 DSC_0293 DSC_0294 DSC_0295 DSC_0296

DSC_0745-crop

Foto: Ulf Holmén

DSC_0299DSC_0752

Foto: Ulf Holmén

DSC_0302 DSC_0303DSC_0756 DSC_0757 DSC_0758Tre nedersta foton: Ulf Holmèn 

DSC_0306  Vimmerby på vägen hem…

DSC_0307En fin port i jugend i Linköping 

Det var välbehövligt och riktigt roligt att komma bort från vardagen en stund. Bilderna nedan visar med all önskvärd tydlighet att jag börjar bli miljöskadad efter alla dessa år inom järnvägen:

DSC_0134  Östgötapendelns fordon X60, dvs samma som vi har inom vår pendeltågstrafik…

DSC_0304  Lokaltågklarerare i Vimmerby

DSC_0309SJ:s regina och en grå X10, det äldre pendeltågsfordonet som även vi har inom vår verksamhet.

Jag som aldrig skulle bli en sådan där som springer runt och fotar tåg…det går utför. :) Jag kanske ändå ska prova lyckan hos till exempel JackpotCity…?

Publicerat i genus, genusvetenskap, historia, kultur, Okategoriserade, religion | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En liten resa till Kalmar

Vi har varit i Kalmar och besökt en gammal, kär väninna till mig, Louise. Resan så ut ungefär så här (alla bilder/all photographs © Susanna Varis & Ulf Holmén):

DSC_0133 På Södertälje Syd tågstation…

DSC_0136 Linköping: Folke Filbyter i Folkungabrunnen av Carl Milles. Vi tog en liten paus i Linköping för att äta lunch och se på de lokala sevärdheterna.

DSC_0137

Gymnasium Lincopense

DSC_0138 DSC_0139 Domkyrkan i Linköping

DSC_0141 DSC_0143 Vid domkyrkan och slottet.

Suecia_3-004_;_Linköping Linköping, anno dazumal. vi hann aldrig gå in på varken slottet eller domkyrkan och jag vill absolut göra en visit enbart i Linköping för att se det vi missade.

DSC_0145 Första kvällen, middag med Louise. (Bra att besticken blev skarpa på bilden…suck).

Vi bodde på tjusiga Kaptensvillan bed and breakfast ett stenkast från slottet och mådde verkligen som kungar och drottningar. Jag kan verkligen varmt rekommendera denna pampiga, men ändå mycket hemtrevliga inrättning.

kaptensvillancollage

Kaptensvillan b&b 

Jag ville först och främst besöka Kalmar slott, eftersom jag nu snöat in på 1400-1600-tal kring vårt halvhemliga projekt. Kalmar slott är ett vasaslott och jag antog att där måste finnas en del intressant att se på temat. Mycket riktigt gjorde det det. Jag har besökt Kalmar slott någon gång i forntiden (80-talet) i samband med att vi har varit nere i Kalmar och på Öland för att besöka min styvfars föräldrar. Senast var jag och Louise förstås där på en julmarknad för något år sedan, men då gick inte de vanliga utställningarna att besöka.

DSC_0149 DSC_0151 DSC_0152 DSC_0153Kriminalvårdens redskap anno 1500-tal.

Här berättades om en fånge som med fångvaktarnas goda minne inrättade en helt egen maffia för indrivning av medel från de andra fångarna. Han agerade åklagare, domare och bödel för påhittade brott och krävde även betalning för mat eller en stunds värme vid eldstaden. Åtta andra fångar avled under hans skräckvälde. Intet nytt under solen med andra ord.

DSC_0154 Kvinnofängelset. Utanför fanns en pedagogisk utställning med suggestiva, svartvita bilder på kvinnor i en illustrativ inramning för diverse brott och berättelser om de bestraffningar som dessa brott föranledde.

DSC_0155

Utsikt från mellanplanet till fängelsehålan (mansfängelset(?)), dit man sänktes ner från ett hål i golvet. Där fanns inga andra öppningar utåt än nämnda hål och ett annat, mindre, för avträde. Inga suggestiva fotografier, men en audiell föreställning med ett par fångars konversation.

