Maja Hagerman om vithetsstudier

ras21 Utställningen Varning för ras. Bild från Mångkulturellt centrums hemsida

Jag läser en artikel av Maja Hagerman angående ras, vithetsbegreppet och en utställning Varning för ras, på Mångkulturellt centrum. Allt låter väldigt bekant, ras är något som ”görs” och har inget med den biologiska uppfattningen om ras att göra.

 ”Det som avses är inte det gamla vanliga, biologisk ras, utan att ras är något som görs socialt och kulturellt. I programbladet står det: ”Vi gör ras när vi sorterar människor utifrån färg på hud och hår.” Man vill alltså lära ut ett nytt sätt att använda ordet på svenska.”

Vad är inte detta, om inte den gamla och bland landets genusvetare så populära teorin om könet som social konstruktion (Butler) i ny tappning?

”I boken ”Om ras och vithet i det samtida Sverige”, som hör till utställningen i Fittja, förordas att myndigheter ska börja samla in statistik över olika ”raser” i Sverige, för att bättre kunna forska på sociala orättvisor, resursbrist och för tidig död.

Man undrar vilken gammal rasindelning det är som ska dammas av för att fylla i statistiken. Om det är någon byråkrat som ska dra den skarpa gränsen mellan vita och icke-vita. Eller om var och en själv ska få välja sin ”ras”. I boken står det: ”Att räknas som vit eller icke-vit handlar inte alltid om konkret hudfärg eller färg på ögon och hår, för gränsdragningen mellan vita och icke-vita förändras kontinuerligt och ser ut på olika sätt på olika platser.””

I likhet med idéerna om könet som social konstruktion bör ju alla ha rätt att välja sin ras, eftersom kön, förlåt ras, är föränderlig i tid och rum. Varför myndigheter ska börja samla in statistik om människors uppfattningar om sin egen ras, eller sin egen vithet, är en gåta. Vad ska uppnås med detta? Eller det kanske inte är människorna själva som ska bedöma i frågan vit/icke-vit, men vem är det i såfall?

”Jag har full förståelse för att forskare behöver använda samma begrepps­apparat som sina kolleger i andra länder. Och vi har mycket att lära av hur man i den anglosaxiska världen granskar relationen mellan språk, representation, makt och kunskap inom den forskning som kallas ”Critical race and whiteness studies”.”

Svenska forskare ja. Huruvida vithetsstudier utomlands inkluderar några som helst inslag av vetenskaplighet kan jag inte uttala mig om, men i Sverige verkar de florera i omedelbar närhet till genusforskningen, som inte handlar om vetenskap utan om ideologiproduktion. Tanja Bergkvist beskriver läget mycket bra i detta inlägg, där även i artikeln nämnda Tobias Hübinette figurerar.

Publicerat i feminism, genusvetenskap, jämställdhet, kultur, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap | Etiketter , , , , , , | 5 kommentarer

Uppdrag granskning om näthat

hat01 Faksimil från Uppdrag Gransking på SVT

Så var det då dags för en ny vända i näthatsdebatten, den som startade efter att den norske massmördaren begått sina gärningar och varefter liberala debattörer, högerpolitiker, seriösa bloggare…ja, alla man särskilt inte tyckte om i ett flertal artiklar (skrivna av bl an Maria Sveland) buntades ihop med galningar som skriver hatmejl och med Breivik.

Först och främst, det slags kommentarer som de porträtterade kvinnorna fått utstå är fullkomligt förkastliga och när det kommer till de direkta hoten ska det anmälas. Sådant är inte acceptabelt.

Uppdrag Granskning framställer saken som att det handlar om att kvinnor i allmänhet utsätts för hat och hot ”när de vågar ta plats”. I den numera gångbara diskursen handlar det om ett allmänt kvinnohat och att det är män som hatar. Män, sådär rent allmänt.

Det finns säkert galningar som skriver till offentliga personer, många av de upplästa mejlen och kommentarerna tyder på individer med inte helt och fullt balanserade psyken. Annat i ”trailern” låter som kommentarer skrivna av ungdomar. Men i Uppdrag Gransknings framställning är det ”män” som hatar ”kvinnor”.

