Releasefest för Magnus Zaars debutbok

Postat den 10 november, 2011 av Susanna Holmén Waris

Idag har jag haft en ledig dag, men det märktes inte. Det blev mest stress och fläng. Jag var nog redan stressad eftersom jag sov ganska kasst inatt…

Upp klockan åtta. Frukost, fixa i ordning, måla dit ett ansikte…håret kunde jag strunta i, eftersom det senare vankades frissa. Efter ett missat tåg och nästa som bara åkte till Älvsjö, var vi framme i Stockholm 11.20. Busshållplatsen visade sig vara flyttad, så vi missade precis en buss och fick vänta 20 minuter. Strax före tolv var vi äntligen framme  hos Aba.

Moderskan på Aba, där jag lämnat några original för inscanning och framställning av giclée-tryck. Foto: Susanna Varis

Vi hade tänkt att hinna äta lunch innan min frissa klockan 13, så jag fick ringa och be om att skjuta upp på min tid. Gulliga Ingela gick med på det, som tur var och vi riktade kosan mot kvarterskrogen, wallenbergarna, potatismoset, ärtorna och gräddsåsen. Yammy!!! Underbart gott!!

Min frisör Ingela, som arbetar på Salong CU på Luntmakargatan är bara bäst! Dessutom leder hon zumba-klasser på S.A.T.S. Foto: Susanna Varis

Salong CU, Luntmakargatan. Foto: Susanna Varis

Äntligen fick jag åter lite ordning på håret! Moderskan hade under tiden varit och gjort stan och vi skulle ses vid Konserthuset, nedgången till T-banan klockan 15.30. Skulle jag bli sen skulle jag komma så fort jag hann…

15.50 var jag där. Ingen moderska.

Här stod jag och cirklade ibland runt byggnaden och Hötorget fram till 16.40. Ingen moderska och ingen mobil hade hon givetvis med sig…Förresten är det deprimerande att se tiggeri på Stockholms gator. Det är med all säkerhet synd om de stackars tiggarna, men pengarna du ger går rakt ner i fickorna på kriminella ligor som hanterar den här verksamheten. Foto: Susanna Varis

Efter att jag tröttnat på att leta efter en försvunnen moderska, passade jag på att inhandla ramar, färg och pensel på Kreatima, samt passepartouer på Gallerix. Vid femsnåret började blodsockret dippa och jag tog mig mot Centralstationen för att dumpa av lite saker och inta lite middag. När jag står inne på pressbyrån ringer den gode moderskan hemifrån Södertälje och påstår sig ha väntat till klockan 16 vid Konserthuset.

Den uppmärksamme läsaren inser här att uppgifterna går isär. Vem som har rätt och vem som har traskat runt Konserthuset i vilken riktning och ordning och vid vilken tidpunkt kan man bara spekulera om. Moderskan hade blivit trött och åkt hem och det var nog lika bra det, med tanke på vad som komma skulle.

Kritvit och smådarrig stapplade jag så in på Coffeehouse by George och intog denna närande mozzarella och prosciutto-sallad med cous cous. Foto: Susanna Varis

In mot lokalerna igen för att piffa till sminket och t-bananen till Gamla stan. Där var det åter en stämningsfull kväll…

Drakgränd…även namnen är så mytiska i Gamla stan. Foto: Susanna Varis

Jag framför valvet…Foto: David Thunander

I väntan på insläpp till Telegram Förlag på Ferkens gränd. Näst längst till höger… Foto: David Thunander/Skugge&Co

Det bjöds på gott att dricka…Foto: David Thunander/Skugge&Co

Det var fullproppat med folk. Verkligen. Fullproppat. Foto: David Thunander/Skugge&Co

I vimlet…

I det andra rummet…(foto: Susanna Varis)

…pågick ett samtal mellan TelegrafmFörlags förlagschef Annica Seward och Magnus Zaar. Foto: David Thunander/Skugge&Co

Efter att ha vilat benen en stund i denna stol gjorde jag en ansats att ta mig in i det stora rummet, utan framgång. Foto: Susanna Varis

Så småningom började jag ta mig hemåt.