DSC_0157 DSC_0158 DSC_0159 DSC_0162Slottsköket. På menyn kunde man ha en pastej fylld med levande fåglar, som vid serveringen flög ut för att roa middagsgästerna.

DSC_0170 DSC_0171Vasaprinsesornas klädesplagg och en kopia av Erik XIV:s kröningsmantel (originalet finns på Livrustkammaren).

DSC_0706-crop Erik XIV och jag. Som jag tidigare berättat så hävdas det av vissa rojalister i släkten att Erik XIV skulle vara en anfader till oss…

DSC_0174 DSC_0175 DSC_0176 DSC_0178Drottning Margaretas klänning (kopia).

DSC_0709Drottning Margareta . Foto: Ulf Holmén

DSC_0182 DSC_0183 DSC_0184 DSC_0186 DSC_0187 DSC_0189 DSC_0190 DSC_0191 DSC_0193 DSC_0197 DSC_0203 DSC_0205

Drottning Kristina (visar en bröstvårta…?)

DSC_0208 Min favorit, drottning Maria Eleonora (Gustav II Adolfs gemål) 

I slottskyrkan:

DSC_0209 DSC_0210 DSC_0211 DSC_0212 DSC_0213

DSC_0214En liten pippi har byggt bo i en av lamporna i slottsmuren…

DSC_0215DSC_0727Louise och jag

DSC_0219 DSC_0220DSC_0729En av de gamla stadsportarna… 

DSC_0222  Stadsporten

DSC_0224  Lunch!

DSC_0225  Kalmar domkyrka

DSC_0226 DSC_0229 DSC_0230  Inne i domkyrkan. Jesus hade tydligen en dansk flagga.

DSC_0231  Området som kallas för Kattrumpan.

DSC_0240  Hemma hos Louise. Vi ska se kulturfilmen Hercules in New York, med allas vår Arnie Schwartzenegger…

DSC_0241-cropMitt verk Venus Because She´s Worth It…

DSC_0242 Vanja, som jag hela tiden envisades med att kalla Wilma och som därför döptes om till kamrat Vanja.

För att inte detta inlägg ska svämma över alla bräddar följer fortsättning i nästa…

Publicerat i Egna verk, genus, genusvetenskap, historia, Konst, kultur, Mode, Okategoriserade, religion | Etiketter , , , , , , | 5 kommentarer

Gratisarbete lönar sig sällan

i-am-an-artist Dags att påminna sig själv om att bara för att man är bildkonstnär så betyder detta inte att det arbetet måste ske gratis, som så många tycks tro. Genom att åta mig uppdrag gratis, för att ”det ger ju dig möjlighet att synas” etc, nedvärderar jag även andra konstnärers arbete. Så länge någon av oss är villig att arbeta för noll ersättning, pressas priserna ner. Samma slags upplägg återfinns med all säkerhet i fler branscher.

Publicerat i Egna verk, Konst, kultur, Okategoriserade | Etiketter , | 5 kommentarer

Gästinlägg: V Oravsky – När, var hur, vem och how much?

Omslagtext-text-jpg

 

”NÄR, VAR HUR, VEM och för HOW MUCH?

 

Thomas Alva Edison är ihågkommen för mycket, bland annat även för frasen ”Genius is one per cent inspiration, ninety-nine per cent perspiration”. Han använde sig av ordet genius, det vill säga begåvning, fallenhet, genialitet, men vad han utan tvekan menade var ”genomslagskraft”, det vill säga den framgång eller det avtryck som geniet lyckades lämna på historien och omvärlden. Att procentsatserna i Edisons bevingade ord är felaktiga kan knappast vara någon långvarig diskussion om, inte minst på grund av att han förbigick åtminstone två synnerligen avgörande ingredienser på framgång eller avtryck och dessa är i tur och ordning tur, det vill säga tajming, det vill säga synkronicitet med världens eller åtminstone omgivningens behov och PR, det vill säga en reklamapparat som klarar av att sprida vetskap om ”geniets” existens och dess verksamhet.

