Två böcker om mannens kris

kvinn

I dagens DN finns hela två artiklar på temat manlighetens kris. Den ena är Kajsa Ekis Ekmans recension av den amerikanska författarinnan Hannah Rosins bok ”Mannens undergång i kvinnans tidsålder”. Ekis Ekman är på det stora hela mycket skeptisk till författarens slutsatser om att kvinnor skulle vara på väg att ta över världen och i det här fallet får jag känslan att det inte enbart handlar om en ovilja att släppa den feministiska offerrollen. Några avsnitt ur texten:

”Rosin menar på fullaste allvar att män håller på att bli onödiga. Kvinnor är på väg att ta över världen, och män kommer varken att ha chefsposter eller ens jobb. De kommer inom en snar framtid att förpassas till hemmet, där de kommer att ta hand om barnen, alternativt ligga sysslolösa framför tv:n och dricka öl. Hennes bevis för detta? Ja, de är av typen: Island har haft en kvinnlig president, staden Alexander City i Alabama – med 15 000 invånare – har en kvinnlig borgmästare och 60 procent av dem som utbildar sig till apotekare är kvinnor.”

[…]

Visst är Rosin något på spåren. Kvinnor dominerar på många hög­re utbildningar, och många av de traditionellt mansdominerade yrkena har försvunnit från västvärlden. Hon har rätt när hon beskriver en grupp män som tycks ha tappat sin roll i livet. Men är inte detta en fråga som har med klass att göra snarare än kön? Och visst känner jag igen många av de män som Rosin beskriver, som tycks ha skaffat sig ett nytt mansideal: den bekväme lejonhannen snarare än den slipsklädde familjeförsörjaren.

”Men är det inte mer komplicerat än att säga att vi därför har inträtt i ”det nya amerikanska matriarkatet?” Till exempel beskriver Rosin ett fall med en hemmapappa och en karriärkvinna. Hemmapappan är stolt över att hans fru tjänar pengar och har själv inga sådana ambitioner. Det är bara det att när karriärkvinnan kommer hem för dagen lagar hon genast mat, byter blöjor och städar snabbt upp hemmet efter pappans och barnets härjningar. Vad drar Rosin för slutsatser av detta? Inte att kvinnor dubbel­arbetar, utan att män har blivit meningslösa. Jämlikhet kan Rosin inte ens föreställa sig. Eller att olika par skulle hitta det system som passar just dem bäst. Tydligen är det så att antingen regerar mannen eller kvinnan.”

Den andra artikeln är skriven av Kristina Lindquist, som är trött på att ”trippa kring en manlighet i kris”:

””Mannens börda”, försäkrar redaktörerna, är titeln till trots inte ännu en volym om manlighetens kris. Men visst krisas det en del bland intima plastikoperationer, krävande sexualnormer och vilsna män i det post-rurala Island. Det är mycket intressant läsning.

Och samtidigt – är det bara jag som är lite mätt på män? Efter de senaste årens bokflod (”Pittstim”, ”Dingo Dingo”, ”Den onödige mannen”, ”Men. Mannens frigörelse från mannen”, för att nämna några svenska titlar) väntas en offentlig utredning med fokus på män och jämställdhet läggas fram efter årsskiftet. Två aktuella teaterpjäser sätter ljuset på manlighetens gruvliga janusansikte hos den våldtäktsdömde polismästaren Göran Lindberg (”Operation värdegrund”, ”Fallet Kapten Klänning”) och Moderna museet ställer ut Tala Madanis satiriska maskulinitetsstudie ”Rip Image”, där mansfigurer med läckande kroppar tränger sig på i köttiga maktspel. Samtidigt tycks den nostalgiska manlighetssagan ”Mad men” nu gå mot sitt slut, liksom Karl Ove Knausgårds långa kamp med vår tids mansroll. Låt oss hoppas att det är ett tecken.

För en hegemonisk manlighet i gungning skapar visserligen sina besvär. Men det får bli ett slut på samtidens benägna trippande kring den privilegierade mannens identitetskris, likt kring en bedagad diva som vägrar gå av scenen. Kanske vore det klädsamt för honom att vänja sig vid tanken på att tiden som dramats självklara mittpunkt – förhoppningsvis – snart är över.”

