Vid produktionen av förra inlägget googlade jag på bilder på ordet cyklist. Den här bilden var första förslaget…
Är det bara min dator som har snuskig fantasi? Google sägs ju anpassa dina sökningar efter sådant du sökt på förut, men jag lovar och svär att jag surfar snart sagt aldrig på några snusksidor. Särskilt inte på snusksidor där män klär sig i latex-maiddress och blir avsugna av dammsugare…
Polisen inleder idag en kampanj mot aggressiv körning i stockholmstrafiken. Utmärkt initiativ. Nog för att många bilister kör sitt eget lilla Gumball, utan hänsyn till varken andra bilister, cyklister, fotgängare eller någonting annat. Otaliga är de gånger jag nästan blivit påkörd på Klarabergsviadukten. En gång nuddade en Mercedes mitt knä när jag var på väg över på ett övergångsställe. Jag sparkade till bilen. En annan gång fick en småbarnspappa HOPPA tillbaka baklänges ett steg upp på trottoaren med sin barnvagn vid samma övergångsställe för att undvika att bli påkörd av ung donna som gasade på för glatta livet.
Numera är det dock inte bilarna som skrämmer mig mest, det är cyklisterna. Dom kommer ljudlöst, dom kommer varifrån som helst, dom kommer i vansinneshastigheter. Bilarna vet man i alla fall var man har. Bilar gasar inte på på trottoarer eller pendelplattformar eller var man nu kan tänkas kunna klämma in en cykel. Är den totalt egocentriska körningen ett tecken på upplevelsen av att vara en slags moralisk överlägsen kast? Jag är miljövänlig, alltså kan jag köra bäst fasiken jag vill. För övrigt är ju den mest miljövänliga trafikanten fotgängaren, även cykling innebär resursförbrukning vid t ex tillverkning och transporter.
En viss kategori av herrar i åldrarna 20 – 50, som cykelpendlar till arbetet tycks också ha fått för sig att de i verkligheten deltar i Tour de France. Om detta skrev Erik Helmersson en rolig kolumn för ett tag sedan i DN. (Vid googlande av densamma hittade jag ett antal förnärmade representanter för nämnda kategori som på sina bloggar hade reagerat på artikeln. Blogginläggen uppvisade en total avsaknad av självdistans och humor…)
Erik Helmerson i DN:
http://www.dn.se/ledare/signerat/cykelkonjunktur-trend-som-gatt-over-styre
Nya cykelbanor ska det dessutom bli i den miljöpolitiska korrekthetens tecken. För ett tag sedan klev jag av en norrgående buss vid Wennergren center. Där har den geniala lösningen blivit: först en busshållplats ytterst, sedan en cykelbana, sedan en trottoar. Cykelbanan och trottoaren samsas så klart på den gamla, bredare trottoaren. När jag kliver av blir jag straxt nästintill påkörd av en cyklist. Väjningsplikt eller bara vanligt hyfs berör inte cyklisten. Står man på en cykelbana, om så för att man precis har klivit av en buss, har man rätt att cykla över vederbörande tycks regeln lyda.
Det vore bra om man tänkte igenom miljövänligheten i att stillastående bilar krypkör och gasar runt i city timtals innan de når sina destinationer, eftersom det redan har klämts in cykelbanor och spårvagnar till brädden på många gator. Men visst, om nu inte trafik utifrån är önskvärd inne i city kan man väl ringa in den vid tullarna med avspärrningar för biltrafik och göra om gatorna till mysiga promenadstråk med cykelbanor. Kanske starta lite lokal produktion av matvaror på torgen? Inrätta ett litet livsstilsskansen för de utvalda? Skämt åsido, cykling är bra för miljön och ska främjas, men en del cyklister skulle må bra av elementär trafikkunskap och ska man bygga fler cykelbanor och -leder, bör de helst vara väl genomtänkta, väl separerade från annan trafik, väl utmärkta och utformade med särskild hänsyn till alla trafikslagens samverkan med varandra.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4748715
Björn af Kleen i Expressen på julafton:
http://www.expressen.se/1.2659668
Ingen officiell reklam…bara en liten förhandspuff. Vi ska så klart båda två vara med på den riktiga affischen… Foto: Susanna Varis
I november kommer jag att ha en gemensam utställning med en konstnärskollega, Veronica Strandberg. Vi kommer att ställa ut på Galleri Kocks, som ligger på Kocksgatan på Södermalm. DARK. Höstmörkret lägger sig över landet, det är mörka tider och dark är nog den minsta gemensamma nämnaren för våra stilar. Jag har gillat Veronicas verk från första gången jag såg dem på facebook och tematiskt passar vi bra ihop, så jag är jätteglad för detta samarbete.
