Foto: Ny Teknik/Colin Furze
En cykel med pulsjetmotor? Javisst! Rörmokaren Colin Furze har byggt detta fartvidunder som kan beskådas in action här.
I vanlig ordning är det ett gäng grabbar som förtjust ställer till detta spektakel efter att ha konstruerat nämnda fordon. Har inte Storbritannien tillräckligt tillämpad genuspedagogik eller vad tror ärade läsarkrets? När ser vi ett tjejgäng i färd med liknande projekt?
Foto från Ny Teknik
Sugen på att åka till de katastrofdrabbade områdena i Japan? Nu kan drömmen(?) bli sann. För 14 000 facila kronor kan du inhandla en biljett på detta lyxtåg, dieseldrivet, som ska ta dig till det Japan som drabbades av tsunamin med påföljande kärnreaktorhaveri. Japanska tågbolaget JR East är dock inte fullt så cyniska som man kan tro, man har för avsikt att bidra till återuppbyggnaden av regionen med pengar från biljettintäkterna. Jag antar att alla sätt är bra förutom de dåliga…
Anna Serner, som gärna kvoterar in kvinnliga filmskapare, leder ligan. Foto från DN/Henrik Mongomery
Den strukturella diskrimineringen som drabbar kvinnliga chefer inom kultursektorn är skriande, som vi kan läsa här. Även om det kan se ut som att kvinnor leder löneligan så är självklart kvinnorna offer, något annat vore otänkbart. Hur skulle axiomet om könsmaktsordningen annars bekräftas?
”Lena Adelsohn Liljeroths andraplats säger en hel del om området hon är satt att leda politiskt. Det är inte här de stora pengarna finns. Näringslivsminister Annie Lööf med samma årsinkomst på 1,4 miljoner kronor hamnar långt ned på lönelistan om man jämför med de bäst betalda näringslivscheferna. Volvos vd och koncernchef Olof Persson tjänade till exempel 13,2 miljoner kronor förra året.”
DN, på det rätta (feministiska) perspektivets sida.
Janouch. Foto: Susanna Varis
Eftersom jag egentligen inte har tid med detta är det fantastiskt roligt att upptäcka att många andra skribenter kläcker ur sig eleganta och bra inlägg. Lite sent på bollen, men ämnet är Katerina Janouchs bekymmer med den asexuelle, feministiske södermannen. Om detta skriver både Anders på Genusdebatten och Ekvalist i ett par mycket bra inlägg.
Enligt den officiella, feministiska diskursen existerar det ju inte manliga offer och kvinnliga utövare när det gäller relationsvåld. Det har varit en del fall på sistone, men idag skrevs om detta (observera dock att kvinnan är enbart misstänkt, inte dömd):
Ett annat, 25 år gammalt fall, skrevs det också om idag: Artikel i Metro
Kvinnor är, som vi ju också vet, moraliskt högstående varelser som aldrig heller gör sig skyldiga till förföljelse, hat och hot. Och som sagt: manliga offer existerar inte.
Dessutom vet vi ju alla, att det enbart är män som misshandlar och kvinnor som blir misshandlade. Det kan vi till exempel se här och här.
Ett tragiskt, men bisarrt fall hände tidigare i år, då en kvinna kvävde sin man till döds med brösten: Artikel i Nyheter 24
Bara som en notis i kanten apropå detta med våld i nära relationer.
Tillägg: även detta fall med hot och trakasserier uppmärksammades nyligen.
Bild från Nationella Sekretariatet för Genusforskning
Det är högst sällsynt, men nu tycks det ha publicerats genusforskning som faktiskt verkar behandla pojkar och flickor på lika villkor. Uppsatsen handlar om elever som varit föremål för särskilda insatser i skolan:
”I de skriftliga åtgärdsprogram Ingela Andreasson studerade kunde hon se att pojkars skolproblem beskrivs som mer komplexa och blir mer utförligt definierade än flickors. Det skrivs dubbelt så mycket om pojkar med inlärningssvårigheter som om flickor med samma problem och har pojkarna dessutom beteendeproblem fördubblas textmängden en gång till. Det medför att pojkar blir väldigt starkt förknippade med sina problem, som koncentrationssvårigheter, aggressivitet och bristande social kompetens.
Inlärningssvårigheterna riskerar att komma i skymundan för de sociala problemen. Samtidigt konstaterar Ingela Andreasson att det finns en risk att de problem flickor upplever i skolan osynliggörs.