Nu har jag varit i gång i över 14 timmar i sträck och orkar inte riktigt med djupare analyser. Artiklarna ska bli tillgängliga för er utan prenumeration inom 24 timmar och de kan väl vara något att sätta tänderna i eller spinna vidare på?

Jo: en åsikt orkar jag med: jag tycker att det får bli ett slut på samtidens benägna trippande kring radikalfeminismen. (Lindquist är trött på män och orkar inte ens med en utredning om män och jämställdhet. Jag kan trösta henne med att inga som helst tecken tyder på att den verkligen kommer att handla om män och jämställdhet, utan mera om hur en radikalfeministisk idé om män kan förverkligas.)

 

 

Publicerat i blodtryckshöjare, böcker, feminism, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , | 6 kommentarer

En vanlig dag på jobbet

20130918_125143-crop Stockholm Central

Publicerat i En vanlig dag på jobbet, Okategoriserade | Etiketter | 4 kommentarer

Identitetspolitiken sipprar in i näringslivet

GRH-samling-porträtt-Antonia-hedersportratt-foto-Elisabeth-Ohlson-Wallin-NM-500 2007 års hedersporträtt på Gripsholms slott av Antonia Ax:son Johnson av Elisabeth Ohlson Wallin.

I dagens DN skriver Pia Gripenberg om Antonia Ax:son Johnson, som satt som mål för Ax:son-företagen att ha minst 20 % personer med utländsk bakgrund bland cheferna år 2020. I artikeln beskrivs en företagsledare med stort socialt ansvarstagande.

”Antonia Ax:son Johnson, ordförande och fjärde generationen i familjeföretaget Axel Johnson, höjer kraven på jämställdhet och mångfald i sina företag. Till år 2020 ska könsfördelningen vara 40–60 i ledningsgrupperna och minst 20 procent av cheferna ska ha utländsk bakgrund.”

[…]

”I dag är det närmast självklart att företag lämnar hållbarhetsrapporter och redovisar könsfördelning. Så var det inte under 1980-talet när Antonia Ax:son Johnson tagit över efter tre generationer av män och började förändra företagsgruppen.

– Jag blev kallad moraltant och fick veta att företagens enda uppdrag är att tjäna pengar – punkt.

– Även inom mina företag var många konfunderade. Miljöfrågorna var något som en myndighet, staten eller något institut skulle ta ansvar för, fortsätter hon.”

Ett nytt, mera mänskligt företagande alltså. Ett företagande med socialt  och miljömässigt ansvar? Om detta är ett resultat av krav från myndigheters sida eller av ett personligt engagemang (eller både och) är förstås svårt att veta, men uppenbarligen har andra värden än de rent ekonomiska sipprat in i näringslivet här exemplifierade av Ax:son-företagen. Kanske har Antonia Ax:son Johnson insett vikten av dessa ingredienser för Ax:sons varumärke?

Märkligare är ändå resonemanget om att vissa procentantal (kvotering) av olika kategorier av människor ska finnas representerade bland cheferna i företagen. Jag undrar hur Ax:son Johnson resonerar här? Varför är identitetspolitiken viktigare än de personliga kvalitéerna? Tror Ax:son Johnson på att mångfald är bra i sig (vilket ju förstås inte är orimligt att anta), eller har hon köpt de rådande teserna om social konstruktion och maktordningar? I vilket fall är det ett kraftigt underbetyg åt företagets rekryterare, uppenbarligen lyckas man inte utan kvoter att vaska fram de mest lämpliga kandidaterna till chefspositionerna.

I övrigt är Ax:son Johnson inne på ett spår som jag tror vi kommer att behöva mer av i framtiden: medveten konsumtion. Billigast är sällan bäst. För någon eller något.

Publicerat i feminism, foto, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, Konst, kultur, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Patriarkatet till salu

MoaDrugge Moa Drugge. Foto: Lotta Bergseth

Moa Drugge skriver i Metro så här. Jag vet inte riktigt var jag ska börja med alla knepigheter i artikeln, men jag gör ett håglöst försök.