Bookiebag. Tackar för inbjudan, Skugge & CO! Foto: Susanna Varis

”Den Nakne Ambassadören” handlar om en slarver till ambassadör som är försvunnen i Öst-Kongo och dit man skickar en ung, kvinnlig diplomat för att ordna upp situationen. Boken är en spänningsroman, men ska även handla om problematiken kring bistånd. Magnus Zaar har hämtat inspiration från sin vistelse i Uganda, där hans fru har arbetat i egenskap av UD-tjänsteman. Det verkar genast spännande! Dessutom fick vi förhandsexemplar av ”De Korrupta”…

Fler bilder från eventet här:

http://www.skuggeco.se/releasefest-for-magnus-zaars-debutbok-hos-telegram-forlag/#more-8417

– : – : – : –

Expressen uppmärksammade eventet…Foto: Linda Skugge

Publicerat i events, foto, medier, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Her Self

Postat den 8 november, 2011 av Susanna Holmén Waris

Det nya verket blev klart med nöd och näppe före arbetet idag. Nu hinner jag knappt med detta inlägg…så här är målningen:

Her Self, akvarell 2011. Susanna Varis. Foto: Susanna Varis

Publicerat i Egna verk, Konst, Mode, Okategoriserade | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

22.39

Postat den 7 november, 2011 av Susanna Holmén Waris

Jag. En tid sedan. Foto: Susanna Varis

Jag har precis tvättat penslarna för andra gången idag. Målade efter frukost, jobbade, kom hem, målade lite till. Det är nytt verk som eminerade ur mardrömmen häromnatten och att utplåna sig själv. Imorgon blir den klar, hoppas jag…och kommer upp här.

Idag var också en arbetsdag och det har gått bra. Jag hostar så att jag har fått en tupp i halsen, men jag känner mig nästan frisk nu. Äntligen!! Som det plägar utropas…

Denna vecka kommer det också att bli två roliga events, jag kommer att fixa till mitt hopplösa hår och vi kommer, om jag inte helt har tagit ut mig, att besöka Carl Fredrik Hill-utställningen på Waldemarsudde.

Lady Gaga, MTV EMA. Foto: MTV

Lady Gaga har visst vunnit en hel drös priser på MTV EMA (European Music Awards, som alltså inte handlar om europeisk musik). Denna gång verkar hon ha överträffat sig själv i fråga om surrealistiska kreationer och visade upp…ja, hur många kreationer var det egentligen? Jag tycker om hennes driv och de galna kreationerna. Dessutom är särskilt albumet Fame Monster fantastiskt!

Lady Gaga, MTV EMA. Foto: MTV, GP

Men MTV? Jag visste inte ens att det existerade längre, långt mindre att de fortfarande har någonting med musik att göra. Sist jag kollade för tio-femton år sedan hade den givna och stort sett enda leverantören av ny (främst anglosaxisk förstås) pop- och rock-musik på 80-talet degenererat till någon form av dokusåpaträsk med serier som My Sweet Sixteen (amerikanska sextonåringar beter sig som amerikanska sextonåringar) och Cribs (rappare visar upp sina flyghangarsstora vräkhem i epilepsiframkallande snabba klipp). Allt för att locka kidsen. Från och med 90-talet går det ju inte att locka kidsen med bra och seriöst gjorda musikprogram. Eller? Klarar inte deras manickanpassade hjärnor längre koncentration än 2 sekunder? Vill dom inte ha det? Men, som konstaterat, musik är ju numera en konsumtionsvara, slit och släng, inget att värdesätta…

Lady Gaga, MTV EMA. Foto: MTV 

Kulturbloggen listar vinnarna:

http://kulturbloggen.com/?p=43317

Publicerat i Egna verk, Konst, medier, Mode, Okategoriserade, TV | Etiketter , , | 1 kommentar

Dom ger sig inte…

Postat den 5 november, 2011 av Susanna Holmén Waris

Gaphalsbäbisarna är tillbaka i rutan…

…och apan i mjölkdrycksreklamen har börjat dansa pole dance. Jag orkar inte.

Publicerat i medier, TV | Etiketter , , | 3 kommentarer

Det ger sig

Postat den 5 november, 2011 av Susanna Holmén Waris

Konststudier…Foto: Susanna Varis

Hoppas jag. Ska försöka jobba igen på måndag, har jag tänkt.

