Susanna's Crowbar

 Kuvertet med deklarationsblanketterna kom hem i brevlådan för en tid sedan. ”Bra”, tänkte jag, ”då ska jag se till att deklarera i god tid så att det inte blir stress med det”.

Jag lade blanketten på en hylla, där jag hela tiden skulle se den, i arbetsrummet.

Sedan gjorde jag annat.

Sedan gjorde jag ännu mera annat.

Igår kväll, vid ca 21.30, satt jag i vanlig ordning med laptopen i vardagsrummet, fullt upptagen med ytterligare mera annat. På tv talas det om deklaration och jag frågar lite slött: ”När skulle deklarationen vara inlämnad egentligen…?”

”Senast vid midnatt ikväll”, säger Uffe.

Sedan minns jag inte så mycket mer. Pärm, blankett, siffror, miniräknare, panik, tunnelseende, telefonkö till taxi, ut till busshållplatsen, missa buss med en halv minut, ringa taxi igen, taxi försenad, taxi kommer, broöppning med en jättefärja i horisonten, Skattekontorets adress, där det enbart återfanns en brevlåda till Kronofogden och en till Beroendecentrum, panik, mera panik, taxi som kommer förbi och ropar ut en adress (stor bukett blommor till denne taxiförare), mera taxiåkning och…23.30 lägger jag ner kuvertet i brevlådan. Redan avsminkad och nattkräm i ansiktet och med träningsoverall på.

Jag hade en blankett som måste lämnas in, annars hade jag ringt in. Elektronisk legitimation fungerade inte att få genom Swedbank sist jag försökte, det blev bara fel hela tiden.

Vad lär jag mig av detta? Förhoppningsvis att deklarera på en gång blanketterna kommer nästa gång…men antagligen ingenting.