Vladimir Oravsky om SCUM

På nättidningen Blaskan, där jag är en sparsamt aktiv redaktionsmedlem, skriver regissören/författaren/etc Vladimir Oravsky om SCUM-manifestet, som han sett på en teaterbiennal:

”Visst kan man göra en pjäs om Valerie Solanas. Och inte bara det. Man kan även läsa eller dramatisera hela hennes manifest eller delar av det. Men man måste då vara medveten om sitt eget ansvar inför detta arbete. Man måste ha en agenda som inte går ut på att upphöja henne till en glänsande solupplyst stjärna, vilket SCUMkvinnan som rabblade manifestets spyor gjorde, när hon klädd i guld lät sig hissas mot teaterns alltför tåliga himmel.”

Läs gärna hela den långa, gedigna och mycket bra texten!

Publicerat i feminism, jämställdhet, journalistik, kultur, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Apropå kollektiv identitet

I dagens SvD skriver Ivar Arpi intressant om vanskligheten med att tilldela människor rättigheter på grundval av deras kollektiva tillhörighet:

”De nya rättigheterna handlar om nya grupper som anses besitta rättigheter, som funktionshindrade, urbefolkningar och kvinnor. Men deras rättigheter täcks som regel av redan existerande rättigheter. När grupprättigheter delas signalerar det just att mänskligheten inte är en. Vissa grupper har rätt till mer skydd än andra. Det kränker den fundamentala principen om mänsklighetens enhet, som hela idén med de mänskliga rättigheterna bygger på.”

En mycket läsvärd artikel.

Publicerat i feminism, Feminism - referensinlägg, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, kultur, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , | 9 kommentarer

Desire That

Ett nytt verk blev precis klart:

Desire That text 50 Desire That (Desire series), mixed media (acrylics, cut-outs), 2013. Susanna Varis

Desire That detail2 Desire That detail3 Desire That detail4 Desire That detail5 Desire That detail6

Desire That, details

Desire That (Desire series)
mixed media (acrylics, cut-outs), 2013
51 x 60 cm / 19,7 x 24 inch
2800 SEK / 364 Euro / 483 $

Publicerat i Egna verk, Konst, kultur, lowbrow, Mode, Okategoriserade, pop surrealism | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Diskriminering medelst skattepengar

DSC_0220-50  Gräddfiler och räkmackor var det ja…DN 130719

Här har Tillväxtverket utrett resursfördelningen ur ett genusperspektiv och där kan man t ex läsa:

”Regeringens mål med en jämställd regional tillväxt är att kvinnor och män ska ha likvärdiga förutsättningar att nå inflytande i det regionala tillväxtarbetet och få tillgång till statliga tillväxtresurser. En jämn fördelning av makt och resurser är en av förutsättningarna för en hållbar tillväxt i hela landet. Detta mål ingår i jämställdhetspolitikens delmål om en jämn fördelning av makt och inflytande samt målet om ekonomisk jämställdhet.”

Det är alltså viktigare att Anna med städföretaget får lika mycket pengar som Martin som utvecklar nya bränslen. För att spetsa till det hela, men tyvärr är inte tillspetsningen så långt från verkligheten; kvinnligt företagande hittas till stor del inom hushållsnära tjänster. Inget fel i det, men ska verkligen kön och personers likvärdiga möjligheter att driva företag vara ett överordnat mål?

”Tillväxtverket fastställer i rapporten Att välja jämställdhet (2011) att jämställdhet inte bara är ett mål i sig själv utan även ett medel för att uppnå hållbar tillväxt. Att främja kvinnors företagande är en näringspolitisk insats, där utgångspunkten är att kvinnors företagande är en viktig del i det regionala tillväxtarbetet och en strategisk tillväxtfråga.”

Ja, så kanske det är. Företagande ska uppmuntras och stödjas, men fixeringen kring kön är inte sund.

”Jämställdhet anses bidra till tillväxt genom en ökning av det sociala– och humankapitalet, stärkt regional attraktivitet och förbättrad innovationsförmåga.”

det kan hända att det här stämmer, men hur har man kommit fram till det?

Tillväxtverket har av regeringen tilldelats ett flertal uppdrag med hänsyn till jämställdhet; till exempel programmen Resurscentra för kvinnor och Främja kvinnors företagande, samt en nationell handlingsplan för jämställd regional tillväxt 2012-2014. 