 

Det är således lättare för en medelmåttornas medelmåtta att bli avporträtterad på en skock tidnings- och tidskrifts förstasidor, än att få erkännande för sitt arbete om man inte har en PR-apparat med sig.

 

Jag är författare och dramatiker och jag hade alltid tur med mig. Mina böcker brukar recenseras eller på annat vis omskrivas, de säljer hyfsat, de översätts till andra språk och följaktligen får jag skriva nya böcker och få dem utgivna… Det ena föder det andra, det ena är det andras förutsättning.

 

Min senaste bok DEN GAMLA DAMEN OCH EDENS LUSTGÅRD  – TILL MINNE AV EN INTE HELT OKÄND FÖRFATTARINNA – VARJE EVENTUELL LIKHET MED VERKLIGA PERSONER, LEVANDE SOM DÖDA, ÄR LIKA OFÖRUTSEDD SOM OAVSIKTLIG. VAD BETRÄFFAR DE LEVANDE: FY SKÄMS! utkom bara för ett par dagar sedan, och är redan omskriven och omdiskuterad. Det är jag naturligtvis glad för. För 5 minuter sedan fick jag följande mail: ”Hejsan! Skulle du ha möjlighet att få in mitt namn under bokomslaget här på Jimini också: http://www.jmini.se/nyheter/22509/vladimir-oravsky-bok–den-gamla-och-edens-lustgard Tack! Ha det gott / Susanna”

Susanna i fråga är Susanna Varis, konstnär och debattör som jag samarbetar med även utanför bokutgivningsbranschen och det var hennes mail som satte i gång denna snabba reflektion som jag benämnde ”När, var, hur, vem och för how mutch?” och som du nu håller på att bekanta dig med.

Att författarens eller författarnas namn eller hönnes / deras nom de plume nämns i tidningar i samband med att hönes eller deras bok kommer på tal, är inget som förvånar. Även översättarens namn förtjänar att nämnas då översättaren inte så sällan är bokens medskapare på det nya språket. Om boken är illustrerad, så skall även illustratörens namn framhävas. Men skall man i varje recension nämna även hönne som på något vis bidrog till sagda boks omslag och hönne som gjorde bokens formgivning och övrigt lay out-arbete och hönne som satte texten och band boken och…? Jag vet inte. Jag vet dock att alla dessa för bokens tillblivelse viktiga bidrag nämns i boken. Precis som alla namn på dem som bidrar till en films tillblivelse nämns på slutet av varje film. Det är anledningen till varför en films eftertexter kan sträcka ut sig över hela 15 minuter. Att eftertexterna släcks i samma sekund som skurken fick en kula genom hjässan och den bedragna hustrun gifte om sig med en stilig noshörning, vid visningar både på bio, och inte minst i svensk tv, är ett oskick som borde motarbetas, bland annat genom att annonsörer borde kräva att slippa associeras med dessa stympningar.

När man sedan recenserar en film är det oftast huvudrollsinnehavarna som nämns, i vissa fall filmens regissör och mer sällan manusförfattaren/manusförfattarna, utan vilken/vilka ingen film skulle kunna existera. Även producentens och den exekutiva producentens namn nämns då och då och kanske även namn på författaren till manusförlagan, om hönnes namn är mera känt än bokens eller pjäsens titel. Men här slutar namnnämnande. Fotografer, klippare, ljussättare, produktionsledare, inspelningsledare och inte minst skripta blir så gott som alltid bortsorterade. När filmrecensionen beledsagas med ett fotografi från filmen eller med filmens affisch, då nämns inte heller affischens konstnär et cetera.

 

Samma förhållande gäller teateruppsättningar. När mina pjäser spelas, kräver jag alltid att ha det inskrivet i kontraktet att författarens namn kommer att stå på uppsättningens affischer. Och tro det eller ej, det är lättare att komma överens om gaget och royaltyfördelningen, än om just kravet på offentliggörande av textupphovsmannens namn.

