Kvinnoseparatism fint – herrklubb unket

Slänger in denna artikel i all hast:

”Genusvetaren Vanja Hermele kallar på gp.se Konstnärsklubbens exkluderande av kvinnor oacceptabelt, omoraliskt, möjligen också olagligt.”

Självklart är all exkludering av kvinnor oacceptabelt, omoraliskt och möjligen olagligt. All exkludering av män däremot är enbart befriande, stärkande och rekommenderat…eller?

”Eva Nikell arbetar på DO:s utvecklingsenhet med könsdiskriminering som särskild kompetens. Enligt henne kan stadgar i en ideell förening egentligen aldrig vara olagliga eftersom det är upp till medlemmarna själva vad de vill ha för slags förening, enligt föreningsfrihetsprincipen.”

Exempel på förening för kvinnliga konstnärer: Konstnärshuset

Exempel på kvinnoseparatism: Kvinnoseparatistisk torsdagIkväll portar vi männen från vår klubbkvinnoseparatistisk fest på India däckKvinnoseparatistiskt forumkvinnoseparatistiskt första maj (med fina slagord som: ”Sexist – nu är det kört” och ”sexist – nu ska du dö”), VASS förklarar varför kvinnoseparatism är fint men mansseparatism är hegemoni, ROKSMotkraftOFOG – Cynthia Cockburn förklarar varför kvinnoseparatism är viktigt…osv osv, internet svämmar över av exempel.

SUF:s kvinnoseparatistiska demonstration på Medborgarplatsen 2011 (Good night male pride står det på banderollen):

suf

”Trummorna börjar slå, en eldslukerska står på trappan till Debaser och sprutar ut glödande lågor i luften. En grupp kvinnor dansar och rör på varenda kroppsdel. Alla ser lyckliga ut. Alla är hoppfulla. Alla vet att det här är vår stund.

– Det är männen som förtrycker. Det är kvinnorna som blir förtryckta. Vi har en kvinnoseparatistisk demonstration för att distansera oss från förtryckarna, säger en talare i megafonen.

Gensvaret är öronbedövande. Häpna miner avslöjar att några förbipasserande aldrig hade trott att kvinnoröster kunde låta så högt. Men det blir högre.”

Ja, varför krångla till det när det blir så mycket enklare i svartvitt?

Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, jämställdhet, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , | 15 kommentarer

Gästinlägg: Oravsky och Edwards del 3

En manlig feminists anspråkslösa önskemål – Del 3: Andrea Edwards tappar fattningen

 

Ingen, mig veterligen, följer det jag publicerar med sådan nitälskan som Andrea Edwards. Mina rader om hennes framförande av det fascistoida SCUM-manifestet hinner knappast uppenbara sig på någon tidningssida, när tidningens redaktör och ansvarig utgivare rings upp och vips, artikeln bortcensureras som om vi befann oss i ett naziockuperat eller nazisamarbetsvilligt land. En publicist som i dag jobbar i Torgny Segerstedts rättvisepatosanda är lika vanligt förekommande som den akut hotade vitryggiga hackspetten. Tror du att jag överdriver en smula i syfte att väcka din uppmärksamhet? Bekanta dig då med min 280-sidiga faktaspäckade och expertgranskade lägesrapport ”Friheten i kulturen : reflexioner kring tystnad och repression inom kulturetablissemanget”, ISBN 9789173270441.

Ingen, mig veterligen, följer det jag publicerar med sådan nitisk iver som Andrea Edwards, och ingen fattar så lite som samma Edwards. Även Edwards ideologiska förebild, författarinnan till ”Society for Cutting Up Men”, Valerie Solanas, hade svårt att fatta att tvångstankar aldrig varit pedagogikens bästa hjälpreda.

 

Mitt debattinlägg ”En manlig feminists anspråkslösa önskemål – Del 2: Andrea Edwards fegar ur”, avslutade jag med följande: ”Här bjuder jag på hela korrespondensen. Oredigerad. Jämför den sedan med det tendensiösa mischmasch Edwards kommer att bjuda på i hennes TV-dokumentär. Om det inte blir så, att hon inte ens kommer att nämna min recension av hennes sceniska utgåva av SCUM-manifestet. Det skulle också gynna hennes sak. Naturligtvis. Det är anledningen till varför Edwards ursprungliga avsikt var att inte bjuda mig till att medverka i hennes SCUM-dokumentär”.Se http://www.susannavaris.com/blogg/2014/03/gastinlagg-en-manlig-feminists-del-2/

 

Det omdömet ville Edwards inte finna sig i, och på de kommande raderna bjuder jag på en oförfalskad redogörelse av hennes tankekollaps.

Ljumma duschstrålar höll på att skölja bort min svett från en uppfriskande kvällsjoggingsrunda fredagen den 7 mars, när någon lutade sig mot ytterdörrens ringklocka och tvingade den ringa och ringa och ringa. Pauser i ringandet upphörde bara när någon genom brevlådan, länge höll på att undersöka huruvida någon av oss var hemma, samt två tre gånger tryckte ner dörrhandtaget som om den första nertryckningen inte var lika pålitlig som de följande. Vem kunde det ha varit? Jag klädde på mig, gick ut i trappgången, stegade ända ner till bottenvåningen och med viss tillfredställelse konstaterade jag att det ingenstans luktade bränt, ej heller såg jag något spår efter någon eld. Jag ställdes inför frågan Vem kunde det ha varit?, än en gång.

Plötsligt tänkte jag på den tjeckoslovakiska hemliga polisen som jag som barn kom i närkontakt med. Den kallades hemlig, trots att den verkligen inte var det. Dess styrka och den fruktan den spred hade sitt fundament i just det, att alla visste att den fanns.

Jag minns de hemliga männen som ringde och ringde på vår dörr innan de i sina ankellånga skinnrockar kom till vår tvårummare och möblerade om den i jakt på flygblad, som ”imperialisternas” flyg råkat släppa över vårt bostadsområde. Skinnrockarna slängde ut hundratals böcker från våra bokhyllor och ruskade om var och en i tron att allt det otillåtna och som troligen bara stod mellan raderna, skulle skakas fram.

Enstaka sidor fastnade i deras kunskapsgiriga händer och de kastade upp bladen i luften och lät dem singla ner som stora snöflingor, i en skarp demonstration av att det kalla kriget inte kände till några andra årstider än vinter.

 

Söndagen den 9 mars kvart över sju på kvällen upprepades hela proceduren som jag var med om två dagar tidigare, med ett undantag; efter en stund ringde min mobil. Jag trippade till telefonen lämnandes blöta spår efter mig, och fann att det var Edwards som störde. Vad vill hon den här gången tänkte jag. ”Hej det är Andrea! Vi står utanför din dörr och vill ställa några frågor till dig…”

”Med dig vill jag kommunicera bara skriftligen”, svarade jag och la på.

Och medan jag återgick in i duschen, fortsatte Edwards att hänga på ringklockan.

Jag borde öppna dörren, jag borde låta mig utfrågas naken, och hennes SCUM-dokumentär skulle kunna saluföras med mig naken, som en pendang till den affisch som saluförde hennes SCUM-föreställning med henne, också naken. Tror du mig inte? Se då den bifogade SCUM-affischen.

Scum Edwards affisch 1

Naturligtvis öppnade jag inte dörren: Edwards humör lät inte muntert och det är inte omöjligt att hon var beväpnad med ett järnrör, liksom de ökända fanatikerna från ett annat ideologiskt inskränkt läger.

 

Pastor Ulf Ekman från Livets ord, kastade sin inte alltför kärleksfulla människosyn överbord och bad offentligt om förlåtelse för det lidande som han förorsakat. Jag vet inte vad det betyder och vilka implikationer det kan ha på honom och andra människor. Men vid första anblicken verkar det så, att även en inpyrd fanatiker kan ändra sig och sånt väcker hopp för mänskligheten.

Stiftelsen ”Expo granskar, dokumenterar, analyserar och upplyser om intoleranta, rasistiska och högerextrema grupper och idéer för att stävja dess inflytande i samhället.” Det är en nödvändig verksamhet och som enligt mig, bör ta sig an även den grenen av intolerantism som fanatiska anhängare av ”Society for Cutting Up Men” förespråkar.