Kvinnor anses till exempel behöva alla dessa åtgärder:

Programmet Resurscentra för kvinnor har en inriktning vad gäller arbete på strukturell nivå. Under åren 2010-2012 var syftet att bidra till jämställdhet i det regionala tillväxtarbetet genom att synliggöra kvinnors villkor och öka kvinnors
inflytande inom ett eller flera insatsområden. Det nya programmet för åren 2013-2015 ska vara kunskapsdrivet och strategiskt inriktat och även framöver bidra till att synliggöra kvinnors villkor och öka kvinnors inflytande i det regionala
tillväxtarbetet.
Programmet Främja kvinnors företagande syftar till att skapa tillväxt och förnyelse i svenskt näringsliv genom att fler företag drivs och utvecklas av kvinnor. Programmet består bland annat av affärs- och innovationsutvecklingsinsatser för kvinnor som vill utveckla, starta företag eller utveckla innovativa idéer,
ambassadörer för kvinnors företagande, entreprenörskap vid universitet och högskola samt en särskild satsning på affärsutveckling inom gröna näringar.”

Beroende på källa och definition har man konstaterat en andel av 16 – 25 % kvinnliga företagare (vd i företaget är kvinna). Så här ser företagandet ut:

kvinnaftg Och apropå debatten om vinster i välfärden:

”Andra branscher som uppvisar en relativt hög andel företag som drivs av kvinnor är branscherna Vård och omsorg; sociala tjänster (38 procent), Utbildning (37 procent) [...]”

Ska vi i ena ändan trycka in bidrag till dessa ”riskkapitalbolag som dränerar skattebetalarna på pengar i sin jakt på vinster” (som det brukar heta i debatten), för att i andra ändan begränsa deras vinster (hur ställer sig t ex socialdemokraterna till det här?)?

kvinnaftg2

Varför inte bara tillåta vinster inom sektorer där kvinnor är verksamma? Jag vet att regeringen inte har talat om några vinstbegränsningar, men jag gissar att vid en rödgrön seger i nästa val vill man gärna behålla den här slags stödprogram och samtidigt begränsa vinsterna i en eller annan form. Politiker inom v, mp och socialdemokraterna är välkomna att kommentera i denna fråga.

Över till beviljandegraden:

kvinnaftg3 Och som man konstaterar i rapporten:

”Utifrån de företag som studeras i data och för vilka kön på företagets vd finns  framgår att 714 företag som drivs av kvinnor ansökt om företagsstöd, varav 619 av  dessa beviljades stöd (se tabell 1). I antal ger detta en ”beviljandegrad” på cirka 87 procent, vilket betyder att nästan nio av tio ansökningar beviljas stöd. Då det gäller företag som drivs av män finns i data 4 244 ansökningar, varav 3 743 beviljades stöd. Detta ger en beviljandegrad på 88 procent.

Studeras istället de belopp som företagen ansökt om och beviljats ansökte kvinnor  om 155 miljoner kronor i företagsstöd år 2009-2011, medan företag som drivs av män ansökte om drygt 2 169 miljoner kronor. I absoluta tal beviljades män också
mer företagsstöd än kvinnor; drygt 1 431 miljoner kronor mot cirka 116 miljoner kronor. Men, den så kallade ”beviljandegraden” är nu högre för kvinnor än för män; 75 mot 66 procent. Detta betyder alltså att företag som drivs av kvinnor erhåller mer stöd i relation till vad de ansökt om. Vidare är det genomsnittliga ansökta och beviljade beloppet betydligt lägre bland företag som drivs av kvinnor:
217 000 kronor (ansökt) och 187 000 kronor (beviljat), mot 511 000 kronor (ansökt) och 382 000 kronor (beviljat) bland män.”

Beviljadegraden är alltså högre för kvinnliga företagare, men manliga företagare får högre belopp (kan detta möjligen ha något med branschtillhörighet att göra?).

Vidare, när det gäller beviljande av Regionalt bidrag till företagsutveckling:

”När det gäller Regionalt bidrag till företagsutveckling kommer de flesta ansökningarna (1301 stycken) från branschen Tillverkning, men bara 100 av dessa ansökningar kom från företag som drivs av kvinnor (se tabell 4). Beviljandegraden
mellan könen är ändå jämnt med 91 procent kvinnor, och 93 procent män.
Vård och omsorg är den bransch där högst andel av antalet beviljade stöd går till företag som drivs av kvinnor (67 procent), och där ser vi att även beviljandegraden är högre för företag som drivs av kvinnor, 83 procent, mot män, 67 procent. Med
beviljandegrad avses andelen av de totala ansökningarna som beviljas (bifalls). Totalt sett ligger andelen av det totala antalet beviljade stöd för regionalt bidrag till företagsutveckling som går till företag som drivs av kvinnor på 14 procent, medan
beviljandegraden ligger något lägre för företag som drivs av kvinnor (88 procent), jämfört med företag som drivs av män (90 procent).