 

Den som formulerar budskapet anses i alltför många sammanhang vara mindre viktig än den som framför det. Eller vet du, som läser dessa mina rader, vem som skrev hans majestät konungens senaste tal? Och vem skrev Mikael Dambergs tal framförd vid riksdagsdebatten inför EU-valet den 7 maj? Vet du vem som skrev de mest publika låtarna framförda av Elvis Presley och Madonna? Vet du vem som komponerade de jinglar som du dagligen hör på radio och tv? Inte? I thought so.

 

Så som jag ser det, plågas vår dagliga tillvaro av två trender. Den ena är selfie-trenden och den är mest framträdande i P1:s ständigt repriserade program, som i all oändlighet upprepar ”jag heter…”, ”mitt namn är …”. Man kan lätt få intryck att vissa program görs uteslutande för att programledarens namn skall komma på tal. Har aldrig någon någonsin på Sveriges Radio tänkt tanken att till och med vanligt dricksvatten kan framkalla död om det intas i stora mängder?

Den andra trenden är den förstnämndas motsats och den är dessutom odemokratisk och människofientlig. Jag pratar om den totala anonymiseringen av ansvaret. Lyssna på exempelvis det som numera felaktigt kallas debatt mellan exempelvis de regerande partierna och oppositionen? De kastar skuld för allt mellan himmel och jord mellan varandra med en sådan professionalism att ingen kan häftas vid någon som helst skuld någonsin. Försök klaga på din webboperatör. Omöjligt. Ansvaret för odugliga tjänster är fördelad mellan så många aktörer att ingen någonsin kan häftas vid bristerna. Är det inte så, Glocalnet. Försök prata med en storbanks support och få supportens fullständiga namn. No way, José! Och det blir ännu större NO WAY, JOSÉ! om du vill få veta namnet på supportens överordnade chef. Svaret blir, vi har en kundombudsman på vår hemsida, du kan framföra din synpunkter där. Klick. Och vad svarar den anonyme kundombudsmannen? Vi beklagar verkligen att du UPPFATTADE att de 6 veckor som ditt internetkontor inte fungerade KÄNDES som alltför lång tid. Vi uppskattar att du är en betalande kund och därför vill vi uppmana dig att hjälpa oss att göra vår service ÄNNU BÄTTRE, genom att fylla i den bifogade belåtenhetsenkäten. Det tar inte längre än tre kvart.

 

Varför är det så? Att den ena gruppen vill göra allt för att synas och den andra föredrar att smutta på sin champagne under osynlighetens tronhimmel. Svaret i båda fallen är pengar. Båda grupperna tror sig tjäna på denna strategi, och i det korta, mycket korta loppet funkar den.

 

© vladimir oravsky”

Publicerat i böcker, Egna verk, gästinlägg, Konst, kultur, Okategoriserade | Etiketter , , , | 1 kommentar

Okunskapens välsignelse

Jag är trött idag. Jag har varit trött den senaste månaden. Både på grund av hög arbetsbelastning och stress, men även på grund av den hopplöshet jag ibland känner när jag tänker på framtiden. Inte min framtid specifikt, jag klarar mig alltid. Jag har haft den enorma turen att födas med en mamma som haft höga ambitioner, men även krav, på mig och med släktingar och andra människor som bidragit till att jag fått en på alla sätt givande uppväxt. Jag har fått gå i utmärkta skolor, med vissa undantag dock och kunnat utbilda mig efter eget behag. Jag tillhör en generation som fortfarande fick ta del av en högskoleutbildning med höga kvalitetskrav, även på oss elever. Jag har fått en uppfostran och har fått lära mig hyfs och att ta hänsyn till mina medmänniskor. Jag fick tidigt, kanske för tidigt, lära mig att ta ansvar. Först efter att jag lärt mig det och verkligen visat mig ansvarsfull, kunde jag börja ställa krav på min omgivning.

