I dagens DN finns Nina Björks svar till Dennis Nörmark angående den svenska feminismen. Jag skulle kunna skriva en halv roman om hennes text och mycket av innehållet har redan avhandlats i flera omgångar här på Crowbar. Det börjar med andra ord bli något tjatigt, men men…ok.
Vi tolererar inte dansk sexism, lyder rubriken.
”Feminism är en politisk rörelse för att göra kön till en ointressant kategori i en människas sociala liv. Att födas med ett visst könsorgan ska inte ha någon betydelse för vilka förväntningar som ställs på en, vilket arbete man får, vilken lön man får, hur svårt eller lätt det är att bli vd eller vara hemma med småbarn, hur sällan eller ofta man får se sin kropp exploateras för att sälja allehanda produkter.”
Ja, feminismen tror på en socialt konstruerad kön och att inga egenskaper är att betrakta som typiskt manliga eller kvinnliga. Bara vi får en rätt slags genuscertifierad uppfostran och socialisering så kommer lika många tjejer som killar att vilja bli till exempel grävmaskinister och nagelskulptörer. Ibland hörs dock åsikten att ”feminister inte alls vill utplåna alla könsskillnader”, men jag antar att detta återigen har med de olika fraktionerna av feminismen att göra. Feminismen är inte alltid feminismen. Lite efter behag.
”…vilket arbete man får…”
Väljer inte människor vad de vill arbeta med? Blir man tilldelad ett erbete? Av vem? Patriarkatet? (Var sitter de? Frågorna hopar sig…)
Enligt Björk skulle det utopiska tillståndet innebära att det inte existerade några yrkesval som var typiska för det ena eller det andra (eller det tredje etc) könet. Men om det nu existerar biologiska skillnader som påverkar hur vi väljer? Tänk om det är sant? Ska dessa skillnader ändå bekämpas?
”Samtidigt säger Nørmark sig tro på jämställdhet; en jämställdhet som bejakar skillnaderna mellan könen. Hur ser en sådan jämställdhet ut i praktiken? Vilka skillnader är det som ska bejakas?”
Om kvinnor och män i genomsnitt gör olika yrkes- och andra val i livet ska dessa värderas lika mycket. Så ser en sådan jämställdhet ut. Om till exempel en man väljer att satsa stenhårt på karriären på familjens bekostnad eller om en kvinna väljer att satsa på mellannivå i karriären för att kunna ha ett bra familjeliv, ska då en feministisk tribunal fördöma hans eller hennes val (eller tvärtom, i vilket fall de skulle applåderas). Ska individer få forma sina liv, eller ska feministiska ideologer forma deras liv med olika styrmedel?
Sedan följer SM i svensk feministisk floskelspridning:
”I Sverige tjänar i dag kvinnor mindre än män för samma arbete; de äger färre fastigheter, företag och mark, de har svårare att nå toppositionerna inom både privat näringsliv och universitet, de har fortfarande huvudansvar för hem och barn, de utsätts i betydligt högre grad än män för våld i nära relationer.”
Det finns inte någon undersökning som stödjer påståendet att kvinnor tjänar mindre än män för samma arbete i Sverige. Däremot väljer kvinnor andra yrken, kortare arbetstid och mindre ansvar och prioriterar det privata livet framför yrkeslivet. Kvinnor är också oftare sjukskrivna. Kvinnor tar sig in i prestigeyrken och på de högre positionerna, men de generationer som sitter där nu har haft en annan fördelning mellan könen från studerandenivå. Jag tror inte heller att vi kommer att se en exakt 50/50-fördelning på toppositionerna, eftersom det kräver att man i hög utsträckning prioriterar bort familjelivet. Kvinnor väljer annorlunda än män, är detta fel?
Kvinnor må äga färre fastigheter och mark och det har sina historiska förklaringar. Ska vi konfiskera mark som ägs av män och dela ut det till kvinnor? Vad hindrar de numera bättre utbildade kvinnorna att starta företag? Patriarkatet? Var sitter de? Vilken vetenskaplig grund vilar postulatet om att kvinnor har svårare att nå toppositionerna i näringsliv och på universitet? Att kvinnor har huvudansvaret för hem och barn beskrivs av feminister alltid som en del i förtrycket mot kvinnor. Som om det var en bestraffning. Många kvinnor vill ta hand om sina familjer och barn och ser detta som en viktig uppgift. De prioriterar till och med detta framför en karriär. Fel, enligt den feministiska ideologieliten. De ska var ute och tävla om styrelsepositioner för att passa in i mallen om ”när kön inte spelar någon roll”. Jag är ingen könsrollskramare, men feminismens alternativ är en likadan tvångströja, men åt det diametralt motsatta hållet.