Vad var problemet egentligen? Att vi inte pumpar in tillräckligt stora summor skattepengar i företag med kvinnlig vd?

kvinnaftg4Ja, så var det visst:

”Sammanfattningsvis är företag som drivs av kvinnor något underrepresenterade som stödmottagare av Regionalt bidrag för företagsutveckling (FUB) totalt sett, då andelen stöd som gått till dessa företag är lägre än andelen företag i det totala
företagsbeståndet som drivs av kvinnor.”

Men beviljandegraden är nästan genomgående högre  för de kvinnliga företagarna. problemet måste alltså vara att kvinnliga företagare inte söker stöd i tillräcklig omfattning, eller?

Beviljandegraden är också helt jämn när det gäller Stöd till kommersiell utveckling i glesbygd:

”Generellt sett når stödet företag drivna av kvinnor i väsentligt högre grad än i det totala företagsbeståndet. I enskilda regioner, t.ex. i Örebro och Jönköping är fördelningen dock påtagligt ogynnsam. Detta kan dock delvis förklaras av
bortfallen av ekonomiska föreningar som inte kommer med i urvalet p.g.a. odefinierad företagsledare.”

Ja, alla vi vet ju att jämställdhet handlar om det som gynnar kvinnor och inget annat.

När det gäller stödet inom ramen för Produktutveckling i små företag:

”Totalt sett ligger beviljandegraden för företag som drivs av kvinnor på 71 procent och jämfört 77 procent för de företag som drivs av män.”

Jämförelser torde dock lätt bli missvisande, eftersom könsfördelningen inom vissa kategorier är mycket skev:

kvinnaftg5  Med kommentaren:

”Programmet (PU) syftar till utveckling av såväl varor som tjänster. Programmet ställer krav på antal anställda och omsättningsstorlek. Detta i kombination med att
tillverkningsindustrin dominerar bland mottagarna innebär att stödet når företagspopulationer där företag drivna av kvinnor är underrepresenterade.”

Det representeras också åtgärder som redan är implementerade för att råda bot på snedfördelningen.

Jag ska inte tråka ut er med detaljer ur resten av tabelldelen i rapporten, den kan ni själva ta del av om ni är intresserade. Jag kan inte vid en snabb genomläsning hitta några märkvärdigheter i materialet gällande könsorättvisor.

I slutsatserna konstateras att det inte finns någon generell skillnad i beviljandegrad, men att de kvinnliga företagarna söker och beviljas lägre belopp. Man kopplar ihop detta med stödens utformning, som hänger ihop med branschtillhörighet och företagets storlek. (Kvinnor verkar i högre utsträckning inom tjänstesektorn, männen inom tillverkning och investeringarna i förteg inom tjänstesektorn är generellt mycket lägre än inom tillverkningsindustrin.) Det finns t ex villkor som säger att företagen måste verka på en marknad som är större än den lokala eller den regionala:

”I linje med Tillväxtanalys slutsatser lyfts betydelsen av företagsstödens förordningar genomgående fram av de intervjuade som en viktig faktor vad gäller kvinnors möjligheter och förutsättningar att ta del av företagsstöden. Bland annat
har man pekat på att förordningarna tenderar att styra vilka branscher som berättigas stöd och att det oftast premierar branscher där kvinnor verkar i mindre utsträckning.”

Längre ner i slutsatserna:

”Nya branscher utmanar därmed synen på och förståelsen av vad tillväxt är och hur tillväxt skapas. Medan en handläggare pekar på att ansökningar från ”nya” branscher saknar ”tydlig tillväxtkraft i betydelsen ökad omsättning och jobbskapande”, menar en annan att ”man måste skilja mellan tillväxtbranscher och sysselsättningsbranscher”. I många nya branscher leder inte investeringar alltid till just nya jobb inom ramen för det enskilda projektet men kan istället tillföra andra värden som kan hjälpa och stärka en regions varumärke och spridning.”

Bidrag till företagande ska alltså kunna motiveras med att det hjälper till att marknadsföra kommunen eller regionen?

”Den centrala frågan utifrån dessa två synsätt blir då om det är kvinnor som inte verkar i de branscher där stöden finns, eller om det är stöden som inte riktar sig till branscher där kvinnor verkar? Är det kvinnor som ska ta sig in mansdominerade
branscher, eller utformningen och appliceringen av stöden som behöver utvecklas?
Det ena utesluter inte det andra. För samtidigt som insatser genomförs för att öka antalet kvinnor som driver företag i mansdominerade branscher, exempelvis genom att utnyttja ägarskiften och vika medel till företag som drivs av kvinnor, går
det att jobba med appliceringen av stöden. Utveckling av handläggares branschkunskap och förmåga att bedöma projekt inom mindre traditionella tillväxtbranscher skulle då vara en viktig åtgärd något som lyfts fram i såväl de regionala förstudierna som i Rambölls analys.”