 

Det är 330 km mellan Stockholm och Jönköping och det är lika långt mellan Jönköping och Stockholm. Ändå åkte Edwards hit för att överraska mig. Utan att veta om jag över huvudtaget fanns i Jönköping. Men varför inte? Hon betalade inte resan från sin egen ficka.

Hur många gånger uppsökte Edwards min adress? Två gånger, tre, fyra, tio gånger? Jag vet inte. Är det sådana aktiviteter som Sveriges television använder mina och dina licenspengar till?

Och vem är det som STV granskar egentligen med Edwards SCUM-dokumentär? Bör det inte vara de mäktiga, de som bestämmer agendan, de vars verksamhet subventioneras med skattepengar och andra avgifter som borde vara en nagel i ögat för SVT:s granskande verksamhet?

I stället är det plötsligt de som granskar och kritiserar intolerans och grova utfall mot män, det vill säga hälften av Sveriges befolkning, som ställs på de anklagades bänk och jagas i deras privathem i mörkret på kvällarna ungefär som då när den makthungrige ideologen Lavrentij Berijas hantlangare jagade demokratins försvarare.

 

Edwards är dömd för snatteri. Jag vet inte vad hon snattade, men jag gissar att det inte var en limpa bröd eller en cykel utan vilken hon inte klarade av att utföra sitt arbete. Vad jag stödjer min gissning på?

Eftersom hon ”snattade” än en gång: en Filippa K-tröja på Åhléns City i Stockholm. För den stölden dömdes hon till elvatusen kronor i böter.

Andrea Edwards, är dömd för ett snatteri och en stöld. Om man antar att Andrea Edwards inte är Sveriges sämsta och mest ”otursdrabbade” tjuv, då har hon antagligen snattat och stulit mer än två gånger…

(I juni 2013 ringdes jag upp av Andrea Edwards. Hennes uppskattningsvis 20-minuters utskällningsmonolog hämtade näring mestadels från SCUM-manifestet, och hon kallade mig allt ifrån utvecklingsstörd till debil. Och ändå ville hon ha en ursäkt från mig, debilen, för vad jag skrev i min recension av hennes SCUM-föreställning. Jag undrade om min uppgift om att hon var dömd för snatteri var felaktig? Det var det. Jag skrev nämligen att hon dömdes till böter på 11 000 kr men hon dömdes i själva verket till böter om 20 000 kr. Men, menade hon, bara på grund av att hon erkände något som hon inte hade gjort. Vid båda tillfällena. Och hon har aldrig överklagat någon av domarna. Hon har inte heller gått i svaromål när andra skrev om dessa, eftersom hon inte brydde sig om skvaller…)

Åhléns City, eller vem det nu än lär vara, bör inte tvingas att sälja sina varor för överpris bara för att täcka sina förluster som människor med Andrea Edwards (o)moral förorsakar. Stjäl hon från Åhléns City, så stjäl hon från alla som handlar där och dessutom dig och mig, eftersom det är vi som finansierar både polisen och domstolar. Låter allt detta som irrelevant för dig, eftersom du tror att inte Edwards leverne vid sidan om scenen har något med SCUM-manifestet att göra? Bekanta dig då med följande: ”En liten handfull av SCUM kan ta över landet på ett år genom att konsekvent fucka upp systemet, selektivt förstöra egendom och döda män:” Det är en del av den text som delats ut till SCUM-manifestets publik, och detta är bara förnamnet. På mig verkar det att Edwards lever så som hon predikar. På den punkten skiljer hon sig inte från de fanatiker vilka ett demokratiskt samhälle borde hålla ett vakande öga på.

I SCUM-uppsättningen satte Edwards en med bjällror försedd narrmössa på en av de manliga åskådarna, och den ringde varje gång han rörde på sig. Det är sådana som Edwards som borde förses med en sådan varningsattiralj. Med elektronisk förstärkare, så att folk alltid blev varse om var de befinner sig.

 

Min recension av Edwards SCUM hittar du här:

http://www.susannavaris.com/blogg/2013/12/gastinlagg-oravsky-pa-scenkonstbiennalen-del-1-scum/

© Vladimir Oravsky

Publicerat i böcker, feminism, gästinlägg, journalistik, kultur, Okategoriserade, TV | Etiketter , , , , , , | 4 kommentarer

Jaha…vad säger man om det här då?

Ett mejl från en Kate Bazilevsky damp ner på kvinnodagen…

”Hi Susanna,

 

A text about women based on ancient sources is being compiled and may become a complete book in a month or two. In short, it states that:

 

“Every woman considers herself an individual. In vain, as regardless of race, ethnicity, profession and so on, no woman is an individual. Every woman lives as man programmed her to live, as it is convenient for him, as he wants her to. But, women do not even suspect who produces images for what they consider their ”Self,” and why. Men’s intent is simple: to have total control over the psyche and the physiology of any woman because an image is the basis of functioning of any person. Providing an image to a woman ensures that she will live and function strictly according to this image. Also, an image is the basis for control of any person, as well as the basis of knowledge about her/him. Men create images. Therefore, they know exactly what image is behind this or that behavior of a woman. But, women are sure that images that they use (including for construction of their ”Self-Image,” that they consider their individuality) are a secret. In other words, men achieved what they wanted: from potential goddesses, women were made into logs, a resource, a consumable material from which a man can make whatever he likes. Even a quick historical review, readily available statistics make it clear that women are allowed only into already constructed and functioning system built by men. And, women are allowed to act only based on and within images that the system dictates. Women lost the ”war between the sexes.” Since the time of birth women are being made into logs with legs spread wide, as an indication of their main purpose—to participate in the reproduction of the human race, and be pleasant toys in the hands of men. Most important is to not forget to tell women, who ”love through their ears,” that they are wonderful, priceless, how much men love them and depend on them. Long ago women were programmed to believe in any nonsense, instead of seeing and analyzing facts (as well as history).” Full version is available online for free, just search for “A Log With Legs Spread Wide” or ISBNs 9781311155771 & 9781311915603.

 

What specific opposing arguments can you provide? What do you think about the information? How do you think about it? What are you going to do about it? Do you think this information will be of interest not only to you, but other women as well? Is there any mention of this in various women’s movements, communities, parties? Thanks in advance!

 

Sincerely,

Kate”

Publicerat i feminism, jämställdhet, kultur | Etiketter , , | 7 kommentarer

Efterlysning!

Communications connectivity Bild från Lerablog.

Efterlyser härmed tips för största möjliga säkerhet på internet! Tips om antivirussystem, säkerhet med internetköp, anonymiseringstjänster etc…vad än du har tas tacksamt emot. På förekommen anledning och eftersom jag tror att vi enbart har sett toppen av ett isberg angående hackningar, identitetskapningar, virus, trojaner, bluffakturor, bedrägerier och allt annat i den stilen. Jag vet att min läsekrets består av många personer som har mycket bättre kunskaper på området än jag själv. Tack på förhand!

Publicerat i Okategoriserade, teknik | Etiketter , , | 14 kommentarer

200 000 år av patriarkalt förtryck var en myt??

drottningmargareta432px-Roskilde_3_20101110 Monument över maktlöshet? Drottning Margareta. Foto: Southerly Clubs/Wikipedia

I DN skriver en samling historiker i en debatt(reklam)artikel för de undertecknades bok Den Dolda Kvinnomakten om den vad man anser som felaktiga historieskrivningen i moderna historieböcker. Kvinnorna, särskilt de med makt, har enligt artikelförfattarna konsekvent osynliggjorts på grund av framför allt en manligt dominerad, patriarkal historieskrivning under de senaste två seklerna. Patriarkatet tycks alltså ha uppstått med industrialismen, åtminstone när det gäller historieskrivning.

Jag kan inte uttala mig om det rimliga i dessa påståenden, men undrar i så fall hur det då går med de feministiska beskrivningarna om tusentals år av patriarkalt förtryck? Var förtrycket inte så massivt som det påståtts? Fanns det verkligen kvinnor med makt? Kvinnor kanske rentav kan sägas ha deltagit i hur historien utformades? De kanske…håll i er nu…har ett ansvar för samhällsutvecklingen(?!?!) Mången gång går den feministiska retoriken ut på att kvinnor i alla tider har varit så förtryckta att de på intet vis kan ses som ansvariga för de (negativa) inslagen i samhällslivet och den mänskliga tillvaron. Får allt detta omvärderas nu?

