Emma Åhman, som under sin handledare Malin Holms översyn forskat kring jämställdismen, har nu publicerat sin c-uppsats. Jag var tillfrågad om att delta, men gjorde inte det.
Följande inlägg finns hittills om uppsatsen:
Ekvalist
Bashflak
Ulf T – Genusdebatten (med länk till uppsats)
Erik – Genusdebatten
Aktivarum
Bittergubben
Bittergubben 2 – 130720
Kimhza Bremer 130721
I de här inläggen ryms det mesta av kritik och bedömningar som kan riktas mot Åhmans uppsats. Själv sitter jag just i skrivande stund och läser alstret. Jag håller med om att jämställdismen beskrivs på ett hyfsat vettigt sätt och att skribenten intar en oväntat öppen hållning (låt vara att feminismen är en utgångspunkt, något som tydligen är i sin ordning inom modern humaniora). Det finns en del att anmärka på angående uppsatsens kvaliteter och det har flera av bloggarna ovan redan tagit upp. Själv reagerar jag på följande i de feministiska teorierna (s.26):
”Jämställdismens tankar om en könsneutral lagstiftning går också att koppla till de ideal om objektivitet och neutralitet som finns inbyggt i den liberala demokratiska ordningen (Eduards 2002, MacKinnon 1983). Till grund för lagstiftningen ligger en tanke om objektivitet, som i denna liberala definition ses som avsaknaden av ett perspektiv och ett rationellt synsätt frikopplat från maktförhållanden i samhällen, menar MacKinnon. I själva verket menar hon dock att detta resulterar i att den reproducerar och i förlängningen stödjer samhällets ojämlika maktförhållanden, under en slags täckmantel av rättvisa (MacKinnon 1983:644-645). På så sätt institutionaliserar staten den manliga överordningen, i det att den baseras på den manliga normen om objektivitet och neutralitet, samtidigt som den döljer detta maktförhållande och menar att samhället vilar på könsneutrala rättigheter för de båda könen.”
”Den manliga normen om objektivitet och neutralitet”? Som motsats till den ”kvinnliga normen om subjektivitet och partiskhet”, eller? För det första är jag allergisk mot dylika könskodningar, något som genusvetenskapen är mycket förtjust i, samtidigt som den säger sig sträva efter att könet inte ska spela någon roll. För det andra: menar man att ideal om objektivitet och neutralitet är något som vi inte bör ha? Menar man att det påstådda maktförhållandet (könsmaktsordningen) enbart kan ändras på med ideal om subjektivitet och partiskhet?
”Den liberala staten kanske framställer sig själv som fristående från kön, men detta är inte möjligt när samhället genomsyras av mäns dominans av kvinnor, som i MacKinnons radikalfeministiska synsätt ytterst grundas på mäns makt över kvinnors kroppar och sexualitet (MacKinnon 1983:658, Gemzöe 2002:96).”
Hur manifesterar sig ”mäns makt över kvinnors kroppar och sexualitet” menar Mac Kinnon och Gemzöe? Om det är någonstans som kvinnor har särskilt mycket makt är det väl när det gäller sex och reproduktion. (Jag ska inte ge mig i kast med att kritisera de feministiska axiomen mer här, det skulle ta hela natten). Uppsatsen säger egentligen mer om feminismen och genusvetenskapen än den säger om jämställdismen, som till exempel att man inte är intresserad av könsneutral lagstiftning (något som jag tror kan vara överraskande för många som fortfarande tror att de är feminister).
”Bara själva användningen av ordet ”jämställdhet” skänker alltså legitimitet åt rörelsen genom sina positiva konnotationer i samhällsdebatten.” [om jämställdismen]
Precis samma sak kunde sägas om feminismen, efter att den lyckats arbeta in i det allmänna medvetandet att feminism är samma sak som jämställdhet.
Jag får fortsätta från 5.5 nästa gång. Nu är det god natt!
Lo Kauppi ger i dagens Aftonbladet lästips åt statsminister Fredrik Reinfeldt. Första tipset är (surprise!) Maria Svelands bok Hatet. Där får man tydligen lära sig att det är dumhet att börja en tv-sänd politikerdebatt med frågan: ”Hur mycket invandring tål Sverige?” Dumheten i detta kan man ha åsikter om, men hakar Sveland/Kauppi upp sig på a) den tillspetsade formuleringen av frågeställningen, eller hakar man upp sig på b) att frågan ens debatteras?