Utnyttja ägarskiften? Vad betyder det i praktiken? Att man tillsätter en kvinnlig vd (enligt definitionen av kvinnlig företagare i denna studie)? Att man konfiskerar mäns företag och ger dem till kvinnor…? Nej, så illa är det säkert inte, men hur ska det ske i praktiken? I vanlig ordning är inte heller tillväxt, jobbskapande eller vad vi i Sverige ska syssla med när omvärlden kör om oss viktig, det viktiga är att kvinnor får ta del av exakt lika mycket pengar i form av stöd till företagsamhet som män.

Självklart vill man också från genusvetarhållet skapa nya arbetstillfällen för sina kollegor:

”Kompetenshöjande insatser behövs i syfte att höja
handläggares genus- och branschkompetens med fokus på kvinnors företagande kopplat till regional tillväxt. Information behöver därtill utformas och spridas, till exempel genom riktad marknadsföring, på ett sätt som medvetet tar in aspekter
kopplade till bransch och kön.”

Vidare i slutsatserna:

Det faktum att kvinnor inte skulle missgynnas i sitt sökande styrks även av de slutsatser som framförs i rapporten ”Lika rätt och lika möjligheter till företagsstöd” (2010) som Tillväxtanalys har tagit fram. Enligt slutsatserna i denna studie beror de största skillnaderna i stödutnyttjandet mellan kvinnor och män på branschtillhörighet och företagsstorlek. Rapporten avfärdar påståenden om att regelverken skulle missgynna företag som drivs av kvinnor och framhåller att det är konkurrensvillkoren, i statsstödsreglerna, som spelar in då kvinnor i högre grad
verkar på lokala marknader.

Dessa slutsatser delas av konsultföretaget Ramböll som bygger sin analys på resultat som framkommit vid 30 intervjuer. Ramböll konstaterar att såväl den kvantitativa som den kvalitativa analysen visar att det finns regionala skillnader överlag, men att det finns skillnader mellan olika stödformer vad gäller jämställdhet i resursfördelningen.
De båda forskarna Jeaneth Johansson och Malin Malmström, verksamma vid Luleå Tekniska Universitet har dock i sin forskning kunnat visa på att det finns risker kopplade till genus som faktor vid fördelning av offentlig finansiering. De beskriver i sin studie (Företagande i Norrbotten & tillgång till offentlig finansiering från 2012) att kvinnor upplever kontakten med finansiärer som ”grabbarnas värld” och därmed har det uppstått problem med att föra diskussioner om finansiering.
Författarna hänvisar även till tidigare forskning som visar på att kvinnor inte känt sig tagna på allvar av de finansiella institutionerna. Sådana strukturer kan medföra att företaget avstår att formulera en ansökan om finansiering och utgör därmed ett hinder för kvinnors tillgång till finansiering enligt rapporten.”

Och för att råda bot på dessa missförhållanden menar man att:

”Men det handlar även i hög grad om attityder, arbetssätt, informationsspridning m.m. Förbättrad information, riktade insatser, ökad genuskompetens och förändrade attityder är bara några sätt att öka intresset och sänka trösklarna.

[...]

”I rapporten ”Att välja jämställdhet” slår Tillväxtverket fast att jämställdhetsperspektivet ännu inte är implementerat i det regionala tillväxtarbetet. Analyserna och arbetet tenderar att vara kvantitativt inriktade snarare än kvalitativt där det
långsiktiga målet är att förändra normer och strukturer. För att kunna förändra normer och strukturer är det viktigt är att ha könsuppdelad statistik och könsuppdelade budgetar.”

Rapporten behandlar vidare jämställdhetsintegrering som ska betraktas som verksamhetsförbättring för att få ett hållbart resultat som medarbetare är intresserade och engagerade i. Det möter också mindre motstånd. Detta synsätt bör även prägla fördelningen av företagsstöd även om jämställdhetsintegrering först och främst används i interna processer.”

Könsuppdelade budgetar? Vad menas med det? Ska lika mycket pengar delas ut till kvinnliga företagare som till manliga, oavsett hur företagandet ser ut? Jämställdhetsintegrering som tydligen möter motstånd ska fås att upplevas som en verksamhetsförbättring. Mera arbetstillfällen till genusvetare.

kvinnaftgfrisor4 Problem att hon söker mindre bidrag…

kvinnaftgElement6_3 …än de? (Bild från Robertsfors.se)

De Förslag till åtgärder som finns är:

” Se över vilka branscher där företagen kan få företagstöd
 Inför delmål
 Arbeta med normer
 Riktade informationssatsningar
 Könsuppdelad statistik ”

Under rubriken arbeta med normer:

”Arbeta med normer
Både företags- och stödstrukturer skiljer sig i stor utstäckning åt i landet och så även vilka normer som råder. För att kunna utforma insatser som är anpassade till de förhållanden som råder i regionen/länet så är det av stor vikt att dessa normer
och strukturer kartläggs. Kartläggningen bör göras både ur ett bransch- och genusperspektiv. Man skulle även kunna genomföra seminarier med handläggare från samtliga län för att gemensamt utarbeta en samsyn vad gäller tolkning och
tillämpning av regelverken ur ett genusperspektiv för att säkerställa att företag som drivs av kvinnor respektive män ges en likartad bedömning oavsett var de befinner sig i landet.”

