Min stackars laptop mäktar inte med att dra runt mjukvaran i form av WordPress. Jag begriper inte vad som kan dra så mycket kraft i ett enkelt bloggverktyg…? Microsoft är svaret enligt några.
Tillbaka till ämnet: Ångbåtsfärden till Mariefred. Jag har nu efter en halv dags bloggande i snigelfart kommit fram till slutet av gårdagen. Vi kom till Mariefred, besökte mitt favoritslott Gripsholm, såg museitåg, veteranbilar, tidstypiska kläder, åt strömmingsburgare, shoppade på slottsbutiken och styrde kosan hemåt med S/S Mariefred. Det är så meditativt att sitta i en ångbåt. Rytmen och dunket vaggar en lätt till sömns. Lite halvmöra klev vi av vid Sandvikens brygga och hoppades på att 20.24 inte var nästa bussavgång. Klockan var strax efter 18. Jo, det var den.
Hmmm. Hick. Jaha. Promenad? På tidtabellen gick det inte att lista ut om någon buss ens avgick från Valla, sisådär 3 km bort. Men som tur var, hade vi en i gänget med hjärnan i behåll (Uffe). Jo, Ejdern avgick ju samtidigt från Mariefred och ska till Södertälje. Hon kanske stannar vid Sandviken? Exaktemente. Ejdern skulle just denna dag trafikera Sandviken. Ner med semaforen. Efter en kvart såg vi den lilla båten och strax blev vi upplockade.
Uffe och moderskan uttrycker betalningsvilja till besättningen…
Jag undvek kölhalning eftersom jag svarade rätt på frågan vad detta är för något. Rätt svar: ångmaskin. Fel, men vanligt svar: motor.
Hemma i Södertälje!
Den här underbara krukan köpte jag på Gripsholm. Ska börja samla på dessa till mitt kök, som i grunden har gustaviansk stil med inslag av kitsch och loppis. Det kommer aldrig att se ut som en inredningstidning hemma hos mig. Kaktusarna kan bo i de här krukorna, inga andra blommor pallar med den solinstrålningen.
I land var parkeringen fylld med veteranbilar av alla de slag och jag såg till att fota alla åt min biltokige morbror Juha. 1952 MG TC är detta, fick jag lära mig…
1957 Pontiac Star Chief 2 door hardtop…
1958 chrome Oldsmobile…
Jag vid brunnen på Gripsholms slotts innergård. jag har alltid gillat Gripsholm. Jag vill flytta in där. Ordentlig medborgare som jag är så tog jag inga bilder inne i slottet, men jag skulle vilja fota av mina personliga favorithörn och -skrymslen.
Hemfärd på S/S Mariefred. I land tog vi strömmingsburgare och Nygårda apelsinläsk. Nygårda tycks finnas precis överallt nu. Den innehöll gummi arabicum och någon ester utvunnen ur trämassa. Det här fotot och fotona nedan: Ulf Holmén.
…och där blev bilduppladdningen omöjligt trög igen, så sista bilderna kommer i nästa inlägg. Suck.
Pehr Hilleström, En piga höser såppa utur en kiettle i en skål. Wikipedia/public domain
Dagens blodtryckshöjare levereras som brukligt av Aftonbladets kultursida, närmare bestämt självaste kulturchefen Åsa Linderborg. Den eviga pigdebatten tycks aldrig sina ut och i dagens tidning är Johanna Koljonen måltavla. Koljonen har begått kardinalfelet att som kvinna betala för städning av sitt hem. Hon har helt enkelt gjort sig skyldig till att utnyttja det skamliga rut-avdraget för att få sitt hem städat. Koljonen har inte ens förstånd att skämmas utan medger glatt att hon hellre utövar sitt yrke som kulturjournalist, än städar sitt hem. Detta faktum får Linderborg att spricka av indignation. Fy på sig kvinna! Inbilla sig att hon har ett så viktigt arbete att hon inte ens skurar sin egen toalett!!!! I ett ensamhushåll, dessutom!!! Ingen skam i kroppen hos detta stycke!!!
En murare putsar en vägg på en fastighet i Ystad. Foto: Wikipedia / Jonn Leffmann / CC BY 3.0
Drängar (?) Foto: Wikipedia/public domain
Jag skulle vilja uppleva dagen då vem som helst manlig kulturjournalist blir bespottad av vänsterideologerna för att han anlitar ”drängar” för sitt husbygge. Men det är ju en helt annan sak…bygga hus är ju ett riktigt och respektabelt arbete till skillnad mot städning och annan kärringgöra. Vänstern vet minsann vilka som är riktiga arbetare och vilka som helst ska jobba, men då i organiserad ofantlig sektor, deltid, för att hinna med ”familjen” och vara så där lagom bidragsberoende att dom även i nästa val lägger sin röst på vänstern. För visst ska kvinnor arbeta, men inte med några roliga och krävande jobb då, tydligen. Huvudsaken är att den egna toaletten är egenhändigt skurad först, sedan kanske lilla mamma kan ha ett litet jobb vid sidan av.