Många av de skribenter och mediapersonligheter som förekommer i inslaget har uttryckt radikala åsikter och drivit en feministisk diskurs där män inte alltför sällan kollektivt beskrivs i mycket negativa ordalag och anklagas kollektivt för olika företeelser. Det borde med andra ord inte komma som någon överraskning att sådant kan väcka reaktioner.

My Vingren skriver i denna artikel:

”Gissa vad de kom fram till? Att män är svin.

(Åh, mer herregud, gruppen män generellt, whatever, kom igen, var inte så känslig).”

Åsa Linderborg skriver ofta med en radikal agenda tillhörande yttervänstern, Maria Sveland var en av de främsta att klumpa ihop alla sina meningsmotståndare med Breivik, Andrea Edwards använde sig av härskartekniker mot Pär Ström i programmet Debatt, där Turteaterns uppsättning av det minst sagt hatspäckade SCUM-manifestet och ställde Ström till svars för varför ”män är så våldsamma” osv.

Maria Sveland skrev bland annat:

”Just hatet mot det så kallat politiskt korrekta, eller kulturmarxismen, är ett genomgående tema bland antifeministiska bloggare som Pär Ström och Pelle Billing. I deras värld råder en stats- och medie­feminism som utövar en hegemonisk kontroll över åsikter och värderingar. Och eftersom gränserna långsamt förskjutits kallar ingen Pär Ström eller Pelle Billing för de extremister de faktiskt är, tvärtom bjuds de in till tv-soffor och debatter och erbjuds utrymme på olika forum.”

En person som har beretts 5 – 6 helsidor i landets största morgontidning tycker alltså att bloggare som dristar sig till att kritisera feminismen är extremister och ska inte bjudas in i media.

Om Anna-Klara Bratt och hur hatet mot feminister omvandlades till kvinnohat i retoriken skrev jag om här.

En bra artikel på samma tema finns hos Kimhza Bremer.

– : – : – : –

En något förvirrad artikel av en av Kristin Lundell i dagens SvD finns här.

En politiker som argumenterat för att sexköp ska vara tillåtet vill skribenten inte se i sitt drömsamhälle. Menar hon att hon inte vill att hennes guddotter växer upp i ett samhälle där åsikter som hon inte delar uttrycks? För övrigt består dokumentationen av kvinnohatet i samhället i de makeovers som deltagarna i Top Model går igenom i början av säsongerna.

 

Publicerat i feminism, genusvetenskap, jämställdhet, kultur, medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , | 28 kommentarer

Jägarna vill kunna avyttra mera vildsvinskött

pfi_80_3 Bild från CityGross

Apropå inlägget nedan om vildsvinskött har JRF nu begärt enklare regler för att avyttra vildsvinskött:

”Jägarnas Riksförbund (JRF) begär hos regeringen att det blir enklare regler för att avyttra vildsvinskött. Enligt JRF ska Livsmedelsverkets vägledning för övrigt frilevande klövvilt tillämpas när jägare levererar mindre mängder vildsvinskött. Enda tillägget bör vara att den som tar emot vildsvinsköttet alltid får en kopia om utfört trikintest på det fällda vildsvinet.”

Publicerat i kultur, Okategoriserade, politik | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Hårresande

Om inte de föregående inläggen har varit tillräckligt hårresande så bjuder jag här på lite 80-talsnostalgi, eller Hur tänkte vi egentligen – en hårsprayindränkt odyssé längs minnenas allé:

wtfbig-hair-1980s-01 wtfbig-hair-1980s-02 wtfbig-hair-1980s-03 wtfbig-hair-1980s-05 wtfbig-hair-1980s-06 wtfbig-hair-1980s-07 wtfbig-hair-1980s-08 wtfbig-hair-1980s-09 wtfbig-hair-1980s-12 wtfbig-hair-1980s-16 wtfbig-hair-1980s-19 wtfbig-hair-1980s-22 wtfbig-hair-1980s-23 wtfbig-hair-1980s-24 wtfbig-hair-1980s-25 wtfbig-hair-1980s-48

Hur såg jag själv ut då? Bortsett från punkfrisyrerna, illustrerade bland annat nedan, så här:

80s06 Jag ca år 1984-1985. Ja, halva håret är färgat svart.

