Susanna's Crowbar

 Hillevi Ganetz. Foto: Staffan Claesson

SvD verkar vara nästa i raden av dags- och kvällstidningarna att fullständigt falla in i den feministiskt anstrukna journalismens fåra. Ett antal artiklar på senare tid tyder på detta och i dagens tidning finns en recension av genusvetaren Hillevi Ganetz bok Naturlikt. Människor, Djur och Växter i SVT:s Naturmagasin.

Bortsett från att recensenten Fredrik Sjöberg ”inte står ut med naturprogram” intar han en fullständigt okritisk hållning gentemot genusvetenskapen och Ganetz:

”Ganetz har gått i närstrid med ett statistiskt urval av de naturmagasin som har sänts i SVT under det senaste halvseklet. ”I naturen med Nils Dahlbeck”, ”Naturväktarna”, ”Korsnäsgården”, ”Fälteko”, ”Naturtimmen”, ”Mitt i naturen” och allt vad de nu har hetat. Det hon ser och hör (till och med musiken) ges därpå en förklaring ur ett akademiskt väl underbyggt genusperspektiv.”

Vad skulle detta akademiskt väl underbyggda genusperspektiv bestå av? Jag har hittills inte hittat mycket i den sk genusvetenskapen som ens borde kallas för vetenskap.

”Hillevi Ganetz är en skarpögd analytiker. ”Naturlikt” ger goda inblickar i den föränderliga natursyn som präglat SVT:s naturmagasin, och den belyser utan politiska övertoner hur dessa program har speglat och befäst vad som länge var ett ostört hörn av männens värld.”

Utan politiska övertoner?? Har Sjöberg fullständigt missat att hela den sk genusvetenskapen baserar sig på feministisk ideologi?

”Dessvärre är ”Naturlikt” avfattad på en prosa som bitvis påminner om en ansökan till något referenshungrigt forskningsråd. Och visst, akademiker skriver väl mest sådant nuförtiden, men det är ändå trist. Ämnet är angeläget och forskningen är det inget fel på. Bara stilen stör.

Min mamma, till exempel, som verkligen minns killarna på Korsnäsgården, hon skulle inte komma längre än till sidan 10. Där skulle hon stava sig igenom uttrycket ”extratextuella diskurser”. En gång, två gånger. Sedan skulle hon gå och dricka kaffe istället.”

En viss sorts akademiker ”skriver väl mest sådant nuförtiden”; t ex genusvetare som försöker maskera obefintlig vetenskaplighet bakom massor av skitnödigt pompös akademisk rappakalja. Som exempelvis ”extratextuella diskurser”.

”Vilket är synd. Hon om någon skulle vara betjänt av Hillevi Ganetz träffsäkra förklaring av hur det kan komma sig att nästan alla så kallade tittarfilmer i tv:s naturmagasin är inskickade av män. Grejen är att filmkameran, till skillnad från dammsugaren, sedan länge är en manligt kodad apparat.”

Vilken tur att vi har genusvetare som förklarar hur saker och ting ligger till och kodar allehanda ting åt oss. Hur skulle jag t ex annars veta att jag ”gör man” så fort jag rör en filmkamera? Var finns förresten den årliga katalogen där allt finns listat så att man vet vad man gör för kön, jag efterlyste den redan länge sedan…? Som vi ju vet sedan tidigare så är ju kvinnor och män exakt likadana i grunden, innan den förvrängande socialiseringen sätter igång. Kön är en social konstruktion. Allt enligt genusvetenskapen. Just därför är det jätteviktigt att koda in allt från bestick och beteenden till yrken i olika genus. Dessutom får de manligt kodade sakerna högre värde än de kvinnligt kodade sakerna, allt enligt kreativ, marxistisk teori inympad i nämnda vetenskap.

Den ”klassiska” artikel som Sjöberg i refererar till i recensionen finns att läsa här.

Ganetz är professor i media och kommunikation, men jag antar att det är den genusvetenskapliga inriktningen som även gör henne till expert på zoologi:

”- Visst är det en verklig natur som syns på alla bilder, men olika scener klipps ihop för att passa ett västerländskt sätt att betrakta djuren och deras liv. Nästan alltid handlar det om vår kulturs syn på sexualitet och genus som tittarna utan att tänka på det får ta del av.

I naturen förekommer homosexuella relationer och det är inte alltid som djurhonan tar hand om sina ungar. Men detta är tabu att skildra, enligt Hillevi Ganetz.

Hon anser att naturfilmerna bidrar till att befästa könsroller och rådande moralvärderingar i samhället.
– De här filmerna är till exempel ofta inriktade på kärnfamiljen som norm. Djuren skildras i termer av mamma-pappa-barn. Och pappan, hanen, är ofta den överordnade.”

Till skillnad mot den genusvetenskapliga världen, där könet är en social konstruktion, så är ju de arma djuren utlämnade åt det biologiska könet för att t ex fortplanta sig. I naturen är mamma-pappa-barn fortfarande ett rätt gångbart recept på fortplantning och vidarebefordran av gener.

”Skildringarna av lejonen på de afrikanska savannerna visar detta tydligt, fortsätter Hillevi Ganetz.
– En lejonfamilj lever ihop under lång tid och kan bestå av upp emot tolv medlemmar. Den kallas då en flock. Men en älgko och en älgkalv som vandrar tillsammans under ett år betraktas som en familj.
– Visst kan det kännas märkligt att kalla en flock lejon för en familj, men jag ser ett värde i att utmana gängse föreställningar om vad som är en familj och hur den lever.”

Ganetz vill alltså använda lejonens levnadssätt som propaganda för ett nytt familjebegrepp. Intressant. Undrar om lejonhannarnas benägenhet att bita ihjäl andra hannars ungar för att säkra sig om de egna genernas fortplantning kan tjäna som en modell också? Över huvudtaget ska man, enligt mig, akta sig för att hämta exempel från djurens värld för att propagera för vad det än må vara för modeller för den mänskliga samvaron. De bevisar kort och gott ingenting. Det är lika ”naturligt” med kärnfamilj som med gruppvåldtäkter om man konsulterar naturen.

”- I en film har två lejonhonor sex med varandra. Speakerrösten framhåller att den ena honan är brunstig och att hon ger sig på den yngre honan eftersom det inte finns någon hane i närheten. Är det så vi ska tolka lesbiska kvinnor också, som att de har sex tillsammans därför att det saknas män?
– Djur har lust men den skildras sällan och ses då som något icke naturligt. Precis som kvinnans lust förnekades av männen under århundraden.”

Har lejon sex för njutnings skull enbart? Jag vet inte svaret på frågan, men Ganetz vet. Sjöberg kanske också vet, han är till min stora förvåning även biolog. Men som så många gånger när det gäller genusvetenskap går den sk normkritiken ut på att enbart införa en annan norm.