Veronica Strandberg. Foto: Veronica Strandberg
Kat von D and Ludwig av Veronica Strandberg. Foto: Veronica Strandberg
Unidentified Redhead av Veronica Strandberg. Foto: Veronica Strandberg
http://www.veronicastrandberg.se/
http://www.veronicastrandberg.se/blogg/
Håkan Juholt
…att den begränsade åtalsimmuniteten och en del andra gräddfiler som riksdagsledamöter åtnjuter kan ifrågasättas. Det finns ingen som helst anledning till varför inte de bidrag som riksdagsledamöter kan ta del av ska ingå i listan över bidrag vars felaktiga utkvitterande kan leda till åtal och tom fängelse.
Om nu riksdagsledamöter inte ska krävas att föregå med gott exempel och när ”förtroende” i förtroendeuppdrag inte har någon innebörd, finns inte många skäl till varför politiker och riksdagsledamöter ska behandlas annorlunda av rättssystemet. Perfekta människor existerar inte och politiker är som vi andra, alltså bör samma rättssystem gälla för alla. Yrkespolitiker och riksdagsledamöter har utöver detta en hel del förmåner som vanliga medborgare aldrig kommer i närheten av, likformighet i straffbarhet borde kunna finnas som en påminnelse om vad folket som man representerar förväntas leva upp till.
Många yrkespolitiker har vuxit upp i politiska ungdomsorganisationer, för att därefter enbart ha sysslat med politik. I vissa fall kan ämbetena kallas för ärvda, redan föräldrarna eller en förälder har varit yrkespolitiker. Det måste vara svårt att förstå hur livet ter sig för den vanliga medborgaren; utan hängslen, livremmar, gräddfiler och specialregler.
Andra som varit i blåsväder för mindre och större felaktigheter:
Mona Sahlin blev utsatt för fullständigt oproportionerligt hård kampanj i media, men stacks även i ryggen av sina egna.
Minns någon att Tobias Billström hade slarvat med tv-licensen?
…precis som Cecilia Stegö Chilò, som fick avgå.
Anders Borg hade visst haft svart städhjälp.
Maria Borelius hade bl a haft tillgångar i sk skatteparadis…
Sven-Otto Littorin hade köpt sex…
Sveriges justitieminister Lennart Geijer anklagades för att ha besökt bordeller med minderåriga och självaste Olof Palme hotade journalister i riksdagen med att stänga ner vissa tidningar om man fortsatte att skriva om detta.
Olof Palme
Björn Rosengren fick ta smällen, men det sägs att det var en annan påläggskalv som skulle skyddas den kvällen på den dimmiga klubben…
Göran Persson
Ebbe Carlsson, en bokförläggare utan några som helst yrkesmandat, fick exceptionella befogenheter att agera privatspanare i utredningen om mordet av Palme av dåvarande justitieminister Anna-Greta Leijon.
Gudrun Schyman hade inte ordning på rese-ersättningarna och tvingades avgå. Hon blev politisk vilde…
…som William Petzäll, som tvingades avgå efter att ha misslyckats med behandlingen för sitt missbruk. Petzäll sitter kvar med full ersättning i riksdagen och ska arbeta med missbruksfrågor i egen regi.
Thomas Bodström behövde inte ens vara partimedlem för att väljas till minister, men den rätta s-märkningen hade han väl i generna. (Thomas far Lennart Bodström var både socialdemokratisk utrikes- och utbildningsminister.) Thomas blev nu senast sur efter att inte ha fått sköta sitt ministeruppdrag per facebook från USA och skrev en avslöjande bok om maktspelet inom socialdemokratin.
