Susanna's Crowbar

Svenska Dagbladet, Gefle Dagblad, Wikipedia och andra kunskapsliberaler

I inledningen till min bok ”I skuggornas hetta” skriver jag bland annat ”Om en läsare stöter på tolkningar som han eller hon har svårt att anamma omedelbart, söker han kanske att verifiera författarens tillförlitlighet mot fakta. I sin ’Introduction to 1983-84 Edition’ av ’TV Movies’ (1982), beskriver redaktör Leonard Maltin på flera sidor de vedermödor han hade för att få de exakta uppgifterna till produktionsdata för de filmer verket tar upp. Trots sina ansträngningar daterar Maltin USA-premiären på Michael Curtizs ’Casablanca’ (1943) felaktigt till är 1942, ett årtal som likaledes uppges av Andrew Sarris (’The American Cinema’, 1968).

Även jag har lagt ner ett omfattande arbete på att kontrollera mina data, men ett garderande förbehåll bör ändå vara på sin plats:

Regissören Robert Wienes klassiker från år 1919 omnämnes i Siegfried Kracauers avhandling ’From Caligari to Hitler’ (1946) som ’Das Cabinet des Dr. Caligari’, och så gör även i sin bok Björn Rasmussen (’Verdens bedste film’, 1970), Leif Duprez och Gerth Ekstrand (’Se på film’, 1975), Gerhard Lamprecht (’Deutsche Stumfilme, band 5’, 1919, 1968) etc.

Även i manuskriptet till filmen, utgivet av Lorrimer (1972), stavas det tyska ’Das Kabinett’ med ’C’ och ett ’t’.

Ulrich Gregor och Enno Patalas stavar dock i sina verk ’Geschichte des modernen Films’ (1965) doktor Caligaris omtvistade kabinett med ’K’ och två ’t’, och så gör även Georges Sadoul (’Histoire de l’art du cinéma des origines à nos jours’, 3. Utgåva, 1953), Raymond Durgnat (’Films and Feelings’, 1967), Peter Cowie (’A Concise History of the Cinema, part l, Before 1940’, 1971), Jean Mitry (’Histoire du cindma, del 2, 1915-1925’, 1969), Jerzy Toeplitz (’Geschichte des Films, del l, 1895-1928’, 1975), Lotte Eisner ’The Hounted Screen’, engelsk utgåva av ’L’Ecran démaniaque’, 1973), Roger Manvell & Heinrich Fraenkel (’The German Cinema’, 1971), etc.

Dessvärre hade jag inte möjlighet att kontrollera uppgiften mot filmen, men ett val blev jag ändå tvungen att göra. (På filmens originalaffisch från år 1919 anges filmens titel som ’Das Cabinet des Dr. Caligari’. Det finns en reproduktion av affischen i Lotte Eisners ovannämnda bok, något som författarinnan måste ha förbisett.”

Jag fick höra både en och två gånger att det 35-sidiga indexet som avslutar min bok ”I skuggornas hetta” används ungefär som Svenska Akademiens ordlista, för att checka regissörernas, manusförfattarnas, filmproducenternas och filmtitlarnas rätta stavning och dylikt.

Jag är en petig djävel och trots att det sedermera är ganska så omodernt, det lönar sig ändå förvånansvärt ofta.

I Wikipedia finner jag då och då felaktiga uppgifter. Naturligtvis är min ambition att rätta till dem. En av rättelserna av Wikipedia gjorde jag 18 januari 2014. Wikipedia uppgav nämligen att Isaac Bashevis Singer föddes den 14 juli 1904, trots att han bevisligen föddes den 21 november 1902.

Samma dag mejlade jag rättelserna även till redaktionsmedlemmar i Nationalencyklopedin NE, som även finns i digital form på nätet. Nationalencyklopedin hävdar till dags dato (2015-10-06) att ”Singer [siʹŋər], Isaac Bashevis, född 14 juli 1904”.

Jag har försökt tillrättalägga flera andra uppgifter på Wikipedia och även NE, men dessvärre stötte jag på patrull som gjorde min ändring ogjord, eller brydde sig ej. Så jag slutade också bry mig om dessa två kunskapsinstitutioner.

Nyligen tittade jag på https://sv.wikipedia.org/wiki/Oliver_Sacks och fann där följande upplysning: ”75 år gammal träffade han författaren Billy Hayes (som bland annat skrivit Midnight Express) med vilken han inledde ett förhållande.” Denna felaktiga upplysning återfinns lite varstans, exempelvis i Svenska Dagbladet: ”Men oj! Inte blir ’On the move’ sämre av att han på de sista sidorna, sjuttiofem år gammal, blir förälskad i Billy Hayes, författaren till exempelvis ’Midnight Express’, som han nu lever med”, skrivet av Ulf Karl Olov Nilsson. Se http://www.svd.se/doende-oliver-sacks-summerar-sitt-liv_4577966

Sedermera förhåller det sig även på anrika tidningar och tidskrifter dessvärre på det viset, att kunskap och kritiskt granskande inte så sällan ersätts av simpelt och automatiskt klippande och klistrande.