”Säljes: patriarkatet
Kategori: historiska föremål
Säljare: Samhället”

Vilket samhälle menas? Det svenska? Rent generellt; samhälle som samhälle? Jag ponerar att det är det svenska. Vi har inte ett patriarkat i Sverige.

”Kan varmt rekommendera detta som present, alltid lika uppskattat! Perfekt till mannens födelsedag, eller varför inte till lillkillen?”

Brukar inte feminister hävda att patriarkatet inte är bra för vare sig kvinnor eller män? Varför skulle man då skänka det till sin man eller till lillkillen? Hur som helst antas dessa uppskatta det. Något negativ manssyn, får jag säga.

”Kan skickas eller hämtas upp i Stockholmsområdet.”

Här skulle jag gärna vilja ha en precisering. Södermalm? Tensta?

”Är du också trött på att frugan styr och ställer hemma? Less på att behöva försvara dig själv och grabbarna när ni skämtar om fruntimmer på krogen? Utled på att läsa feministiska kolumner och lyssna på malande debatter om sexism? Då är det här den perfekta produkten för dig!”

Hur var det nu? Fanns patriarkatet till salu hos samhället, eller fanns det inte?

”Patriarkatet™ är en välbeprövad samhällsstruktur som gör att du som man får större auktoritet än kvinnan i alla tänkbara situationer, världen över.”

Och denna patriarkat skulle existera exakt…var??? Nisse Nilsson har makt över Elizabeth II? En afghansk taliban har makt över Maria Arnholm? I det knappast jämställda Indien dömdes våldtäktsmännen i det uppmärksammade fallet på bussen till döden. Formuleringen är så överdriven att den blir svår att ens kommentera.

”Vad sägs om tolkningsföreträde i kvinnofrågor så som abort, sexualbrott och kvinnlig prostitution?”

Vilken tolkningsföreträde skulle en man ha i en abortsituation i Sverige? Noll och intet. Eller sexualbrott? Hur skulle mannens tolkningsföreträde angående sexualbrott se ut? Menar Drugge att mannen bestämmer vad som är sexualbrott? Hur och var skulle det komma sig i uttryck? Kvinnlig prostitution? Självfallet måste distinktionen kvinnlig prostitution skrivas dit så att vi kommer ihåg vad det är för kön på den som är offer. Att verkligheten ser annorlunda ut är inget som brukar störa det feministiska propaganda-arbetet. Att den prostituerade inte begår ett brott när denne säljer en sexuell tjänst, medan den som köper gör det, tyder inte direkt på ett manligt tolkningsföreträde i fallet kvinnlig prostituerad – manlig kund.

”Eller varför inte daska-valfritt-femininum-på-rumpan-behörighet?”

Återigen: jag skulle vilja se Nisse Nilsson daska Maria Arnholm på rumpan. (Hittills verkar inga tecken tyda på att vi på länge har haft något patriarkat, inte ens med dessa, feministiska kännetecken för densamma…)

”Vårt unika koncept bygger helt och hållet på människans biologiska förutsättningar. Det är naturligt för det starkare könet att ta kontrollen, allt vi gör är att lyfta fram mannens positiva och säregna egenskaper för att garantera denne en självklar ledarroll.

Detta medför förmåner så som:

– Högre lön
– Chefspositioner
– Äran för alla kvinnors bedrifter genom tiderna
– Betald firmafest
– Världsherravälde”

Ja, en ledarroll brukar medföra högre lön och är ofta en chefsposition. Äran för alla kvinnors bedrifter genom århundradena…? Vad allt menas här? Nisse Nilsson kan ta åt sig äran för Marie Curies nobelpris? Betald firmafest? Får inga kvinnor någonsin betalda firmafester…? Jag har iallafall varit på ett antal… Världsherravälde? Hmmm. Jag kan inte komma på en enda man som någonsin hade haft världsherravälde. hela resonemanget bygger dessutom på sk apex fallacy.

”Är du en kärleksfull hustru och mor som vill ge männen i huset en uppskattad gåva? Eller är du bara en god flickvän som vill visa din partner hur tillgiven och älskvärd du är? Detta är din möjlighet att visa dig trygg och avslappnad i din överordnades händer samt säkra din och dina barns framtid i ett tryggt och traditionsbundet samhälle.”