Idag ska jag ligga kvar i soffan och läsa konsthistoria. Jag har ju ingen formell konstutbildning, så jag får lära mig sådana här saker på egen hand. Vilket jag gör gärna, det är fantastiskt fascinerande. Ännu roligare vore förstås om min hjärna inte hade den teflon-kvalité den ofta uppvisar och någonting fastnade för vidare referens. Ibland känns det som att jag läser och läser och allt bara hamnar i ett svart hål, jag minns väldigt lite. Men man får inte ge upp hoppet.

Kaffe till…och kanske Bach. 

Förresten, jag hade en mardröm i morse som jag vaknade till med kroppen i en förstelnad kramp. Det är en återkommande mardröm som går ut på att jag av någon anledning har åter blivit tillsammans med en man som misshandlade mig. I dom där drömmarna kan jag aldrig begripa hur jag har kunnat vara så dum att jag gett mig in på det igen efter det helvete det var att ta sig ur. Så där sitter jag och försöker träna upp förmågan att anpassa mig, tolka signaler, svara det som är önskvärt, glömma bort vad jag själv tycker…utplånar mig själv. Allt för att få vara ifred en stund, allt för att orka med en till vardag. Nu skulle vi göra en långresa, allt var planerat och vi skulle iväg nästa dag. Plötsligt stämmer inte detta, rutten är ändrad, vi ska till Indien och Filippinerna. Vi backpackar och jag hade speciellt understrykit att jag inte ville till Indien, jag är rädd för ormar. Detta är nu ändrat och dessutom ska vi åka samma kväll.

Sedan blir jag anklagad för att inte bry mig om hans barn (han har plötsligt en liten bebis i en vagn utanför). Jag säger att jag aldrig har varit speciellt intresserad av barn och får då än värre anklagelser utspottade över mig. Jag talar om att jag inte vill åka och förresten vill jag inte vara i det här förhållandet längre. Jag gör en ansats att gå, men han greppar tag i min handled och släpper mig inte. Jag börjar skrika, men får ingen röst. Människor runt om bemödar oss med några ointresserade blickar och jag ser hånfullheten i hans ögon när han märker detta. Han vet att jag ändå inte kommer att få någon hjälp. Där vaknar jag.

Fortfarande, efter drygt tio år, återkommer de här mardrömmarna.

Nu har jag tänt just för att kunna läsa, mitt på dagen. DARK kommer bli ett väldigt passande tema för vår utställning. Foto: Susanna Varis

Publicerat i feminism, inredning, Konst, Okategoriserade | 2 kommentarer

Flickan i bubblan

Postat den 4 november, 2011 av Susanna Holmén Waris

Dagens trålande på Google gav bl a följande skörd:

Foton: Melvin Sokolsky

Häromdagen funderade jag på att jag skulle behöva en bubbla att vistas i, på samma sätt som Pojken i Bubblan. Jag vill inte på något sätt jämföra min situation med den riktige pojken i bubblans, men eftersom jag sedan semestern mer eller mindre kontinuerligt råkat ut för den ena infektionen efter den andra, började detta kännas som en rimlig lösning.

Principen för camera obscura, i all enkelhet.

Jag googlade egentligen på ”camera obscura”, det mörka rummet, föregångaren till kameran och detta eftersom det är mörkt ute samt den kommande utställningen ska heta DARK. Jag tänkte spåna på uppslag för eventuella verk som jag i mån av tid och ork ska försöka producera innan utställningen bär av. De här bilderna låg på en blogg med detta namn, vilket ju är ett roligt sammanträffande eftersom jag precis i dagarna hade funderingar på ett liv i en bubbla.

Jag befinner mig för övrigt i en liten bubbla här hemma. Sängen – köket – soffan – toan…så lunkar det på. Nu vågar jag mig inte ut mer på någon promenad innan jag är riktigt frisk, verkar bara bli bakslag av sådant.

Inga märkvärdigheter utöver det vanliga på Aftonbladets kultursida att reta upp sig på, så jag har hållit blodtrycket uppe med hjälp av genusforskning. Igår var det en sövande komplicerad och grumlig avhandling av Anna Palmer: Att bli matematisk – matematisk subjektivitet och genus i lärarutbildningen för de yngre åldrarna, som finns här:

http://www.genus.se/meromgenus/teman/skola/amnesdidaktik/kunskapsoversikt–genusperspektiv-pa-undervisningen/

Jag kanske återkommer till detta, när huvudvärken släppt.