Det är visserligen riktigt att ”Midnight Express” är skriven av Billy Hayes (i samarbete med William Hoffer), men Oliver Sacks levde ihop med Bill Hayes, och inte med Billy Hayes. Bill Hayes är också författare och han är också gay, men detta sammanträffande betyder inte att Bill och Billy Hayes är en och samma person. Bill Hayes kanske mest kända bok heter “The Anatomist: A True Story of Gray’s Anatomy”. Den är visserligen inte filmad, men ändå definitivt värt att läsas.

Förväxlingar, sammanblandningar och misstag är mänskliga och vem som helst kan begå dessa. Vi skall dock vara tacksamma att de oftare begås av kulturkypare än läkare och piloter.

Det finns ett snålskjutsföretag på nätet som kallar sig Kathing. Det samlar artiklar från nätet signerade med kända och semikända namn, för att på det viset få många träffar och därmed högre annonsintäkter. Mina artiklar smalas under ”Etikettarkiv: Valdimir Oravsky”. Till ledningen har jag påpekat både en och två gånger att mitt förnamn stavas Vladimir, dvs att efter stora V:et kommer ett litet ”l” och först efter l:et kommer det ”a” som de konsekvent på ett ordblint vis placerar efter v:et. Chefen eller vem det nu är, korresponderar med mig och fattar inte varför jag tycker att en liten bokstavsrockad är något att tjafsa om. Fast ordet ”bokstavsrockad” brukar han inte – så långa ord verkar han inte kunna ens föreställa sig.

Någon som är utklädd till litteraturrecensent och som uppträder under namnet Lasse Ekstrand, recenserade en av mina böcker i en tidning som tvivels utan är lika alert som dess ålderdomliga namn: Gefle Dagblad. På en rad ställen kallar mig denne Lasse Ekstrand för Oransky. Det är bara en bokstav av sju som den här Lasse Ekstrand har förvrängt och man skulle kunna se det som en bagatell om Lasse Ekstrand inte drog långtgående slutsatser baserade på resultatet av sin egen inkompetens. ”Vem nu denne gåtfulle ’Oransky’ är”, frågar Lasse Ekstrand i sin folkförblindande artikel och han fortsätter med konstaterandet att Oransky ”finns inte upptagen i Sveriges Författarförbunds Matrikel 2000, ej heller i Bibliotekstjänsts ArtikelSök”.
Och så är det: Det finns inte någon Oransky i någon av dessa databaser och ej heller i någon annan svensk eller nordisk databas. Oravsky däremot har författat över 60 egna boktitlar och över tusen tidnings- och tidskriftsartiklar… På svenska, danska, engelska, tjeckiska, slovakiska…

Chefredaktören på Gefle Dagblad är dessvärre ingalunda medveten om vilka problem hans liberala blaska kan skapa och även skapar. Det har nämligen visat sig att Lasse Ekstrands förkunnade att det inte finns någon Oransky, tolkades på en Umeåtidning av samma tvivelaktiga trovärdighet som Gefle Dagblad, att Umeås kulturchef Oravsky inte har skrivit någon som helst bok, eller någon tidningsartikel, med andra ord att den där Oravsky förmodligen är kulturvärldens tvillingbror till Refaat El-Sayed.

Det är också intressant att fundera över Lasse Ekstrands iver att i olika databaser leta efter de författare vilkas verk han hyllar eller smutskastar. För mig står det utom allt tvivel att han inte vågar sig på en självständig uppfattning eller åsikt om vare sig ett verk eller en författare, utan han tvångsmässigt ”söker stöd” för ”sitt” tyckande hos andra. Och samma gäller Umeåskribenten. Och samma gäller alla andra rådvilla kulturkypare som söker sin ”kunskap” hos andra utan att använda sig av det organ som en av Woody Alens karaktärer kallade ”min näst viktigaste”.

Om det exempelvis i en encyklopedi eller en annan källa står att Isaac Bashevis Singer var 88 år när han i juli 1991 dog, då kunde han inte varit född år 1904, eller också blev han inte 88 år gammal, eller också dog han inte år 1991.

Falsk och oriktig information sprider sig och tar fäste på samma vis som den korrekta, men liksom ogräs är även denna svår att bli av med.

© vladimir oravsky