Socialdemokratiska ungdomsförbundets ordförande Anna Sjödin svirade till det på krogen, hamnade i bråk med vakterna och tvingades till slut avgå.
Sedan har vi den miljövänlige riksdagsledamoten Yvonne Ruwaida, som hellre än att gå, cykla eller åka kollektivt tog taxi med skattebetalarnas pengar för belopp i hundratusenkronorsklassen.
Till sist; Rick Falkvinge och Piratpartiet erbjöd sig ädelmodigt att ta hand om Wikileaks servrar, just med avsikten att dra nytta av särbehandlingen av politiker, riksdagsledamöter och politiska partier.
http://www.aftonbladet.se/ledare/article13766263.ab
– : – : – : –
Thomas Gür i dagens (15/10) Svd:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/arbetslinje-aven-for-politikerna_6554049.svd
Nästan som mina drömmar inatt…
Glasskulptur av ett virus. Jim Johnsson i samarbete med virusforskaren Mohammed Homman.
…grader Celcius och jag är däckad. Min normaltemperatur ligger kring 36,5. Varför är jag sjuk igen? Uffe har precis haft samma slags hosta och känsla av överkördhet i kroppen. Jag har nog blivit smittad. Det kanske är som läkaren på vårdcentralen sa förra gången, att jag kan ha nedsatt immunförsvar efter operationen. Förut blev jag nästan aldrig förkyld.
Så idag blir det bädda ner sig i soffan, läsa…kanske titta på film. Vi har planerat en gemensam utställning med en konstnärskollega och det hade varit roligt, det hade funnits möjlighet att ställa ut i Stockholm i slutet av november. Dels kom det lite snabbt och nu är jag sjuk. Jag hade behövt skapa ett gäng nya verk…det kanske måste skjutas upp.
Influensavirus.
Nu vet jag inte om det är ett virus som drabbat mig eller en bakterie, men virusbilderna var snyggare.
Slösurfning på nätet ledde ikväll till en ny del i serien Plastic Fantastic? Titta och rys. Rys och mys…snart är det Halloween…
Ger onekligen en ny innebörd åt gamla slagdängan ”Living Doll”. Hade hon med sig en barbiedocka till kirurgen som modell? Tom luggen ser ut som hos sönderlekta barbiesar där man själv varit framme och klippt lite…
Hyllning till Kalle Anka?
Påminner mer om ett speciellt organ på tvären…
Hon (eller han) gillar rosa…
Iiiiiih…
Med denna cheerlieder vågar nog laget inget annat än att vinna…
Sådär. Kvällens inlägg från Elaka Klubben. Egentligen är detta ju tragiskt. Finns det inget Plastic surgery addicts anonymous?
Jag pratar förstås om Facebook, Byhåla 2.0. När vi nu har urbaniserats och anonymiserats för att undkomma den kontrollerande och allvetande byhålans grepp, vad händer? Vi hittar på en digital byhåla för att flukta på folk och låta oss fluktas på. Detta är ju inte på något vis en nyhet jag kommer med här, många och långa äro de förda diskussionerna om nätlivets vara och komma bli som förts inom och utom den akademiska världen sedan länge.
Det är ett parallellt universum/ett parallellt digitalt liv som har blivit ett naturligt inslag i vår vardag. Irl och ofb.
För några år sedan uppstod en debatt om meningslösheten i statusuppdateringarna. Man tyckte att arbetskompisens lunchlådans innehåll var avdelning värdelöst vetande. Vilket det ju är. Andra tyckte å sin sida att det fanns en skönhet i just dessa till synes meningslösa meddelandena från människors vardag. Att det var en beskrivning av livet, en lång rad trivialiteter som sammantagna utgör det vi kallar för livet. Jag kan hålla med där, livet är inte enbart julafton, semesterresa, bröllop och födelsedagar.
Jag ligger ju hemma med någon form av förkylning och har hängt en del på facebooken idag. Jag slank även in på Mia Mäkiläs blogg, där hon hade lagt upp en ”facebook-dikt”, en dikt bestående av vänners statusuppdateringar:
“Dreams are like water… colourless and dangerous
packar fikakorg för snart kommer Kennet.
