Ghost of the Unwanted Child, water colour 2011. Susanna Varis
Det är väl det som en kris ska kallas?
En kris är en möjlighet och yada yada…
Jag sover på saken och sedan blir nog allt bättre, jag har varit väldigt trött idag. Det är viktiga saker som ska uträttas imorgon så jag hoppas verkligen att grubblerier inte ska förstöra natten. Men så är det ju, livet är sällan bara en räkmacka…
(Oroa er nu inte, det är inget jätteallvarligt som har hänt, jag är en småängslig själ av naturen…)
Min moster fyllde 70 år och med anledning av detta har vi varit i Finland i helgen…
Ditresa med Viking Amorella…
Frukost nr 2 på Salo torg till en mycket mystisk blandning av pingströrelse och nationalism till marschmusik á la barrikadvänster från 70-talet på torgscenen…
Födelsedagsbarnet, moderskan och Uffe
Glada festdeltagare; mostrar med makar, kusiner, kusinbarn…Elli i färd med att öva straffsparkar (men blir sur eftersom de andra inte kan spela på rätt sätt…)
Senaste tillskottet i kusinbarnaskaran...
Barnen har gjort en hälsning till festföremålet…
Vi åt oss fyrkantiga på den underbara buffén och hade det riktigt trevligt på alla sätt och vis…
Födelsedagsbarnet tog ett par bilder på oss…
Äppelblom. Särskilt på måndagen blev det riktig högsommarvärme…
På Salo järnvägsstation. ”Salo, Egentliga Finlands kornbod”, säger skylten…
Många är förstörda, men Salo har en del fantastiskt vackra, gamla trähus kvar…
Här är till exempel vårt hotell…
…där det en gång såg ut så här. Bild från Juhart.
Vi hann en sväng till familjegraven också…
Karelen-monumentet på Salo kyrkogård
Fler vackra trähus…
Champagnebaren på Viking Grace…
Sedan hem till verkligheten med allehanda teknik- och jobbrelaterat trassel, så ikväll känner jag mig ganska mörbultad…men det löser sig!
Idag, i Citytunneln…det kommer bilder på mig där nere en annan dag… :)
(Fotat med Samsung-platta och inte min systemkamera. Jag tycks aldrig ha den med mig när vi ska ner i tunneln…)
Foton på mig: Sonny Johansson
…när jag hittar den här artikeln i DN Kultur:
Hur i hela världen har den kunnat slinka igenom genuskorrekturen? Att det sedan har utförts en studie, vid en sociologisk institution, som inte bekräftar axiomet om könsmaktsordningen får väl sägas vara en riktig nyhet.
Skärmdump från det aktuella instagramkontot. Bild: TV4
I en artikel i Svenska Dagbladet idag behandlas näthat och Instagramfallet i Göteborg:
”Två tjejer födda 1997 åtalas nu för grovt förtal sedan nätanonymiteten inte visat sig vara något säkert gömställe. En nekar till anklagelserna, den andra har enligt Göteborgs-Posten erkänt.”
Två tonårsflickor står nu alltså åtalade för grovt förtal.
”Till slut lyckades polisen få fram uppgifter som ledde till två flickor boende på Hisingen, födda 1997. De misstänks ha lagt ut bilder och namn på ungdomar försedda med mycket sexistiska och rasistiska texter. På en vecka besökte tusen ungdomar sidorna.”
Det berättas också att ungdomar nu börjat engagera sig mot näthatet:
”Bland ungdomarna växer engagemanget mot näthatet. Minela och Irma Mahmutovic har startat kampanjen ”Vägra kallas hora” på Facebook. Systrarna som är feminister och aktiva i Rättvisepartiet socialisterna kände att de ville göra något. De åkte de till Framtidsgymnasiet andra dagen av oroligheterna.”
Vägra Kallas Hora
På Vägra Kallas Hora-sidan på Facebook beskrives verksamheten på följande:
”Vägra Kallas Hora (VKH) är en kampanj mot sexuella trakasserier med utgångspunkt på gymnasieskolor och skolor.
Sexuella trakasserier förekommer dagligen på skolor och arbetsplatser, till exempel genom att ord som ”hora” används. Att kalla någon för hora är att kalla någon för en vara, något man kan köpa, använda och sedan slänga bort. Även om det inte är vad man menar, så hjälper det till att bilda en negativ bild av kvinnor och unga tjejer. Till killar riktas ofta skällsord som ”bög”, då det uppfattas som något ”feminint” och därmed någonting dåligt. Det här är vardagsexempel som VKH kämpar emot.”[…]
”Kvinnoförtrycket finns fortfarande kvar, djupt rotat i vårt samhälle. Ett exempel på det är kammaråklagare Rolf Hillegren, som menar att en våldtäkt i hemmet ska räknas en ordningsförseelse. Vad detta gör är att underblåsa bilden av att mannen äger rätten till kvinnors kroppar.
Kom med i kampen!”