Återigen: ett antal arbetstillfällen för genusexperter och genuscoacher. Kanske kan dessa genusexperter tillskansa sig företagsstöd i alla de olika formerna som nu erbjuds för särskilt kvinnliga företagare? Så får vi upp statistiken och så att det blir jämställt, som Jämställdhetsfeministern skulle säga?

Det kommer mera:

”Exempel på åtgärder på regional nivå
 I beslutsgrupper kan organisationer som arbetar direkt med till exempel kvinnors företagande bjudas in.
 En strukturerad och genomtänkt plan för informationsspridning som når alla grupper av företag i regionen som kan söka stöden bör tas fram.
 Ett uppföljningssystem med såväl kvantitativa som kvalitativa uppföljningar av hur fördelningen av företagsstöd till företag som drivs av kvinnor och män ser ut bör användas. Ett särskilt fokus bör läggas på den senare delen så att det
omsätts till ett internt lärande inom organisationen.
 Kunskapsunderlag och kompetenshöjningar bör erbjudas aktörer i det företagsfrämjande systemet t.ex. utbildning om branscher där många företag drivs av kvinnor. Det är viktigt att kunskap om ”nya branscher” tidigt erbjuds till de företagsfrämjande aktörerna.”

Allt detta för att kvinnor inte söker exakt lika ofta och om lika stora belopp som män i fråga om företagsstöd. Om inte annat så håller genusvetarbranschen sig själv sysselsatt.

Ursäkta bautainlägg.

 

 

Publicerat i feminism, Feminism - referensinlägg, genusvetenskap, jämställdhet, Okategoriserade, politik, samhällsplanering | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Kollektiv skuld

Jag brukar försöka att begränsa mig till Sverige när det gäller ämnet feminism och den här politikern är från Italien. Av någon anledning känner dock Aftonbladets kultursida att citatet är värt att publiceras, så jag tar upp den:

DSC_0219-50 Aftonbladet 130719

Publicerat i feminism, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , | 3 kommentarer

Fler reflektioner kring Emma Åhmans uppsats

professor-kalkyl-fc3b6r-rationell-fc3b6r-kreationister-tintin

Jag läser vidare i Emma Åhmans c-uppsats (s.29):

”Evolutionspsykologin ses alltså som en bättre förklaring till könsskillnader än feminismens socialkonstruktionistiska fokus. Även om evolutionspsykologin som teori är ifrågasatt (se t. ex. Dussauge 2010), har detta synsätt uppenbarligen haft en stor framgång inom den jämställdistiska rörelsen. Under 1990-talet skedde samma sak i den amerikanska debatten, då de genetiska och evolutionspsykologiska förklaringarna vann mark som allmänt accepterade orsaker till skillnader människor emellan. Dessa idéer uppkommer typiskt när konservativa vindar i övrigt blåser i samhället, något som dock inte var fallet under 1990-talet som snarare präglades av snabb förändring av genusrelationerna och ökande tolerans för olika sexualiteter (Lancaster 2006:111).”

Det är som att läsa en rapport skriven av en kreationist. Evolutionspsykologin som teori är ifrågasatt…ja, av vem?

”Evolutionspsykologin är kontroversiell inom delar av traditionell samhällsvetenskap och humaniora. Framför allt hos förespråkare av socialkonstruktivistiska,   postmodernistiska eller poststrukturalistiska perspektiv. Genusvetenkap är ett fält vars förklaringar ofta avvisas av evolutionspsykologer.”

Wikipedia 130719

I genusvetenskapens/feminismens värld är sanningen något som tycks fram. Allt hänger på vilka av de konkurrerande (inbördes jämbördiga?) teorierna som för tillfället är populära. Jag uppfattar det som att de flesta inom jämställdismen anser att det sociala könet och hur det tar sig i uttryck är en blandning av arv och miljö, en blandning av gener och socialisering. Den tongivande feminismen verkar dock anse att biologins del i sammanhanget är försumbar eller icke-existerande.

”Tanken är alltså att vi genom att strunta i kön ska kunna se till individen och dennes specifika situation och förutsättningar.”

