Idag kom jag ut på en efterlängtad promenad ner till Södertälje city. Morgondagens väder genererade först en goth-betonad, höstig stass, som när jag var klar insåg skulle bytas mot lite Cavalli. Då var nämligen värmen redan tryckande. Jag ville gärna prova att promenera ner och det gjorde vi, det gick bra, men väl nere var värmeslag nära förestående. Frissa, lite shopping, lunch, lite mera shopping och sedan hem.
Playa del Saint Tropez de Telge.
Metze-tallrik till lunch på favoritstället i Telgegallerian, Nancy´s Lounge. Snygg inredning, folkspaningsmöjlighet genom skyltfönster, underbart bra service, rejäla portioner, mycket god kaffe i egen presskanna (tom laktosfri mjölk fanns) och ovanpå allt detta, humana priser!!!
Nere i Södertälje centrum måste jag alltid passa på att inhandla Järnaglass. Godaste glassen som finns; enbart de ingredienser som ska finnas i glass, inga tillsatser, äkta råvaror, närproducerat, ekologiskt, kan inte bli mer pk, men dessutom way godare än godast!!
Medan allt detta hände sig i somriga, slumriga, slappa södertäljebyn, har det tydligen skett bombattentat i Oslos regeringskvarter. Man betecknar detta i nuläget som terrordåd, vilket det ju med allra största sannolikhet är. Åter ett par fega attacker mot det fria samhället, riktade specifikt mot dess styrande institutioner, nya dåd i en av de moderna varianterna av krig: terrorn.
Min vurm för Roberto Cavalli fortsätter, trots avsaknad av Saint Tropetz, poolkanter, lyxyachter, eller ens en minimal solbränna. Senaste tillskottet i min samling är ett armband från Cavallis samarbete med HM, mycket mycket snygg, eller hur?
Det är en kobra, som synes, ytterligare inspiration från djurriket.
Det finns ett granatäpplejuice som består av 100 % ren, pressad granatäpple (absolut inga konserveringsämnen eller tillsatser), som jag enbart har hittat på saluhallen i Riga och hos frukthandlaren i Västerhaninge centrum. Att äta granatäpplen är ju en konstart och efter att jag en gång fick en mycket väl inkilad kärnbit mellan två tänder som höll på att driva mig i panik, tänker jag inte mera försöka mig på att äta denna frukt som den är. Då blir juice ett bra alternativ, men inga av de juicer jag hittar i vanlig, svensk handel. Jag lägger in en bild så fort jag hittar juicen igen.
Här kommer ett nytt inlägg på tema genusvansinne. Jag trodde för inte alls länge sedan att jag fortfarande kunde kalla mig för feminist, att de mörkerkrafter som numera tycks florera på landets institutioner(inte de vårdande, utan de utbildande dessvärre), var en liten och förhållandevis maktlös minoritet inom en större massa av hyfsat balanserade människor. Det har visat sig vara mycket annorlunda än jag trodde och ordet feminist är i mitt tycke, med allt som det påstås innefatta, obrukbart om man vill hävda alla individers lika rättigheter och skyldigheter. Feminismen har, med företrädesvis utvecklingen av genusteorin i främsta ledet, blivit ett instrument för diskriminering, vetenskapsförakt, ideologidriven implementering av ovetenskapligheter i undervisningen (från tidig barnomsorg och förskoleverksamhet till universitetsnivå) och därmed något som jag näppeligen kan ställa mig bakom. Det kan visst vara motiverat att seriöst forska kring kön och olika maktstrukturer som ett ämne inom t ex antropologi, sociologi eller historia, men när man som ett exempel börjar kräva att läroböcker som används i fysikundervisningen ska vara författade av lika många kvinnor som män, har rationalitetens och vetenskaplighetens gränser passerats för länge sedan. När jag sedan läser i feministisk kunskapsteori om att man vill förkasta den existerande vetenskapen inklusive dess metoder, eftersom de är uppbyggda till stor del av män, då vill jag inte befatta mig med begreppet med tång. Detta och många andra galenskaper finner man i ett dokument från Projektgruppen för genuscertifiering vid Lunds universitet. Denna grupp leds av professor Tiina Rosenberg.
Frankie Fouganthin – Eget arbete Tiina Rosenberg intervjuas efter presskonferensen den 4 april 2005 då Feministiskt initiativ (Fi) kunggjorde sitt bildande. / Wikipedia / CC BY-SA 4.0
Tiina Rosenberg
I rapporten står om genusbegreppet:
"Kvinnligt och manligt uppfattas i genusteoretiska sammanhang som sociala och
kulturella fenomen, föränderliga i tid och rum. Genus är följaktligen ett analytiskt
begrepp som ligger till grund för ett kunskapsområde som uppehåller sig kring frågor
om hur uppfattningar om kön konstrueras och reproduceras i en samhällelig kontext."