Man motsäger sig dock själv i artikeln genom att först hävda att det patriarkala förtrycket i historieböckerna tillkom med industrialismen, men sedan:

”För 1800-talets människor var kvinnornas maktlöshet, både i dåtida nutid och i historisk tid, så självklar att den sällan eller aldrig ifrågasattes eller problematiserades.”

Det kryllade alltså av mäktiga kvinnor och kvinnor som bedrev allehanda verksamheter historiskt, men ändå var kvinnornas maktlöshet fullständigt självklar för 1800-talsmänniskorna? Jodå, det går nog att trycka in en kvadrat i en rundel med lika stor diameter som kvadratens sida om man filar lite…

Läs även Teodors inlägg på Genusdebatten om artikeln ifråga.

Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, historia, jämställdhet, kultur, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , | 21 kommentarer

Makten och maktlösheten

eu De svaga?

I dagens SvD finns en briljant artikel signerad Tove Lifvendahl. I den formuleras liknande tankegångar som jag också länge haft angående den politiska maktens behov av att beskriva medborgarna som svaga och offer. Självklart gör man detta eftersom det utökar det egna mandatet och skapar ett större behov av just de styrande politikerna. Motsvarande förhållande kan beskådas inom t ex feminismen, där ett ivrigt beskrivande och identifierande av kvinnor som hjälplösa, svaga och offer skapar ett behov av den feministiska ideologin, dess apostlar och dess tillämpningar. Min mening är att den feministiska ideologin i Sverige år 2014 söker i hög grad trycka ner och behålla kvinnor i en konstruerad offerposition.

”För det första: Individen anpassar sig efter den rådande människosynen, vilket kan bidra till att denne förminskar sig själv.”

skriver Lifvendahl.

Inom rikspolitiken lockar liknande räddnings- och frälsningsprojekt olika politiska falanger (främst på vänsterkanten) som ett sätt att locka till sig röster, resurser och inte minst ett mandat; är medborgarna svaga, måste politikerna finnas där för deras trygghet. Att de här tankegångarna är djupt rotade bland befolkningen kan man konstatera i t ex inställningen att skattesänkningar består av pengar som staten ”skänker” medborgarna (När de i verkligheten består av egna pengar som medborgaren får behålla). En annan illustration är tanken att äkta omsorg och solidaritet endast kan utövas med det offentliga som mellanhand. Privat välgörenhet eller att medborgaren själv ska välja vad den vill stödja med sina pengar ses som suspekt. Möjligen kan det sistnämnda förstås i ett historiskt kontext där ingen vill tillbaka till ett samhälle där enskilda är utelämnade för än den ena eller den andra privatpersonens välvilja, men även här ses det offentliga som en garant för rättvisa, något som det verkligen inte alltid är. Privat välgörenhet smutskastas gärna med att ”den rike bara vill köpa sig gott samvete”. Men vad är då att delegera all omsorg om medmänniskorna till det offentliga? Är inte det på samma sätt att ”köpa sig fri”?

Personligen väljer jag att se människor som i huvudsak starka, precis som Lifvendahl i artikeln, men som ibland och för en period försatta i svag ställning. Staten och det offentliga har sin roll, men makten och ansvaret för det egna livet ska utgår från medborgaren.

Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, jämställdhet, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Gästinlägg: En manlig feminists…del 2

En manlig feminists anspråkslösa önskemål – Del 2: Andrea Edwards fegar ur.

 

Du kanske undrar vem Andrea Edwards är?

Andrea Edwards är kvinnan som från teaterscenen spred den kriminella och mentalsjuka Valerie Solanas och SCUM-Manifestets mörka och med dödsfall märkta budskap. Andrea Edwards är således en black om foten för feminismen.

 

Under titeln ”En manlig feminists anspråkslösa önskemål”, skildrade jag hur Andrea Edwards undvek att invitera mig att medverka i den film som hon planerade att göra om dem, som motsatte sig hennes framställning av Solanas blodbestänkta pamflett. Mig veterligen, innehöll min analys av Edwards återgivning av Solanas hatiska upprop – ökänt under den motbjudande överskriften ”Society for Cutting Up Men” – den mest underbyggda och analytiska kritik i svenska publika medier, och det faktum borde kvalificera mig till Edwards film, om hennes avsikt, åtminstone avlägset var, att på ett inte alldeles förvridet och enögt partiskt, redogöra för hennes erfarenheter knutna till hennes framförande av SCUM-Manifestet.

Efter mycket om och men, gav Edwards efter för mina offentliga påtryckningar och bjöd mig att medverka i hennes TV-dokumentär, något som jag entusiastiskt tackade JA till.

 

Under rubriken ”En manlig feminists anspråkslösa önskemål” nedtecknade och offentligtgjorde jag några självklara och inte det minsta kontroversiella villkor om den planerade intervjuns fair play, och dessa borde Edwards ha all tänkbar anledning att acceptera. Eftersom när allt kommer omkring, var det mest hon och den säregna feminism som hon är bulvan för, som tjänade mest på dem. Hennes acceptans av fair play-villkoren skulle nämligen förläna henne den positiva dager som hon i dag inte ens kan drömma om, om hennes självkännedom inte spelar henne ett allvarligt spratt.

 

Omedelbart efter publiceringen av ”En manlig feminists anspråkslösa önskemål”, sände jag denna till SVT:s K-special, (kspecial@svt.se), med förfrågan om Edwards e-postadress: ”Hej kamrater, Är ni vänliga och bekantar er med det nedanstående inklusive länken och vidarebefordrar detta mail till Andrea Edwards…”

SVT bemödade sig inte att svara på mitt anrop som jag en vecka senare upprepade och jag bemöttes återigen med samma ignorans. Varför skulle SVT bry sig, när jag för det företaget representerar inget annat än det samma som de flesta vuxna i Sverige, det vill säga en alltaccepterande, och till på köpet licensbetalande, mjölkkossa.

Den 27 januari sms:ade jag därför direkt till Edwards: ”Hej Andrea, är du vänlig förse mig med ditt e-postadress, jag tänker maila ett brev ang. ditt planerade filmintervju med mig till dig. Vänligen vladimir”

Edwards svarade: ”Jag skickar emailen till min producent, som också ringer dig! Hej så Länge!”

Nästa mail från Edwards var kortare: ”jorgen.bergmark@telia.com”

 

Jörgen Bergmark ringde upp mig den 29 januari, men jag svarade inte. Ty jag bestämt mig för att all kontakt med Edwards stab borde ske skriftligt, för att undvika det alltför ofta förekommande konstaterande, att ord står mot ord, och därför mailade jag till Bergmark: ”Hej Jörgen, Min mobil skvallrar om att du försökte få kontakt med mig. Jag föreslår att du mailar till mig allt det du vill framföra. Med vänlig hälsning Vladimir Oravsky”

Bergmark svarade ”Hej Vladimir, Jag ville bara säga hej å projektets vägnar, och höra om det är något ytterligare du undrar. Självklart kan du själv dokumentera samtalet mellan dig och Andrea! Min enda reservation är att vi – av estetiska och praktiska skäl – vill kunna placera vår kamera på lämplig plats och att din kamera då inte kan stå i vägen. Men jag utgår ifrån att vi kan samsas kring det tekniska. Annars återkommer vi med förslag på tidpunkt – det är mycket praktiskt som ska klaffa just nu. Med vänliga hälsningar, Jörgen Bergmark”

Bergmark svar övertygade mig om att jag hade att göra med trollkarlar som preparerat hela scenen inklusive alla sina kläder och all sin rekvisita med osynliga falluckor, gömda kaniner och andra bluffartricks. Om du käre läsare inte märker fällorna, då är det kanske på grund av att du aldrig haft med sådana svartkonstnärer att göra. Jag skall nämna här bara en av ett flertal snaror i Bergmarks svar: ”Självklart kan du själv dokumentera samtalet mellan dig och Andrea!”