Emma Åhman förundras över den jämställdistiska ansatsen. Men var det inte så feminismen startade, att kvinnor skulle ses som individer, jämbördiga med männen, istället för i första hand medlemmar av kollektivet kvinnor?

”Med en sådan syn blir det inte särskilt svårt att förstå kritiken mot feminismen. Feminismens syn på kvinnor och män som två socialt konstruerade kategorier, där olika värden och förväntningar knyts till respektive genus inom ett hierarkiskt ordnat genussystem, ses inte som förenlig med en individbaserad samhällsanalys där jämställdismen menar att alla ska ses som individer snarare än män och kvinnor.”

Arten människa består av populationer. Populationerna består av individer. Detta är en kategorisering inom biologin och som alltså omfattar arten som den vidaste uppdelningen, populationen som en mera avgränsad grupp inom arten och en individ som den minsta delbara enheten. Dessa individer kan ha ett kön; manligt, kvinnligt eller vad du vill. Men individ och dess kön är inte jämförbara begrepp.  Du kan inte jämföra äpplen och gröna äpplen. Du kan inte jämföra en klänning med en blå klänning. Jämställdister vill utgå från kategorin individ (som f.ö. alla fri- och rättigheterna, samt skyldigheterna är och ska vara knutna till), istället för individens kön, som feministerna (som ju i konsekvensens namn inte är intresserade av könsneutral lagstiftning till exempel).

”Ur ett feministiskt perspektiv innebär detta sätt att se till individen en otillräcklig samhällsanalys. Samhället genomsyras av ett genussystem, där kvinnor och det som definieras som kvinnligt generellt värderas lägre än män och det som ses som manliga värden.”

Vem värderar det kvinnliga lägre än det manliga, förutom alla de här oändliga, feministiska och genusvetenskapliga skrifterna? Vad finns det för belägg för att det skulle vara på det här sättet? Feminismens problem är att hela dess axiombygge vilar på dessa definitioner om kvinnlig underordning. Om detta skulle vara sant, skulle feminismens axiombygge behöva raseras för att ett jämställt samhälle skulle kunna finnas. Feminismens axiom måste bli ogiltiga för att det den säger sig arbeta för ska kunna vara förverkligat. Enligt min mening är axiomen i hög grad diskutabla, men för att feministen själv ska kunna se ett samhälle som jämställt måste den först förklara sina axiomer ogiltiga. Det kan vara ett dilemma för feministen.

”Att i ett sådant samhälle säga att man bara vill se till individen innebär att man ignorerar dessa maktförhållanden, och den könsneutrala lagstiftning som efterfrågas mot denna bakgrund får följden att ojämställdheten reproduceras. I den jämställdistiska ideologin finns självklart ingen uttrycklig strävan efter att behandla människor olika, eller att kvinnor ska värderas lägre än män.”

What? Är det den specifikt kvinnliga idealen om subjektivitet och partiskhet som spelar in här, eller förstår Åhman själv vad hon skriver? Hur blir önskemål om könsneutral lagstiftning en vilja att behandla människor olika? Det är ju feminister som vill behandla människor olika i och med att man vill ha könsspecifik lagstiftning! Lite längre ner:

”Men även om det i citatet och i intervjuerna tydligt framgår att detta inte är avsikten med den jämställdistiska ideologin [att kvinnor och män ska värderas olika, min anm.], blir effekten av denna retorik ur ett feministiskt perspektiv en annan just eftersom att vi lever i ett samhälle präglat av ett genussystem där kvinnor och män de facto behandlas och värderas olika.”

Ja, men det är ju feminismen som vill behandla och värdera kvinnor och män olika! Den jämställdistiska retoriken kan leda till att kvinnor och män behandlas och värderas olika eftersom vi har ett genussystem och just därför måste vi behandla kvinnor och män olika. Klart som korvspad i ett genusuniversum.

”Resultat blir att just den undervärdering av det kvinnliga som Anton beskriver, eftersom genusordningen över huvud taget inte problematiseras, kan upprätthållas och fortgå.”

En av feminister påstådd undervärdering av kvinnor måste alltså leda till att kvinnor ska favoriseras genom lagstiftning. Det har ytterligare en skrift i biblioteken med feministisk forskning visat.

I slutsatserna (s.34):

”Att som feminismen peka ut könen som grupper med olika makt i samhället sätter fokus på att kvinnor är i behov av vissa åtgärder för att uppväga detta och belyser även mäns del i och ansvar för rådande genussystem. Det gör att feminismen kan upplevas som provocerande, och jämställdismen har istället ett synsätt där kvinnor och män ses som enskilda individer som gör olika val, vilket bidrar till ett möjligt bevarande av status quo i samhället.”