"Genusforskning utgår från att förståelsen av det som till vardags kallas kön skapas i en
ständigt pågående social process i vilken individ-, organisations- och samhällsnivån
samverkar."
Observera alltså att genus inte har någonting med ditt biologiska kön att göra, utan är en tankekonstruktion. (Vad menas med rum i sammanhanget förresten, förutom att det låter vetenskapligt)?
Exempel på kriterier för att bedöma undervisningen för genuscertifiering:
Genusmedveten undervisning
Rummet
• Beaktas samtalsklimatet (samtalston och talutrymme) avseende genusaspekter?
• Finns det en medveten och systematisk strategi för varierande gruppindelning?
• Uppmuntras studenter att uppmärksamma genusfrågor (t ex genom
”genusombud”)?
Lärare i undervisningen
• Reflekterar läraren över sin och studenternas roll ur ett genusperspektiv? (Vem
läraren är i relation till studenterna och vilken makt och möjlighet hon/han
har att påverka uttryck för maktstrukturer i undervisningssituationer.)
• Reflekterar läraren över hur kvinnors respektive mäns frågor och
kommentarer tas upp och bemöts?
Undervisningens form
• Används varierande undervisningsformer för att tillgodose studenters skilda
lärstilar?
• Tas studenters erfarenheter tillvara i undervisningen?
• Används både “hon” och “han” i exempel och resonemang? 7
• Vilket språkligt tilltal och val av ord, liknelser och modeller används i
undervisningen?
• Ges tillfälle för lärare och studenter att ta upp och diskutera t ex:
- Hur talartid fördelas mellan kvinnor och män?
- Hur kvinnors respektive mäns frågor och kommentarer
bemöts?
- Härskartekniker och bekräftartekniker?
(När jag läser detta och konstaterar en underrubrik som heter rummet, infinner sig misstanken att rummet i genusteorin uppfattas som ett rum. Alltså vardagsrum, sovrum, den sorten. I fysiken är rum någonting helt annat. Jag rekommenderar alla genusteoretiker att gå en elementär kurs i till en början: fysik, matte och mekanik). Annars tror jag att ni pratar om samma rum/tid som finns i fysiken och inte er vardagsrumssoffa.
I rapporten står om undervisningen:
Genusperspektiv i undervisningen
Kursplaner
• Problematiseras kvalitetskriterier och lärandemål med avseende på genus?
• Har kursplaner och andra styrdokument setts över med avseende på genus och
har detta synliggjorts för studenterna?
Kurslitteratur
• Är författarna av kurslitteratur såväl kvinnor som män?
• Används litteratur som explicit analyserar ämnet ur genusperspektiv?
• När litteratur används som saknar ett genusperspektiv, problematiseras den då
i undervisningen?
• Är kurslitteraturen fri från uttryck för sexism, homofobi och rasism?
Lärares kompetens
• Har lärare genomgått utbildning avseende genusperspektiv i undervisning och
genusmedveten undervisning?
• Har lärare kunskap om genus som begrepp, perspektiv och forskningsområde?
• Är lärare bekanta med genusforskning som knyter an till det ämne som
undervisas?
Undervisningens innehåll
• Genomsyrar genusperspektiv undervisningen?
• Problematiseras etablerade begrepp, teorier och metoder med avseende på
genus?
• Används konkreta exempel i undervisningen som aktualiserar genusfrågor?
• Tas relevanta frågor om genus upp i examinationen?
Studenterna
• Hur upplever studenterna genusperspektiv i undervisningen?
Om undervisningsmaterialet saknar genusperspektiv ska detta alltså problematiseras. Ok, elläran (min förhatliga sista tenta); sker elektronvandring på ett annat sätt i ett genuscertifierat universum? Blir en resistors egenskaper avgörande annorlunda i detsamma? Vågornas utbredning kanske inte alls följer samma mönster i den genuscertifierade världen? Om man ska utgå från den feministiska vetenskapsteorin så är ju alla dessa kända kunskapsfält förkastliga. Som feminist ska man anamma tillfälliga och partikulära sanningar. All strävan efter mesta möjliga objektiva sanning är manligt och därmed förkastligt.