”Vem städar hos din städerska, Koljonen?”, fräser Linderborg. Ja, vem bygger byggnadsarbetarens villa? Vem drar elen hos elektrikern? Vem fixar datateknikerns dator? Vem klipper hårfrisörskans hår? Det är enbart städandet som Linderborg har problem med. Eftersom inte alla har råd att anlita städhjälp, ska ingen kunna göra det. Jag kan informera Linderborg om att alla har inte råd att bo i villa heller. Med den genom decennierna förda vänsterpolitiken tjänar renhållningsarbetare mer än nyutexaminerade civilingenjörer. Jag missunnar inte renhållningsarbetare deras löner, men det är absurt att man efter ca fem års hårda högskolestudier, med hundratusentals kronor i studieskulder har de minst sagt modesta lönerna som man nu har. Det är dock delvis en annan debatt.
Arbetets söner
Jag skulle också vilja höra vad Linderborg har för förklaring till sitt förakt mot städyrket? är det ett arbete som är av mindre värde? Ska man skämmas för att man städar? Inte nog med att det kan vara en väg till arbete och inkomst för en som inte kan språket, så utövas detta föraktliga arbete av flertalet människor som tycker att det är roligt att städa och som finner tillfredsställelse i att göra rent. Det finns något som heter städfirmor, bäste Linderborg. Folk som försörjer sig och numera i ökad utsträckning skattar för detta föraktliga arbete.
Företaget Clockrent. bilden googlad från nätet och personen eller företaget har ingenting med min blogg att göra…
Jag vill också veta, bäste Linderborg, vari solidariteten ligger i tanken att en kvinna, vare sig hon är professor, hårfrisörska, sjukgymnast, lokförare eller chefredaktör, måste med moraliska pekpinnar i högsta hugg städa sitt hem hellre än utöva sitt yrke? I dagens värld finns kvinnor i stort sett alla yrken som finns, men förväntas ändå, med vänsterns moralistiska syn sköta sitt hem helt och fullt vid sidan av sitt arbete. Obetalt. Kom nu inte och säg att männen ska ta sin del av ansvaret. Det finns det visst män som gör, men i runda slängar 80 % av allt obetalt arbete i hemmet utförs fortfarande av kvinnor. Det blir inte ändring på detta innan hushållsarbetet förs in i ekonomin, dvs får ett pris. Så länge kvinnor fortsätter utföra gratis hemarbete, kommer inte mycket att hända. Personligen tycker jag också att de individer som har speciella förmågor och som arbetar i för oss alla nyttiga yrken, t ex forskare, läkare etc, vare sig de är kvinnor eller män, helst bör utöva sina yrken än skura sina toaletter. Om de nu inte gärna själv önskar att göra detta. Men detta ska vara ett val för individen och ska inte dikteras av Linderborg och resten av vänstern.
Jag hör inte Linderborg skrika i högan sky över att någon manlig kulturpersonlighet anlitar en byggfirma, dvs ”drängar” enligt samma logik, för sitt husbygge. Visst nä, det var ju ett riktigt jobb…städa kan vem som helst göra. Eller? En sann feminist ser till att hålla sina medsystrar på mattan så att dom inte inbillar sig att dom har betydelsefulla yrken och inte glömmer att toalettskurandet är en kvinnas viktigaste uppgift.
Foto: Wikipedia/public domain
”Varje skattesubventionerad hjälp i det privata innebär minskade resurser till något gemensamt. Så som en fräsch skoltoalett, en ren sjukhuskorridor, en skräpfri trottoar”, skriver Linderborg. Då undrar jag varför Linderborg hellre attackerar sin ”medsyster” än sin ”kamratbroder”. Enligt SCB var medelvärdet för personer med skattereduktion i riket år 2009: ROT 14 919 kr och RUT 4062 kr.
Det hade utlovats regn, regn och regn, så planen att åka till Mariefred med ångbåten S/S Mariefred från sandvikens brygga i Enhörna var med reservation för dåligt väder. Det blev sol, sol och ännu mera sol…men då är ju börsanalytikerna tydligen mer träffsäkra än meterologerna. Börsanalytikerna slås av schimpanser, men även andra djurarter har på sistone meriterat sig i sammanhanget. Ångfartyget är alltid en underbar upplevelse och lite extra mycket denna gång, då vi upptäckte att en stor del av passagerarna bar tidstypiska kläder och att det idag var något som heter Ångans dag i Mariefred. Även lilla S/S Ejdern från Södertälje var givetvis med, samt en hel samling mindre ångbåtar… Efterrätt i båtens restaurang. Huvudrätt blev ångbåtsbiff så klart…
Jag fick uppfattningen att damen i lila th hade sytt åtminstone en del av de fantastiska klänningarna.