 

Publicerat i Cyberspace oddities, Från arkiven, historia, kultur, Okategoriserade | Etiketter , , , , | 8 kommentarer

Kvinnohöjden och feministisk pedagogik

fempedgard Kvinnohöjden

Av en slump råkar jag hitta något som heter Kvinnohöjden på internet:

”Kvinnohöjden är en feministisk kurs- och gästgård som ligger i byn Storsund strax utanför Borlänge i Dalarna. Den ägs och drivs av Kvinnohögskolegruppen, som har haft kursverksamhet sedan 1981. Alla kvinnor är välkomna att gå kurser eller komma som gäst. All verksamhet är idéell och bedrivs utifrån feministisk pedagogik.”

Idéell låter betryggande med tanke på användningen av skattemedel, men jag blir nyfiken på vad feministisk pedagogik kan tänkas innebära och hittar till min glädje en uppsats skriven av Karin Sundbo och Gull Törnegren vid Pedagogiska institutionen på Stockholms Universitet 1985. Uppsatsen är alltså några år gammal, men har nyligen (2012) lagts upp av Kvinnohöjden på nätet efter förfrågningar och kan alltså betraktas som något som ses som aktuellt i skolans verksamhet.

Om Kvinnohöjden kan man fortsatt läsa att barn är välkomna om de är flickor, pojkar får ej vara över 10 år och vissa veckor får inga pojkar finnas där. Flickor under 18 år får 50 % rabatt på kursavgiften.

”Vår målsättning är att Kvinnohöjdens verksamhet ska fungera frigörande, både personligt och samhälleligt. Där det finns förtryck vill vi göra det synligt och bryta det.

Tillsammans skapar vi kvinnor en gemenskap som kan fungera som en fristad från det yttre synliga förtrycket i samhället, till exempel diskriminering på arbetsmarknaden, kvinnoförnedrande reklam och våld mot kvinnor.

Detta yttre synliga förtryck skapar ett osynligt inre förtryck i oss själva i form av dåligt självförtroende och fördomar mot oss själva och andra kvinnor. Självförtrycket kan vara svårt att identifiera och sätta ord på. Därför arbetar vi med att utveckla frigörande arbetsformer.”

[…]

”Kvinnohöjden strävar efter kvinnors personliga och samhälleliga frigörelse.”

På skolan serveras enbart lakto/ovovegetarisk mat.

”Den löpande verksamheten under kurstiden sköts av våra ”häxor”*, kursledare, igångsättare och alla andra som är på Kvinnohöjden den veckan.
*Häxor kallar vi de kvinnor som ansvarar för matinköp, ekonomi och administration.”

Häxor? Jaha. Hmmm. Besökaren Mian Lodalen beskriver sin vistelse här, (efter en rejäl dos heterohat).

femped03

fempedim-a-feminist1

Nu till uppsatsen. Denna uppsats är på intet vis någon kritisk granskning eller analys av feministisk pedagogik, det är en beskrivning av hur feministisk pedagogik möjligen kan definieras och hur man med fördel arbetar med den (fast alla definitioner är lika goda och inga fasta former föreslås, allt ska vara ständigt föränderligt som sig plägar i dessa sammanhang). En instruktionsbok (som inte vill instruera) i feministisk pedagogik, utformad av likasinnade, för likasinnade. Vad detta har med vetenskap att göra har jag ingen aning om. Under avsnittet metodik kan man läsa:

femped02 Anspråket på objektivitet som varande manligt har ju förkastats inom feministisk vetenskapsteori, varför då ens bry sig om att vara medveten om att man intervjuar och studerar likasinnade och att dessa på ”lika villkor” deltar i det som ska forskas? Inget problem anses heller föreligga i faktumet att alla inblandade delar ideologi och har gemensamma intressen. ”Kunna se och acceptera olikheter” låter mera som internt arbete inom en ideologisk rörelse än vetenskaplig aktivitet.

304491_466749656711003_1788589472_n Fikapaus bland personalen på Kvinnohöjden?

Jag har ingen humanistisk skolning och arbetssättet skiljer sig radikalt från det jag är van vid inom tekniska ämnen, så jag avstår från att gå igenom rapporten i sin helhet ur en vetenskaplig synvinkel.

