Anna Wahl, KTH-professor och ordförande för expertgruppen för genus på Vetenskapsrådet. Foto: Christer Gummeson
Anna Wahl är professor i Genus, organisation och ledning vid Industriell ekonomi och organisation, KTH. Hon är även gästprofessor på deltid vid Tema Genus, Linköpings universitet, 2012-2014. Hennes forskningsområden är organisation och ledarskap med särskilt fokus på genus och feministisk teori.
Då har uppenbarligen även min gamla skola intagits av genusvetenskapens apostlar:
http://www.kth.se/forskning/pa-djupet/obligatoriska-chefskurser-for-okad-jamstalldhet-1.344438
Och om nu någon undrade varför diffus genusforskning beviljas medel genom Vetenskapsrådet så finns det en ledtråd i bildtexten.
Obligatoriska genuskurser deklameras alltså till alla chefer:
”– Det finns alltför många okunniga chefer i arbetslivet. Den okunskapen medverkar till att en ojämn maktfördelning mellan män och kvinnor fortsätter att ses som något naturligt, säger hon.”
Vilka belägg finns det för det här påståendet? Det är, som vanligt, häpnadsväckande hur man inom denna supervetenskap alltid anser sig kunna allas jobb bättre än dessa själva. Vilka andra orsaker till ”ojämn maktfördelning” har man identifierat? Bortsett från det genusvetenskapliga grundantagandet om de patriarkala strukturerna, vad de nu definieras som? Har man fortfarande NÅGONSTANS med kvinnors egna val?
”Anna Wahl, professor i Genus, organisation och ledning vid KTH, lägger stort ansvar på chefer och ledare när det gäller att öka jämställdheten på Sveriges arbetsplatser.”
(Herregud, professuren måste bero på någon form av krav på jämställdhetsarbete…) Ja, självklart är det chefers och ledares ansvar, kvinnorna själva kan ju aldrig anses ha någon slags ansvar över sina liv.
”Som medförfattare till höstens aktuella antologi ”Det heter feminism! 20 anspråksfulla förslag för att förändra världen” vänder hon sig till makthavare i bred mening: politiker, universitetsrektorer, företagsledare och chefer i offentlig och ideell sektor.”
Den där antologin breder ut sig över hela mediavärlden som en löpeld. Den finns dagligen på DN i en eller annan form, på KTH:s twitter, på tribunaler, bloggar och överallt annanstans. Att feministerna skulle vara i någon form av underdog-position är att betrakta som ett skämt.
”– Mitt förslag är att genuskurser ska vara obligatoriska inslag i utbildningar för bland annat ingenjörer, ekonomer, läkare och jurister.”
Mitt motförslag är att procenträkning och grundläggande kännedom om svensk lagstiftning ska vara obligatoriska inslag i genusvetarutbildningar. Om man nu inte kan lägga ner dem och använda pengarna till något vettigt istället.
”Vad ska kurserna innehålla?
– De ska ha inslag av föreläsningar, övningar, reflektion och eget arbete. Den här sortens utbildningar kräver tid, eftersom lärande innebär att ompröva tidigare kunskaper och att reflektera kring tidigare erfarenheter.”
Ompröva tidigare kunskaper ja. Det kan ta tid att lära eleverna att tänka på rätt sätt och ha rätta åsikter. Här ska eleverna nu få möjlighet att reflektera kring sina felaktiga tankesätt och beteenden, allt för att kunna lära sig det rätta, genuskorrekta sättet.
”– Det kräver förstås i sin tur att ledarna själva ser vinsterna, och förstår att det handlar om att motverka diskriminering för att tillvarata kompetensen i en organisation. Men den som leder en förändringsprocess ska vara beredd på och rustad för att stöta på motstånd. Eftersom vissa privilegier försvinner kommer inte alla att känna att de vinner på ökad jämställdhet.”