– De beskrivs ofta i positiva ordalag, som snälla, ambitiösa och trevliga och som att de kan om de bara vill. Det finns en risk att vi inte ser deras problem ordentligt, säger hon.
Dokumenten kan inledas med någon rad om elevernas styrkor och sedan följer ibland en lista i punktform, med elevernas problem och svårigheter. Ingela Andreasson kunde se att flickor och pojkar med samma typer av problem bedöms utifrån olika normsystem. Pojkar beskrivs utifrån sina (bristande) förmågor och flickor utifrån sina personliga egenskaper.”
Forskarna Ingela Andreasson och Yvonne Karlsson tycks alltså ha lyckats se på barnens situation ur en neutral position. Självfallet ordinerar man dock mera genuspedagogik och förbättringar av pedagogernas kompetens i genusfrågor, något som jag själv inte reservationslöst håller med om. Större delen av genusforskningen ser nämligen inte lika neutral och saklig ut.
Om ganska precis ett år kommer det att bli ”en stor feministisk händelse”, Nordiskt Forum, i Trädgården. Detta lanseras nu med en stor fest (idag):
(Av någon anledning gick det inte att beskära bilden i nederkanten…)
Det handlar alltså om en feministisk händelse som mobiliserar alla som brinner för jämställdhet. Konsten att kapa åt sig problemformuleringsprivilegiet med andra ord. Det är feminister som brinner för jämställdhet, inga andra. Om man skulle mena några andra än feminister hade man kanske bjudit in någon, men jag kan inte på denna lista finna en enda person som skulle ha en avvikande omvärldsanalys än den rådande radikalfeministiska (eller åtminstone feministiska).
Sveriges Kvinnolobby presenterar händelsen på sin sida här
Andra bloggar: Toklandet
Nu finns en rykande färsk recension av David Bowies comebackalbum The Next Day på Blaskan blogg:
Det har blivit dags att rota lite bland pärlorna i genren ”världens värsta albumomslag”. Varning! Inte för dig med känsligt estetiskt sinne…
Jaha, här står vi i monokroma, överdimensionerade 80-talsoveraller och ser bortkomna ut på någon form av catwalk till en raket. Hockeyfrillor och 80-talsman kompletterar looken. Alla system är gå…
Vad har Gloria Roe gömt i sitt hår? En brödlimpa? Sitt smyckesskrin? Ett husdjur?
Är det polygami eller polyamori på gång? Bekymren verkar hur som helst vara bortblåsta. Damen till vänster med den naturlagstrotsande frisyren måste ha samma frisör som fröken Roe ovan. Här har den voluminösa skapelsen fått tyglas med någon form av hårband i form av ett par öronlappar…
Arizona brass har dragit på sig pyjamasen i matchande randigt för att vänta in de moderna tiderna…
Budskapet i denna estetiska höjdpunkt kan knappast bli tydligare…
Den vitruvianska kvinnan i 70-tals discotappning? Eller: så här ser ett x ut? Ur golvet sticker sedan en arm med en boxhandske på för att täcka strategiskt utvalt ställe…under bältet? Ja, det får man nog säga.
Bruce ser ut som Staffan Doppings surmulne kusin där han sitter lite nonchalant uppslängd på en pall och med händerna nonchalant hängandes i grenen…
Cody vill låna en känsla där han ser i dina…hmmm…ja, han ser åt något håll…
Sinterklaashar somnat i mitten med ett gäng okoncentrerade ungar och två blackface-målade figurer med ris i nävarna…
24 älskade marscher, bland annat Tre Liljor Tre Liljor, framförs av jättesmå soldater som marscherar ut ur en trumpet?
Jag vet inte ens om jag vill veta vad det här handlar om. En samling skabrösa damer med en likaledes skabrös chaufför i en veteranbil? Överraskningsparty? Var då? I kohagen bakom? Och varför är chaufförens glasögon fem nummer för stora? Vill man ens höra hur de här ”swinging soundsen” låter?
Inga svalor som häckar med däremot vita duvor som besjungs av en kvintett döpt till The Gayes, klädda i någon form av korsning mellan sjömanskostym, lekledare och öppenvårdspatient…
Den här genren verkar vara outtömlig till vår glädje och förskräckelse, så det kommer nog mera…
Madeleine i vacker klänning från Valentino.
Lilla Estelle på en stol i passande storlek stal delar av showen…Foton: Scanpix
