Missat från veckan

danmarkfemBild från Sydsvenskan

Jag har varit ledig i dessa dagar och inte orkat sitta med plattan där jag har loggat in mig till DN och kan läsa ”dagens tidning” (vill i all min lathet inte hålla på och logga in och ut med mitt krångliga lösenord – lat, javisst, jag har semester). Därför missar jag en del som publiceras i allas vår ärevördiga bastion för moralisk uppfostran av oss populasen. I förrgår har denna artikel i DN:s år efter år pågående feministiska fostran av läsarna publicerats. Den är från bok-sidorna och handlar om tre danska författare: Mette Moestrup, Line Knutzon och Naja Marie Aidt, som berättas förnya feminismen över sundet. Artikeln är skriven av Karolina Ramqvist, en annan, feministisk bekanting.

”Hon beskriver feminismen i Danmark som högervriden, en blå feminism som fokuserat på näringsliv, hushållsnära tjänster och kvinnors individuella framgångar.

– Vi hade alla väldigt olika ingångar och trodde nog att vi var mer olika än vi är, men det var något med hur det talades om kön i Danmark som fick oss att vilja samla nya perspektiv och verktyg för en feminism vars vinst inte var den där västliga egotrippen.”

Intressant, feminismen i Danmark högervriden? Här i Sverige existerar inte någon högerfeminism. Till och med moderaterna delar analys med forne kommunisten Schyman i frågorna.

”De skriver om ”kön”, inte om genus; om ”den gamla världen”, inte om patriarkatet, och om ”inklusivitet”, inte om intersektionalitet, och är nästan provocerande avspända i förhållande till orden.”

De danska författarna verkar med andra ord aningens mera verklighetsförankrade än de svenska feministerna.

Artikeln fortsätter sedan med att lyfta fram de självklara orättvisorna som att förlagsbranschen domineras av män i Danmark och att det spelas pjäser av kvinnor och icke-vita, men inte på de stora scenerna. Samtalsämnena är de standardiserade för den moderna, feministiska diskursen: förtryck, identitetspolitik, vithet.

”Du beskriver den danska kulturvärlden som delad i två läger när det gäller frågor om rasism. Vad menar du med det?

– Vi är några som är utleda på den litterära miljöns blindhet. Dess exkludering och exotisering, brist på kunskap om dansk kolonialhistoria och slaveri, och brist på icke-vita på maktpositioner. Andra säger att vi ser spöken. Lärda kolleger som slår bakut när jag föreslår att de ska läsa Toni Morrissons ”Playing in the Dark”, eller något av Sara Ahmed eller Frantz Fanon. Och så finns det de som bara vill prata om n-ordet, och sin rätt att använda det.”

Med all säkerhet något som inte förekommer i Sverige.

”Det danska hygge-skrattet, mysrasismens och myssexismens skratt på någon annans bekostnad. Vi vill göra en ”feministisk killjoy”, säger Mette Moestrup med en referens till vithetsteoretikern Sara Ahmeds term för den form av glädjedödande som anses typisk för trista pk-feminister.”

Här i Sverige skrattar vi bara åt vita, kränkta män eftersom vi är avant-gardet när det gäller feministiska framsteg.

”När jag först fick se er bok reagerade jag på bilderna av kvinnokroppen och hur svårt det tycks vara att komma förbi den. Hur tänkte ni kring att visa era kroppar?

MM: Det är en gest mot sjuttiotalskollagen men också ett sätt att arbeta med vad vi kallar poetiska metoder, istället för journalistiska eller akademiska. Vår enda begreppsapparat är den vi bygger med våra kroppar genom att samtala i rum. Det skulle vara falskt att skyla våra kroppar. Vi kan inte låtsas som att vi inte är vita, eller inte fått barn. Men vi valde samma motiv och skrev skönlitterära bildtexter till, så de blir en del av en större berättelse.”

Postmodernismen tycks dock vara en förenande faktor.

Sedan är det mera postmodernism och lite om att våga vara icke-perfekt. Kampen (DN:s feministiska) fortsätter och vi lär med all sannolikhet få läsa om den även fortsättningsvis. Jag lyfter upp exemplen på bloggen för att visa på hur omfattande just den kampen är. Allt som allt verkar dock de här danska författarna ha ett mera jordnära och rimligt förhållande till feminismen och livet än sina svenska kollegor.

– : – : – : –

Självklart uppmärksammar DN den nya tidningen Historiskan:

dnhistoriadnhistoria

Publicerat i böcker, feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mera mens

mensÄnnu mera mens åt folket…

Antagligen har vi inte fått oss tillräckligt med menskonst och -aktivism till livs, eftersom DN benäget rycker till den feministiska rörelsens hjälp ännu en gång. Mensen måste upp på bordet, mensen måste bli var hens samtalsämne. Överallt och utan begränsningar. Vad det nu ska tjäna för syfte mer än att det är ytterligare en maktdemonstration från de maktfixerade genusvetarna/feministiska aktivisterna. Testverksamhet som ska utvisa om folket går att domptera med nya, konstruerade normer.

Mens är tabu. Måhända så, men inte mer än att de går att diskutera med nästan vem som helst som man känner någorlunda väl. Räcker det inte så? Måste man kunna diskutera mens med vilt främmande personer när som helst? Varför i så fall? Varför förs inte kampen om att få diskutera urinläckage, diarré, liktornar, fotsvett och andra mer eller mindre pinsamma kroppsfunktioner med samma hetta? När kommer utställningen med urinläckagekonst? Diarrékonst, någon..?

”Josefin Persdotter ser ytterligare ett problem. Och även om hon menar att det är oundvikligt så är det någonting man måste tänka på.

– Den befintliga normen säger att alla kvinnor ska ha mens, att det ska göra lite ont och vara jobbigt. Hur vi än gör i den menstruella mot­rörelsen så kommer vi att skapa nya normer. Det gör ju vi människor alltid, hela tiden. Risken är att vi också förstärker vissa aspekter av de befintliga normerna – som att menstruerande bör ha regelbunden mens.”