Återigen förväntas mannen uppskatta patriarkatet. Teoretiskt sett: varför skulle då mannen vilja ansluta sig till feminismen och ”krossa patriarkatet”, som det brukar heta? Hur trivs de feministiska männen med sådana här resonemang? (Ekvalist skriver på tema feministiska män här). Är det förresten något fel med att vara en kärleksfull hustru och mor eller en älskvärd flickvän? Vad är fel med trygghet eller traditioner? Skulle dessa saker på något vis hänga på att mannen är överordnad? Vad har i så fall feminismen att erbjuda? Likgiltiga hustrur och mödrar, dåliga flickvänner och otrygghet?

”Som om detta inte vore nog innehåller Patriarkatet™ även följande kvinnopremier:

– Ensamrätt till kök och skafferi med tillhörande utrustning (obs, ej grillen)
– Konkreta tips och råd för att öka din attraktivitet
– Möjlighet att utöva och utveckla din kreativitet genom fantasifulla projekt i kategorier som sömnad, matlagning och städning
– Härliga kjolplagg
– Manslockande kosmetika”

Är det patriarkatet som ger konkreta tips och råd för att öka kvinnors attraktivitet? Jag trodde att det var damtidningar (av och för kvinnor). Sömnad, matlagning och städning är uppenbarligen också föraktfulla sysslor. Inget slår feminismen i att nedvärdera det traditionellt kvinnliga.

”Detta och mycket mer kan bli ditt. Missa inte denna unika chans att ta del av världens kanske äldst bevarade samhällsstruktur. Välkommen in i utopin!””

Slå upp utopi. Något kan inte samtidigt vara en äldst bevarad, dvs existerande, samhällsstruktur och ett tänkt idealsamhälle.

(Texten är troligen tänkt att vara satir, men en sådan måste bygga på verkliga förhållanden för att fungera.)

Ninni på Genusdebatten skriver om detta här och Theodor på densamma här.

 

Publicerat i feminism, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , | 19 kommentarer

Kropp som en optisk illusion

Betty Brosmer, kvinnan med en svindlande timglasfigur…

body1 body2 body3 body4 body5 body6 body7 bodybetty-brosmer-pin-up-photograph-18

Publicerat i foto, historia, kultur, Mode, Okategoriserade | Etiketter , , , , , | 5 kommentarer

Sveriges Kvinnolobby utmärker sig

Sveriges Kvinnolobby (paraplyorganisation för Sveriges kvinnoföreningar), vars rekommendationer till regeringen jag bloggat om här:

123 och 4

utmärker sig igen som en mansfientlig organisation:

sveriges_kvinnolobby_klippakuken_02_2013-09-14-135203 Bilden verkar dock nu ha blivit bortplockad. En hashtag #klippkuken har skapats på Twitter…

Bloggarna En Stilla Undran  1 och 2 , ToklandetEkvalist och Bashflak har redan rapporterat om detta.

Det är stötande att en organisation som får finansiering genom skattemedel och agerar rådgivare för regeringen visar den här graden av dåligt omdöme. Å andra sidan kanske det inte är så märkligt; i sina råd till regeringen vill man uttryckligen att det inte ska talas om någon annan form av relationsvåld än ”mäns våld mot kvinnor”. En avhumaniseringsprocess är, som vi känner till, det första steget när man vill få soldater att slå ihjäl fienden eller när man vill förespråka andra otrevligheter mot utvalda grupper. Det gäller att få soldaten eller de underlydande att tänka på de tilltänkta offren som saker, inte som människor med känslor och tankar, några att identifiera sig med. ”Klipp kuken” följer naturligt efter en sådan process. Män kan inte vara offer, de är förtryckare och för övrigt förtjänar de bara våld eftersom det är män som är i majoritet inom dem som utövar våld, resoneras det ofta i radikalfeministiska sammanhang. Våld mot en man blir på så vis något eftersträvansvärt, något bra. Att det finns människor som lika lätt som exemplet ovan faller in i leden och som är beredda att skandera vilka antihumana budskap som helst är skrämmande.