Att kvinnor utsätts i betydligt högre grad för våld i nära relationer är en lögn. Båda könen är lika utsatta. (Länkar kommer senare). Män orsakar dock oftast svårare fysiska skador.
Tillägg: exempel relationsvåld i Finland
Tillägg: Pelle Billing om relationsvåld
Tillägg: Brå om relationsvåld (observera att man talar om antalet rapporterade händelser, mörkertal kan finnas).
”Eftersom ursprunget till skillnaderna enligt Nørmark inte är intressant, kan det ju enligt honom inte vara de eventuellt naturliga skillnaderna som bör bejakas och de kulturellt skapade som inte bör bejakas. Så enligt vilka kriterier skiljer man i ett samhälle den könsskillnad som bör bejakas från den som inte bör bejakas?”
Varför är ett förnekande av eventuella skillnader bättre? Jag förstår ingenting.
”Vart för oss egentligen uppmaningen att ”bejaka könsskillnaderna”? Låt oss tillfälligt anta att Nørmark har rätt, män och kvinnor är väsensskilda. Vad gör vi i så fall med dessa skilda värdesystem, det manliga respektive det kvinnliga? Hur värderar vi dem? Ja, enligt Nørmark bör jag som enskild kvinna över huvud taget inte värdera dem, inte välja mellan dem. Eftersom jag är kvinna bör jag försvara och upprätthålla de ”kvinnliga” värderingarna. Eftersom du är man bör du försvara och upprätthålla de ”manliga” värderingarna.”
Var skrev Nörmark det här? Mer än att vi skulle bejaka könsskillnaderna?
Sedan följer ett något märkligt resonemang om moral kontra kön och att nio miljoner människor är fler än två kön.
”Men jämför den ”mångfalden” med den som skulle följa av att vi är nio miljoner människor i vårt land – nio miljoner människor som skulle kunna tänka, värdera och känna fritt, oavsett kön!”
”Skulle kunna tänka, värdera och känna fritt, oavsett kön”. Menar Björk att vi människor i Sverige först tänker på vilket kön vi har, för att sedan tänka, värdera och känna? What?
”Betonandet av skillnader mellan könen har aldrig stått i jämställdhetens tjänst. Jag hittar inga argument för att det skulle göra det i dag heller.”
Nej, ingen ska vara bunden vid ett öde enkom på grund av sitt kön och alla ska vara fria att forma sina liv hur de vill och efter sina egna förutsättningar. Men på vad sätt gör förnekandet av skillnaderna jämställdheten en tjänst? Vill Björk ha en grupp kvinnliga brandmän till sin sekelskiftesvåning när det brinner? Man måste väl ändå kunna erkänna skillnaderna i det mån och utsträckning de existerar?
”I dag är det i materiellt hänseende lättare att vara man än kvinna i Sverige: män tjänar bättre, äger mer och har större ekonomisk makt än kvinnor. Om feminismen verkligen skulle segra skulle dessa materiella privilegier tas från män som grupp och delas med kvinnor som grupp.”
Ja, Björk förespråkar alltså en konfiskering av egendom och intjänad lön från män för att delas ut till kvinnor. Häpnadsväckande. Jag kan informera Björk om att det redan nu sker en inkomstöverföring från män till kvinnor i form av skatte- och trensfereringssystemen.
”Men, skriver Nørmark, en sådan utveckling vill män inte se och därför ska inte heller kvinnor kräva den.”
Nej, en sådan utveckling vill nog ingen se.
”Om män ska göra avkall på privilegier, status och positioner, är det under förutsättning att de ska kunna se det som en fördel för sig själva. Annars kommer de att se det som en intressekonflikt och en kamp om resurser och makt.”
skriver Nörmark och jag håller inte med om hans resonemang. Män har inga formella privilegier i dagens Sverige. Att de har nått status och positioner är en kombination av hur könsfördelningen bland t ex studenter som går för detta lämpliga utbildningar har sett ut och de val som kvinnor och män i genomsnitt gör i sina liv. Jag ser det inte som ett troligt scenario att det någonsin blir 50/50 just på grund av de något olika valen. Vad hindrar kvinnorna att starta och utveckla multinationella företag och bli rika och mäktiga? De har numera lämpliga utbildningar att utgå ifrån.
Jag hinner inte mera nu, del 2 följer…
Många kaftaner, tunikor och klänningsliknande plagg till tighta byxor (tights) i olika utföranden. Både på adel och vanligt folk, ämbetsmän och lärda. Till och med den militära brynjan längst ner ger ett kjolaktigt intryck. Dammodet på den här tiden föreskrev förstås lång kjol, så dessa kjol- och tunikeliknande plagg uppfattades inte som kvinnliga då (vilket en del av dem kunde ses som idag).