Nya normer var det ja. Den gamla normen med att en kvinna ska ha mens kanske finns där av en anledning? Kan det tänkas att en sådan norm bildats eftersom det är ett tecken på en fungerande kvinnokropp i fertil ålder (inte gravid då)? Att en avvikelse kan tyda på någon slags problematik eller sjukdom? Att det ska göra ont och vara jobbigt har då åtminstone inte varit en norm i den för feminister annars så förhatliga reklamen under de senaste tre decennierna; det ska kännas torrt som en ökenvind och fräscht som en vårbris och man ska kunna göra allt från att dansa balett till klättra på bergsväggar.

”Omkring 15 procent av alla kvinnor i fertil ålder har vad som kal­las polycystiskt ovarialsyndrom, PCOS, som leder till oregelbunden eller utebliven mens och ägglossning.

– Vi måste ha ett vaket öga så att inte folk hamnar i kläm och känner sig uteslutna, säger Josefin Persdotter och nämner också hur jobbigt det kan vara vid könsbyten åt båda håll – att som man ha mens eller att som kvinna inte ha det.

– I ett samhälle med en stark mensnorm blir det jobbigare för vissa grupper och dem får vi inte glömma bort, säger hon.”

Uteslutna från vadå? Mensnormen? Den som ska ersättas med en ny mensnorm? Jag orkar inte. Jag vet faktiskt inte ens vad jag ska säga mer än att vi sannerligen lever i ett välfärdsland när människor har tid att konstruera så här intrikata problem.

 Tillägg:

Ni som följt bloggen ett tag känner till att jag för några år sedan gjorde en hysterektomi; min livmoder opererades med andra ord bort. Orsaken till detta var att jag under hela livet lidit något gruvligt av våldsamma smärtor och andra olägenheter förknippade med menstruationen. Troligen handlade det hela om endometrios, där livmoderhinnan växer okontrollerat och ställer till det. Det enda jag ångrar med operationen är att jag inte gjorde den tidigare. Med facit i hand blev det ju aldrig några barn och jag hade kunnat bespara mig själv decennier av lidande. Som en följd av detta blev förstås lingonveckan permanent inställd för min del och jag hade inte anat att livet kunde vara så enkelt och smärtfritt. Första året gick jag genom livet på ett konstant glädjerus. En text som ovan ger mig en känsla av kommunikation från en utomjording, jag kan inte på något vis relatera till den. Trots att jag saknar livmoder har jag inte för en sekund känt mig som något annat än en kvinna. Inte det faktum att jag aldrig har fött barn heller. Är verkligen människors könsidentifikation så till den milda grad avhängig av de yttre normerna i samhället?

 

Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, journalistik, medier, Okategoriserade, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , | 24 kommentarer

Brigbys 30 år på Formex av Skugge & Co

Idag var det dags för ett event igen. Familjeföretaget Brigbys, som bland annat gör produkter av Stina Wirséns underbara Lilla Hjärtat-karaktärer firar 30 år och har nya samarbeten med bland annat glaskonstnären och formgivaren Ulrica Hydman Vallien och mediapersonligheten Kitty Jutbring.

10302167_774931075922994_5141618764207812391_n-pixel

brigby2015-01 brigby2015-02Foton: Karina Ljungdahl/Skugge & Co. Fler bilder här.

DSC_0036-50

Foton nedan: Susanna Varis

DSC_0988-50 DSC_0989-50Brigbys har många söta produkter i sitt sortiment…så här trötta var nog åtminstone en del av oss…

DSC_0990-50 DSC_0997-50-crop

Figurer ur Brokiga-sortimentet. Jag är ju själv en lycklig ägare till Liten Skär längst till höger sedan Formex förra året. I bilden syns även den mjölkkaffe-bruna dockan Green Bean, som fick ersätta figuren Lilla Hjärtat som orsakade en häpnadsväckande storm i mediaankdammen.

skarma1Figuren Lilla Hjärtat.

DSC_0999-50Sötaste snögloben…

DSC_0002-50-text DSC_0003-50-textUlrica Hydman Vallien och Brigbys vd Hanne Deverén.

DSC_0005-50 DSC_0007-50-cHydman Vallien förevisar hur första prototypen sällan blir precis som tänkt och en del av produkterna kommer att göras om en aning, vad jag förstod…

DSC_0008-50-cStina Wirsén i mitten, Karin Mannerstål till höger.

DSC_0010-50-cKitty Jutbrings partner Per Störby och dottern Nikki-Lo skötte representationen för henne den här gången, då hon låg hemma och är gravidillamående å det värsta. Nallarna har plåsterlappar, mitellor och blöjor (med kiss och bajs i…i tyg), samt Jutbringskt kulörta kalufser. De är framtagna i samarbete med Pellianni. Den cerise kalufsen ska tydligen bli mera lila för att bli könsneutral…

DSC_0015-50-c DSC_0022-50-cStina Wirsén

DSC_0026-50-cKarin Mannerstål

DSC_0027-50-c DSC_0028-50-cStina Wirsén med representanter för målgruppen…

DSC_0029-50DSC_0031-crop-50-c DSC_0032-50-c DSC_0033-50Jag passade på att besöka även designern Lena Larsson

DSC_0034-50 DSC_0037-50 DSC_0038-50En liten goodiebag fick vi också…

Publicerat i böcker, events, genus, identitetspolitik, Konst, kultur, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Till minne av Charlie Hebdo

Ett antal teckningar till ära för Charlie Hebdo och yttrandefriheten:

charlie3jpg-9def4a996ca230dc charlie6jpg-4c5c282c0b8fe4cd charlie150108pariscartoon4-jpg charlie158401_600 charlieB6xDs9MIAAIiXYK CharlieHebdoAsterixTribute_large CharlieHebdoAsterixTribute2_large charlie-hebdo-shooting-tribute-illustrators-cartoonists-2 charlie-hebdo-shooting-tribute-illustrators-cartoonists-8 charlie-hebdo-shooting-tribute-illustrators-cartoonists-11-lucilleclerk charlie-hebdo-shooting-tribute-illustrators-cartoonists-14 charlie-hebdo-shooting-tribute-illustrators-cartoonists-15 charlie-hebdo-shooting-tribute-illustrators-cartoonists-18 charlie-hebdo-shooting-tribute-illustrators-cartoonists-20 charlie-hebdo-shooting-tribute-illustrators-cartoonists-23 charlie-hebdo-shooting-tribute-illustrators-cartoonists-24 charlie-hebdo-shooting-tribute-illustrators-cartoonists-25 charlie-hebdo-shooting-tribute-illustrators-cartoonists-26 charlie-hebdo-shooting-tribute-illustrators-cartoonists-28 charlieThe-Simpsons-tribute-to-Charlie-Hebdo

Publicerat i Konst, kultur, lowbrow, Okategoriserade, politik, religion | Etiketter , , , , | 3 kommentarer

Identitetspolitisk överdos

Dagens DN innehåller en artikel om hiphopstjärnan Silvana Imam, skriven av Kristofer Ahlström. Imam är kvinna, lesbisk och arab, med andra ord den våtaste av våta drömmar för dagens kulturmaffia.

”Hennes elastiska sätt att kasta sig mellan avantgardistiskt skryt och socialkonstruktivism, ofta inom samma rim, har gett henne en unik position och klang, och hon rör sig hela tiden framåt i en tydlig utvecklingskurva.”

homerMmmmm….gurgel gurgel.

Mmmmm…socialkonstruktivism…

”Medan första albumet ”Rekviem” (2013) var mjukt, nästan drömskt i sin ljudbild, har de efterföljande singlarna varit hårdslående programförklaringar där varje textrad redogör för hennes politiska kamp, och som kvinna, lesbisk och arab finns det många fronter att föra kampen på.”

Mmmmm…både köns-, könsidentitets- och etnicitetskamp…mmmmm!

”– Jag har gjort en låt till nya ep:n om girighet, ”Tänd alla ljus”, där jag tar en plats som kvinnor oftast inte får ta. Jag rappar att ”Självförtroende är pengar, fitta, krig och makt”, och ”Säg till kungen: Ge oss pengarna!” och det är klart att det skulle vara annorlunda om Erik Eriksson från Solsidan sa något sådant, säger hon och silverarmbanden klirrar i takt med hennes gestikulerande medan hon pratar, hon liksom fysiskt modellerar orden som lera med händerna.”

Feminism, tourettesfeminism, revolutionsromantik och identitetspolitik inklusive marxistiskt inspirerad maktanalys….mmmmmmm!

”– Egentligen är det sorgligt att så mycket av min musik benämns som politisk när jag pratar om mitt liv, men den struktur som finns finns ju. För mig är det viktigt att vara konstnär och inte politiker, och att jag därför slår mig fri från vilken mall jag än hamnar i. Vilken typ av musik jag gör avgör jag och ingen annan.”

Mmmmmmmm…strukturer!

”I media presenterades P3 Guld-nomineringarna, och nyheten att Imam tillsammans med Tove Lo och Little Jinder ska uppträda på galan, med att det handlade om ”kvinnodominans”.

– Det är konstigt att det ska stå ”kvinnodominans” och att det ska uppmärksammas att det är kvinnor, när det aldrig förut pratats om mansdominans på festivaler med fler män än kvinnor. Det har förvisso börjat hända, det är bra att stormedia plockar upp sådant som förut bara synts på mindre plattformar, fast ändå sorgligt. Men nu är vi här, och 2015 kommer det inte att skrivas om på det sättet, det kommer inte talas om bara ”damlandslaget”, utan man kommer även säga ”herrlandslaget”. Det är mitt mål för 2015, att störta patriarkatet.”

Jag måste ha missat något, men det har väl inte skrivits om något annat än mansdominans i samband med festivaler, prisutdelningar och you name what de senaste decennierna. Däremot har kvinnodominans setts som bra jämställdhet.

Mmmmm….störta patriarkatet….mmmmm!

”Men om media älskar reproducerade stereotyper så gör det samtidigt att du sticker ut i bruset.

– Jag tror att media bara gör plats för en enda avvikande person, ”så hon får det” resonerar man. Om någon annan som jag kommer upp så blir det, ”vi har redan en”, trots att det redan finns tusen vita heteromän. Men visst, för mig kan det hjälpa.”

Jag skulle vilja påstå att de rådande identitetspoltiska idealen leder till att varje arabisk, lesbisk tjej som håller på med musik kommer att uppmärksammas i media och mer än så. (Å andra sidan skadar det inte att se bra ut och vara ung, utseende- och ungdomsfixeringen är monumental.)

”Dina texter blandar det spirituella, akademiska och urbana. Känner du ett utbildningsansvar gentemot dina lyssnare?

– Ja, till exempel när jag på ”I min zon” säger att Judith Butler sa, ”Kön är en imitation utan original”, och om man inte vet vem Judith Butler är så har hon sagt så här. Man behöver inte slå upp det för att lära sig. Mitt ansvar ligger i att jag har blivit den här rösten för många som inte får säga något. När jag växte upp skämdes jag för vem jag var eftersom jag inte såg någon homosexuell på tv, tidningar eller hördes på radio.”

Mmmm…åååh…Judith Butler….kön är en imitation….mmmm

Var har hon vuxit upp? Inte sett en homosexuell på tv, tidningar och radio och hon är född i Stockholm 1986???? (Gardell, Levengood, Lindarw, Wolff, Boije af Gennäs, Lodalen, Eva och Efva, Wilhelmsson etc etc…?)

Det visar sig att det finns en exotisk liten plump i protokollet, Imam är ett Ayn Rand-fan.

”Rand och objektivismen brukar annars lyftas fram av personer från det motsatta politiska lägret än det du själv tillhör.

– Jantelagen har varit aktiv i mitt liv från så många människor som har försökt trycka ner mig: ”Gör inget för din egen skull, du måste göra det för någon annan”. Rand beskriver hur arkitekten i ”Urkällan” har en kunskap som han inte får uttrycka, den får ingen plats. Han måste vara som alla andra, och det kände jag igen mig i, att ha en passion som inte fick plats i världen.”

Så chict!

”Är det svårt att erkänna det, att man är lycklig?

– I Sverige får vi inte säga att vi är lyckliga, vi får inte tro på våra drömmar så vi lär oss att trycka ner lyckan. Men jag vill säga att inget är omöjligt, att man ska leva sina drömmar. Hade jag fått höra att jag var jättebra sedan jag var sju år gammal hade jag varit världsartist nu, haha.”

Här håller jag fullständigt med.

Jag vill nu påpeka att mitt raljerande och invändningarna främst riktar sig till journalistiken och klimatet inom mediaetablissemanget, där det ovanstående närmast är en katalog över de rådande idealen. Jag har inga som helst åsikter om Silvana Imams artisteri och hon är så klart fri att hysa precis de åsikter hon vill, jag vill bara visa på vad som är gångbart inom det svenska mediaetablissemanget 2015. Men förresten…sysslar inte Imam med kulturell appropriering…?

Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, musik, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , | 12 kommentarer

Judarna i Frankrike

ReichspogromnachtBild  från nazisternas pogromer; kristallnatten 9. november 1938.

Rapporteringen i samband med terrordåden i Frankrike har kännetecknats av en slags beröringsskräck med hur det hela påverkar judarna i Frankrike. Om detta skriver Harry Amster i dagens SvD. I samma tidning finns ett reportage på temat. Budskapet om att många judar nu lämnat eller tänker lämna Frankrike ger olustiga associationer till tiden före andra världskriget, då många judar flyttade till USA och andra länder från Tyskland.

Publicerat i historia, invandring och integration, journalistik, medier, Okategoriserade, politik, religion | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Gästinlägg: Oravsky om P1

Vladimir Oravsky av Ole SchwanderVladimir Oravsky av Ole Schwander

Quid pro quo: Tjugondag Knut körs julen ut, och i stället…

 

Samtidigt som ”Knut driver julen ut”, börjar den licenspengfinansierade radiokanalen P1, sända talade program dygnet runt.

Kulturen har ett problem och det är att människan inte kan undvika att påverka.

Oavsett om en enfald sägs av Louise Epstein eller en klokhet av Horace Engdahl så är var och ens påverkan på den breda massan lika. Och i dag mer än någonsin. Mestadels för att exempelvis Sveriges Radio P1, sänder allt, oavsett dess innehåll respektive andefattigdom i repris på repris, i repris på repris, i repris på repris, i inte så få fall upp till 6, och till och med 9 gånger.

P1 brukar dagligen bjuda på ett röstuppehåll mellan 01:35 och 05:29. Under den tiden kan man höra havets brus och tillfälliga fåglars flaxande. Det är inte så sällan det mest substantiella P1 har att bjuda på.

 

Lyssna på vilket som helst ”kulturprogram” på Sveriges Radio och sådana finns hur många som helst, eftersom sedermera är kultur knappast något annat än en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Dessa ”kulturprofiler” som under sina framträdande klarar av att nämna sitt eget namn åtminstone lika många gånger att de ristar sig i en dement kakaduas hjärna – inte sant Marie Lundström, inte sant Louise Epstein – talar i tungomål, och jag misstänker att det inte finns så många åhörare som lyckas att dechiffrera vad de menar. Inte ens efter femte eller sjätte sändningsreprisens repris.

 

Men nu, år 2015, samtidigt som tjugondag Knut kastar granen ut, släpar SR P1 in talade program även under den tid som fram till årets julgransplundring vigdes åt måsarnas fria flaxande och kraxande och havsvågornas okontrollerade skvalp.

 

Vad är det vi får för de 2,9 miljarder kronor som vi licensbetalare tvingas att punga ut år efter år?

Vi får Ekonyheter varje timme, förhoppningsvis åtminstone några av dessa blir inte mer än ett dygn gamla. Vi får Mozartalmanackan, och den har vi inte hört vådligt många gånger sedan den första gången sändes år 1991. Vi får även ”Kulturradion special”, som åter och åter och återigen kommer att försöka sanktifiera Birgitta Stenberg, och återigen med samma ord och samma meningar och samma budskap som många, alltför många gånger tidigare. Vi får även ett annat Släktband, även det i repriserat repris och så vidare och så vidare.

 

Det är så karriär byggs på Sveriges Radio. ”Vet du att mitt program sändes 666 gånger?” kommer en och annan stoltsera med och därmed även tvinga oss att acceptera att antalet repriser skall användas som mått på något som står för kvalité och andra positiva budskap.

Vet dessa SR-människor något om hur många gånger jag tvingades att lyssna på exempelvis ”Arbetets söner” under min uppväxt i dåvarande Tjeckoslovakien?

”Arbetets söner sluten er alla / till våra bröder i syd och i nord!
Hören I ej hur mäktigt de skalla / ut över världen befrielsens ord?”

Det var ”Arbetets söner” direkt på morgonen, det var ”Arbetets söner” på vägen till skolan, det var ”Arbetets söner” under alla skolpauser et cetera, ända fram till mina föräldrar sade god natt till mig och jag svarade med den omnipotenta ”Arbetets söner”.

Repetitio est mater studiorum, repetitionen är studiernas moder, sägs det, eller som vi svenskar säger, repetitionen är kunskapens moder. Mig veterligen har ingen annan fri, demokratisk nation en så överbetald och fantasilös kunskapens mor, som vi, Svearikets döttrar och söner.

 

Och slutligen: Glöm inte att du kan höra samtliga SR-program än en gång och än en gång och än en gång direkt på webben och i Sverige Radios app.

 

© vladimir oravsky

Publicerat i gästinlägg, journalistik, Konst, kultur, medier, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , | 3 kommentarer

Manifestation för Charlie Hebdo

Standard RGBManifestation för Charlie Hebdo arrangerad av Svenska Tecknare och Reportrar utan gränser.

Vädret kunde ha varit bättre. Den kunde också ha varit sämre; uppe i Stockholm slapp vi ändå den värsta smällen av stormen Egon (eller var det en transsexuell storm som först hette Svea?). Vi hade dock bestämt oss för att åka till Stockholm, eftersom vi för en gångs skull hade möjlighet att göra det (= jobbade inte). Yttrandefriheten är för viktig för att överlämnas åt de usual suspects att demonstrera om.

WP_20150111_12_26_43_Pro__highres-crop-50Först en liten stärkande matbit på utmärkta Panda på Vasagatan.

WP_20150111_13_56_33_Pro__highres-50Sedan till Sergels torg. Vi försökte först med trappan men blev bara omkringknuffade och trampade på.

WP_20150111_14_02_55_Pro-50Så vi backade. jag ville inte gå ner eftersom det där bara fanns ännu mindre plats och min vy brukar bli ungefär så här i folksamlingar i alla fall.

Det regnade småhagel (jag glömde givetvis öronlapparna och mössan hemma), blåste duktigt och det gick inte att höra ett ord. Vi gav därför upp utomhusmanifestationen och begav oss in på Kulturhuset och Teaterbaren.

WP_20150111_14_16_13_Pro-crop-50 WP_20150111_14_19_01_Pro__highres-crop-50Bättre utsikt, värme och tilltugg – bättre än torget. Tyvärr hörde vi inte ett smack av det som sade och såg knappt vem som talade, men det gjorde vi å andra sidan inte nere på torget heller.

WP_20150111_15_08_59_Pro__highres-50 WP_20150111_15_09_22_Pro__highres-50På vägen hem stannade vi till för att blicka ut på torget.

Vi kom i samspråk med en kvinna som redan stod där och var inledningsvis rörande överens om att yttrandefriheten måste värnas om och om igen och att alla makt ska kunna kritiseras. Vi måste kunna kritisera alla ideologier, inklusive religionerna och vem ska göra det om inte vi som har den friheten? Sedan blev det knepigare. Kvinnan tycktes anse att det var problematiskt att de två stora dagstidningarna var liberala och uttryckte sådana åsikter i sina artiklar. Sedan puffade hon till mig med sin hand och menade att jag som kvinna måste ju ta det här med jämställdhet på allvar och deklarerade vidare att hon tänkte hädanefter gå på alla manifestationer och demonstrationer för jämställdhet. I nästa andetag drog hon vidare upp SCUM (som hon, när jag hostade till, menade var ”lite extrem”) och hoten mot Andrea Edwards. ”Nu går vi”, sade jag till Uffe. Jag kanske borde ha stannat kvar och försökt att skaka liv i en som uppenbart var djupt inne i frälsningen. Hur som helst är det för sent nu.

Hot mot vem det än är är förkastliga och särskilt illa är det när de riktar sig mot journalister, konstnärer, kulturarbetare, politiker med flera kategorier som har särskilda funktioner i ett demokratiskt samhälle. Att hota en skådespelare för att hon spelar en roll eller för att man inte tycker om pjäsen och dess budskap är inte acceptabelt. Frågan är bara om kvinnan vid torget skulle bli lika upprörd över hoten mot Lars Vilks eller Dan Parks. Skulle hon bli indignerad över att skådespelare i en pjäs där kvinnor systematiskt beskrivs som ovärdiga människor som bäst gör sig döda blev hotade? Vilka skulle ”etablissemangets” reaktioner vara på en sådan pjäs? Vilka var de på SCUM? Ja, det skulle ha blivit en lång utläggning och jag frös. Om nyttan med det hela vet jag inget.

Vad som sades från podiet under manifestationen får jag vända mig till medierna för att få veta.

Tillägg: Expressen om manifestationen och med en intervju med Jonathan Lundqvist, ordförande för Reportrar utan gränser (samt hela hans tal som är mycket bra).

 I övrigt vill jag rekommendera Anna Dahlbergs utmärkta artikel i Expressen.

Om yttrandefriheten, Expressen och Marcus Birro: WTF/Toklandet

På tema yttrandefrihet i Sverige i ett något äldre inlägg hos inslag.se

På tema vägen framåt: Löjesguiden

Om islamismen som promillerörelse: Fnordspotting

På tema ”den hotade yttrandefriheten”: Löjesguiden

Publicerat i events, jämställdhet, kultur, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Misandri i media 2015

 

Ursäkta för formateringen i detta inlägg, WordPress blir bara mer och mer obegriplig.

ETC, 150110 – ”Extremisten är en man” av Robert Nilsson (feministisk samhällsdebattör):

Hela artikeln, mina kommentarer här.

GT, 150110 – ”Hur många sexliv har p-pillren dödat?” av Frida Boisen:

”Cynikern i mig misstänker att de män som en gång kom på idén med p-piller, för just kvinnor märk väl – inte för män, mer såg sexinsomniaeffekten som en positiv effekt.

Att kvinnorna som går över i zomibelustkoma inte blir lika sugna på andra män heller. Alltså: De blir mer trogna. Tittar inte åt något annat håll. Går där som levande lustdöda.”

Nyheter24, 150111 – ”Äntligen har feminismen skuffat undan mannen”

av Karl Anders Lindahl:

Till exempel:

”I den politiska debatten är de manliga artisterna fullkomligt osynliga. Ska man försöka räkna upp svenska eller utländska manliga artister som vågar eller vill ha ett starkt engagemang så blir listan kort. Okej, jag överdriver, listan finns inte. Jag menar, Kent? Haha please…”

[…]

”Samhället utvecklas, och inom kulturen är det tydligt att männen tappar makt på bekostnad av sina kvinnliga kollegor. Varför? För att kvinnorna är smartare, modigare, vassare och lyfter upp frågor som verkligen spelar roll. De har fingret på samtidens puls.”

SvD, 150115 – ”Killar, varför måste ni stöna så högt?” av Petra Månström:

”Nu är det femte gången på en månad det händer. Vad, undrar ni kanske. Jo, att jag befinner mig på ett spinningpass och hamnar bredvid en man som stönar/hyperventilerar/flåsar i högan sky.”

[…]

”Men det jag frågar mig är varför man måste stöna så högt (kan det ibland handla om filmningar, månne?) och varför det uteslutande är män som står för oljudet. För jag har aldrig varit med om en kvinna som låter som ett tröskverk under ett spinningpass.”

Nöjesguiden (tar här bara med utvalda exempel) 150116: ”Vårt svar är enkelt och rätt kastrering” av Kakan Hermansson:

”och till er som alla hatar porren
gå hem och slipa eran kniv
slint så att han mister hela snorren
så har du räddat en medsysters liv

för varje våldtäkt som sker
så tänker vi på er
vårt svar det är enkelt och rätt
kastrering”

…åtföljt av bilder med kastreringsverktyg för djur.

Aftonbladet 150202 – ”Skrevande män tar himla mycket plats” av Eva Franchell (med pinsamt många felaktiga resonemang dessutom).

”Sammantaget kan man konstatera att männen i New York ­inte har någon större lust att maka på sig.
Många kvinnliga resenärer här i Sverige känner givetvis igen sig. Även vår kollektiv­trafik är full av bredbenta män som fäller ut ­knäna. De tar förfärligt mycket plats. Vi andra får pressa ihop oss eller så väljer vi helt enkelt att stå.”
[…]
”75 procent av ledamöterna i bolagsstyrelser är män. 80 procent av företagsledningarna består av män. Ni vet sådana där som tar privatplan till jaktlag och ­folbollstävlingar medan ­kvinnorna får stanna hemma.”

Expressen 150225 – ”Dirawi – Feminismen är större än någonsin”:

”Gina passade även på att hylla feminismen och skämta lite:

– Feminismen är större än någonsin. Det har aldrig varit så trendigt att vara tjej. Killar är lika ute som piratbyxor och päron i ugn.”

DN 150306 – ”Män mer narcissistiska än kvinnor”:

”Men tenderar att vara mer narcissistiska än kvinnor och som ett resultat av det är de också mer benägna att utnyttja andra.”

 

Twitter 150306:

manjamst

SvD 150308 – ”Terrorismen har ett kön” av Lisa Irenius, kulturchef:

”Och ändå är det slående hur kön – och närmare bestämt det manliga könet – präglar många terrorattentat och deras efterföljder. Det är manliga terrorister, som jagas av män i uniform och fördöms av ofta manliga politiker som företräder nationen.”

[…]

”Det är en viktig iakttagelse. Men det är missvisande att bara tala om ”människor”, för ärligt talat – en förkrossande majoritet av de som drabbas av ”lusten att tortera och massakrera” är män.”

[…]

”Men ibland finns en oroande tendens att betrakta företeelser som våldtäkt och trafficking som kvinnofrågor, fastän det är mansfrågor – vissa mäns beteende och föreställningar om manlighet – som är roten till problemen.”

SvD 150308 – ”Flyktingpojkarna får mest resurser” av Helena Brandt, genusvetare:

”Konsekvensen blir att vi fortsätter med ett fördelningssystem som bygger på traditionella teorier där mannen är norm och således den som främst ska få ta del av samhällets resurser.”

SvD 150308 – ”Kvinnors påtagna ansvar i en värld där männen smiter”, teaterrecension av Sara Granath:

””Alla dagar, alla nätter” handlar bland annat om kvinnors påtvungna ansvar, i en värld där männen lättare smiter undan.”

 

150308 – ”Manliga ministrar dominerar i medier”:

”Än mer intressant blir statistiken då man räknar bort statsministern – som av självklara skäl är den som får störst uppmärksamhet. I fallet Reinfeldt fick de moderata kvinnliga ministrarna då 33 procent av utrymmet, trots att de var fler till antalet än männen.

I regeringen Löfven landar kvinnorna på 57,2 procent.

Åsa Romson:

– Det är tur att Löfven är med och fyller upp så att inte Gubbsverige tror att det har skett en revolution över en kort tidsperiod. Utan att ordningen sakta men säkert går åt lite mer jämställdhet, åtminstone på det politiska området.”

 

SvD 150309 – ”Strålande att väggar kan pinka tillbaka” av Lotta Lundberg:

”Men jag misstänker att det nog ändå är en rätt manlig idé att hela stan är en toalett.”

[…]

”I Hamburg har man fått nog. Dessutom har polisen annat att göra än att jaga vildpinkare, som de kallas i Tyskland. Läs män utan uppfostran.”

[…]

”Det är inget skämt. Det är en helt underbar 8-marspresent. Till civilisationen, till barnen, till renhållarna och till de kvinnor som tycker att det är talibanskt att bete sig som en grottbjörn.”

[…]

”Så när han – jag använder helt medvetet inte ordet hen här – ska lätta på trycket, det är ju som bekant ett rätt kraftigt tryck, så kommer pinket tillbaka! Med samma hastighet i sekunden. Splasch – Bitte sehr! Som i en Kalle Anka-film.

Snacka om kalldusch, eller kanske snarare varm. (Jag ska nu inte fördjupa mig i mer detaljer)

Genialt – eller hur?”

 

Nyheter 24 är så pass impregnerad med manshat att det inte går att lyfta fram alla exempel och jag tänker inte för min mentala hälsas skull läsa artiklar från denna sajt mer än ytterst måttligt:

Nyheter 24 150310 – ”Utnyttja din fitta istället för att kalla dig feminist” av Nicole Rydén:

”Ät p-piller om du vill. Lever du i en relation så säg åt snubben hur du vill ha det. Annars sparkar du honom hårt på ballen och trycker i honom pillren.”

[…]

”Om jag inte får vara med och spela med pojkarna så sparkar jag någon så hårt jag kan på ballen att han tappar andan, och jag måste ta hans plats. 

Jag har bigger balls än de flesta alfahannar där ute. Jag äter dom som snacks, och pekar med hela handen på det jag vill ha.

Bli en krigare! ”

Nyheter 24 150311 – ”Alla män är potentiella våldtäktsmän” av Anny Berglin:

”Den största kränkningen för er är inte att vi kallar er ”potentiella våldtäktsmän”. Den största kränkningen för er är att samhället gör allt för att ni ska fortsätta vara det.”

 

SvD 150313 – ”Männen som älskar Jeremy Clarkson” av Andres Lokko:

”Jag hatar män.

Nej, det här handlar inte om självhat. Inte heller försöker jag vinna några slags snabba feministiska poäng.

Det är ju egentligen bara en man som just nu väcker mitt djupaste förakt: Jeremy Clarkson.

Vi andra åker med av bara farten: guilty by association, liksom.”

[…]

”Framröstad – som han så ofta blir – som den vita heterosexuella och sanningssägande man som andra vita heterosexuella och sanningssägande män allra helst skulle vilja vara så skulle det inte förvåna mig heller.”

DN 150313 – ”Många män himlar med ögonen åt allt hennande”:

”Män kan må riktigt bra eller riktigt dåligt, men det är som om deras lycka eller olycka inte får någon ordentlig stuns om den inte har en kvinnokropp att spela över.

Om en kvinna attraherar en man hatar han henne för att hon, oavsett hur mycket pengar och aktier och puffror han har, ändå kan få honom att känna sig som den obetydligaste lorten i universum. Och om hon inte attraherar honom hatar han henne för att hon trots sin alldaglighet har mage att ge uttryck för åsikter som han kanske inte delar.

Alla kvinnor har något som de kan hatas för, och de som ger sig ut i offentligheten blir snabbt och ständigt påminda om det.”

 

Expressen 150313 – ”Mäns leende kan vara dold sexism” av Ninna Prage:

”Mannen som ler mot dig kan vara sexist – utan att du märker det.

En ny studie visar att kvinnofientlighet ofta döljs bakom ett varmt och vänligt bemötande.”

DN 150321 – ”En tass i litteraturens tjänst” av Aase Berg. I artikeln om katter och författare får Ivar Conradsson, en man som levde under början av förra seklet, porträttera katthataren. Dessutom:

”Det är oftast män som är katthatare. Vad var det jag sa om projektioner: en viss typ av män känner igen sig i katterna och förtalar dem därför, nämligen den sortens män som självbelåtet inhåvar både service och frihet. Att både ha kakan och äta den. Obegränsat med mat plus möjlighet att jaga.”

DN 150326 – ”Den brittiska grabbkulturen spricker från kant till kant” av Kristofer Ahlström:

Hela artikeln. Exempel:

”Det kan verka som ett fall av tvungen självsanering, i synnerhet som BBC tidigare anklagats för att skydda flertalet manliga programledare från anklagelser om sexuella övergrepp och trakasserier, exempelvis i fallet med ”Top of the pops”-programledaren Jimmy Savile.”

[…]

”Tidsandan nu, däremot, är en annan. För BBC:s handlande är inget isolerat fall, utan del av en större strukturell förändring som pågår i Storbritannien, ett söndrande av det som kallats för ”lad”-kulturen, den livsstil där män ska vara män, män ska hata kvinnor och älska bärs och bilar, och som från början betecknades som arbetarklassknuten, men som löper genom samhällets alla sediment.”

 

DN 150325 – ”Så ska kvinnorna få makt i Silicon valley” av Martin Gelin:

”– Om man vill lyckas som kvinna i Silicon Valley måste man jobba hårdare än alla andra, göra bättre produkter och ta mer risker, för alla som bestämmer här är vita män, säger Eileen Carey, som grundat Glassbreakers tillsammans med Lauren Mosenthal.”

[…]

”Start up-företagen som drivs av män har betydligt lättare att få finansiering av riskkapitalisterna, eftersom nästan alla riskkapitalister själva är män och de hellre investerar i ett projekt som leds av en annan man.”

[…]

”En rapport från konsult­firman McKinsey visade nyligen att företag med bra köns­balans är 15 procent mer lönsamma än företag som domineras av män (för företag med etnisk mångfald är det ännu större skillnad: de är 35 procent mer framgångsrika).”

Expressen 150330 – ”Kulturmannens död på Unga Dramaten” av Isa Andersson:

”Det manliga konstnärsgeniet, som aldrig tröttnar på att bada i sitt eget egos rampljus och använda sitt kulturella kapital som lyskraft inför unga kvinnor.

I David Wibergs hysteriskt roliga monolog ”Det gulliga pojkslemmot” får Kulturmannen slutligen sin dödskyss. Wiberg spelar tre roller, varav en den pompöse Malmöförfattaren Manne Törnqvist, enligt egen utsago ”influerad av färgstarka jättegubbar som Ulf Lundell, Cornelis Vreeswijk och Charles Bukowski”.”

[…]

”Den osäkra Linnea, som redan tampas med sitt självupptagna pojkslem till pojkvän, råkar åter i en dominant mans garn, men får på slutet en skön revansch, inte minst genom att teckna Manne i form av en oansenlig mus.”

DN 150411 – http://www.dn.se/nyheter/sverige/asa-beckman-jag-blir-tokig-av-man-som-gor-kvinnor-till-vanterskor/ av Åsa Beckman (biträdande kulturchef på DN Kultur):

”Det är ett generellt mönster mellan män och kvinnor. Män förvandlar kvinnor till vänterskor.”

[…]

”Det som gör mig tokig – och det gör mig verkligen tokig – är hur inbilskt män beter sig när de gör kvinnor till vänterskor.”

[…]

”Det här pausandet blixtbelyser en obalans mellan män och kvinnor. Så här gör de som låter sina egna behov gå först.”

SVT 150423 – ”Tunnelbanefenomenet som upprör” av Frida Danielsson:

”Skrevande män som tar plats har skapat debatt. Jounalisten Annika Leone fick nog av beteendet och ritade en tunnelbaneskylt som uppmanar män att inte skreva.”

[…]

”Vad hoppas du ska hända med skylten?

– Jag hoppas att de som vet att de tillhör gruppen skrevare ska tänka sig för och bete sig lite schystare mot sina medresenärer. Ingen vill ha en skrevare bredvid sig. Ingen!”

 

leone-skrevFoto: SVT/TT

 Metro 150611 – ”Män snor åt sig äran för kvinnors upptäckter” av Richard Söderberg. Hela kolumnen. En riktigt vedervärdig text. Exempel:

”Medan två salongsberusade gubbar gräver varandra i könet i vetenskapens tjänst, upptäcker Meitner (en kvinna) nukleär fission. Något som hennes kollega Hahn (en man) får Nobelpriset för. Matildaeffekten.
Och när någon påpekar problemet, och försiktigt hintar om att världen inte ens är binärkönad, får den förbereda sig på samma gammaltestamentliga ilska som drabbade Kopernikus när han kom dragandes med heliocentricitet (att jorden snurrar runt solen, reds anm).”

(Uppehåll, då jag inte hunnit vare sig leta efter eller lägga in nya poster,  under ett antal månader).

GP 150927 –  ”Det är män! Det är alltid män!” av Anna Mannheimer.

Hela kolumnen, även denna en riktigt vedervärdig text. Exempel:

”Och om jag ska vara uppriktig; det är ganska tydligt vilka som inte kan följa våra svenska lagar, vem som slåss, bränner bilar, skjuter och våldtar.”
[…]

”Allt för länge har våra politiker stoppat huvudet i sanden och vägrat inse det växande problemet: Nämligen mäns dåliga självförtroende kombinerat med en grandios självbild, oförmåga till empati, toppat med lika delar aggressivitet och dålig uppfostran.

Där har ni roten till det onda.”

[…]

”Det är inte kvinnor som sitter vid datorn och skickar anonyma hot till andra kvinnor. Meddelanden som beskriver hur dom borde dödas för att sedan våldtas, påfallande oftast av en exotisk man med stort organ, för att till sist få en smäll på käften.

I den ordningen.”

Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, Feminism - referensinlägg, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, medier, misandri i media, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , | 8 kommentarer

Dagens feministiska notiser

 

Dagens konspirationsteori serveras av Frida Boisen i GT; den onda männen har skapat p-pillret för att minska kvinnors sexlust och göra dem mer trogna:

”Cynikern i mig misstänker att de män som en gång kom på idén med p-piller, för just kvinnor märk väl – inte för män, mer såg sexinsomniaeffekten som en positiv effekt.

Att kvinnorna som går över i zomibelustkoma inte blir lika sugna på andra män heller. Alltså: De blir mer trogna. Tittar inte åt något annat håll. Går där som levande lustdöda.”

Jomenvisst. Jag hade ingen aning om att män i allmänhet ser kvinnors stora sexlust som ett problem…

I SvD koncentrerar sig Karoline Eriksson på det mest essentiella när det gäller att bedöma film och utdela priser till densamma (i det här fallet Oscars): könet på de medverkande. För någon dag sedan var det könsorgansräkning i samband med guldbaggeutdelningen: ”Kulturmän delar på årets guldbaggeglitter”

Storyn med Iggy Azalea innehåller alla, moderna ingredienser av identitetspolitik. Azalea verkar beskyllas för kulturell appropriering när hon som vit och kvinna ägnar sig åt rap. Detta menar hon själv beror enbart på att hon är just kvinna:

”Kritiken beror på att jag är kvinna”

Inte ens Eminem verkar stå på hennes sida. Vart tog de vita privilegierna vägen? Vilket fack ska Azalea nu ligga ? Över eller under den rasifierade (ursäkta uttrycket) mannen? Var ska Eminem ligga då? Är han överst i rap-pyramiden?

Tillägg:

Feminismen breder inte ut sig bara i direkt feministiska artiklar och uttalanden som bekant, den smyger sig in i allehanda artiklar, även nyhetsrapportering:

”Marianne är en symbol laddad med upplysningens frihets- och förnuftsideal. Hon kom i bruk 1792, tre år efter franska revolutionen.

Enligt historikern Maurice Agulhon, som forskat om Marianne och hennes betydelse för Frankrike, är det symptomatiskt att revolutionärerna ville ha en kvinna för att marknadsföra den nya, moderna republiken. Marianne blev ett tydligt brott mot med den gamla monarkin som leddes av kungar.”

Självklart står en kvinna för något modernt och nytt och demokratiskt och är en självklar symbol för upplysningens frihets- och förnuftsideal? (Med tanke på vilken inriktning den moderna feminismen tagit är väl detta ganska ironiskt.)

Tillägg 2:

Till sist måste årets första ”misandri i media”-listebidrag nämnas: den feministiske samhällsdebattören Robert Nilssons artikel ”Extremisten är en man”  i tidningen ETC:

”Det är inte konstigt att rörelser som hatar muslimer tar varje tillfälle i akt att peka ut islam som boven i dramat.

Att de skulle politisera en tragedi var lika säkert som amen i kyrkan.

Men för oss andra – som inte har ett politiskt intresse av att angripa muslimer – bör det finnas både vilja och tålamod nog att förhålla sig objektiva på ett sätt som är konstruktivt på såväl kort som lång sikt.”

Objektivt och konstruktivt, kom ihåg detta när vi läser vidare. Efter någorlunda rimliga resonemang över att det inte är själva ideologin eller religionen som är orsaken till våldet landar Nilsson i följande:

”Religionen eller ideologin är inte de gemensamma nämnarna. Religion och ideologi kan inte anses vara orsaken. Det skulle det kunna ha varit om det bara var låt oss säga vänsterextremister som utövade våld – men så är det ju inte.

Nej, den gemensamma nämnaren är att det är MÄN som begår våldshandlingarna. Våldet och terrorn är ett MANSPROBLEM. Orsaken är att många maskuliniteter fordrar våld som en konstitutiv del när de formeras.

För att mannen ska bli till fordras våld – religion och ideologi tillhandahåller legitimitet till våldsanvändandet – men våldet tjänar inte primärt religionen eller ideologin, utan det tjänar den manliga självbilden och identiteten.

Våldet är mannens make up.”

Gonatt. Tyvärr stämmer inte påståendet ens, det finns en hel del kvinnliga terrorister, varav en nu är eftersökt i samband med de aktuella händelserna i Paris. Varför är förresten halva mänskligheten en lagom stor grupp när det gäller att identifiera faktorer som kan leda till terrorhandlingar hos individer? Alla terrordåd begås av människor – det är ett människoproblem! (Vilket ju är ett sant påstående till skillnad mot påståendet att alla terrordåd begås av män). Mycket mycket liten andel av alla män begår terrorhandlingar och en mycket liten del står för våldet, varför är det inte intressant att forska kring vad det är för faktorer som påverkar den här minoriteten? Varför, återigen, är det helt i sin ordning att skuldbelägga alla män men inte t ex alla muslimer i Nilsson och gelikars värld? Mycket riktigt fortsätter artikeln med en uppräkning av statistik över våld och som slutkläm kopplas alltihopa till antifeminism:

”Sexismen och antifeminismen bland högerextremister och islamofober är välbelagd – åtminstone när det kommer till hur de uttrycker sig, bland annat i sociala medier.

Kvinnoförtrycket bland radikala fundamentalister inom islam är också känt.”

Så för att försöka motverka terrordåd ska vi misstänkliggöra alla män och särskilt de som är sexistiska och/eller antifeministiska? Det är inte konstigt att rörelser som hatar män tar varje tillfälle i akt att peka ut män och manlighet som problemet – eller hur var det nu igen?

 

 

 

 

 

Publicerat i feminism, Film, genusvetenskap, identitetspolitik, journalistik, kultur, medier, Okategoriserade, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , | 14 kommentarer