Kimhza Bremer skriver mycket bra om feminism och avhumaniseringen bland annat här.

Publicerat i feminism, Feminism - referensinlägg, genusvetenskap, jämställdhet, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap | Etiketter , , , , , | 17 kommentarer

Kulturresa med S/s Mariefred till Säbyholm och Låssa

Årets sista tur med S/s Mariefred gick till Säbyholm och Låssa:

DSC_0584-50 DSC_0585-50 DSC_0586-crop-50 Skeppsvrak under Västerbron

DSC_0587-50 Äppelviken med lite klasshatsklotter…

DSC_0588-50 Seglarskola i små optimistjollar

DSC_0591-crop-50 Mellanskarven huserar på denna ö. Enligt kapten Insulander ska vi inte förakta mellanskarven; vill vi ha havsörn så ska vi måna om den.

DSC_0592-50 Att lägga till är en fin konst:

DSC_0596-50 DSC_0598-50 DSC_0599-50 DSC_0601-50 DSC_0602-50 DSC_0603-50 I land!

DSC_0604-50 DSC_0605-50 Säbyholm. 

sunnerdahlmagna1 Sunnerdahls_praktiska_Ungdomsskola

Säbyholm, en yrkesskola och internat för främst mindre bemedlade elever, tillkom efter en donation av Magna Sunnerdahl. (Om Magna Sunnerdahl och Svenska Akademien här.)

Enda barnet Magna ärvde en stor förmögenhet, 10 miljoner kronor, år 1908. Hon blev med detta en av Stockholms rikaste kvinnor och satt genast igång att fördela pengar till olika välgörande ändamål. ”Skolkolonier för fattiga barn” fick fyra miljoner kronor och Svenska Akademien fick halva Börshuset. Vidare startades en fond för handikappade, ”Stiftelsen Sunnerdahls Handikappfond” och hushålls- och yrkesskolan ”Sunnerdahls hemskolor på landet”. Stockholm fick ekonomiska bidrag för att smycka staden, bl a skulpturen ”Vesslan” på Kungsholmstorg kom till härav. Sunnerdahl bekostade flytten av Seglora kyrka till Skansen och donerade mark, Sunnerdahlska området på Smedsslättens gård till  Stockholm så att staden kunde expandera.

sepiaDSC_0374-50 Foto: Ulf Holmén

DSC_0379-50-crop DSC_0381 Foto: Ulf Holmén 

Säbyholms gård inköptes av Sunnerdahlska stiftelsen för att ”ge friska och välartade barn” möjlighet att vistas på landet och få praktisk utbildning. Internatskolan startade 1911 och ett tjugotal byggnader i jugendstil med nationalromantiska inslag ritades av Ivar Tengblom och Sigge Cronstedt. Idag finns här gymnasieutbildning inom naturprogrammet med inriktning på trädgård och djurhållning, samt vuxenutbildning. Under medeltiden låg här gården Lozza som troligen hade rötter i en stormannagård.

(Fakta bland annat ur boken ”Nya vägvisaren till kulturen i Stockholms län” av Ulf Sörensson.)

DSC_0606-50

Miljön kring Låssa kyrka är en av de vackraste jag sett på länge…

DSC_0607-50 sepiaDSC_0386-50 Gravkoret för släkten Taufon i bakgrunden. Foto: Ulf Holmén

DSC_0389-50 DSC_0392-50 DSC_0396-crop Foto: Ulf Holmén

DSC_0609-50 DSC_0611-50 DSC_0612-50 DSC_0613-50 DSC_0614-50-crop Låssa kyrka bär tydliga spår av att vara en patronatskyrka, en kyrka knuten till en gård med rätt att påverka valet av präst. Denna rätt upphörde 1922.

I portalen ses de båda vapnen för släktena Posse och Fleming på Säbyholm, och över portalen i västfasaden återkommer Posse tillsammans med Gyllenstierna. kyrkan byggdes om 1836-1840 och tornet med sina för empiren utmärkande flacka tak uppfördes. De äldsta delarna av kyrkan är från 1200-talet och två gravhögar på kyrkogården är från förkristen tid. Marken är mycket rik på arkeologiska fynd, då platsen ligger i stråket mellan Birka och Uppsala och bosättningar har funnits här mycket länge.