Vad har jag för nytta av den dokumentationen? Mitt krav var att teamet Edwards även garanterade mig att detta mitt dokument av inspelningen av deras intervju skulle visas i SVT eller annan SVT relaterad kanal, exempelvis på SVT:s webbplats, som för övrigt finansieras även av mig och min licenspeng, och bör således ställas till min förfogande. Att ha min dokumentation liggande på mitt skrivbord eller på annan inte alltför offentlig (visnings)plats, skulle ge mig en lika stor säkerhet, som ett söndertrampat trygghetslarm. Och sån duger inte till något. Inte sant?

Därför svarade jag samma dag följande: ”Hej Jörgen, Nej, det är inget annat jag undrar, än det som jag beskriver ihttp://fib.se/debatt/item/3765-en-manlig-feminists-ansprakslosa-onskemal På återhörande Vladimir Oravsky”

Fick jag någon reaktion på detta? Onaturligtvis inte.

 

Den 12 februari kl. 16.36, det vill säga dryga två veckor efter min kontakt med henne, ringdes jag upp av Edwards. NEJ!!!, hon ville inte ställa upp på mina krav att jag skulle få intervjufrågorna i förväg. Hon har ALDRIG ens hört talas om att något intervjuoffer skulle få några frågor i förväg.

”Det har jag”, svarade jag, väl medveten om att Edwards gång på gång gav mig anledning att konstatera att hon inte så sällan pratar mot bättre vetande.

”Ja, men herregud!, du förstår väl, att jag INTE KAN GE DIG FRÅGOR I FÖRVÄG?”

”Självklart förstår jag varför du inte vill”, svarade jag och fortsatte: ”och det är just vad som är anledningen till varför jag är nödd och tvungen att få dem i förväg.”

”JAG KLARAR INTE HÅLLA MIG TILL ETT MANUS!” väste Edwards och hennes spända och höga tonläge skvallrade om att hon inte var tillräckligt väl förberedd på detta samtal, trots att det var hon som initierade det.

”Brukar inte du som skådespelerska kunna hålla dig till ett manus? Du har väl inte improviserat SCUM-manifestets hätska repliker, eller har du?” undrade jag.

”FÖRSTÅR DU INTE ATT JAG BARA VILL I LUGN TON SAMTALA MED DIG!!!” skrek Edwards med en intensitet som var nära på att spräcka mina nyinköpta telefonhörlurars ljudmembran.

Jag skulle inte vara förvånad om det framkom att Edwards spelade in detta samtal, i syfte att använda det i hennes dokumentär, så be henne att få lyssna genom det, för att själv uppleva hur hon tappade fattningen. Det är nämligen knappast troligt att hon kommer att spela upp det i hennes dokumentär, åtminstone inte omanipulerat och oredigerat.

”Synd att ni inte ville gå med på mina mycket skäliga villkor, utan fegar ur”, sa jag och Edwards replikerade gällt: DET ÄR DU SOM FEGAR UR!!!!!!”

 

Dagen därpå fick jag ett mail från herr producent Bergmark: ”Hej Vladimir, Jag hörde av Andrea att du vill ha hennes frågor i förväg. Det är väl i sig inget problem, men förberedda frågor är ju bara en stomme och en del i ett samtal som kan ta vägen lite hur som helst. Eller betyder det här att de frågor du får i förväg är de enda du tänker svara på? Med vänlig hälsning, Jörgen Bergmark”

Jag svarade: ”Hej Jörgen Bergman, Du skriver: ’Jag hörde av Andrea att du vill ha hennes frågor i förväg.’ Är det verkligen så att du hör detta för första gången?

Jag vill påminna dig om mitt mail till dig av den 29 januari: ’det är inget annat jag undrar än det som jag beskriver ihttp://fib.se/debatt/item/3765-en-manlig-feminists-ansprakslosa-onskemal. På återhörande’.

Du och Andrea Edwards struntar uppenbarligen i mina legitima krav som ämnar skydda mig att inte hamna i en obehaglig fälla.

Varför?

Jag tror att jag har svaret: Andrea Edwards fegar ut, då hon inte har tillräckligt på fötterna.

Trots det, vill jag medverka i er dokumentärvideo. Men bekanta er först med mina villkor presenterade i http://fib.se/debatt/item/3765-en-manlig-feminists-ansprakslosa-onskemal. Med vänlig hälsning Vladimir oravsky”

 

Bergmark svarade med en svartkonstnärs typiska trollerisvar: ”Som sagt; min fråga är – eftersom det inte framgick av ditt samtal med Andrea – tänker du inte svara på följdfrågor? För i så fall blir det ju omöjligt att göra någon intervju med dig. Med vänlig hälsning, Jörgen Bergmark”

Mitt svar blev: ”Det är också ett sätt att fega ut. Med vänlig hälsning Vladimir oravsky”

 

Två dagar senare, den 19 februari, kom ytterligare ett mail från Bergmark: ”Här är Andreas frågor:

1. Hur upplevde du Scummanifestet?

2. Tycker du att den förtjänar sin uppmärksamhet?

3. Om inte, varför?

4. Hur ser du på den feministiska rörelsen i Sverige?

5. Hur ser du på mansrollen i Europa, och i Sverige?

6. Vad är tillåtet i konsten?

7. Om allt inte borde vara tillåtet, vem avgör vad som är konst och inte?

Mvh Jörgen Bergmark”

 

Mitt svar blev så som följer: ”Hej Jörgen,

Tack för Andreas intervjufrågor.

Jag är med. Ange plats och tid. Gärna några dagar i förväg.

Det som gäller är det som jag uppger i http://fib.se/debatt/item/3765-en-manlig-feminists-ansprakslosa-onskemal

De föranmälda frågorna:

1. Hur upplevde du Scummanifestet?

2. Tycker du att den förtjänar sin uppmärksamhet?

3. Om inte, varför?

4. Hur ser du på den feministiska rörelsen i Sverige?

5. Hur ser du på mansrollen i Europa, och i Sverige?

6. Vad är tillåtet i konsten?

7. Om allt inte borde vara tillåtet, vem avgör vad som är konst och inte?

skall inte utvidgas med några som helst följdfrågor. Anledningen till denna restriktion är uppenbar.

Du/Andrea eller ditt produktionsbolag skall sätta in 51-tusen svenska kronor på antingen mitt konto, skapat enbart för detta tillfälle, eller ett konto hos min revisor. Denna, enkom symboliska summa, återbetalas till dig/Andrea eller ditt produktionsbolag, om ni håller er till de överenskomna, ovannämnda reglarna. Bryter ni mot dem, en enda gång, förfaller hela summan till min förmån, utan någon som helst diskussion om återbetalning.

Jag utgår ifrån att både du och Andrea också tycker att det är justa villkor, och att du/ni, utfärdar ett undertecknat kontrakt med dessa betingelser, och sätter in sagda summan på förhand angivet konto.

Fega inte ut!

Vännenligen vladimir oravsky”

 

Edwards sms:ade mig den 20 februari kl 13.32:

”Hej Nu har vi erbjudit dig att filma oss när vi filmar dig, som du ville, vi har skickat alla frågor till dig i förväg som du ville, och får ändå höra av dig att vi ’fegar ur’. Vi behöver svar från dig nu, ifall du står fast vid det du sa när vi ringde första gången och du sade ja till att träffas. Har du inte svarat före Lördag räknar vi bort intervjun med dig, och har eventuellt istället med en redogörelse av all korrespondens kring detta istället. Du förstår, man måste kunna planera sådant här för att det ska funka. Häls Andrea”

 

Jag mailade till Bergmark:

”Hej Jörgen, Fick i denna stund ett sms från Andrea Edwards. I det lovar hon mig, jag citerar: ’… Har du inte svarat före Lördag räknar vi bort intervjun med dig, och har eventuellt i stället med en redogörelse av all korrespondens kring detta istället.’

Jag har svarat dig (er) att jag ställer upp, se mailet nedan. Men om ni fegar ut, och allt tyder på att ni gör det, så hoppas jag innerligt, att ni i stället redovisar all korrespondens mellan mig å ena sidan och dig, Andrea Edwards och Sveriges Television/Kspecial.

Kopior av det här mailet går till olika redaktioner

Vännenligen vladimir oravsky”

Detta mail gick i kopia till bland annat SVT:s K-special, (kspecial@svt.se).