I beskrivningen av feminism hittar jag en definition på radikalfeminism, den form som numera är den dominerande:

femped04

 

Patriarkatet förutsätts existera genom en uppräkning av olika mer eller mindre underbyggda påståenden, ”kvinnor saknar politisk makt” (bl a eftersom inga kvinnor haft de tunga ministerposterna), ”kvinnor saknar ekonomisk makt” (här tar man upp hela världens kvinnor), häxprocesserna, att pojkar får mera uppmärksamhet i skolan, marxistisk teori, hotet om våldtäkt etc etc

Det är ena sidan av myntet, men det finns en annan sida också, som tyvärr över huvudtaget inte existerar i en feministisk föreställningsvärld.

Tyvärr har jag, som sagt, varken tid eller möjlighet att bena ut en kritik mot hela uppsatsen, det kanske någon av mina läsare kan intressera sig för? :)

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , | 5 kommentarer

Nils Elvander om radikalfeminism

Jag ramlar över denna artikel av professor emeritus Nils Elvander i DN (2005), när jag skriver på ett annat inlägg. En adekvat lägesbeskrivning.

Publicerat i feminism, genusvetenskap, historia, jämställdhet, kultur, medier, Okategoriserade, politik, vetenskap | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Feministisk Gryning

femgryn

Feministisk Gryning

Feministisk Gryning är en splitterny blogg, som beskriver sig på följande sätt:

”Feministisk Gryning är ett normbrytande antipatriarkalt nätverk som arbetar med att sprida jämställdhet och feminism genom att arrangera seminarier och konferenser. Vi lägger ut information om våra evenemang som bloggposter.”

Dagens skratt fick jag dock när jag läste inlägget om konferensen Feministisk Logistik. Tyvärr fastnar skattet litegranna i halsen, särskilt när man kommer till Moira von Wright, vars vanliga verksamhet inte alls ligger så långt ifrån satiren.

Publicerat i feminism, genusvetenskap, jämställdhet, kultur, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap | Etiketter , , , , | 6 kommentarer

Arbetsförnedringen

IMG_0017-1 Sista dagen på Saab Automobile, slutmonteringen i Södertälje. Jag monterade på M1 och M2, montering 1 och montering 2, kunde driva hela plocklagret till monteringarna (allt från beställning, lagerhållning till färdigplock för montörerna) och även den sk furneringen (skruvar, muttrar etc, var de ska finnas och när) i slutet av min yrkesbana där.

Debatten har nu gått några varv, men jag kom att tänka på min egen sejour som arbetslös i början av 90-talet när jag dels läste Nike Markelius artikel i DN häromveckan och när jag nu läser Jens Liljestrands kommentar till den.

IMG_0052 Jag 1994

Året var 1994. Jag hade formellt gått alla mina år borträknat examenshalvåret på KTH. Jag var skoltrött bortom allt förnuft och ifrågasatte mitt val av utbildning (teknik kanske ändå inte var det jag mest brann för), sista terminen hade varit en katastrof då min mor och styvfar skiljde sig och jag drog på mig ätstörningar i allt kaos och brist på kontroll som jag upplevde. Jag försökte kontrollera kroppen då inget annat gick att kontrollera. I likhet med Markelius var jag också punkare som ung och var också konstnärligt lagd, min passion var bildkonst. Trots detta skulle jag skaffa mig en riktig utbildning, vilket jag nu nästan hade gjort. Det sista jag hade kvar kändes i det läget jag befann mig år 1994 dock som en ouppnåelig hägring i fjärran och jag var beredd att ge upp mina studier, jag orkade helt enkelt inte.

IMG_0139-1 Vid väg- och vatten på KTH.

Hur som haver, jag hade nästan 130 poäng från väg- och vattenbyggnadsteknisk linje på KTH, jag talade tre språk, jag hade arbetslivserfarenhet från både Scania och Saab och jag var 25 år gammal, någonstans borde jag väl kunna komma in och få koka kaffe…eller…? Inte det…? Nä. Detta begav sig på tiden då platsannonserna i dagstidningarna hade krympt från en bilaga stor som den nutida bostadsbilagan till en halv sida. 90-talskrisen smällde till med besked.

På Arbetsförmedlingen kunde min handläggare inte kategorisera mig i sin dator.

– Vad är du för något?