DSC_0616-50 DSC_0618-50 Kapten Claes Insulander, som även roade oss med att spela en fuga av Bach på kyrkorgeln…

DSC_0619-50 DSC_0620-50 DSC_0621-50 DSC_0622-50 DSC_0623-50 DSC_0624-50 DSC_0625-50 DSC_0626-50 DSC_0627-50 DSC_0628-50 DSC_0629-50 Interiörer

DSC_0404-50 DSC_0407-50 sepiaDSC_0405 sepiaDSC_0410-crop Foto: Ulf Holmén

DSC_0631-50 DSC_0633-50 Vi åkte in på andra sidan, i viken vid brofjärden och såg Låssa från den sidan…

DSC_0635-50 DSC_0636-50 DSC_0637-50 DSC_0640-50 Hemfärd

DSC_0642-crop-50 Tack för i år, S/s Mariefred, vi ses i vår!

Publicerat i ångfartyg, böcker, historia, Inspiration, Konst, kultur, musik, Okategoriserade, politik, religion | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Könsskillnader

menwomen

Biologi eller socialisering? Vi alla känner nog igen oss i de flesta av exemplen på denna sida.

Publicerat i feminism, finland, genusvetenskap, jämställdhet, kultur, Okategoriserade | Etiketter , , | 5 kommentarer

Manliga superhjältar måste utmanas

wonderwoman

Lynda Carter i 70-talsserien om Wonder Woman

Det skriver Karoline Eriksson i en kolumn i dagens SvD. Hon har talat med Melissa Silverstein som driver feministiska bloggen Women and Hollywood.

”Det hon syftar på är ännu inte en finansbubbla, utan filmer om manliga superhjältar, som dominerat biosommaren och blivit en oumbärligt lönsam produkt för den amerikanska filmindustrin. En bransch som inte längre främst tjänar pengar på den inhemska publiken, utan på den växande marknaden i andra länder som erbjuder samproducenter. Suget efter män med magiska krafter verkar omättligt och kan alltid tillfredsställas med ännu en uppföljare.”

Vi anar förstår vartåt detta barkar och mycket riktigt; Silverstein anser att det görs för få filmer med kvinnliga superhjältar. Finns det en efterfrågan för sådana, kanske vän av ordning undrar (särskilt eftersom det nu verkar finnas ett starkt sug efter filmer med manliga hjältar). Hollywood kanske inte är impregnerad i postmoderna genusteorier, men pengar har de bevisligen näsa för. En fingervisning kan kanske fås av denna statistik över underpresterande serier hos DC-Comics. Både Catwoman, Wonder Woman, Supergirl, Batwoman och Batgirl återfinns på listan. Serierna på listan ligger är inte omedelbart hotade av nedläggning, men säljer ändå så pass dåligt att ägaren inte ska vara nöjd med dem. Jag är inte särskilt insatt i superhjältevärlden i övrigt och kan inte bedöma om en film med t ex Wonderwoman skulle kunna antas få önskad avkastning, men siffrorna för serierna är inte direkt uppmuntrande. (Superwoman finns inte på listan, den kanske skulle fungera?)

När sedan Silverstein uttrycker sig på det här sättet:

””Jag bryr mig egentligen inte ett skit om Wonder Woman, men hon är en symbol”, säger Melissa Silverstein, som just nu inte är ensam i medierna om att efterlysa brunetten med magisk lasso.”

klarnar bilden ytterligare. Det handlar om ytterligare ett fall av att ”just jag är inte intresserad, men det ska vara 50/50″. Silverstein skiter i kvinnliga superhjältar, men för att bekräfta utopin om 50/50-fördelning ska det göras film om dem. Oavsett om någon är intresserad eller ej. 50/50 kvinnor ska sitta i styrelserna, oavsett om någon är intresserad eller ej. Det är mycket ofta någon annan som ska titta på superhjältefilmen eller sitta i styrelsen. Det är en symbol, som Silverstein så tydligt uttrycker det hela.