Återigen, genusvetarna vet bäst hur kompetens bedöms; genom att ihärdigt räkna biologiska kön efter att lika ihärdigt ha predikat att kön egentligen är en social konstruktion och något man ”gör”. Vissa privilegier försvinner, vilka är det? Jag tycker att det är fascinerande att man inte kör en empirisk undersökning på landets genusvetenskapliga institutioner och driver igenom en 50/50-fördelning där som en början? I det här inlägget skrev jag lite om hur fördelningen ser ut där:
http://www.susannavaris.com/blogg/2012/02/apropa-vikten-av-5050-fordelning/
Tänk så många genuskurser alla dessa genusvetare plöjt igenom och ändå misslyckas så till den milda grad att uppnå den magiska 50/50-fördelningen? Det finns inte tillräckligt många män som intresserar sig, säger man kanske. Jaha, men precis överallt annanstans ska människor fördela sig och sina intressen enligt denna drömfördelning?
Vad är incitamentet för individen att engagera sig i de här frågorna och arbeta för förändring?
”– Att medverka till förändring för kvinnor är att kämpa för demokratifrågan. På alla nivåer kan människor välja att ha en ideologisk övertygelse och agera på den, som en grundläggande värderingsfråga. Andra argument som förekommer i organisationer är till exempel att jämställdhet ökar lönsamhet och höjer kvalitet på arbetsplatsen.”
Förändring för kvinnor? T ex åklagarämbetet ser enligt alla tendenser att inom de närmaste decennierna bli ett kraftigt kvinnodominerat yrke, ser man inget problem med det? Nä, just det. Det är kvinnor som ska lyftas fram. Ideologisk övertygelse var det ja. I det här fallet feminismen.
”I sin undervisning använder sig Anna Wahl också av vad en egen modell, kallad Molnet, där hon utgår från de föreställningar som finns i rummet kring feminism, genus och jämställdhet.
– Då blir det tydligt för studenterna att könstillhörighet spelar en enorm roll i världen, och den viktiga grundkunskapen störs av missförstånd och okunskap, som jag placerar i ett moln – molnet finns där, det påverkar oss till att inte se.”
No kidding? Att könstillhörighet spelar en enorm roll? Men det är ju det ni genusvetare säger att det inte gör, könet är ju en social konstruktion. Hur ska ni ha det? Fast det menas väl då att än så länge, innan alla är fullständigt genusteorihjärntvättade och inte längre kan skilja på vänster och höger, sig själv eller grannen, när det könlösa paradiset har uppnåts, än så länge spelar det en enorm roll. Eller enorm förresten? Det spelar en roll. (Exempelvis när man ska få barn…)
Jag hoppas också innerligt att Wahl inte förutsätter att de som deltar på hennes lektioner ska öppet förklara sina åsikter om feminism. Vetenskap och undervisning ska vara fri från politisk indoktrinering och dessutom är det förkastligt att avkräva människor att deklarera sina politiska eller ideologiska ställningstaganden offentligt i ett undervisningssammanhang. Det finns dessutom en grundlagsskyddad rättighet att inte behöva uppge sin politiska uppfattning offentligt.
”– Det är viktigt för alla i en verksamhet att inte stanna upp och tro att arbetet för jämställdhet på arbetsplatsen är klart. Vi måste fortsätta att problematisera de strukturer vi befinner oss i, det är viktigare än någonsin, så vi inte börjar halka bakåt när det gäller jämställdheten.”
Varför inte starta med att problematisera den struktur som Anna Wahl själv utgör, som en allestädes närvarande ”jämställdhets”-guru. Är det verkligen nyttigt för demokratin att en människa sitter på så här många olika stolar och utövar ideologiskt färgad makt?
För övrigt kritiserades Anna Wahls doktorsavhandling vid Handelshögskolan hårt av bland andra Susanna Popova i boken Elitfeministerna. Popova kritiserade faktumet att uppsatsen blev godkänd trots att Wahl i sina slutsatser motsade sina egna resultat.
– : – : – : –
Mera om Wahl:
Opponenten på hennes avhandling ”Könsstrukturer i organisationer – kvinnliga civilekonomers och civilingenjörers karriärsutveckling” våren 1992 var Maud Eduards, då professor vis Stockholms universitet (en annan av skribenterna i den kommande antologin).
Susanna Popovas bok Elitfeministerna rekommenderas varmt för alla som vill få en inblick i hur den moderna feminismen har vuxit fram. Anna Wahl är en framträdande figur.
http://www.bokus.com/bok/9789185015252/elitfeministerna/
Den är slut på förlaget, men kan nog hittas på bibliotek eller antikvariat.