Rapporten finns här (prova t ex att byta ut ordet genus mot ariskt eller kommunistiskt, andra ideologibaserade tankekonstruktioner):
Bild föreställande en tecknad kvinna som leende håller upp en en pistol och med texten ”Not gay as in happy but queer as in fuck you”
I en annan del av genusvärlden läser jag i Ulrica Engdahls avhandling Att vara den/som ’en’ är… om vikten av allas rätt att få välja sitt kön själv. Där menar man att myndigheter bör ges skyldighet att t ex utfärda pass med det kön individen önskar ha. Avhandlingen finns här:
Nu undrar jag hur man då t ex fördelar talartiden rättvist i gruppen? Baserat på uppdelningen män och kvinnor? Upprättar man först en lista på vilka kön man har i klassen och här utelämnas ju könet hen? Diskriminering? Eftersom nu genus är en tankekonstruktion och inte det biologiska könet. Ena veckan kanske man har 35 % elever som identifierar sig som kvinnor, 43 % elever som identifierar sig som män och resten identifierar sig som hen. Andra veckan/dagen/eftermiddagen kan könsfördelningen vara annan. Ska man då uppskatta talartiden proportionerligt mot veckans/dagens/eftermiddagens könsfördelning?
Jag vill inte förringa problematiken som många sk transpersoner med all säkerhet upplever och är den första att kämpa för allas rätt att vara de individer de är, utan att bli diskriminerade (gäller även män). Jag tror också att många som sysslar med genuscertifieringar och annat säkert vill göra gott och även tror att dom gör något gott, men den här vägen av ideologiskt baserad, fullkomlig träskvandring och oventenskaplighet är inte rätt metod.
Meme föreställande en transkvinna och texten: ”If you, a cafab trans person, won´t go to a women´s space to talk about trans people how will we get a trans perspective? how dare you suggest we invite a trans ”woman”!”
Äntligen har jag hittat en religion som passar mig! Jag har blivit pastafarian i Church of the Flying Spaghetti Monster. Det här ska då inte tas på blodigt allvar. Ett korn av seriositet ligger förstås bakom pastafarianismen; vi har religionsfrihet i landet och vem ska och kan då avgöra vilken religion som så att säga ska tas på allvar? Vilka rättigheter och skyldigheter finns för ett samhälle när det gäller religiösa organisationer och människors frihet att utöva sin tro (eller slippa för den delen). Existensen av vilken som helst gud kan inte bevisas, mycket på grund av att det saknas en definition på vad denne gud i så fall skulle vara för något. Först måste man finna en enighet i vad för någots existens man vill bevisa, innan detta är görligt.
Jag kan inte hindra någon att tro på någonting och det har alla sin frihet att göra. Religion måste fylla någon sorts funktion för många människor. Det handlar säkert ofta om att ha en förklaring, ett svar på frågan varför. I äldre tider, innan vi vetenskapligt kunde förklara hur världsalltet hänger ihop och hur våra livsprocesser såg ut, fylldes behovet av en förklaring av religionen. Blodsoffer för att blidka gudar är antagligen tiotusentals år gamla. Gamla religioner och riter införlivas ofta i nyare. Intressant är att även den, vad vi i jämförelse med forntida offer betraktar som moderna religionen kristendom, bygger i sin kärna på ett blodsoffer. Jesus som offras på korset för våra synders skull.
Just sammanblandningen av själva moralläran i vad som konstituerar universum och hur det skapades, är besvärligt i mina ögon. Samtidigt finns ingen förklaring på varför universum uppstod, eller varför livet uppkom på jorden. Lösningen på exakt hur det kemiskt och biokemiskt gick till är inom räckhåll, men lösningen kommer förmodligen inte att tillfredsställa den som söker en mening med livet.
Jag har skrivit det förut, men jag finner ett värde i den kristna moralläran, som är fundamentet för vår rättsuppfattning och det finns vettig behandling av moral och etik även i andra religioner, men jag kan inte få detta ihop med en utomstående ”skapare” med ett syfte för människan. Vore denna ”skapare” definierad som någon form av kraft som går att behandla med naturvetenskapliga metoder, kunde kanske någon form av gudsbevis presenteras, men där faller syftet och meningen åter ifrån.
När man sedan betänker att det ofta enda ”beviset” som presenteras, åtminstone i fråga om kristendom, är Bibeln. Ett urval texter, skrivna av människor med en agenda, redigerade och censurerade av människor med ännu en agenda, felöversatt, kanske även skrivet i kodspråk, vet jag inte varför pastafarianismen inte ska tas för en seriös religion. Den kristna kyrkans behandling av den ursprungliga läran är förkastlig. Är det enbart tidsaspekten och mäktigheten som bestämmer vad som är riktig religion?
Jag är inte ute efter att trampa på ömma, religiösa tår eller såra någon i dennes tro. Hans/hennes tro borde i vilket fall vara starkare än vad en otrogen som jag skriver på min blogg. Jag anser bara att all form av makt bör granskas och ifrågasättas.