Sidan reproducerar alltså den gängse, feministiska schablonbilden av kvinnan som offer och mannen som förövare. I den mån män alls finns med i någon offerbeskrivning, koncentrerar man sig på användandet av ordet bög och att detta uppfattas negativt. Man reagerar alltså på att ordet används i nedsättande mening, inte att killarna blir trakasserade.
Det är bra att man engagerar sig i att arbeta mot näthat och mobbing, men: Vilka patriarkala strukturer är det nu som orsakat de två flickornas beteende (om de nu finns skyldiga, flickorna står än så länge bara åtalade), menar personerna bakom facebook-sidan, och varför har man en så trångsynt avgränsning av definitionerna offer/förövare?
Det påstås ofta att feminismen är till för båda könen, hur visas det här?
– : – : – : –
Om ett tangerande ämnesområde (hur den svenska skolan gått från att förmedla kunskaper till att mer och mer förmedla politik och den skrämmande låga kunskapsnivån hos eleverna):
Även Eberhard har författat tre tweets vars innehåll jag håller helt med om.
Alla faller inte in i hyllningskören…
En reklamfilm för min kommande utställning på Galleri T, Österlånggatan 3, Stockholm
2 – 8 augusti 2013
We´d like to express our deepest gratitude towards the personel at Plaistow police station and all the members of London Metropolitan Police who were involved in the case of my mother getting lost in the city (12:th may 2013).
Thank you for the professional, effective and friendly treatment of us and the whole case!
We´d also like to direct a very special thanks to PC Anderson at Plaistow police station for the professional and caring treatment of us and the case. Thank you!
Credits (police station photo): © Copyright David Anstiss and licensed for reuse under this Creative Commons Licence.
Som kompensation för min (nästan) barbielösa tillvaro som liten vältrar jag mig ibland i kostymfilmer, modemagasin eller utställningar med maffiga klänningar och dräkter från förr. Ett fantastiskt tillfälle till detta var utställningen In Fine Style: The Art of Tudor and Stuart fashion som vi nyligen besökte i London. (Oj, lite många länkar där…)
På utställningen såldes ett modemagasin vid namn Robe, majnumret 1667. En riktigt rolig idé; en modern modetidning, men som om året var 1667.
Omslagsflickan heter Frances Teresa Stuart, eller ”La Belle Stuart” som hon kallades.
Det visade sig alltså att hon hon hade bott i Somerset House, palatset som vi några gånger snurrat inne på för att fotografera…
På gården till Somerset House
I den äldre delen, portvalvet…
Somerset House 1722
Somerset House i nutid
Frances Stuart finns beskriven i Samuel Pepys dagböcker.
Frances Teresa Stewart, hertiginna av Richmond och Lennox, född i Paris 8 juli 1647, död 15 oktober 1702, var en skotsk adelsdam. Hon är känd som rollmodell för bilden av den engelska nationalsymbolen Britannia och kallades La Belle Stuart (Den Vackra Stuart). Hon är också berömd för att ha varit en av Karl II av Englands många förälskelser och för att ha vägrat att bli hans mätress.
Frances Stewart var dotter till den skotske adelsmannen och parlamentsledamoten Walther Stewart, hovläkare hos Englands drottning Henrietta Maria av frankrike och avlägset släkt med den kungliga dynastin Stuart. Hon föddes i Frankrike, där familjen befann sig i exil i egenskap av rojalister under engelska inbördeskriget. 1663 skickades hon till England som hovdam åt den nya drottningen Katarina av Braganza. Karl II blev förälskad i henne, och då hon vägrade att bli hans älskarinna, ska han ha haft en stark önskan att gifta sig med henne: först vid drottningens sjukdom 1663, och sedan då han år 1667 undersökte möjligheten att ta ut skilsmässa för hennes skull.
Frances Stewart beskrivs som en stor skönhet, men barnslig och omogen som person. 1667 gifte hon sig med en avlägsen släkting Charles Stuart, 3:e hertig av Richmond. Enligt uppgift blev hon tvungen att rymma från kungen för att kunna gifta sig, efter att kungen, med hjälp av Barbara Villiers, hade ertappat henne och Richmond i ett möte. Hon återvände senare till hovet med sin make och levde hovliv i flera år; bland annat var hon ett av vittnena vid födseln av tronarvingen 1688. Hennes utseende förstördes av smittkoppor 1669, men hon ska ha behållit Karl II:s tillgivenhet.
Frances Stewarts ansikte fick på Karl II:s order stå modell för nationalsymbolen Britannia, då denna avbildades vid segern i kriget mot Nederländerna. Denna blev sedan en standardmall för Britannias ansikte, bland annat regelbundet på mynt ända fram till 1971.
Källa: Wikipedia
Britannia
Mera Robe…
Notera skönhetstipsen för hur man handskas med smittkoppsärr och reportaget om vad man kan göra med sina kläder som kanske blivit förstörda i den stora branden…
Av Willem Wissing.
Utställningen hängs. Båda porträtten föreställer La Belle Stuart.
Frances Teresa Stuart var en populär modell. Nederst som Minerva, målad av Henri Gascar.