 

Tjugo minuter senare hörde Edwards återigen av sig, återigen genom sms:

”Har läst ditt mail nu. Vi kan inte hålla på att sätta in pengar på ditt konto. Såklart. Utan vi gör så här. Om vi använder något kring din person i filmen, så blir det korrespondensen kring detta försök till att samtala med dig, samt din recension av Scum i Jönköping, som vi redovisar i filmen. Isåfall. Synd att du var så rädd. Andrea”

 

Att jag förmedlade min korrespondens med Jörgen Bergmark även till SVT:s K-special, (kspecial@svt.se) var för att hålla SVT underrättad. SVT pladdrar nämligen högt och överhövan gärna om de publiceringsregler som dess sändningar är ålagda att rätta sig efter. Här är dem, varsågod:

”De huvudsakliga reglerna för SVT:s publiceringsverksamhet finns i yttrandefrihetsgrundlagen, radio- och tv-lagen, SVT:s sändningstillstånd och SVT:s egna riktlinjer och etik.

(…)

Opartiskhet och saklighet

I SVT:s sändningstillstånd anges att Sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i televisionen.

Kravet på saklighet består av tre delar:

  • Uppgifterna ska vara sanna, faktakontrollen är avgörande.
  • Uppgifterna ska vara relevanta för det valda ämnet och inte ofullständiga.
  • SVT ska sända en rättelse om en felaktig uppgift förekommit i ett program. Observera att kravet också gäller det som visas i bild!

Kravet på opartiskhet innebär att en utpekad part som utsätts för kritik eller allvarliga anklagelser måste ges möjlighet att försvara sig. Genmäle ska beredas i efterhand om det är befogat och en begäran om genmäle ska behandlas skyndsamt.

Kontroversiella ämnen får inte skildras på ett ensidigt sätt om det inte klart framgår av programmets inledning vilken infallsvinkel det har. Balansering kan också ske med ett annat program som man hänvisar till.

Reportrar, programledare, och andra som genom sin ställning uppfattas som företrädare för SVT får inte ta ställning i kontroversiella frågor.” (Fet emfas är min.)

 

SVT:s ansvarstagare borde träda in redan på planeringsstadiet och erbjuda Edwardsgruppen en hjälpande hand för att opartiskt och sakligt kunna utforma SCUM-manifestets dokumentär. Och det är precis vad jag erbjöd. Jag är nämligen av den åsikten att det är bättre att stämma i bäcken än i ån, att det är bättre att förekomma än förekommas.

 

Edwards skriver: ”Vi kan inte hålla på att sätta in pengar på ditt konto. Såklart.”

Vad är det som är så ”såklart” med det?

Det finns ett givet svar på denna fråga som tränger sig på, och det är att Edwards vet att hon och hennes lejda medhjälpare på inget vis vill hålla sig till de på förhand överrenskomna fair play-reglen. Att Edwards planerar att bryta mot överenskommelsen både med mig och SVT sändningstillstånd. Att hon vill vinkla och vrida händelserna kring hennes framförande av SCUM-manifestet, så att bara hennes falska ”sanning” träder fram, det vill säga hon vill vilseleda och bedra SVT-publiken.

Kan det finnas andra anledningar?

Inte vad jag kan se. Femtioentusen är ingen peng att tala om i en SVT-produktion och dessutom skulle summan bara tillfälligt deponeras på ett konto, för att oavkortat och inom kort returneras om överenskommelsen mellan mig och team Edwards skulle hållas.

Men låt oss låtsas, att denna produktion inte kunde undvara femtioentusen under en vecka eller så. Då fanns möjlighet att låna denna peng och det helt utan säkerhet för mindre än 10-procentig ränta. Det finns flera välrenommerade finansinstitutioner som bjuder på denna möjlighet. 10 % på 51.000 är 5.100 kronor på ett år. Skulle pengen vara deponerad en hel månad, då pratar vi om 425 kronor, dvs. ungefär den summa som Edwards och Bergmark spenderar på en enda restaurangmiddag.    

 

I inlägget ”En manlig feminists anspråkslösa önskemål – Del 2: Andrea Edwards fegar ur”, det vill säga det inlägg som du håller på att läsa just nu, redovisar jag ALLT som skett under samtal/förhandlingen mellan Edwards och hennes grupp å en sidan och mig å den andra. En full transparens är nämligen absolut nödvändig när man har med illusionister och billiga gatutrollerikonstnärer att göra. Om det finns några gömda ess i rockärmen så är det definitivt inte i min.

 

Att Edwards och hennes lejda gäng kommer att klippa och klistra som andra i denna fuskgenre ökända manipulatörer, kommer inte att förvåna. Edwards har till och med förvarnat om det i hennes hittills sista sms (2014-02-20, kl 13.55): ”För att vara xtra tydligt, så vill illägga att det blir valda delar ur recensionen. Isåfall.”

Hur rimmar det med SVT:s ålagda krav på saklighet?: ”Uppgifterna ska vara relevanta för det valda ämnet och inte ofullständiga”. Inte alls. SVT verkar med sin tystnad lova att den är på Edwards snäva sida, så varför skulle Edwards bry sig!

 

Som sagt: Här bjuder jag på hela korrespondensen. Oredigerad. Jämför den sedan med det tendensiösa mischmasch Edwards kommer att bjuda på i hennes TV-dokumentär. Om det inte blir så, att hon inte ens kommer att nämna min recension av hennes sceniska utgåva av SCUM-manifestet. Det skulle också gynna hennes sak. Naturligtvis. Det är anledningen till varför Edwards ursprungliga avsikt var att inte bjuda mig till att medverka i hennes ”SCUM-dokumentär”.

Min recension av Edwards SCUM hittar du här:

http://www.susannavaris.com/blogg/2013/12/gastinlagg-oravsky-pa-scenkonstbiennalen-del-1-scum/

 

© Vladimir Oravsky

Publicerat i feminism, gästinlägg, genus, journalistik, medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , | 3 kommentarer

Gästinlägg: Jussi H. Lundell – redigerad

Av misstag var den tidigare versionen av denna text oredigerad, så här kommer den riktiga versionen!

I Svenska Dagbladets kulturdel häromdagen kan vi läsa den väl tilltagna rubriken ”Omförhandling av kön och ras”. Det är Katarina Wadstein Macleod som är i farten igen och som vanligt handlar det mesta i konstrecensionen om just kön och ras. Och en liten smula om konst.

I Sverige är hudfärg numera förknippat med kompetens, liksom sexuell läggning och allra mest givetvis kön. Att vara ”kompetent” innebär idag att man inte får ha fel kön, fel sexuell läggning och fel hudfärg. Allra värst blir det såklart om en person brister i sin kompetens på alla dessa tre områden – att det alltså handlar om en vit, heterosexuell man. Lägg därtill att denna man dessutom kan betecknas som det förhatliga ”cis”, alltså att det är någon som är både nöjd och trygg med sin könsidentitet och alltså inte känner någon dragning till en transidentitet – och låt oss säga, dessutom har nått medelåldern och alltså har ganska mycket livserfarenhet och kunskap inhämtad…, ja, då är katastrofen ett faktum. Mot bakgrund av den svenska kulturdiskursen anno 2014 har vi här alltså mejslat fram de biologiska konturerna av den kanske allra mest inkompetenta och löjeväckande figur som nånsin visat det dåliga omdömet att våga röra sig fritt på våra gator och torg.

Jo, nu överdriver jag kanske en smula. Men inte allt för mycket. Alla vägar leder ju till Rom och var så säker, lägg samman alla vägar, motorleder och avkrokar i den svenska kultur- och idédebatten (och i stora delar av den politiska retoriken), de sista decennierna och de kommer att leda fram till (eller röra sig kring), denna förhatliga biologiska slutpunkt. Den vita, heterosexuella mannen. Normkritiken, identitetspolitiken, statsfeminismen, kulturrelativismen, postmodernismen, ”antirasismen”, postkolonialismen, genusvetenskapen, vänsterretoriken och den parallella inställsamheten gentemot västfientliga islamistiska grupperingar. Alla är de en del av detta mäktiga och sammanflätade (och i många områden överlappande), diskurslapptäcke som har sina blickar och vapen riktade åt samma föreställda fiende.