Kvinnor är i behov av åtgärder som ger dem mer makt och männen har del och ansvar i rådande genussystem. När problematiserade feminister kvinnors del och ansvar i rådande genussystem senast? Jämställdismen strävar inte alls efter att behålla status quo, se de andra blogginläggen i mitt föregående inlägg här.

”I tidigare forskning om mans- och papparättsrörelser framkommer bilden av att man använder sig av en diskurs om ”rättigheter” och ”jämställdhet” eftersom detta är värden som i den liberala demokratiska ordningen närmast är omöjliga att ifrågasätta.”

Jag känner till en annan rörelse som brukar använda sig av en diskurs om ”rättigheter” och ”jämställdhet”. Den heter feminism.

”I likhet med tidigare mans- och papparättsrörelser saknas inom jämställdismen en problematisering av vilka fördelar män har i ett patriarkalt samhälle, vilket alltså möjliggörs av den individualistiska och liberala diskurs som används inom rörelsen.”

Och feminismen kryllar av problematiseringar kring vilka fördelar kvinnor har i samhället? Jämställdismen vill lyfta fram den glömda delen av jämställdheten, den som handlar om män. Feminismen har lyft och fortsätter att så gott som ensidigt lyfta fram kvinnofrågor. Till skillnad mot feminismen vill jämställdismen måna om allas rättigheter.

”Sammantaget har uppsatsen visat att jämställdismen kan placeras i en nyliberal kontext, där individens rättigheter och möjligheter står i centrum.”

Att vilja utgå från individen som den entitet till vilken mänskliga fri- och rättigheter samt skyldigheter ska vara knutna är inte nyliberalism. Jämställdismen kan möjligen anses som mera liberal än socialistisk eftersom man utgår från individen och inte kollektivet i sin samhällsanalys, men nyliberal…? Nej.

”I denna nyliberala diskurs blir det som har visats i uppsatsen möjligt att hävda att inga statliga åtgärder i form av exempelvis kvotering behövs för att åstadkomma jämställdhet, då detta snarare skulle vara ett ingrepp i individens frihet.”

Kvotering är inte enligt min mening förkastligt för att det är ett ingrepp i individens frihet, utan för att man sätter grupptillhörighet framför individ. Du favoriseras/diskrimineras på grundval av din grupptillhörighet (i detta fall könstillhörighet).

I övrigt uppskattar jag författarens öppenhet och försök till att hålla ett öppet sinne gentemot jämställdismen. Uppsatsskrivandet verkar också ha gått till på ett ärligt och rättvist sätt och hon har ansträngt sig för att beskriva jämställdismen korrekt (och lyckats med detta på det stora hela).

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i feminism, Feminism - referensinlägg, genusvetenskap, jämställdhet, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , | 23 kommentarer

Millers program

För alla som skriver, eller planerar att göra det kommer här ett litet program att följa, signerat självaste Henry Miller:

miller

Publicerat i böcker, historia, Inspiration, kultur, Okategoriserade | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Så kallad skådespelare ger Reinfeldt lästips

DSC_0216-50Lo Kauppi ger i dagens Aftonbladet lästips åt statsminister Fredrik Reinfeldt. Första tipset är (surprise!) Maria Svelands bok Hatet. Där får man tydligen lära sig att det är dumhet att börja en tv-sänd politikerdebatt med frågan: ”Hur mycket invandring tål Sverige?” Dumheten i detta kan man ha åsikter om, men hakar Sveland/Kauppi upp sig på a) den tillspetsade formuleringen av frågeställningen, eller hakar man upp sig på b) att frågan ens debatteras?

Om a): Dagens mediaklimat driver fram tillspetsade och förenklade rubriker och frågeställningar. Det ska göras ”bra tv”, det borde mediamänniskorna Kauppi och Sveland känna till.

Om b): Vem tjänar på ett debattförbud mer än den som vill vaska fram en enda, godkänd åsikt? Sådant brukar förknippas med diktaturer, Kauppi. Att Sveland dessutom vill kriminalisera kritik av feminismen passar mycket väl in i sammanhanget.

”Eller det extrema i att så kallade jämställdister, som på fullaste allvar påstår att det egentligen är kvinnor som förtrycker män är de som bjuds in att diskutera jämställdhet i tv.”

För det första: vilken jämställdist påstår att ”det är kvinnor som förtrycker män”? Feminismen i Kauppis form uppvisar återigen en monumental ovilja att ens lyssna på eller ta till sig kritiken från jämställdister. Kritiken som, om man ska sammanfatta den enkelt, går ut på att feminismen är oförmögen (och uppenbart ovillig) att se männens specifika jämställdhetsproblematik. Det enda som Kauppi är förmögen till är mobbing (uppsättningen Vita Kränkta Män) och förakt. Varför skulle inte människor med en annan åsikt än den feministiska bjudas in att diskutera jämställdhet i tv? Av samma anledning som Kauppi så uppenbart verkar vurma för åsiktsförtryck?