Råttjakt i stallet
What a horrible day! I need to lie down in a dark room
Oh Sunday, you’re always the punch in my face I’m never expecting.
wow. one mike’s hard pink lemonade and i’m passed out til noon!
Your intentions I will never know..It’s time to let you go…
I HATE TRAFFIC JAMS!!!!!!!!!!!!!!!!!
To Freak or Not to Freak?
”Now look what you’ve done! My bugs! My bugs! My bugs!”
I don’t feel like texting anybody back. :p
Den traditionsenliga födelsedagsdrinken på Gondolen. Tyvärr beställde jag en diarréfärgad och det var fullt med turister
Ja jävlar i min låda.”
Mia Mäkilä
Facebook borde påverka även konsten. Om den traditionella konsten sägs utforska vad det är att vara människa, borde detta digitala tillägg snart ge effekter. Vid närmare googling hittade jag så klart en hel del exempel:
Av SKWAK
Omslag på TIME-magazine
Streetart av okänd konstnär
Emma Hanquist
James Nadeau på Bigredandshiny.com
Bild från Lepost.fr
Bild från Silecendmajority.com
Bild från Gabemac.com
– : – : – : –
Sam Sundberg skriver i dagens (14/10) Svenska Dagbladet i en intressant artikel om Facebookens relation till litteratur;
http://www.svd.se/kultur/inte-nobel-men-facebook-tar-priset_6549249.svd
Förkylningsdrabbad igen har jag bedrivit dagen med att återigen lyssna på Bach (jag har en decimetertjock box med näst intill all produktion), läsa om Egon Schiele, fundera på ändrade kroppsideal, flippra runt på Facebook och nu på kvällen vräka i mig glass och se på hollywoodfruarna. Eftersom det är jättesynd om mig vräkte jag på med tre olika sorter; Cookies and Creme från Häegen Dazs, Cognac och kaffe från Djurgårdsglass och choklad från Järnaglass. Konsten att tillintetgöra alla försök till slankare kroppshydda, således.
Konsten, konsten, konsten…
Jo! Lekt med photoshop har jag också:
Posterflickor för Upplands Motor. Foto: Susanna Varis
Då vet jag vilket filter folk använder för det här änglalika skimret… Foto: Ulf Holmén
Konsten, konsten, konsten…hemma, men för kraftlös för att skapa, annat än i photoshop. Planerar en gemensam utställning med en konstnärskollega. Det vore roligt. Tiden och pengarna måste planeras in. Jag behöver också producera ett antal verk. Det finns många disparata projekt att hålla på med, Curse of the Crows till påsken är ändå huvudnumret, men man kanske kunde ha någon slags mellanspel…
Hollywoodfruar ja. En är gift med en diskjycke (som bekant så är ju folk numera villiga att betala pengar för att titta på en diskjycke som spelar musik, men dom är inte villiga att betala för själva musiken…) och har varit med i Robinson. Hon skvätter färg på dukar och kallar det för konst. Marie Antoinette känns sympatisk i jämförelse. Men jag är väl bara avundsjuk. (Det är jag väl kanske också, tänk vad man kunde göra med dom resurserna…)
Före
Efter.
Som synes kan nästan allt köpas för pengar.
Trött. Vackert väder. Tänk om dygnet kunde innehålla 36 timmar. Kanske skulle man ändå känna att ingenting hanns med. Vill skapa, hinner inte. Jobbet kallar.
I en ansats att driva bort skräpunderhållningsdemonerna låg jag igår och lyssnade på Bach och läste igenom utställningskatalogen till Helvete på Liljevalchs. Detta ledde till svårartad skaparlusta, just strax före lönearbetet kallade. Men arbetsrummet måste komma i ordning, så att jag kan sitta där och underhålla de surt förvärvade kunskaperna som nu sakta vittrar bort.
Jag vill att det ska bli ett rum med någon form av vetenskapstema, men ändå mysigt. Lite vackra mineraler som dekoration, lite tavlor med vetenskapliga teman…när jag nu ska hinna med det.