En del beskriver det som ett krig. Ibland lågintensivt, men aldrig upphörande. Att det främst är i vänster- och miljöpartikretsar som de mest ”krigiska” åsiktsyttringarna går att finna idag stämmer nog, men dessvärre ligger borgerligheten inte långt efter. Man har närapå helt och hållet köpt vänsterns köns- och identitetspolitik, också i dess allra mest marxistiska, antiindividualistiska och vulgära uttryck. Hur det har kunnat gå så snett tror jag främst hänger samman med två faktorer; populism och feghet.

För den eller de som vågar påvisa eller ifrågasätta hatet och det inbillade ”fiendeskapet” finns en arsenal av motmedel att tillgå. Vid sidan av bortstötning och osynliggörande (man släpper helt enkelt inte fram dessa personer i paneler, debatter eller andra åsiktsforum), är demonisering, misstänkliggörande och förlöjligande de vanligaste. Till detta syfte står i stort sett hela den samlade svenska så kallade kulturjournalistiken till tjänst. Och det mesta av övrig journalistik och Public Service.

Och resultatet? Ja, precis vad man hade kunnat förvänta sig. Tystnad. Ängslighet. Rädsla. De krafter som nu äger och kontrollerar de offentliga utrymmen där debatter och åsikter får komma till tals, har strypt den friska demokratins förutsättningar och därmed yttrandefriheten som princip. I det ”krig” man föreställer att man befinner sig i är alla medel tillåtna och här har kontroll av medierna alltid varit det primära. I mediaretoriken försiggår samtidigt en sakta (men ständig) avhumanisering av ”fienden”, en metod som vi känner igen från alla revolutionära rörelser och sekter. Människor av kött och blod reduceras till djur eller känslolösa markörer för en strukturell symbolik.

Vita, heterosexuella så kallade cismän är fyrdubbelt inkompetenta, faktiskt så till den grad att det idag ses som helt i sin ordning, även i politiska sammanhang som i övrigt ses som anständiga (t ex Almedalsveckan), att anordna seminarier under parollen och frågeställningen om de ens behövs längre. Som biologiska varelser är de alltså inte mer värda än att vi tillåter oss att resonera kring om vi inte lika gärna kunde göra oss av med dem. Och därför är det kanske heller inte så överraskande att hatfyllda tankar om massutrotning, våld, avrättningar och stympningar hittar sin plats ända in i finkulturen (t ex Dramaten), vid sidan av de många aktivistiska gruppernas verksamhet och den hegemoniska, feministiska kulturjournalistiken. Drömmar om hat, våld och mord som oftast möts av uppskattning eller bortvända blickar (och tystnad), i kulturdebatten.

Hur kunde vi hamna här? Vad är det för slags inneboende ondska i den mänskliga naturen som gör att så många väljer hat och illvilja, också i ett läge när förutsättningarna för tolerans och samförstånd var större än någonsin? Vilka mekanismer är det som driver ett i övrigt välmående och rikt samhälle till att använda hatet som den normerande och motiverande drivkraften? Som organiserar sig i nätverk och grupperingar där man söker med ljus och lykta efter fler anledningar att hata, fler plattformar att hata från och fler sätt att hata på. Och detta i ett läge där så mycket hade blivit bättre och där så många historiska oförrätter och orättvisor hade sopats bort.

Att vänstern behöver sin fiende att hata är väl ingen överraskning, men detta handlar ju som sagt inte bara om vänstern. Det är betydligt större än så.

Jag har sett andra föra det resonemanget och jag tror att det det kan vara en delförklaring till varför det i Sverige tenderar att bli så extremt, nämligen den besynnerliga föreställningen att om man är emot något, så skall man vara emot det så mycket att hela spelplanen behöver vändas upp och ned. Motviljan mot vissa företeelser är så stark att det ses som rimligt att driva sina åsikter ett helt varv runt och därmed hamna i en spegelvänd position gentemot det man ogillar. Vi ser det i feminismen, i “antirasismen” och i hbtq-rörelsen. Feminismen leder till manshat, antirasismen till hat mot “det vita” och hbtq-rörelsen till hat mot cis- och heteronormen. Att stanna upp i ett tillstånd av balans och tolerans är inte aktuellt utan kampen skall drivas till sin yttersta gräns, alltså hela varvet runt. På detta sätt bekräftar man fiendeskapet och motpolernas existensberättigande och man försäkrar sig om att någon fredlig lösning aldrig blir möjlig.

En annan förklaring till varför det idag är fritt fram att hata, håna och demonisera gruppen vita, heterosexuella cismän i Sverige kan vara att det helt enkelt går. Visst är det en deprimerande tanke, men kanske är det ändå så att en grupp människor alltid kommer att spotta på, håna och mobba dem som det är tillåtet att behandla på det viset. I olika historiska kontexter har det såklart varit olika grupper som det varit fritt fram att ge sig på, men med all säkerhet har mobbarna alltid stått där, redo att erbjuda sina tjänster.

Förra söndagens ”söndagsintervju” i Svenska Dagbladet med Hamadi Khemiri, av Julia Lundqvist, är också intressant. På framsidan av SvD kan vi läsa ”Redo att diskutera bilden av mannen”. Men vilken ”bild av mannen” får vi ta del av och som alltså skall diskuteras? Det är såklart den radikalfeministiska bilden som för tusende gången skall lyftas fram. Så här säger Khemiri bland annat: ”Vi lever i ett mansdominerat samhälle och teatern är en del av det”. Detta alltså utifrån en uppsättning på Dramaten där en radikalfeministisk kvinnlig chef länge satt agendan. Och i en bransch där en överväldigande andel chefer är kvinnor – och nu även de allra högsta cheferna.

Jag tänker ibland att det måste vara oerhört lätt att bli kulturskribent i svenska medier idag. Det enda som verkar behövas är en snabb genusutbildning och att vara feminist. Man tickar av vad som stämmer eller inte stämmer i enlighet med det som är det korrekta politiska synsättet.

Ett exempel på detta är dagens krönika i SvD av Sam Sundberg. Han är kritisk mot HBO men varför? Jo, han gillar ju HBO men är samtidigt besatt av det könspolitiska perspektivet. I sina tankar kring HBO’s serier, bland andra ”True Detective”, verkar kön överordnat allting. Vart Sundberg än tittar verkar han se kön och könspolitik. Hela krönikan handlar om detta. En slags radikalfeministisk slutstation för intellektet.

MP’s unga vill lyfta feministiska frågor kan vi läsa i SvD från 20 februari. Förutom den intressanta ”Faktarutan”, där rubriken är ”Tjejer mår sämre” (vad betyder detta? Mår tjejer sämre än killar när 75% av de som begår självmord är killar), intresserar jag mig för en sak, nämligen detta förslag från unga Miljöpartister:

• Förbättra sexualundervisningen och gör den normkritisk.

Att förbättra låter ju bra och jovisst – men normkritisk? Har vi verkligen hamnat i ett läge när ett parti i sveriges riksdag som har omkring 8% av väljarstödet (och som sannolikt handlar i en kommande regering), tycker att vi skall bedriva sexualundervisning som är normkritisk? Alltså gentemot det som är det ”normala”? Staten skall alltså undervisa våra barn i att det är ”fel” att ha och vilja ha sex i det som är det normala, alltså mellan en kille och en tjej… Att det är bra att inte följa dessa ”normer”…?

Sverige är ett fantastiskt land, men vi måste värna om det. Och om det sunda förnuftet. Båda är hotade.

Besök också gärna Jussi H. Lundells blogg!

Publicerat i feminism, gästinlägg, genus, genusvetenskap, jämställdhet, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , | 10 kommentarer

Lästips

En ypperlig artikel om politikers och journalisters vilja att uppfostra en ny, politiskt korrekt medborgare av Marika Formgren.

Även Svante Nycander om pojkar och skolans misslyckande här.

Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, journalistik, kultur, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Misandri i media 2014

Eftersom jag så gott som helt slutat läsa både DN och Aftonbladet kommer denna lista att bli högst bristfällig. Jag tar här upp mansförakt i media 2014 och detta är ett levande inlägg.

Redan tidigare har jag skrivit om Magda Rasmussons (Grön Ungdom) starkt misandriska i januari.

Aftonbladet 140205 – ”Vi måste rädda de förbittrade männen”:

”Män våldtar. Män mördar. Män misshandlar kvinnor. Män misshandlar män. Män köper sex. Män slåss på fotbollsmatcher och män kladdar på krogen. Vi kan fortsätta så här i all evighet. Statistiken ljuger inte. Män står bakom alla stora problem i samhället.”

Metro 140213 – ”Machomännen breder ut sig”:

”Det är något märkligt med män som tror att allmänna utrymmen är deras att ta upp. På bloggen Macho I Kollektivtrafiken får läsarna skicka in bilder de tagit på män som sitter bredbent på tunnelbanor och bussar, och det är en helt bisarr samling foton på människor som helt skamlöst tar upp två säten helt ensamma.

Och det här är ju inte
 det enda stället där män tror sig ha rätt att bara gå in och söndra och härska.”

DN 140214 – ”Titta han snackar också”:

””Jämställdisterna” kan ha haft en och annan poäng exempelvis i frågan om pappors position i vårdnadstvister. Som regel ingår dock ett stort mått av bittert navelskådande i dessa han­könade snörpmunnars engagemang för lika rättigheter.”

[…]

”Skurken i dramat, har det också sagts förr, är den antipluggkultur som frodas bland skolpojkar. Lärares och föräldrars inställning förstärker de destruktiva mönstren.

Det är bara ett exempel på problemen med mansrollen. Mörkertal i mäns psykologiska ohälsa är ytterligare ett som nämndes i gårdagens rapport­presentation. För somliga, i vissa situationer och ibland på andras bekostnad, ger mansrollen frihet och makt. I andra lägen innebär den en form av kollektivt självskadebeteende som begränsar alla. Både kvinnor och män vinner på att det talas mer om det.”

Aftonbladet 140217 – ”Spendrup är gubbismens nya förkämpe

”Gubbisten vet bäst. Hen sätter egennyttan högst i alla lägen. Det var bättre förr, det är bra som det är. Kom inte här och förändra. Det spelar ingen roll vad du säger för då höjer jag bara rösten och har mest rätt. Vad är du för en? Du liknar inte mig, du ser konstig ut. Du är suspekt. Vadå nytt? Varför ska vi ändra, vi har ju haft det så här i alla tider?

Klassiska ståndpunkter inom gubbismen: Klimathotet är en konspiration. Sport och politik hör inte ihop. Feminister är arga för att de är fula. Alla som vill kan få ett arbete. Kungen gör ett fantastiskt jobb. Jag är inte ­rasist, men …

Och så Jens Spendrups eget genidrag: Det finns inte tillräckligt många kompetenta kvinnor.”

SvD 140219 – Flera goda skratt åt fåfäng manlig kamp:

”Budskapet är kort och gott: män är losers var de än befinner sig på samhällsstegen. Det enda som tycks kunna hjälpa dem att hitta rätt är en solidarisk flickvän…”

Hur skulle följande låta: ”Flera goda skratt åt fåfäng kvinnlig kamp. Budskapet är kort och gott: kvinnor är losers var de än befinner sig på samhällsstegen. Det enda som tycks kunna hjälpa dem att hitta rätt är en solidarisk pojkvän…”

SvD 140220 – Hejdå gubbiga musikbransch:

”Denna musikbranschens allra gubbigaste högborg, där de fulla rockmännen turats om att apa sig mest inför de välgödda branschkostymerna är idag något helt annat.”

[…]

”Men annars – självförtroendet, kvinnodominansen, mångfalden!”

Expressen 140224 – ”Grabbgänget dyker djupt”:

”I Skärholmen ser Sven Olov Karlsson några riktiga djupingar visa barnen vägen till det stora blå, och mansrollen bläddras fram i bestiariet.”

[…]
 
”Vernes romaner befolkas av sådana (mans-)själar, som även är slavar under besserwissernäsvist prestigejagande.” 
[…]
 
”Pressmaterialet säger att pjäsen vill ta upp demokrati, makt och ur ett genusperspektiv. Jag ser den snarare som en uppvisning av 1800-talets lömskt nedlåtande gentleman, nörd kallas det numera, en manstyp som än i dag lurpassar under jämställd ytspänning.” 
 

Aftonbladet 140224 – ”Spendrup fick mig att koka…”:

”Fy fan för dessa stöddiga karlar som ser sig själva som oersättliga, ouppnåeliga, ja rent av gudomliga.” 

[…]

”Faktum är att det finns något osunt, något sekteristiskt, med dessa enkönade (läs: manliga) församlingar av direktörer och styrelseproffs som sitter i varandras styrelser, som skrubbar varandra på ryggen (”Får jag sitta i din styrelse, så får du sitta i min”) och som bjuder varandra på dyra middagar med årgångsviner och den finaste cognacen till kaffet.

Jag förstår att många kvinnor inte vill delta i dessa manliga seanser utan vänder ryggen åt makten. Men om makten i näringsliv, organisationer, myndigheter och politiska organ delas mellan män och kvinnor så kommer klimatet säkert att förändras.”

Svenska Dagbladet 140308 – ”Jämställda män lever längre”:

””En grupp män har inte fattat fördelarna och kämpar för att behålla de gamla rollerna. Jag kallar dem grottmän för att inte förväxla dem med andra män”, sa entreprenören och författaren Claes Schmidt i P 1:s ”OBS”.”

[…]

”Utan rådande machokultur skulle männen få bättre betyg, slippa slita ut sig, dominera fängelse- och självmordsstatistiken och vara överrepresenterade bland hemlösa.

På sikt kanske ni får leva lika länge som vi.”

Svenska Dagbladet 140308 – ”Kvinnor ska ha rätt till sin kropp”:

”Jämställdhetsministern arbetar i huvudsak mot strukturer som håller tillbaka kvinnor, men nyligen tog hon emot en utredning om mansrollen. Den varnar bland annat varnade för att lågpresterande pojkar är ett samhällsproblem som inte tas på tillräckligt allvar.

Och Maria Arnholm har valt pojkars skolresultat som en av sina huvudfrågor.

– Killar som inte kan förstå en enkel faktatext de klarar inte sin utbildning, och de får inget jobb. Och män som inte har jobb får ingen familj, generellt. Och det är klart att det finns en enorm risk för en spricka i samhället.

Är det farliga män?

– Ja. Det visar utredningen, att i mansnormen ingår en våldsmentalitet som är farlig.”

DN 140322 – ”Jag hatar alla slappa generaliseringar av det moraliska…”:

”Att författarmän som tar en paus från sin (gissningsvis) gåspenna doppad i (gissningsvis) ett naturbarns blod för att fantisera lite om det moraliska förfallet i internetåldern är de starkaste rösterna vi hör i ämnet, att de tillåts kokettera med sin slappa research och kommer undan med att inte ha hört talas om Google Glass, en av det senaste årets mest omskrivna teknikprodukter.”

Expressen 140402 – ”Våldet och hatet en del av männens fotboll”:

”Mot det kan möjligen anföras det lilla argumentet att det nästan uteslutande faktiskt är män som slåss på gatorna, män som misshandlar oskyldiga, män som dräper.

Om man påstår att det är 99 procent av männen som inte slåss kan man också med rätta påstå att det är 100 procent av de som slåss som faktiskt är män.”

DN 140405 – ”Så fick han fast Kapten Klänning”:

”Det är bilar han pratar om. Inte förrän efteråt, när jag är tillbaka på redaktionen, slår det mig att det finns en symbolik. Vraken – bilarna. Och vraken – de män Jonas Trolle mött under sina år som utredare på Citypolisens sektion för människohandel.”

[…]

”– Jag tvingades in i en manlig värld av förnedring och övervåld. Det var fruktansvärt jobbigt att se vilka rättigheter män kan tänka sig ta. I perioder mådde jag riktigt dåligt, jag tog på mig en del av den kollektiva, manliga skulden för hur vissa män beter sig.”

Aftonbladet 140417 – ”Låt bara kvinnor rösta – män vet inte sitt bästa”

”Samhället skulle bli vackrare om män fråntogs rösträtten.”

[…]

”Män har större problem med ­solidaritet eftersom vi haft det enklare. Vi inser inte våra privilegier. Vi blir kränkta om någon tillrättavisar oss.”