 

 

Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, jämställdhet, kultur, Okategoriserade, politik, religion | Etiketter , , , , , , , , | 6 kommentarer

Emma Åhman undersöker

Emma Åhman, som under sin handledare Malin Holms översyn forskat kring jämställdismen, har nu publicerat sin c-uppsats. Jag var tillfrågad om att delta, men gjorde inte det.

Följande inlägg finns hittills om uppsatsen:

Ekvalist

Bashflak

Ulf T – Genusdebatten (med länk till uppsats)

Erik – Genusdebatten

Aktivarum

Bittergubben

Bittergubben 2 – 130720

Kimhza Bremer 130721

I de här inläggen ryms det mesta av kritik och bedömningar som kan riktas mot Åhmans uppsats. Själv sitter jag just i skrivande stund och läser alstret. Jag håller med om att jämställdismen beskrivs på ett hyfsat vettigt sätt och att skribenten intar en oväntat öppen hållning (låt vara att feminismen är en utgångspunkt, något som tydligen är i sin ordning inom modern humaniora). Det finns en del att anmärka på angående uppsatsens kvaliteter och det har flera av bloggarna ovan redan tagit upp. Själv reagerar jag på följande i de feministiska teorierna (s.26):

”Jämställdismens tankar om en könsneutral lagstiftning går också att koppla till de ideal om objektivitet och neutralitet som finns inbyggt i den liberala demokratiska ordningen (Eduards 2002, MacKinnon 1983). Till grund för lagstiftningen ligger en tanke om objektivitet, som i denna liberala definition ses som avsaknaden av ett perspektiv och ett rationellt synsätt frikopplat från maktförhållanden i samhällen, menar MacKinnon. I själva verket menar hon dock att detta resulterar i att den reproducerar och i förlängningen stödjer samhällets ojämlika maktförhållanden, under en slags täckmantel av rättvisa (MacKinnon 1983:644-645). På så sätt institutionaliserar staten den manliga överordningen, i det att den baseras på den manliga normen om objektivitet och neutralitet, samtidigt som den döljer detta maktförhållande och menar att samhället vilar på könsneutrala rättigheter för de båda könen.”

”Den manliga normen om objektivitet och neutralitet”? Som motsats till den ”kvinnliga normen om subjektivitet och partiskhet”, eller? För det första är jag allergisk mot dylika könskodningar, något som genusvetenskapen är mycket förtjust i, samtidigt som den säger sig sträva efter att könet inte ska spela någon roll. För det andra: menar man att ideal om objektivitet och neutralitet är något som vi inte bör ha? Menar man att det påstådda maktförhållandet (könsmaktsordningen) enbart kan ändras på med ideal om subjektivitet och partiskhet?

”Den liberala staten kanske framställer sig själv som fristående från kön, men detta är inte möjligt när samhället genomsyras av mäns dominans av kvinnor, som i MacKinnons radikalfeministiska synsätt ytterst grundas på mäns makt över kvinnors kroppar och sexualitet (MacKinnon 1983:658, Gemzöe 2002:96).”

Hur manifesterar sig ”mäns makt över kvinnors kroppar och sexualitet” menar Mac Kinnon och Gemzöe? Om det är någonstans som kvinnor har särskilt mycket makt är det väl när det gäller sex och reproduktion. (Jag ska inte ge mig i kast med att kritisera de feministiska axiomen mer här, det skulle ta hela natten). Uppsatsen säger egentligen mer om feminismen och genusvetenskapen än den säger om jämställdismen, som till exempel att man inte är intresserad av könsneutral lagstiftning (något som jag tror kan vara överraskande för många som fortfarande tror att de är feminister).

”Bara själva användningen av ordet ”jämställdhet” skänker alltså legitimitet åt rörelsen genom sina positiva konnotationer i samhällsdebatten.” [om jämställdismen]
 

Precis samma sak kunde sägas om feminismen, efter att den lyckats arbeta in i det allmänna medvetandet att feminism är samma sak som jämställdhet.

Jag får fortsätta från 5.5 nästa gång. Nu är det god natt!

 

 

 

 

Publicerat i feminism, Feminism - referensinlägg, genusvetenskap, jämställdhet, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , , | 38 kommentarer

Jobbar på formen

Jag borde verkligen träna mer och äta mindre godsaker. Verkligen. Kanske bara äta godsaker på helgen och skippa dem helt i veckorna? Det låter som en bra idé. Jag börjar genast efter den här raringen…

DSC_0213-50

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar