Susanna's Crowbar

Pga lavinen med skräppost som det tidigare inlägget har dragit till sig, kör jag om det här:

I Expressens nätbilaga läser jag med stigande förundran Marcus Birros teori om att det egentligen är matematikernas fel att människor slutat läsa kultursidor (?!) Matematikerna ska enligt honom även vara skyldiga till genusfiltreringen av budskapet på dessa sidor (??!!)

Jag skulle önska att herr Birro hade en elementär insikt i vad matematik är. Jag rekommenderar honom även att sätta sig in i de logikvidriga produktionerna från vissa av landets genusforskare. Om man har även liten insikt i matematik förstår man snart att genusforskning föga har med varken detta ämne, naturvetenskap eller knappt vetenskap över huvudtaget att göra. (Birro gör sig även skyldig till en logisk kullerbytta; matematik är exkluderande. Kultursidor är exkluderande. Matematik är kultursidor.)

Marcus Birros främsta problem med matematiken tycks vara att den enligt hans uppfattning inte kan bevisa guds existens, eller snarare, åter enligt hans egen mening, menar att gud inte existerar. Problemet är ju, som jag skrivit om i tidigare inlägg, att vi inte har en användbar definition av denne gud. För att kunna bevisa någontings existens vetenskapligt måste man först vara enig om vad som ska bevisas. En matematiker ser ju problemformuleringen från sitt perspektiv och undrar om det går att lösa med den metodik han använder. Är gud i fråga en tanke- och känslomässig konstruktion, finns det inte så mycket man matematiskt kan tillföra, mer än metodik för analyser av hjärnverksamhet eller dylikt.

Alla får tro på vad helst de önskar, själv föredrar jag dock kunskap över tyckande. Naturvetenskapens förmåga att förklara och beskriva naturen och universum hotar ju självklart den roll gud traditionellt haft som jordens och alltets skapare och den som styr och råder över människan och universum. Den förföljelse och det motarbetande som kyrkan under århundraden har utövat mot just naturvetare och matematiker har knappast gynnat den mänskliga utvecklingen.

Jag vill dock inte driva fram mera konflikt om detta, jag kan gott föreställa mig att det även kan vara möjligt att förena en naturvetenskaplig beskrivning av världen och universum med något slags gudsbegrepp så småningom. Gud som den kraft som ledde till big bang, eller någonting där bortom. Kort sagt, om Marcus Birro förstod att matematik är ett språk/en metodik att beskriva företeelser och som i sin åsikts- och känslolöshet just blir det vackraste språket som inte bär på en dold agenda i skiftningar och värdeladdningar, skulle han inse att han fäktar mot väderkvarnar.

Artikeln finns att läsa här:

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2523858/marcus-birro-det-som-inte-gar-att-bevisa-ar-en-stor-del-av-mitt-liv

Tanja Bergkvist skriver om Birros artikel här:

http://tanjabergkvist.wordpress.com/2011/10/21/birro-matematikerna-och-genusflanoser-i-p1/