S/S Ejdern knappar in och lägger till ungefär samtidigt som S/S Mariefred.
Vi möttes av blåsorkester som spelade ”Att angöra en brygga” samt blev saluterade…
Jag håller på med, vad jag kan minnas, mitt första hundporträtt någonsin. Googlade på lite inspiration, men den kommer nog att bli en mer traditionell avbildning. Jag känner varken hunden eller ägarinnan egentligen och vet inte vad det är för sorts jycke. Vad tycker den om? Har den några speciella intressen? Favoritmat? Favoritfärg? Jag får nog höra efter…
Rätt som det var så gick korken ur och jag fick några tavlor sålda och även en liten beställning. Så vad göra…extraslant på fickan och Jade Jagger-kollektionen brännandes på Indiska. Igår, efter jobbet, smög jag så iväg mot Indiska-butikerna i city för att se om någonting av kollektionen fortfarande fanns kvar och det gjorde det. Så det blev en lyxtunika och en tékanna.
Den här tunikan är nu min…
Saken är den, att jag vill skapa en liten oas på balkongen i år också. ett annat år, i en annan lägenhet, fick jag till en veritabel tomatdjungel tack vare några billighetsfrön från Ö&B, några hinkar, mycket vatten och het sommar. Jag brukar ha örter och blommor, en baden baden, lite prydnader för att få till lite trädgårdskänsla i betongen.
Min balkong ser i dagsläget ut så här, pga bristande finanser:
Så här ser min (och Indiskas) dröm ut:
De fornstora tomaterna…
Jo,det är en balkong det här…
Underbart goda, ekologiska tomater hela sommaren. Sedan blev det ett katastrofalt uppbrott och en ångestfylld flytt därifrån. Smal och vältränad blev jag dock på kuppen…jag bar i stort sett för hand hela mitt bohag, utom de stora möblerna tre trappor ner från en lägenhet, tre trappor upp till en annan. Jag hade någon månads tillgång till lägenheten innan jag började hyra, som tur var.
Den här korgen blev kvar när jag var tvungen att ta ner tomatplantorna…
Lite så här brukar balkongen se ut, mer och mer blommor mot slutet av sommaren…
Oliver Mark – Louise Bourgeois, New York 1996, Wikipedia/ https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0
Louise Bourgeois är en av mina inspirationskällor. De jättelika spindlarna som tar över hela gaturummet och som symboliserar det moderliga, men som också har stråk av en femme fatale tilltalar mig både konstnärligt och i ett samhällsplaneringsperspektiv. Jag tycker att spindlarna marscherar in på samma sätt som, säg Terry Gilliams jättelika katt i gatubilden. Jättespindlar triggar ju igång olika nedärvda, atavistiska, rädslor. Vi blir automatiskt varse en spindel, men har än inte utvecklat någon ryggmärgsreflex mot alla de faror som lurar i en stadsmiljö.
Louise Bourgeois´ skulpturer väcker hos mig andra slags känslor. Mjuka, kroppsliga former, som även de väcker atavistiska känslor av trygghet och närhet, bara för att genast bli frånstötande i sina onaturliga formationer. Bourgeois var en mästare i spelet med vår grundläggande känsloregister. Akvareller där kroppens skörhet lyser från de tunna färglagren. Underkläder och plagg upphängda på galgar av människoben i en klädhängare…
Upptäckte precis att Fo-Ko, som återkommer i höst, någonstans i Stockholm, har valt en bild där man ser mina verk utställda till sin sida om just hösten. Man kan också se en konstnärskollega, Tomas Lacke till vänster, Patrik Eklund från ABA Fine Art, Uffe och mig. :)
Varmt varmt varmt idag och det är ju trevligt efter den långa och kalla vintern. Den mentala kapaciteten har räckt till att glo med vänster öga på gamla glamrock-konserter på vhs och dvd; Hanoi Rocks ”All Those Wasted Years” och Mötley Crüe ”Carnival of Sins”. Jag hann dock påbörja en liten skiss till en målning som ska bli en födelsedagspresent till min väns dotter och plocka upp lite saker från alla de tiotals påsarna som ligger utströdda i lägenheten sedan utställningen.
Nu börjar det komma in lite sval luft från balkongen känner jag och kanske kan vi ta en liten promenad utan att riskera värmeslag.