Jag vill verkligen inte kasta ut barnet med badvattnet, men politisk/ideologistyrd forskning är vetenskapligt tveksam per definition.

Nej, jag kanske ska återgå till soffan och planeringen för mörkret. Förresten har jag känt mig något piggare idag, tempen har gått ner lite…jag kanske inte kommer att behöva någon bubbla.

Publicerat i blodtryckshöjare, Cyberspace oddities, feminism, foto, Galleri Kocks, genusvetenskap, historia, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Var tid har sin späkning

Postat den 2 november, 2011 av Susanna Holmén Waris

Spanska Inkvisitionen

I äldre tider hade vi Spanska Inkvisitionen som höll oss och framför allt den kontinentaleuropeiska befolkningen i Herrens tukt och förmaning, samt på den rätta lärans väg. De rödklädda herrarna i lustiga hattar (en humoristisk huvudbonad verkar ofta gå hand i hand med högre hierarkier i de troende sammanslutningarna av okänd anledning) använde sig av en arsenal av fantasifulla tortyrredskap för att pressa fram den ”rätta sanningen” ur sina offer. Dyrkan av Herren Gud fungerade som en symbolik för att människorna i realiteten erkände den högst världsliga makten som den katolska kyrkan representerade. Var man kättersk mot Gud, var man obstinat mot kyrkan och dess maktambition.

I moderna tider har denna ”gudstro” ersatts av någonting helt annat: en dyrkan för den perfekta kroppen. Inkvisitatorernas redskap har bytts ut mot andra, fantasifulla apparater, där den blekfeta befolkningen förväntas späka sig självt i jakt på de perfekta magrutorna och bicepsen. På tv-shop mässar fabrikanternas hurtfriska apostlar dagarna i ända sitt evangelium: nu, en ännu bättre Abdominterminatortyrannosaurusrexinazer de luxe 9000, som kommer att förvandla din degklump till lekamen till denna, fantastiska, plastikopererade variant. Utan ansträngning och billigt.

Så man går i fällan, sugen på quick fix för bilringarna, betalar 999.99 $ till något skatteparadis och får hem maskinen.

Ja, det finns en uppsjö av apparatur att välja på…

Det känns som att halva jobbet redan är gjort; jag har ju tagit tag i det här och beställt hem en träningsmaskin…men dom här gamla trasorna kan man ju inte träna i. Träningen blir såå mycket effektivare och roligare med…

Flashiga träningskläder

…lite flashiga kläder och nya, grymma skor! Ner på stan och shoppa lite. Dessutom shoppas det för den goda saken. Nu är minst 3/4 av jobbet gjort.

Alla grejer finns hemma. Nu kan man ju starta en träningsblogg och dagbok också…bra med lite pepping från likasinnade!

Sedan gör man en ansats att träna. Om man lyckas lista ut hur maskinen fungerar och hur man på ett korrekt sätt ska spänna fast sig, glida på, tumla runt, göra volter i den. Det går sådär. Man försöker ett par gånger till…sedan står maskinen där, samlar damm och är i vägen.

Man gillade inte träning innan och gör det inte nu heller, trots den fantastiska maskinen och de färgglada kläderna.

Maskinen hittar snart ett nytt hem i garaget eller förrådet. I väntan på…nästa modell.

Så vad handlar allt detta om? Kvalificerade sätt av självbedrägeri? Olika sätt att utnyttja människors längtan efter något slags utopiskt tillstånd för sina egna makt- och rikedomsambitioner? Jag vet inte riktigt. En kamp för odödlighet kanske? Förr i tiden med en hopp om ett bättre liv efter döden, numera med en hopp om en odödlig och icke-åldrande kropp.

Publicerat i historia, medier, Okategoriserade, religion, TV | Etiketter , , , , , , , | 2 kommentarer

Norrfrid

Postat den 1 november, 2011 av Susanna Holmén Waris

Huset i Sollefteå. Foto: Norrfrid

En av mina bästa väninnor flyttade för ett och ett halvt år sedan till Sollefteå från Stjärnhov utanför Gnesta, där hon tidigare bodde med sin familj. Eija har så länge som jag känt henne (från femte klass) haft inredning som sin passion i livet. Sedermera har detta mer och mer börjat innebära en total restaurering och återställning av de hus familjen bott i till ursprungligt tidsenligt skick.