Religion ger antagligen goda och positiva saker för många och allt gott så långt och väl, men jag har erfarenheter av väldigt många människor i min omgivning som råkat mer eller mindre illa ut på grund av religiöst förtryck. Alltså ett förtryck av personernas frihet att tro eller låta bli att tro.
En av mina största influenser inom konsten är lowbrow-konstnären Mia Mäkilä. Det finns oräkneliga anledningar till det och jag kommer att skriva mer om henne i framtida inlägg. Mitt första möte med Mia var på hennes utställning på galleri Hera i Stockholm och jag blev fullständigt knockad. Fanns det sådan här konst? Var det möjligt? Sedan dess har jag varit ett devot fan och vi har även lärt känna varandra privat.
Det här inlägget är en puff för Mias underbara blogg Mia Mäkilä´s Blogorama!
Jaha, dagens kollision med verkligheten där ute serverades redan på förmiddagen. I fyrans dagtidsserie Doctors, där fyra läkare inom olika specialiteter håller populärvetenskaplig talkshow om både vettiga och ovettiga ämnen, får jag lära mig att det finns något som heter rumpologi. Detta går ut på att man genom att studera en persons bakdel, antingen okulärt eller manuellt, kan utläsa både bärarens personlighet, förflutna och framtid. Studerandet innefattar bl a form, födelsemärken, gropar och vårtor.
Den amerikanska astrologen Jaqueline Stallone (jo, just Sylvesters mor) är en auktoritet på området och utför även distansläsningar medelst digitalfoton för det facila priset av 125 $. Hon hävdar att metoden har använts i den antika Babylonien, av indianer,, av de antika grekerna och i Romarriket, utan att ha kunnat presentera bevis för dessa påståenden. Med hennes metod kan en persons förflutna läsas i vänster skinkhalva och framtiden i höger. Skåran mellan påstås motsvara mellanrummet mellan hjärnhalvorna.
Ulf Buck in action
En blind, tysk astrolog och clairvoyant, Ulf Buck, läser rumpor medelst manuell beröring och har ett system som baseras på bakdelens form. Äppelformad, muskulös bak tyder på en karismatisk, dynamisk, självsäker och ofta kreativ person, en livsnjutare. Päronformad bakdel ger vid handen att personen är tålmodig, pålitlig och jordnära. Enligt Brittiska experten Sam Amos betyder en rund bak öppenhet, glädje och optimism hos en person, medan en platt bak tyder på fåfänga, negativitet och ledsamhet.
Jackie Stallone påstår att hon har kunnat förutspå utgången i två amerikanska presidentval genom att studera bakarna på sina två Dobermann Pinschers.
Jag känner att jag behöver en huvudvärkstablett…
Den här formen av bondfångeri och humbug torde vara alldeles uppenbar för de flesta, men tyvärr finns det människor som tror på kvacksalvarna och spenderar pengar på än det ena, än det andra substanslösa fenomenet. I sina värsta former är dessa pseudovetenskaper och deras förespråkare och utövare fullständigt hänsynslösa i sin jakt på lättförtjänta slantar på bekostnad av människors godtrogenhet. Ofta kan det dessutom handla om olika sjukdomar som man påstår sig kunna bota och i de fallen har gränsen för harmlöst skoj passerats med råge. Jag förespråkar inte förbud och lagar för deras egna skull, men undrar hur det just kan vara tillåtet att påstå att man kan bota sjukdom utan några som helst vetenskapliga bevis.
En avknoppning på det temat är ju förstås den feministiska vetenskapsteorin, där man vill avskaffa strävan efter objektiv sanning och rationellt tänkande som varandes manligt (?) och istället pyssla med mera partikulära och tillfälliga sanningar. Med en feministisk vetenskapteori skulle man alldeles säkert kunna inhysa allsköns new age, feng shui, astrologi, handpåläggningar och rumpavläsningar inom det vetenskapliga hägnet. Vilket ju bara är att betrakta som jämställt och rättvist, eftersom det mestadels tyvärr är kvinnor som vänder sig till sådana här former av aktiviteter.
Playa del Saint Tropez de Telge.
Metze-tallrik till lunch på favoritstället i Telgegallerian, Nancy´s Lounge. Snygg inredning, folkspaningsmöjlighet genom skyltfönster, underbart bra service, rejäla portioner, mycket god kaffe i egen presskanna (tom laktosfri mjölk fanns) och ovanpå allt detta, humana priser!!!
Nere i Södertälje centrum måste jag alltid passa på att inhandla Järnaglass. Godaste glassen som finns; enbart de ingredienser som ska finnas i glass, inga tillsatser, äkta råvaror, närproducerat, ekologiskt, kan inte bli mer pk, men dessutom way godare än godast!!