[…]

”Ändå, trots all vår förträfflighet, är det fakta att män står för stora problem i samhället. Det är vi som sitter på kåken, det är vi som super, det är vi som är våldsamma, det är vi som inte tar ut föräldraledighen, det är vi som inte vabbar, det är vi som tar livet av oss, det är vi som är utslagna, det är vi som saknar utbildning.”

Aftonbladet 140415 – ”Äntligen är det killdags!”:

Lina Thomsgårds krönika är misandrisk i sin helhet, men här följer några exempel:

”Nu ska det här system­felet rättas till. Jag vet att det kan kännas en gnutta orättvist att de andra plötsligt får lata sig medan ni killar ska fixa nåt som kanske inte inneburit att ni sett röken av de 3,6 miljoner kronorna mer i lön ni tjänar under en livstid. Eller att ni spöat nån på sistone, gjort nåt medvetet fel eller ens valt den här gamla mans­rollen själva.”

[…]

”Bevismaterialet är redan på plats. Ni behöver inte åberopa ännu ett vittne, skriva en till urtrist rapport eller räkna allihop igen. Det är bara att dansa in bollen i mål.

Ni börjar med att begära pappaledighet och skaffa er en god vän som inte är en man. Sluta genast slåss. Spänn av. Sluta snacka sexistisk goja och var inte tysta när andra gör det. Ge lika lön för lika jobb och drick inte så jävla mycket. Håll tyst och lyssna nån gång. Låt era barn gråta och fostra dem inte till våldsamma män. Krama dem, och lär dem att bete sig anständigt. Bete er anständ­igt själva.”

Aftonbladet 140419 – ”Feministiskt initiativ musikaliska vinnare”:

”Prince gör även en poäng av att han just nu uppträder med enbart kvinnliga musiker i gruppen 3rdeye­girl. Han är trött att titta på duktiga grabbar som står och spelar med blicken fastnitad i skorna. Ungefär samtidigt pratar Mando Diao, en grupp som länge hyllade klassilskan och den i längden rätt tröttsamma chauvinismen hos Oasis, med Aftonbladet och säger att de inte inspireras av män längre. Om det tyder på att manskritik och feminism blivit moderiktigt är det bara att applådera.”

SR 140423 – ”Lo Kauppi spelar rollen som vit kränkt man”:

”– Det finns något väldigt tragiskt med en man som känner sig så förfördelad och utan makt, någonstans förstår jag hans frustration, men han riktar den neråt, mot kvinnor, invandrare och homosexuella, i stället för att faktiskt se helheten vad som händer i samhället med till exempel ekonomiska klyftor som ökar, säger hon.”

DN 140427 – ”Kulturmannen – porträtt av en utdöende art”:

Hela artikeln.

Nyheter24 140520 – ”Ja, jag hatar män”:

Hela artikeln.

DN 140602 – ”Hanna Fahl: Att säga nej till en man som raggar kan vara förenat med livsfara”:

Hela artikeln. Exempel:

”Massmordet i Isla Vista, Kalifornien, har väckt en internationell debatt kring misogyni och mäns självupplevda äganderätt till kvinnor. Den unge mannen som för en vecka sedan dödade sex personer och skadade sju innan han tog livet av sig hade lämnat efter sig ett manifest. En video där han förklarar att anledningen var att han inte fick några kvinnor. ”Jag är den perfekta killen, och ändå kastar ni er själva över dessa irriterande män i stället för mig, den överlägsne gentlemannen”, säger han i videon. Han var medlem i nätgruppen PUAHate, ”pick up artist”-hatare, där män uttryckte sin ilska över att reglerna i raggningssällskapen inte fungerade för dem. Inte ens när de följde varje instruktion till punkt och pricka fick de sitt rättmätiga sex.”

DN 140603 – ”Käftsmällar mot kulturmannen”:

Hela artikeln.

SvD 140604 – ”Kallar du mig manshatare nu?”:

Hela artikeln.

Expressen 140604 – ”Huka er gubbar, här kommer ekofeminismen”

Hela artikeln.

 dndumpSkärmdump ur DN 140604

Nyheter24 140621 – ”Det är en konstig slump att en majoritet av skitstövlar är män”

Hela artikeln

Aftonbladet 140730 – ”Skärp till dig nu, vita, heterosexuella man”

Hela artikeln. Smakprov:

”Stackars kränkta vita heterosexuella man.

Det är så synd om dig som inte har en heterosexfestival att besöka den här veckan.

Så synd om dig som inte har en heterosexparad att gå i på lördag för att hylla din testosteron­fyllda manlighet.

Så hemskt att inte du kan få en alldeles egen stolthetsfest för att visa upp din straighthet offentligt.

Stackars kränkta vita hetero­sexuella man så underlägsen du måste känna dig den här veckan. Överallt homosexuella och andra som förtrycker dig, får dig att känna dig mindervärdig och lägre stående.

Överallt homon, bin, transpersoner, ja till och med heterosexuella kvinnor som inte ger dig det utrymme som just du för­tjänar för att hävda din särställning i vårt samhälle.

Din särställning som just man, vit och heterosexuell. Och kränkt.

För visst är det så du känner det, kränkta vita hetero­sexuella man? Förtryckt, förnedrad, stampad på?”

DN 140804 – ”Kränktheten är en man”

Hela artikeln. Smakprov:

”Om du är kränkt är du antagligen man.

Många män blir kränkta av det enkla skälet att de inte får som de vill.”

[…]

””Kränkta vita män” framställs ofta i ett löjets skimmer, med skräckblandad förtjusning. Men det är en dålig idé att försöka skämta bort detta oroande känsloläge.

Det är inte heller så smart att se ned på den kränkte mannen, som Jonas Thente påpekade i en artikel i våras. Då gällde det män som näthatar, de föraktade ”barbarerna som kan stava till ’fitta’ men aldrig till ’recension’”.

Det finns massor av litterärt oborstade kvinnor som på småförlag ger ut biografier om vidriga uppväxtmiljöer och äktenskap från helvetet. Självbiografier av kränkta män är däremot ovanliga, näthatarna kommer sig aldrig för med att skriva artiklar och böcker. Kränktheten kan nämligen inte samla sig till planering. Med reptilsnabb motattack och självömkande aggressivitet försöker den snabbläka narcissistiska sår.”

[…]

”Kränktheten är en egotripp, men samtidigt en manlig massrörelse.”

[…]

”Det är så lätt att bli förtjust i män som sköter manligheten snyggt, vinnarens roll som få kan spela. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det finns en subversiv potential i kränktheten. Den förtjänar onekligen viss beundran för sin hysteriska oförmåga att se sig själv i patetikens ljus.”

SvD 140808 – ”Macho frizoner under attack”:

Hela artikeln, men smakprov här:

För exakt tio år sedan utkom Stephan Mendel-Enks bok ”Med uppenbar känsla för stil”, en analys av den dominerande manligheten med utgångspunkt i en grupp våldsbenägna fotbollssupportrar. Mendel-Enks tes är att huliganer och andra våldsmän inte är några avvikelser, utan förlängningar av samma logik som präglar alla andra manliga sammanhang. Våldsmännen har inte andra värderingar än de ”normala männen”, de tar dem bara lite längre.”

Expressen 1408 – ”Det är lite bättre om kvinnorna överlever”

Hela artikeln.

Borås Tidning 140911 – Tjejerna drar ner betygen i Borås

 

”Annars brukar grabbarna betraktas som den svenska skolans stora problem när det gäller könsskillnader.”

[…]

”Tar pojkarna så mycket energi från lärarna att flickorna inte ens får någon undervisning?”

SvD 140923 – ”Enveten holmgång med mansrollen”:

Det mesta. Ett exempel:

”Helhetsgreppet, de stora dragen, ambitionen att en gång för alla visa hur allt, precis allt, hänger ihop, från Husby och Lundsberg, över världskrigen till den aldrig nedfällda toasitsen. Patriarkatet som ett totalt, genomgripande system som präglar i princip alla aspekter av samhället.”

DN 141004 – ”Underskatta aldrig mäns behov av bekräftelse från andra män”

Hela artikeln.

Expressen 141020 – ”Jag är inte rädd för feminismen – jag är skräckslagen för mansrörelsen”

Hela artikeln.

Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, Feminism - referensinlägg, genus, jämställdhet, journalistik, medier, misandri i media, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , | 17 kommentarer