Jo, det ser ut så här hos Eija…Foto: Norrfrid

Det senaste projektet är ett större hus (eller mindre herrgård) strax utanför Sollefteå. I detta innefattas en familj med fem barn, ett antal får, höns och andra djur. Eija driver en fantastiskt vacker blogg om sitt lantliv, Norrfrid. En blogg för alla som är förtjusta i inredning, speciellt i lantlig, rustik stil, fullspäckad med vackra stilleben inifrån huset, inrednings- och andra hushållstips angående trädgård och småskalig odling. Jag är oerhört stolt över min driftiga väninna!

Foto: Norrfrid

Norrfrid blogg:

http://norrfrid.blogspot.com/

Foto: Norrfrid

Publicerat i foto, inredning, Okategoriserade | Etiketter , , , , | 4 kommentarer

Evighetsinfektion

Postat den 1 november, 2011 av Susanna Holmén Waris

I ett töcken av hosta och utmattning… Foto: Susanna VarisJag orkar inte gnälla om infektionen längre, jag vill att den bara ska försvinna. Jag vill orka jobba och skapa för den kommande utställningen utan någon löjlig hosta och någonting i kroppen som suger musten ur mig. Ska göra ett nytt försök att jobba imorgon. Idag borde jag skapa lite…frågan är vad? I huvudet har jag de två kommande, större teman; ett till våren ”Curse of the Crows” och sedan ett till hösten. Kocks-utställningen uppstod ur ingenting och väldigt hastigt och lustigt, men temat mörker finns ju som röd tråd…

Lite bilder från promenader som jag ändå har lyckats komma iväg på…

Någon vecka sedan nere i småbåtshamnen… Foto: Susanna Varis

Astrafältet Foto: Susanna Varis

Impressionism till resultat av dåligt ljus och darriga lemmar efter mördarbacken… Foto: Susanna Varis

Publicerat i Galleri Kocks, Okategoriserade | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Det nya knarket

Postat den 31 oktober, 2011 av Susanna Holmén Waris

Försökte jobba idag och pallade med drygt halva turen. Vid rasten höll jag på att ramla ihop av utmattning, men efter lite middag kände jag mig temporärt bättre. Så jag åkte hem tidigare. Temperatur, fortfarande. Hosta, fortfarande…sjuksköterskan i luren berättade att enligt rapporter från runt om i landet tycks det vara något ovanligt segt förkylningsvirus/influensa på gång.

Men vad är väl mina futtiga problem i jämförelse med detta? Socker och fett i kombination är tydligen lika beroendeframkallande som kokain, läser jag i dagens SvD. Försöksmöss var villiga att trycka ca 10 gånger på en lucka för att få mat, för en sockerdos motsvarande den i läsk, petade de 44 gånger. För socker och fett i kombination var de små krakarna beredda att peta på luckan 70 – 100 gånger. Suget var tydligen i klass med det för alkohol, kokain och heroin. Dessutom var mössen beredda att gå över ett elektrifierat golv för sin dos, något de aldrig gör för att få mat.

Kanelbullen innehåller både och. Är kanelbullens dag i verkligheten en ond konspiration hopkokad av en sockerbagarsekt som har världsherravälde på sitt program? Kommer krogarna på Stureplan att vimla av mystiska påsar med bullinnehåll? Hur kommer det att se ut backstage hos rockband? Högvis med kanelbullar som kanske tom intas med mjölk? Kanelbullesmulor som snortas upp, kanelbulle och mjölk i mixer som injiceras…? Jag ser en skrämmande framtid uppenbara sig…

Bulldoftens inneboende kraft har varit känd sedan länge. Moderskan hade en gång i tiden en kvinnlig arbetskamrat (receptionist på företaget), som på fullt allvar påstod att barn blir massmördare om dom inte får tillräckligt med bulldoft när dom är små. (Detta i syfte att inge moderskan dåligt samvete för att hon var en ambitiös yrkeskvinna och inte en hemmamamma i första hand, apropå hemmafrudebatten som blossat upp på sistone…) Moderskan replikerade att hon väl får frysa in lite bulldoft för att släppas ut i lagom doser för att undvika detta gräsliga öde för min del.

Hur det gick? Tja, jag måste ha fått i mig tillräckligt med bulldoft…

Publicerat i feminism, Okategoriserade, vetenskap | Etiketter , , , | 2 kommentarer