Idag tycks generationer växa upp utan mycket av det ovanstående. De är svikna av både skolan (politikerna) och av sina föräldrar. Skolan klarar inte av sin uppgift att lära eleverna de mest elementära baskunskaper och föräldrarna uppfostrar inte längre sina barn till något annat än små kravmaskiner. Istället för ämneskunskaper eller analysförmåga lärs identitetspolitik och marxistiskt influerade maktpyramider ut. En vän på facebook berättade om sin dag som vikarie på högstadiet i Stockholmsområdet och om att enbart ett fåtal av eleverna i nionde klass visste vad ordet fossil betyder.

Journalistiken är nedbantad och aktörerna inom media jagar ett överordnat mål: antalet läsare och klick för att tillfredsställa finansiärerna. Ökad polarisering och konfliktretorik är uppenbarligen effektiva medel för att uppnå detta, men i kombination med det ovannämnda katastrofalt ur demokratisk synpunkt. Att medierna sedan börjat granska medborgarna istället för makten i syfte att uppfostra dessa i det ”rätta tänkandet” (pk-ismen om du vill) är en annan förgrening på samma problematik.

Fördjupning tar tid, är tråkigt, gammaldags och ger inga klick. Vi lever i de snabba puckarnas och åsikternas tidevarv. Analysen ska rymmas på 140 tecken.

Det sägs ibland att okunskap är en välsignelse och det må vara salighet att inte veta allt, men den tilltagande okunskapen i informationssamhället skrämmer mig. I kombination med de okvalificerade jobbens flykt torde situationen bädda för glansdagar för extremiströrelserna. Extrema partier som F! skördar osannolika framgångar med en konfliktorienterad retorik och ett verklighetsfrämmande partiprogram. För F! är fienden mannen, för SD invandringen. de vänster- och högerextrema rörelserna vill med odemokratiska medel stöpa om samhället. Ingen nyhet i sig, extremister vädrar alltid morgonluft i ekonomiskt dåliga tider och när arbetslösheten är hög; de enkla fienderna och de enkla lösningarna blir populära.

Ikväll ser jag på Uppdrag Granskning om vänsterextremismen och ”det goda våldet”.

Några tokerier på senare tid på temat:

Nio kvinnor från ung vänster: ”RF och AFA är våra kamrater”

F! sjutton vad politik är kul

Antinazister misshandlade gästarbetare

Nya twittertrenden om kvinnoförtryck upprör

 

 

Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion, TV | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | 22 kommentarer

From Here to Eternity

Ett nytt verk är klart:

From Here to Eternity water color 2014 50 adj text

From Here to Eternity
water color 2014
Size: A3
Price: 6400 SEK / 753 euro / 1050 $

Publicerat i Egna verk, goth, historia, Konst, kultur, lowbrow, Okategoriserade, pop surrealism, skräckkonst | Etiketter , , , , , , , , , , | 13 kommentarer

Den Gamla och Edens Lustgård ute som e-bok

dengamlacdon

Äntligen finns så Vladimir Oravskys bok Den Gamla och Edens Lustgård ute som e-bok! (Mitt omslag). :)

Boken finns att inhandla hos följande återförsäljare:

Elib

Bokus

Adlibris

Bokii

CDON

Digibok

Dito

load2read

Publicerat i böcker, Egna verk, Konst, kultur, lowbrow, Okategoriserade, pop surrealism | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

The Glory of Conformity

Ett nytt verk i blandteknik:

The Glory of Conformity mixed media 2014 adj jpg logo

The Glory of Conformity, Susanna Varis

mixed media 2014 (oil, acrylics, cut-outs)
Size: 38 x 46 cm / 15 x 18,1 inches
Price: 2400 SEK / 279 Euro / 400 $

Ett verk som påbörjats redan förra (eller var det tom förrförra?) året, men som tog en lång tid att växa fram.

Publicerat i Egna verk, goth, Konst, lowbrow, Okategoriserade, politik, pop surrealism, skräckkonst | Etiketter , , , , , , , , , | 3 kommentarer