Är kvinnor intresserade av superhjältar? Jag har aldrig förstått grejen, bortsett från en kort period i tredje årskurs, när moderskan tog mig och kompisen för att se Superman på bio. Omedelbart blev vi Supergirls i hemmagjorda dräkter och flög omkring i någon vecka med handdukar som mantlar. Och bortsett från Pippi, som var min första, stora idol; hon kanske kan räknas som superhjälte? Hon är ju onaturligt stark. Superhjältar förknippas dock mera med action och just den biten tror jag personligen attraherar killar mer. Pippi är inte så mycket action, mera relationer. Ändå har Wonder Woman och co existerat så länge jag levt, men de har aldrig någonsin lyckats utöva någon större lockelse på mig. (Däremot känner jag till flickor som fastnat för t ex Powerpuffpinglorna, så varför inte?) Min hypotes är att det är samma killar som gillar superhjältar i övrigt som även fastnar för de kvinnliga dito, men av något andra anledningar…

Jag tror att män som grupp och kvinnor som grupp tilltalas av olika slags filmer där ex vis action uppskattas av långt fler män än kvinnor och romantisk komedi/drama av långt fler kvinnor än män (om nu tanken var att kvinnor skulle börja intressera sig för superhjälteriet bara det fanns sk förebilder). Som med allt annat finns ju förstås alla varianter representerade, men i större grupper finns framträdande skillnader och dessa skillnader finns inte enbart där till följd av socialisering. Men vad vet jag, efterfrågan på en kvinnlig superhjälte i huvudrollen för en film kanske är skriande och något som Hollywood bara missat?

megan-fox-wonder-woman Ett fan som gruvligen längtar efter en Wonder Woman-film och tom har skapat denna affisch till en tänkt sådan… 

Mer om en filmatisering av Wonder Woman här

Publicerat i feminism, Film, jämställdhet, kultur, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, TV | Etiketter , , , , , , , , , , | 18 kommentarer

KTH:s fyrverkerikonsert 2013

Igår kväll var det KTH:s årliga fyrverkerikonsert på borggården vid Valhallavägen. En månghövdad och hugad lyssnarskara fick höra Händels fyrverkerimusik dirigerad av Gunnar Juhlin och framförd av 150 musiker ur ett antal olika ensembler (KTH:s Akademiska Kapell, Nacka Symphonic Band, Postorkestern, PromenadorQuestern med baletten Paletten, Upplands-Brosextetten och Vallentuna Blåsorkester.).

DSC_0556-50 DSC_0558-50 DSC_0561-crop-50 Publiken hängde tom ut genom fönstren…

DSC_0564-50 DSC_0566-crop Solisten Gentilia Pop på el-violin var imponerande.

gentilia pop Så här ser hon ut på en bättre bild…

Musiken var högst blandad med allt från Queen och Cole Porter till Händel och John Philip Sousa (Liberty Bell, signaturmelodin till Monty Python´s Flying Circus…)…

DSC_0567-50 DSC_0572-50 DSC_0574-50 DSC_0575-50 DSC_0576-50

En mycket pampig upplevelse som fick mig att le och skratta som ett barn! :)

Så här såg det ut vid uruppförandet:

RoyalFireworks

Wikipedia: Hand coloured etching showing the Royal Fire-workes and Illuminations in Whitehall and on the River Thames on Monday 15 May 1749. The occasion for which George Frideric Handel composed his Music for the Royal Fireworks.

The firework display was for the benefit of King George II of Great Britain to celebrate the signing of the treaty at Aix la Chapelle in 1748 marking the end of the War of Austrian Succession. Unfortunately, during the display, one of the fireworks landed on the pavilion of the Temple of Peace, igniting the several thousand fireworks inside and killing three spectators. 

Uffe tog några riktigt snygga bilder på fyrverkerierna också:

DSC_0353-50 DSC_0355-50 DSC_0364-50 DSC_0365-50 DSC_0366-50 DSC_0367-50 Foton: Ulf Holmén 

Undrar om inte en ny liten tradition har införts…

Publicerat i historia, konsert, Konst, kultur, musik, Okategoriserade, teknik | Etiketter , , , , , , , , , | 4 kommentarer