– Tjaa…jag har 130 poäng från KTH och jag har haft anställningar på Scania och Saab…

– Jo, men vad är ditt yrke? Din titel?

– Ja, jag är ju inte klar än, men jag kommer att bli civilingenjör. Just nu kallas vi väl teknologer…

– Tekonolog…teknolog…finns inte här (kvinnan bläddrar i sin dator). Tekniker? Ska vi säga tekniker?

– Det är ju inte riktigt det jag är.

– Men vi måste kunna föra in dig i systemet…

– Skriv tekniker då. Men jag tror inte att det riktigt motsvarar det jag är.

Vilket det inte gjorde. Efter veckor med förslag på olika slags ventilations- och installationsteknikertjänster insåg jag att arbetsförmedlingen inte kunde hjälpa mig med något. Givetvis hade jag varit på ett uppsamlingsmöte där jag och en annan ”tekniker” från KTH skulle rita porträtt på varandra tillsammans med åldrande montörer från Scania och invandrade hemmafruar. Men min nya handläggare insåg nog samma sak som jag, att arbetsförmedlingen inte hade mycket att ge mig, så jag fick fria tyglar. Varje vecka skulle dock ett kort fyllas i, där ordet arbetslös skulle textas dit för varje dag. Man fick inte skriva _ ,, _ , ordet skulle textas på varje dag.

IMG_0068-1 Jag 1994

När nästan ett år hade gått och hopplösheten nått nya höjder, tillsammans med en stigande känsla av att ha blivit grundlurad (hade jag slitit mitt anletes svett och lånat hundatusentals kronor för ingenting?), fick jag ett tips av en kompis: SJ anställer spärrvakter till pendeltågstrafiken. Jag sökte och fick jobb som sk tågvakt och inom pendelverksamheten är jag kvar. Jag läste klart, men åren har gått och mitt intresse för ingenjörsarbeten har efter utbrändheten aldrig väckts. Istället har min gamla passion för konsten blommat upp och jag kombinerar mitt skapande med lönearbetet. Visst, jag skulle önska att jag hade mer tid för konsten och skapandet, men räkningarna ska betalas.

IMG_0084-1 Ung och punk. I London på tågluff…

Varför skaffade jag mig en lång och gedigen utbildning med vidhängande studieskulder och när det visar sig att jag inte förmår att arbeta med det ändå envisas med att vilja försörja mig själv? Varför satsade jag inte på min passion och blev en i raden av kulturarbetare som  hankar sig fram? Förmodligen för att jag är något av en trygghetsnarkoman. Men samtidigt skulle det kännas förment att kräva försörjning av andra för att man själv är en ”stor konstnär” och ”inte kan något annat”. Visst, kulturen behöver stöd, särskilt den smalare, men kulturarbetare måste också kunna krävas lite flexibilitet. Stig Larsson, som nyligen begrät sig i media för att han kanske skulle vara tvungen att bli kyrkogårdsarbetare är ett annat exempel på personer inom kultursfären som anser sig själv besitta sådana speciella egenskaper och förmågor att andra snarast är skyldiga att försörja dem, allt i ”den stora konstens” namn.

Samma gäller förstås alla som ställs inför situationen att ta ett mindre kvalificerat arbete eller arbetslöshet. För många som kanske har haft en chefsposition är detta otänkbart. Statustänket sitter hårt. Personligen har jag mer respekt för en person som kan svälja stoltheten och ta ett steg neråt i hierarkin istället för att låta andra betala för sig tills jobb på rätt nivå finns (om det finns).

Publicerat i Från arkiven, Konst, kultur, medier, Okategoriserade, politik, teknik | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Marilyn Monroe by Ed Pfizenmaier

All the photographs below are copyrighted to Mr Ed Pfizenmaier. If you are the holder of the copyright and it´s not ok to use them here on this blog, please just contact me and I´ll remove them.

Jag hittade denna underbara bildserie via Tumblr. Marilyn Monroe har alltid varit en stor favorit för mig och dessa bilder har jag aldrig sett förut.

Marilyn-Monroe-1-by-Ed-Pfizenmaier-2-14-inch-square-contact-print-22-February-1956-Given-by-executors-of-the-Estate-of-Eileen-Hose-1991-e1348040470221 Marilyn-Monroe-by-Ed-Pfizenmaier-2-14-inch-square-contact-print-22-February-1956-Given-by-executors-of-the-Estate-of-Eileen-Hose-1991-A-e1348040577569 Marilyn-Monroe-by-Ed-Pfizenmaier-2-14-inch-square-contact-print-22-February-1956-Given-by-executors-of-the-Estate-of-Eileen-Hose-1991-D-e1348040913667 Marilyn-Monroe-by-Ed-Pfizenmaier-2-14-inch-square-contact-print-22-February-1956-Given-by-executors-of-the-Estate-of-Eileen-Hose-1991-F-e1348040887384 Marilyn-Monroe-by-Ed-Pfizenmaier-2-14-inch-square-contact-print-22-February-1956-Given-by-executors-of-the-Estate-of-Eileen-Hose-1991-G-e1348041322619 Marilyn-Monroe-by-Ed-Pfizenmaier-2-14-inch-square-contact-print-22-February-1956-Given-by-executors-of-the-Estate-of-Eileen-Hose-1991-H1-e1348044236367 Marilyn-Monroe-by-Ed-Pfizenmaier-2-14-inch-square-contact-print-22-February-1956-Given-by-executors-of-the-Estate-of-Eileen-Hose-1991-I-e1348040767420 Marilyn-Monroe-by-Ed-Pfizenmaier-2-14-inch-square-contact-print-22-February-1956-Given-by-executors-of-the-Estate-of-Eileen-Hose-1991-K-e1348040752998 Marilyn-Monroe-by-Ed-Pfizenmaier-2-14-inch-square-contact-print-22-February-1956-Given-by-executors-of-the-Estate-of-Eileen-Hose-1991-L-e1348040722817 Marilyn-Monroe-by-Ed-Pfizenmaier-2-14-inch-square-contact-print-22-February-1956-Given-by-executors-of-the-Estate-of-Eileen-Hose-1991-M-e1348040672494 Marilyn-Monroe-Cecil-Beaton-by-Ed-Pfizenmaier-22-February-1956-e1348040600466

Publicerat i Film, foto, historia, kultur, Marilyn Monroe, medier, Okategoriserade | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Vildsvinsgryta

Jag känner mig matt i kroppen, som om influensan som jag nyss genomled inte riktigt har släppt greppet. Så trots strålande vackert väder ute har det blivit en innedag för mig. Till lunch åt vi en ypperlig vildsvinsgryta:

DSC_0636-50 Köksmästare Uffe har komponerat denna härlighet och köttet i grytan är vildsvinsfilé (lite för bra bit för gryta, men det var det enda som fanns nere i gallerian hos Carlssons kött). I grytan ingår:

½ vildsvinsfilé

6 dl matlagningsgrädde

ca 100 gr trattkantareller

ca 150 – 200 gr champinjoner

1 gul paprika

1 påse (7-8) charlottenlök

3 klyftor vitlök

enbär (det slank i en hel burk, men det räcker säkert med ½ burk)

Köttet skärs i bitar (efter att hinnor tagits bort) och bryns lätt i panna (endast en kort stund, vildsvinskött är ganska magert och kan lätt bli torrt). Köttet bör helst brynas endast på ytan och lämnas rött inuti, detta ger saftigare resultat.

Fräs grönsaker och svamp i en annan gryta, häll på grädde och tillsätt köttet och enbären. Sjud grytan i 40 – 45 minuter. Klart! Men gör grytan med fördel en eller ett par dagar före servering, alla grytor blir extra goda av att stå till sig. Servera med bärgelé och klyftpotatis.

800px-Sus_scrofa_1_-_Otter,_Owl,_and_Wildlife_Park

Vildsvin, sus scrofa.

Ät mera vildsvinskött, gott folk! Vildsvin finns i överskott och orsakar allehanda problem för lantbrukarna. Det här köttet kommer från en bonde i trakten som föder upp vildsvin (en sport som låter som förenat med livsfara) och säljer av kött från de djur som inte lyckats rymma, men jag hoppas att vi med tiden kan få jägarkåren att rikta bössorna mera åt svinens håll och få folk att börja köpa köttet. Mera naturligt kött från gladare grisar går nog inte att få.

Publicerat i kultur, Okategoriserade | Etiketter , , , | 3 kommentarer